Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Ett år av pandemi

Det har gått ett år sedan coronaviruset klassades som pandemi. Ett år sedan vi ställde om skolorna till distansundervisning. Ett år sen några av oss hamstrade pasta och toapapper. Ett år sen vi lärde oss att vi har en statsepidemiolog. Ett år sen det första dödsfallet i denna farsot som fått namnet covid-19.   Ett år sedan vi började samlas kring lägerelden, först varje vardag klockan 14, sedan tisdagar och torsdagar. Först samlades myndighetspersoner och journalister på de här presskonferenserna, sedan började några redaktioner trevande vara med på länk, “Hörs jag?”, och numera är det väl bara en programledare kvar i studion.  Siffrorna går upp och går ner. Det är platåfaser och den där kurvan som ska plattas till. Det mäts r-tal, t-celler, antal provtagningar och antal smittade. Skulle vi uppnå flockimmunitet? Hur många fick vi vara i det här sammanhanget, och vad är klockan, ska munskyddet på? Eller just det, hela tiden, på bussen, om det är trångt. Kö till mjölkhyllan, utökat bredb
Nya inlägg

Föregångaren Emilia Fogelclou

För mig är internationella kvinnodagen en dag då jag särskilt tänker på de kvinnor som inte har det så bra som jag har det. I vår del av världen har mycket gått framåt även om det naturligtvis finns en del att önska. Men det är framförallt kvinnor och barn som får ta de värsta konsekvenserna av krig och konflikter, och inte minst nu i pandemin med skolstängningar, lockdowns och ekonomisk kris.. Att föda barn är bland det farligaste som finns och i bristen på sjukvård dör fler i samband med förlossningar. Och att vara instängd i karantän i sitt hem med en våldsverkande partner är en mardröm, var i världen en än befinner sig.  Den här dagen brukar jag också rikta tacksamhetens tankar till dem som gått före och banat väg. Det finns många att nämna och minnas, men i år har jag fördjupat mig i Emilia Fogelklou, den första kvinnan i Sverige som tog teologie kandidatexamen. Hon föddes 1878 i ett helt annat Sverige än det vi idag ser. Hon var en mångvetande person och fick bland annat studera

Liv på Mars?

Finns det liv på Mars? Jag var tvungen att knappa in David Bowies underbara 70-talshit i Youtubes sökruta och unna mig en stund av reflektion över samtiden. Bowie sjunger bland annat om en person som är besviken på verkligheten, som önskar sig någon annanstans och som uttrycker frustration över att inte ha tillgång till någon annan verklighet. Ett utanförskap kan också beskrivas som en längtan till en annan tillvaro.  Rymdfarkosten Perseverance (Uthållighet) landat på Mars och har twittrat ut sina första bilder. Jag förstår mig inte på de tekniska eller astrobiologiska finesserna med den här amerikanska rymdexpeditionen. Jag fascineras över andra saker, som till exempel rymdbilens namn. För alla oss som gärna vill se resultat av våra ansträngningar helst igår blir det en nyttig påminnelse att en del saker tar tid. En resa till Mars tar ett drygt halvår och själva projektet har förberetts sedan 2012.   Namnet ger också en påminnelse om det sinnestillstånd vi alla av regering och myndigh

Lärdomar och tankenötter från förr. Läsning av Julhälsningar till församlingar i Göteborgs stift resp Skara stift från förra seklets början

Jag har en tid intresserat mig för hur folk hade det under 1900-talets första decennier för att få inblickar i hur den existentiella folkhälsan hölls uppe med tanke på oroligheter och ovisshet om framtiden. Utan att på något sätt relativisera de upplevelser och världshändelser som krigen gav upphov till finns det ändå några lärdomar att dra, och anekdoter som är värda att uppmärksamma.  Som en extra välsignelse i mitt liv har jag två bärkassar fyllda med böcker: Julhälsningar till församlingarna i Göteborgs respektive Skara stift, och det är riktiga guldgruvor att ösa ur! Uppmuntrande betraktelser, händelser ur vardagen och en massa spännande information om hur kyrka och liv gestaltades under och efter krigen. Just i dagarna har Finland förklarat sig villiga att hjälpa oss svenskar med Covid-patienterna. Nu verkar ambulansen gå åt andra hållet. Och detta ungefär i tid med självständighetsdagen. Självständighetsdagen, 6 dec, är en av de viktigaste händelserna i december för många i vårt

När ett möte blir fel

Jag hörde att hoten mot våra socialarbetare ökar. Det är fruktansvärt att de som i våra kommuner jobbar med de allra svåraste situationerna i människors liv i vissa fall behöver hjälp från polis och säkerhetsföretag för att kunna arbeta på ett tryggt och säkert sätt. Att få ett negativt beslut kan så klart vara en besvikelse för den som inte har något alls, och som ser kontakten med socialförvaltningen som enda utväg, men när besvikelsen leder till hot och våld är gränsen verkligen nådd.  Hur mötet blir med en person som bär ens liv med socialtjänstlagen som riktmärke där inte medmänskligheten alltid är i fokus, kan alltså vara väldigt avgörande. De allra flesta av oss har nog inte varit i den situationen, men i princip alla har väl åsikter om hur det där går till. Jag tror att gemene man egentligen har för lite kunskaper om hur socialtjänstlagen egentligen ser ut och hur personal inom socialt arbete egentligen arbetar.  Förutom att socialchefer får uttala sig i lokalpressen när något

Vaksamhet och väntan

Det är verkligen en sorgens tid! Det var med stor sorg som jag idag fick meddela deltagarna på folkhögskolan att vi nu ställer om gudstjänstlivet. Max 8. Endast medverkande, resten med via länk. Sorg, men ändå stor förståelse och medvetenhet om att vi nu måste göra allt vi kan för att stoppa det som pågår.  Kyrkoherde Sami i Tibro intervjuas i Radio Skaraborg. Endast fyra anhöriga på begravningsgudstjänsterna. Hårt, men det är så lagen kommer att se ut. Många av oss väntar inte in nästa vecka, utan utför åtgärderna redan nu. Åtta är den nya normen, sa statsministern med allvarlig min. Leta inte kryphål, sa socialministern.  Det är på allvar. Prövningarnas tid. Jag tänker att liksom Gud gav stentavlorna med lag till Mose eftersom inte folk kunde bete sig, gör Gud nu likadant med Ordningslagen. Det är inte för att sabba för folk eller för att sätta käppar i hjulet. Det är för att rädda liv.  Men alla galleriorna? Elins esplanad? Föreläsningarna? Jag önskar att normen max 8 kunde gälla oc

Cirkulär ekonomi...

I tidningar och P2 tutar folk från morrn till kväll Om du vill fixa framgång skall din stil va rationell Att va inne på det viset tycks ha blivit din refräng För du har börjat leva efter mottot slit och släng! Det är inte utan att jag fick Siw Malmkvists gamla slagdänga från 60-talet i huvudet när jag läste regeringens meddelande om att Sverige nu har inlett en process för att ställa om till cirkulär ekonomi. I korthet handlar det om ett mer hållbart sätt att organisera samhället på, till skillnad från den slit och släng-mentalitet som varit förhärskande sedan 1950-talet. Att populärmusik kan vara civilisationskritisk är inget nytt och låten med Åke Gerhards text och Siw Malmkvists stämma låg på Svensktoppen i nio veckor november - januari 1966 och 1967.  Som den hobbysociolog jag är noterar jag att det tydligen fanns minst två sätt att hantera den tid som följde på andra världskriget och dess ransoneringar och oro inför framtiden. Uttrycket “köp, slit och släng” myntades år 1960 av in