Ty det fanns inte plats för dem i härbärget

TT meddelar att socialtjänsten i Sävsjö inte hade beredskap att hjälpa flyktingbarnen från Afghanistan som tagit sig ombord på ett SJ-tåg som de enligt regelboken fick lämna och därmed bodde i en container i skogen. Därför lät de en kyrka på orten hjälpa barnen med mat och husrum.

Då tycker jag att Sävsjö kommun ska betala tillbaka skattepengar till kommuninvånarna. För visst hade de väl utgått från att kommunal social service tillhandahålls även under julhelgen, då utanförskapet omvittnat är som bedrövligast?

Forum Helena våren 2010





Missa inte våra föreläsningar på Kyrkans hus i Skövde! Vi börjar alltid med drop-in-fika kl 17.00, sen kör föredraget igång kl 18.00.






1 februari: Annika Spalde och Pelle Strindlund: "Medvetet liv: om att ta ansvar för världen och njuta av livet"

Att låta etiska perspektiv bli viktiga behöver inte alls hindra oss från att leva tillfredställande liv. Tvärtom, menar Annika Spalde och Pelle Strindlund. Utifrån sin bok "Leva etiskt" berättar Annika och Pelle om möjligheterna att finna glädje i engagemanget, utforska frivilligt vald enkelhet och sakta ner livstempot.

Annika Spalde är diakon och författare. Pelle Strindlund är journalist och författare. Båda är sedan många år aktiva i rörelser för fred, djuromsorg och global rättvisa.

22 mars: "Ska jag ta hand om min broder?!" Panelsamtal om Svenska kyrkans roll i Skövde

10 maj: Ann Heberlein: "Det var inte mitt fel. Om konsten att ta ansvar"

De finns överallt. Människorna som vägrar ta ansvar. Som alltid tycks hitta någon, eller något att skylla på. Är det inte samhället, chefen eller kärleksfulla föräldrar är det McDonalds, tobaksindustrin eller banken. För vems fel är det egentligen att mitt äktenskap sprack? Att jag är arbetslös? Slår min fru eller fryser ut min kollega? Det är i alla fall inte mitt.

Det pågår idag en massflykt från ansvar, menar Ann Heberlein, debattör och doktor i etik. Det har möjliggjorts och uppmuntrats av ett samhällsklimat där det blivit fult att skuldbelägga och där allt fler betraktar sig som offer för förtryckande strukturer, dåliga gener och hemska uppväxtförhållanden. Men att bara människa innebär inte bara rättigheter, utan också skyldigheter. Den främsta av dessa skyldigheter är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar, i relation till sina medmänniskor och för vår gemensamma framtid.

Välkomna!

Svenska kyrkan i Skövde och Sensus

Hundvinter



Allén på Kinnekullegatan - tar tid om våra långhåriga grabbar ska statusuppdatera i önskad omfattning.

Julnatt 2009

"Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken…"


…ja, vem orkar vara vaken?

Vem väljer kölden, utsattheten och enkelheten när man kunde vara kvar i paradiset?

Vem orkar vara hos de apatiska flyktingbarnen, hos de frusna hemlösa, hos utarbetade deprimerade småbarnsföräldrar, hos oroliga fabriksarbetare i Trollhättan, hos någons mormor som dricker för mycket, hos födande mödrar i länder utan fungerande sjukvård, eller hos terrorister i Irak?

Finns det någon som orkar vara vaken nog att se verkligheten, de verkliga behoven, det som verkligen ger oss trygghet? Vem orkar med klimatfrågan, tvåprocentsmålet och de hungriga, obedövade grisarna ? Hederskulturen eller homosexuellas rätt att leva i kärlek?

Javisst, det finns någon som står där så grå vid lagårdsdörr och kanske han till och med grubblar över en underlig gåta.
Alla tomtar vi ställer fram, alla ljus vi tänder, alla andra tecken på samhörighet och gemenskap och kultur, det tror jag talar om något.
Just samhörighet, meningsfullhet, gemenskap, inte bara med familj och vänner utan också med världsalltet, med mänskligheten, med det som är gott.

Vi behöver vetskapen om eller rent av tron på att det finns någon som bryr sig, som går runt bland husen och ordnar och pysslar, att världen ytterst vilar i händerna på en God Gud.
Gud ser oss, föds in i världen och hamnar i halmen i Betlehems stall. Inte direkt den superhjälte som man hade tänkt sig. Vad det den här två-trekilosbebisen som skulle vara väldig Gud, evig Fader, Fridsfursten?

Man hade tänkt sig honom så, den som skulle orka med. En riktig superhjälte som skulle komma i full karriär och rädda världen. Som ett mantra hade detta hamrats in.

Det är så vi människor gör. Som Stig-Helmer i Sällskapsresan intalar sig själv att ”jag kan flyga, jag är inte rädd”, så upprepar vi det vi tänker om en God Gud som Bryr sig.
Men skillnaden från alla uppdiktade superhjältar och självhjälpsteorier är den verklighet som vi lever i. ”Vem är det som kör egentligen?” frågar Musse Pigg när alla sitter och äter majskolv i husvagnen medan ekipaget tar sig fram längs den branta bergssluttningen.

Ja, någon är det. Nån måste det ju vara som håller världen i sin hand.
Jag bärs av ett hopp. En tro, ett hopp och en kärlek. Min tro är att barnet i krubban som idag har födelsedag är min hjälte. Inte en sån som använder våld för att få sin vilja fram. Inte en sån som behöver svärd för att tvinga fram goda gärningar. Han är inte ens som tomten, som kräver snälla barn hela året i gengäld för en halvtimmas paketutdelande varje jul.

Nej, Gud knackar inte på för att höra om det finns några snälla barn. Gud knackar på och frågar om han kan vara till hjälp, och om han kan få hjälp. Han förändrar oss på insidan och låter godhet växa fram. Han ligger i krubban och skriker och vill ha mat, värme, närhet och trygghet.
Bebisar klarar sig inte utan det. Hela världen går under utan medmänsklighet. Julens budskap visar oss ömsesidigheten, mellan Gud och människa, mellan människor, mellan djur och människor. Det är det som betyder något.

Barnet visar oss vägen tillbaka, vägen hem. Vägen till frihet, frid med Gud. Livet som det är på riktigt. Du finns här, och du är älskad. Du är viktig.

Mitt hopp är att Gud kan göra skillnad. Att värmen och ljuset från stallet kan få betyda något. Att någon får se en glimt av himmelrike. Jesusbarnets uppdrag är att vara för dig utgiven. Hans blod är för dig utgjutet. Jesus älskar dig tillbaka till Gud, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Kärleken är att hjälpa Gud att göra världen lite bättre. För fortfarande behöver Jesus våra händer och fötter, våra röster och våra öron för att fler ska se livets ljus, orka med sin vardag. Vi kan inte göra allt. Vi har våra gränser och de måste vi ha. Men vi kan göra något för någon och därigenom för Gud själv.Jesus själv visar oss vägen. ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig…sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Kärleken är att Gud ser oss som vänner, som fullvärdiga medlemmar i Skapelsen och delegater av den ständigt pågående konferensen Livet.

Gud orkar och han vill ge oss kraft att orka ett tag till. Och ibland, som just nu, kan vi kanske orka vara så vakna att vi kan ta in och fundera på vad som är viktigt just nu, för dig, för din vardag och ditt liv. Eller så bara vi sitter här och tar in musiken, orden, bönen, ljuset, värmen. Det går också bra.

"Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
Djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken…"


Jag lovar dig. Gud är vaken.

God jul önskas alla bloggläsare!

(Här fixas julkrubban i Däldernas kapell.)

Stiftsfullmäktige

Igår var det alltså dags för sammanträde med det nyvalda stiftsfullmäktige. Det är alltid roligt att komma till vår stiftsgård Flämslätt som verkligen fått ett lyft tack vare driftige driftschefen Pelle Stohlander.

Denna förmiddag var det dags att välja representanter till stiftsstyrelsen, domkapitlet och egendomsnämnden. Valberedningen hade tagit fram ett förslag och åldermannen Gert Alnegren berättade för fullmäktige att alla är eniga.

Hela förmiddagen var förutsägbar. Stiftsfullmäktige är kanske inte platsen för de stora Visionerna, kanske, tyvärr, men visst hade det varit spännande med ett mer processinriktat arbetssätt. En diskussion om vilka kompetenser som kan behövas. Varför inte inrätta en framtids - och utvecklingsnämnd?

Det mest spännande som hände var när Allan Emrén från Frimodig kyrka frimodigt begärde ordet under valet till egendomsnämnden och föreslog sig själv till ledamot och berättade utförligt vad han har att tillföra. Så osvenskt, och fullmäktige muttrade men ordförande lät honom hållas. Sen sa ordförande ifrån att man svarar "ja" i voteringar, eller så håller man tyst. Man ropar inte "nej" eller "nog". Ordförande heter Agne och är centerpartist från Floby och, lovade han, klarar av att hantera en kontraproposition om så skulle behövas. Låter bra. Jag tycker nog att Allan Emréns entusiasm kunde adjungeras till egendomsnämnden. Det skadar inte med lite frimodig framåtanda.

Efter förra sammanträdet kände jag mig ganska förvirrad. Jag menar inte att stiftsfullmäktige ska omramas av samma grad av organisation som kyrkomötet, men det skulle underlätta en hel del och göra mycket för trevnaden om ledamöterna kunde få namnskyltar. Och det skulle heller inte skada om man började sammanträdet med en andakt, även om vi firat mässa innan.

En detalj från gruppmötet får jag bjuda på även om gruppmöten inte är bloggbara. Min FISK- kollega Dag Högrell kommenterade det faktum att inte alla blir nöjda med valen så här:

- Varför skapade Gud sillen? Jo, han kunde inte göra alla till lags.

(fotnot: lags uttalas lax på västgötska. )

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad som sig bör och inte

Nu har Dag Sandahl alltså varit på tillsynssamtal hos sin biskop Sven i Växjö. Det är ju i normalfallet en sak mellan biskop och underlydande, men Dag bloggar om det helt öppet och kan väl därmed räknas som öppen för kommentarer och debatt.

En man som blandar sig i leken är prosten Anders Brogren. Han är från mina gammalkyrkliga trakter. Jag minns honom väl från Öxnevalla och Horreds och Istorps kyrkor, där vi ofta firade gudstjänst på somrarna. Anders Brogren hade alltid lysande predikningar, tyckte jag redan som barn, till skillnad från de andra tråkkyrkliga prästerna. Dessutom hade alltid Anders Brogren med en modernare psalm varje gudstjänst, någon ur Psalmer och visor från 1974 om jag inte minns fel. Sånt är stort om man är gammalkyrkligt uppfödd.

Nåväl. Nu har Anders Brogren lämnat in en anmälan mot biskop Sven till tillsynsnämnden för biskopar med anledning av trakasserierna mot Dag Sandahl. Den kan läsas som pdf.

Men i vår episkopala kyrka ingår att präster och diakoner som står under tillsyn av biskopen blir inkallade till samtal om biskopen tycker sig ha skäl. Det får man finna sig i om man väljer att vigas till präst eller diakon. Om man öppet beter sig provokativt får man räkna med det, helt enkelt. Därför förvånar Brogrens språkval mig.

Anders Brogren vill ha ut "handlingarna". Min del av handlingarna är det mail jag skickade till Sven Thidevall. Det mailet kan Anders Brogren få en kopia på av mig. Eller så kan han läsa min blogg, där jag har beskrivit händelsen än mer utförligt.

Allt vi vill veta är om Dag Sandahl tycker att det är ett passande språkbruk att använda när han pratar i nyktert tillstånd med människor han inte känner särskilt väl. Dessutom är han stolt över det. "Man ska prata med de lärde på latin, och med Folkpartidamer på latrin", lär han ha sagt i Sveriges Radio.

Om det är trakasserier att ifrågasätta lämpligheten i det här, är jag den förste att ställa mig i kön. Nej, jag är inte kränkt. Jag är förvånad. Och lite äcklad av att vulgärargument ska behöva användas i en diskussion som handlar om kärlek. Hur denna kärlek praktiseras mellan olika individer, lägger jag mig inte i. Men utsätt inte mig för din bögfobi. Godnatt, Dag.

Klockor klämtar för klimatet

Om du hör en kyrkklocka slå 350 slag i eftermiddag kl 15 beror det inte på att det är gudstjänst eller krig (ja, det skulle ju kunna sammanfalla) utan för att Sveriges Kristna råd har tagit initiativ till en klimatmanifestation som involverar kyrkklockor. 350 slag ska symbolisera 350 ppm, den koldioxidnivå som vi måste ner till om vi inte ska öka värmen med mer än två grader.

DN
Kolla om din kyrka är med

Predikan 2 Advent

Det är starka bilder som möter oss i dagens bibeltexter. Det handlar om hur bra allting kan vara. Och det handlar om hur eländigt allt kan vara.

Jag tänker att advent och jul handlar mycket om ideal. Vad som är bäst och vad som är sämst. I tidningen intervjuas kommuninvånare som får svara på frågan om bästa och sämsta julklapp.
Vi letar efter den perfekta granen. Man tar ju inte vilken gran som helst på bensinmacken, utan en som har jämna, perfekta grenar.

Vi letar efter den perfekta julmaten. Nu har det uppdagats att landets grisar kanske inte har det så bra som vi kanske trodde. Men bäst uppväxtvillkor ger inte bästa priset på julskinka, även om vi i vår idealvärld gärna skulle se att det vore så.
Är det någon gång på året som vi förväntas vara lyckliga och förväntansfulla, så är det ju under advent och jul.
Och medan vi väntar på att lågenergilamporna ska tändas, samlas folkslag i mängd till klimatmöte i Köpenhamn.

Guds rike är nära. Som ett litet frö, som växer och blir ett stort träd. Läser vi Lukasevangeliet verkar det som att Jesus ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning, om man läser Lukasevangeliet. ”Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor ska förgås av skräck i väntan på vad som ska komma över världen, ty himlens makter ska skakas. ”
Men då ska ju Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.

Tankar om världens undergång finns i de flesta religioner och kulturer, och vid tiden för evangeliernas tillkomst tänkte man sig verkligen att Jesus skulle komma tillbaka under deras livstid. Därför gällde det att leva som om varje dag vore den sista.

Det var något man såg fram emot. Man levde i en turbulent tid av politisk och religiös osäkerhet. I slutet av århundradet förstördes Jerusalems tempel ytterligare en gång. Men äntligen skulle befrielsen komma, Jesus komma åter, rätt skulle skipas bland mäktiga folkslag i fjärran.
Så dröjde Herrens dag. Generationer följde på generationer och vi väntar fortfarande. Också vi bärs av längtan efter befrielse. Också vi bärs av längtan efter idealet: Herrens tempel ska stå orubbligt fast och besöksstatistiken ska fara i höjden.

Under tiden - ser vi tecken på undergångens begynnelse? Är klimathotet, till exempel, ett tecken? Svält, krig, kriminalitet, naturkatastrofer, ja, det mest eländiga som kan tänkas.
Det är möjligt. Det är också möjligt att både det bästa och det sämsta hör till våra livsvillkor. Livsvillkor inte satta av Gud utan som en konsekvens av vår fria vilja och självvalda bortvändhet från Gud. Men Gud har lovat att det inte är för alltid. Guds rike ÄR nära. Världen vilar i Guds goda händer, och vi ser fram emot den dag då världen befrias, då ondskan för alltid slås ned, då Jesus kommer tillbaka och världen fylls av liv.

Jag tänker också att det här är ett mönster i varje människas liv: livet när det är som bäst och när det är som värst. Det lilla ska bli stort. Hela degen ska bli syrad. Idealet som Mika pekar ut är underbart: ”Var och en ska sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen ska hota honom.”
Så kommer vi i situationer i livet där vi nästan förgås i skräck i väntan på vad som ska komma, våra liv och vår existens skakar i grunden. Utsatthet, bekymmer, sjukdom, anhörigas död eller annat.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, sjunger vi för att orka härda ut i det svåra. Som din dag, så skall din kraft ock vara, detta löfte gav Gud oss.

Det blir bättre, det är vi utlovade. Jesus ber oss se på fikonträdet och alla andra träd. De ger oss tröst och tillförsikt. När de knoppas, då förstår vi av oss själva att nu är sommaren nära. Rhododendronbusken utanför mitt köksfönster är ett bra exempel. Redan när det första höstrusket är över oss är den beredd med nya knoppar. Den vet att ljuset och värmen kommer tillbaka, och det påminner den mig om hela den kalla vintern igenom. På samma sätt påminns jag om att Guds rike är nära, trots koldioxidnivåer, kärnvapenmakter och tsunamis.

Karin Boye skriver:

"Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram -

men av skräck var brynjan gjuten och av skam.
Jag ville kasta mina vapen, svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen var min sköld.
Jag har sett de torra frönagro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna vecklas ut.
Mäktigt är det späda livet mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet utan värn.
Våren gryr i vinterns trakter, där jag frös.

Jag vill möta livets makter vapenlös. "

En gång blir allting bra. En gång kommer alla svärd smidas om till plogbillar. En gång kommer spjuten att smidas om till vingårdsknivar. Återställelsens dag, upprättelsens dag, då allt är idealiskt. Till dess lever vi med löftet Jesus gett oss: att han är med oss alla dagar till tidens slut. Himmel och jord ska förgå, men Jesu ord skall aldrig förgå.

I nattvarden får vi en försmak av Guds rike. Vi får del av Jesus, hans liv och allt han står för. Allt som vi brustit i, i vår bortvändhet från Gud, blir helt i förlåtelsens kalk. Vår trötthet vänds i nytt hopp i brödets livgivande kraft. Glädjen vi behöver, tröst när ont oss sker, kraft när bördor böjer oss mot jorden ner, till vi är i staden där vi möter Kristus.

Och minns det som aposteln påminner oss om i Andra Timoteusbrevet:
”Därför påminner jag dig om att du ska blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. ….Bevara genom den heliga Anden som bor i oss det goda som har anförtrotts dig..”

Amen!


(S:ta Helena kyrka)

På köpcenter

Det vandrar omkring många obearbetade trauman på Commerce.
Här kan man lindra sin ångest.

Blek slingor i håret och testa en ny frisyr.
Köp en låda pinot noir och en avslappnings-cd.

Köp en tröja du inte har råd med.
Tryck i dig en hamburgare och kräk upp den igen.

Nya frottéhanddukar från Hemtex?
Som inte river dig i ansiktet när du torkar bort tårarna?

Victoria Tausons tal på Världsaidsdagen 2009 i S:ta Helena kyrka

World Aids Day är till för att hedra minnet av dom som drabbats av hiv. För att kunna hedra minnet av någonting så krävs det att vi minns. Och det är vad vi ska göra idag.

Första dödsfallet på grund av aids i Sverige skedde 1982. Så vad passar bättre idag än att gå tillbaka hela vägen till början? Musiken ikväll är ingen slump. Den är hämtad ur musikalen Rent som handlar om hiv och om åttiotalet, årtiondet då hiv drabbade Sverige, världen och oss. Rent fick en mängd olika priser, priser som upphovsmannen Jonathan Karson aldrig fick ta emot eftersom han dog bara några dagar innan premiären. I rent har hiv många olika ansikten.

1982 var jag fem år gammal. Vad kan jag minnas? Jag minns mycket. Jag minns stora, feta, svarta löpsedlar. Jag minns en okunskap som satte skräck i ett helt land. Jag minns hur okunskapen ledde till mytbildning som omgärdade sjukdomen och dom drabbade. Och jag minns att hiv bara hade två ansikten. Hiv drabbade män som levde promiskuöst med andra män. Jag minns jargongen av att dom fick skylla sig själva. Dom och narkomanerna fick skylla sig själva. Det var ju deras sätt att leva sina liv som var boven i dramat. Jag minns hur alla dessa människor fick bära hundhuvudet för alla andras rädsla. Hur redan stigmatiserade fick ett ännu tyngre ok att bära. Jag minns hur hiv trädde in i min vardag.

Men jag minns också susningen genom landet när det visade sig att hiv hade många fler ansikten än dessa. När hiv klev rakt in i folkhemmet och fortsatte sin marsch utanför våra gränser. Hiv kunde se ut som vem som helst. Hiv kunde ha ett barns ansikte.

När jag nu, idag, ser tillbaka på allt det här så är det framför allt en sak som framstår med knivskarp skärpa. Och det är att jag haft sådan fruktansvärd tur. Jag har inte fått hiv in i min kropp. Jag har vuxit upp i en tid där det pratats om hiv, risker och skydd. Jag har heller inte behövt ta farväl av mina partners, vänner eller familjemedlemmar på grund av hiv. Jag har inte behövt gå på begravningar eller radera namn i telefonboken på grund av det. Jag har haft turen att växa upp i en tid där bromsmediciner fått dom att stanna kvar. Och jag har haft turen att leva i ett land där vård och mediciner varit tillgängligt.

Men det betyder inte att hiv inte angår mig. Även om jag inte bär på hiv i min kropp så betyder inte det att det inte angår mig. Även om inte jag har behövt ta farväl av nära och kära så angår det mig. Det angår mig när jag ser liv begränsas av hiv. Det angår mig när jag ser hur medicinerna påverkar deras kroppar. Det angår mig när personer med hiv dessutom måste tackla andra människors rädsla. Det angår mig hur lagstiftare och beslutsfattare ser på dom. Det angår mig när dom bär på sorgen av att ha förlorat nära och kära. För alla har inte samma tur som jag. Många har behövt ta farväl av partners, släktingar och vänner. Många har varit på fler begravningar än vi andra kommer vara på under hela vår livstid. Många bär på större sorg än vad som är möjligt att föreställa sig. Många är drabbade på flera sätt.
Så det är klart att hiv angår mig. Och det angår mig att inte alla ser på det på samma sätt.

Idag ska vi hedra minnena av dom som drabbats av hiv. Idag vill jag att vi minns. För egen del kommer jag göra mer än så. Idag hedrar jag också dom som finns kvar. Jag hedrar sorgen som drabbat alla dom som tvingats ta farväl av nära och kära. Jag tänker aldrig glömma turen jag haft och jag kommer aldrig att glömma att den turen inte är självklar. Jag kommer aldrig glömma historien. Jag kommer aldrig att glömma att vi har mycket arbete kvar att göra framåt. Jag tänker låta hiv fortsätta angå mig. Och inte bara idag. Utan varje dag.

Victoria Tauson

World Aids Day

Vi samlas till mässa i S:ta Helena kyrka för att uppmärksamma och tänka på alla som lever med och i närheten av hiv och aids.
Medverkar gör bl a Gospel Voices Hjo, Rickard Taubner, Andreas Berglund, Christine Ödell Bellino, Susanna Venetvaara, Kristina Forsell Bellehed, Victoria Tauson, Niclas Hellund, Musik-Drama-Skapandekonfirmanderna i S:t Markus, Karin Långström Vinge

S:ta Helena kyrka den 1 dec kl 19.00. Vi bjuder på fika från kl 18.30

RFSL Skaraborg och Svenska kyrkan i Skövde

R I P Jerker Leijon 1956-2009


Tonsättaren och kyrkomusikern Jerker Leijon avled i onsdags. För oss i Skara stift är han känd bland annat för Husabymässan Toner från en källa som producerades inför Tusenårsjubiléet i Husaby. Han har skrivit en mängd bruksmusik för kör och har också varit en frontfigur i våga sjunga-körarbete. Han har också skrivit "Bön" som är ett av mina favoritorgelstycken.

Nog behövs det körledare och kompositörer i himlen, och kollegiet där har fått god förstärkning nu. Bland oss kommer hans verk att leva ännu många år.

Olyckligt i Schweiz

Som alla nu vet har folkomröstningen om minareter i Schweiz avgjorts till minareternas nackdel. Det är djupt olyckligt ur ett religionsfrihetsperspektiv. Argumentationen mot minareter är inte övertygande: att kristna inte skulle få bygga kyrkor i muslimska länder behöver inte betyda att i övrigt demokratiska länder ska börja tumma på yttrandefrihet och religionsfrihet. Andras dåliga exempel rättfärdigar inte egna dumheter.

Ingen människa tar skada av att en minaret finns och att en mu´addhin kallar till bön, vågar jag påstå. Däremot tar människor och samhället i stort skada av att samtliga kvinnor tvingas bära burka. Djur tar definitivt skada av att slaktas utan bedövning. Sånt ska definitivt förbjudas.


Dagen

SvD
Neo Blog
Amanda Brihed
Jag vill inte bo granne med en minaret, men...

Dagens julklappstips

HERTHA - FEMINISTAKTUTEN!


Hur kom vi hit? Vad gör vi nu?

Hertha, världens äldsta kvinnotidskrift, fyller 150, och firar med en hejdundrande och akut nödvändig jubileumsutgåva. Hertha ges ut av Fredrika-Bremer-Förbundet som i år fyller 125 år! Det firades med en stor jubileumsfest på Svenska Akademiens Börssal i Stockholm den 22 november, där också Herthas jubileumsnummer presenterades.

Sverige tappar fart i jämställdhetsarbetet. Vad är det som har hänt? I Hertha diskuterar skribenter och debattörer från höger till vänster gårdag och morgondag, rädslor och förhoppningar.

Ur innehållet:

Ebba Witt-Brattström går till attack mot dagens unga feminister.

Eva Moberg skriver om kvinnorörelsens brist på strategi.

Kristina Hultman frågar sig om detta verkligen var vad Ellen Key drömde om.

Göran Greider uppmanar till hungerstrejk.

Maria Rankka vill att alla kvinnor skaffar sig fuck off money.

Monica Gunne tackar kvinnor som hjälper kvinnor.

Nalin Pekgul förklarar vart sextimmarsdagen tog vägen, Barbro Hedvall varför kvinnosakskvinnan klädde sig så förfärligt fult och Gudrun Schyman varför hon inte deppar ihop.

Lars Jalmert berättar hur det känns att kallas könsförrädare o ch PM Nilsson undrar när matriarkatet ska ifrågasättas.

Ami Lönnroth frågar sig när feminismen övergick till att bli en privatsak och Ebba von Sydow avslöjar sanningen om bloggtjejerna som tjänar miljoner.

Carina Burman ger en ny bild av den tuffa och champagneälskande Fredrika Bremer. Lawen Mohtadi skriver om de invandrade kvinnorna som försvann hur historien och Camilla Wagner undrar hur länge näringslivet kan fortsätta blunda.

Möt också Amelia Adamo som ni aldrig sett henne. Gunilla Boëthius intervjuar Sveriges tidningsdrottning som öppenhjärtigt berättar om sin väg till makten. Och mycket, mycket mer på 148 fullmatade sidor!

Ordinarie pris för Herthas jubileumsnummer inklusive porto är 100 kr för ett och 150 kr för två. Beställer du 10 ex kostar det 500 kr och för 100 ex är summan 4 000 kr. Kontakta Fredrika-Bremer-Förbundets kansli kansli@fredrikabremer.se eller 08-783 20 15 för beställning!


En välsignad Första Advent önskas alla bloggläsare!



Jag vet inte hur det är för dig, men för mig kom Första advent väldigt plötsligt i år. Själv har jag faktiskt inte hunnit ställa in trädgårdsmöblerna än, dom står i vår trädgård som monument i novemberdimman över en svunnen tid fylld av värme, avkoppling och strålande sol.

Så dyker andra stjärnor upp. Trötta på mörker och gråvissnade perenner utanför huset livar vi upp med lyktor, ljusstakar, stjärnor, och granris får trängas med ljungen i krukorna på trappan.

All denna rekvisita som har till uppgift att påminna oss om ljuset på insidan. Insidan av livet, insidan av ytligheten, insidan av hjärtat.

Advent och jul betyder olika för oss. Det är bra att fundera och utvärdera ibland. Vad är det som betyder något för dig? Vad behöver du för att få julfrid? Vad har du för adventslängtan?

Och hur möter du andras längtan, behov av trygghet och värme?

För mig känns det gott att vara innesluten i ett sammanhang. Jag delar en tro och ett hopp med er, med många andra om att ljuset lyser i mörkret och att mörkret inte har övervunnit ljuset. Att Gud själv föds in i världen. Att Gud är nära, inte långt borta. Att Gud är fundamentet som bär oss och världen med kärleksfulla händer.

Jesus kommer till Jerusalem, ber att få en åsna att rida på och rider sen in i staden. Alla är glada, förväntansfulla, men ändå ropar dom ”Herre, rädda oss”! För det är vad ”hosianna” betyder.

Och jag tänker – att i allt det som är gott, ljust, trevligt och trivsamt, i våra glada dagar med adventspynt och julsånger, i mysigheten med varm glögg i favoritfåtöljen och en god chokladpralin från en tjuvöppnad alladinask – så finns det kanske i oss något som ropar:
Men Gud, kom igen. Rädda oss.

En del talar om en existentiell längtan till en paradistillvaro, man tänker sig människans ursprung i Edens lustgård där allting var bra.
Där man inte behövde hålla reda på tusen detaljer för att få logistiken att fungera, utan bara leva och hålla sig till livets träd.

Det är kanske det lugnet, den tryggheten, den Gudslängtan som driver oss att gräva fram adventsstjärnor och få utbrott på icke fungerande adventsljusstakar och julgransbelysningar och stressa mellan glöggmingel, julfester, luciatåg på dagis och i skolan, och julklappsinköp och så allt det vanliga som ska fungera.

Jag tänker i alla fall för min egen del, att i år ska jag ta mig tid att uppleva advent, titta ordentligt på all rekvisita innan det är dags att stuva tillbaka det i förrådet.

Insidan av livet, insidan av ytligheten, insidan av hjärtat.

Du har möjlighet att göra skillnad. Inte bara för dig själv och för dom du har närmast dig. Idag startar Svenska kyrkans julkampanj och i år är barnen i centrum. Alltför många barn i världen lever i otrygghet och utanförskap. 25 000 barn under fem år dör varje dag i världen.

Det beror inte främst på brist på pengar, utan på att det saknas politiska beslut med barnens bästa i centrum. Kyrkor världen över arbetar för barns hopp, trygghet och framtid. Svenska kyrkan deltar i det samarbetet.

Små lån till fattiga kvinnor ändrar inte bara deras liv utan hela familjens. Det blir mer mat på bordet, och barnen kan gå i skolan. Kunskap om bättre odlingsmetoder, näringslära och hygien ger mer mat och friska barn. En brunn med dricksvatten besannar påståendet att rent vatten betyder mer för hälsan än många mediciner.

Var med och gör skillnad! Namnet på kampanjen är ”Nu tändas tusen juleljus.” Låt ljuset inom dig glöda och tänd många ljus för andra! Så får du vara med att hjälpa Gud att hjälpa och någon medmänniska därute upptäcker kanske plötsligt och oväntat ett ljus i sin tillvaro.

Herre, jag behöver inte vänta. Du är redan här.
Gång på gång anar jag din närvaro:
I brödet som delas, i vänliga ögons värme, i ljus som lyser i mörkret.
Jag ber om mina sinnens öppenhet, så att jag förstår att tyda de tecken som ständigt finns runt omkring mig.
Herre, hjälp mig att leva uppmärksamt.
Så vill jag vara beredd denna dag att ta emot ditt rike,
Att ta emot dig, som Maria tog emot sitt barn.
Amen.

Vinnande


Fredagsmyset inleds med lussekattsbak, och eftersom det gick så fantastiskt bra förra året med Helenas recept, så får det bli det i år också.




Men istället för guld eller myrra, ge bort en gris eller fredsmäklare i julklapp. Gåvorna i vår webbshop går till projekt för utsatta människor världen över. Du får ett fint gåvokort att ge bort eller att skicka via e-post. Om du vill ha ditt gåvokort innan jul vill vi ha din beställning senast 18 december. När du handlat kan du skicka ett annorlunda julkort, eller ladda ner en rolig bakgrundsbild till din telefon. Var med och tänd hoppets ljus. Tack för din gåva.

Till webbshopen

Från klarhet till klarhet

"Dessutom bör man komma ihåg att det som Paulus kallar onaturligt hör också att kvinnor klipper håret. Det blev ett problem på sina håll på 1920-talet. Men idag hör man ingen som säger att vi avfaller från kyrkans lära genom att kvinnor klipper sig."

Biskop Erik Aurelius i Intro, tidning för Skara stift, nr 4/2009 kommenterar vigselbeslutet i Kyrkomötet.

Twitter som arbetsförmedling


Läs mer om hur PR-byrån JMW Kommunikation testat att använda twitter som arbetsförmedling genom att RT:a andras tweets om lediga jobb. Genom att använda hashtagen #nyttjobb blir man hittad och hittar själv vad man söker. Hur bra som helst!

Vilka behöver medborgarkursen egentligen?

Det är mycket om flyktingar och integration just nu. Igår var det manifestation i Göteborg för säkrare asylprövning och idag kommer rapporten "Skilda världar" från Sveriges Kristina Råd.

"Ett samhällssystem ska utvärderas underifrån, med de utsattas perspektiv. I kyrkorna runt om i Sverige får vi ofta möta verkligheten hos dem som far illa i vårt samhälle. Det (...) handlar om att varje enskild människa som far illa är en måttstock på hur hela systemet fungerar."

I den går man igenom ett åttital asylärenden och konstaterar följande:

1. Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet, och svenska myndigheter bör lita mer på information från oberoende källor.

2. Flyr man från urskillningslöst våld ges man sällan skydd, utan man måste kunna visa upp en personlig hotbild för att få asyl.

3. Det finns en bristande förståelse för tro som asylskäl.

4. Det finns en bristande kompetens på hur man värderar människors berättelser, och svenska myndigheter måste utveckla en större kulturell förståelse.

5. Det finns en obalans i tvåpartssystemet, där en asylsökandes resurser inte går att jämföras med de svenska myndigheterna.

6. Det finns bristande humanitära hänsyn, framförallt när det gäller barn, och därför bör exempelvis barnkonventionen införas som nationell lag.

Bra synpunkter, och jag skulle vilja lägga till att det finns en bristande förståelse för sexuell orientering och könsidentitet som asylskäl. För den som är intresserad av hbt-frågor i internationellt perspektiv kan rekommenderas nyhetsbrevet HBT i världen. I senaste brevet berättar Ismail Alacaoglu om det hårda trycket från myndigheterna i Turkiet, Milly Seibes berättar om situationen i Namibia och Manisha Dhakal är transperson i Nepal och gläds åt att hbt-personer nu kommer att få medborgerliga rättigheter.

För övrigt undrar jag om inte flyktingbarnen i Vellinge skulle må bäst av att flyttas därifrån. Deras tidigare trauman läker inte bättre av att de utsätts för nya. Från somliga vellingebor har uppvisats sådana odemokratiska och oempatiska yttringar så att konsekvensen borde bli att kommunen helt enkelt inte uppfyller de medmänskliga kriterier som krävs för att man ska få ta emot ensamkommande flyktingbarn. I vilket fall kan man undra vilka det egentligen är som skulle behöva en medborgarkurs.

Dagen.se om rapporten

Dagen.se om manifestationen i Göteborg
SR om utvisningar av irakier
SvD om branden i Vellinge

Premiär för nya vigselordningen

Flera medier, bland annat SR Sjuhärad (som föredömligt finns på twitter) har uppmärksammat att vi i lördags hade en gudstjänst i S:t Lukas kyrka i Skövde med välsignelse av ingånget äktenskap. Det nya är att det var två kvinnor, som alltså redan var borgerligt vigda. Men nu fick vi använda delar av den nya vigselordningen som bara är tre veckor gammal.

Det är inte mycket som skiljer. Istället för "man och kvinna" säger man "äkta makar", och verserna ur Matteus 19 är inte obligatoriska. Ett par nya bibelställen är införda, t ex Joh 15:9-12

"Jesus sa: Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni ska älska varandra, så som jag har älskat er. "

Och 1 Joh 4: 7

"Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud."


Så berättar Dagen att Missionskyrkan öppnar för samkönade par. Än så länge kan enskilda församlingar visserligen vägra, men det är helt klart ett steg i rätt riktning.

Barnkonventionen 20 år

Idag firar vi att Barnkonventionen fyller 20 år. Den antogs alltså av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och ratificerades av Sverige 1990.

Enligt Barnkonventionen har alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
Det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet "barnets bästa" är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
Barnet har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.


Trots kritik har Sverige ännu inte upphöjt konventionen till lag, vilket SvD skriver om idag, och det bryts titt som tätt mot den, som till exempel i Vellinge kommun, där verklighetsflyktingar verkar ha tagit plats i kommunledningen.

För Svenska kyrkans del gäller i Kyrkoordningens portalparagraf att barnen har en särställning i kristen tro och att de därför särskilt ska uppmärksammas. Det har inte alltid varit hela sanningen, som bland andra Tovan Thåst mycket riktigt påpekar. Därför skrev Runar Patriksson och jag en motion till årets Kyrkomöte där vi önskade att Kyrkomötet skulle ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att återkomma med en paragraf om barnkonsekvensanalys att införas i Kyrkoordningen. Den togs väl emot i Kyrkolivsutskottet. I betänkandet skriver man bland annat:

"De svårigheter som funnits beror på att det inte funnits tillräckligt stöd i församlingens och stiftets styrorgan och ledningsfunktioner. Det är först när angelägenheten uttrycks från högsta ledning och resurser tilldelas som en barnkonsekvensanalys blir verklighet. ---

Utskottet menar med stöd av Barnombudsmannens råd att det är först när en myndighets eller organisations centrala dokument genomsyras av ett perspektiv som det blir fart på det praktiska arbetet. Därför föreslår utskottet Kyrkomötet att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda och återkomma med förslag på hur en paragraf om barnkonsekvensanalys kan införas i kyrkoordningen. Den portalparagraf om barnets särställning som redan finns behöver stöd genom konkretion, först då kan de goda intentionerna om barnets särställning bli allvar."

Kyrkomötet beslutade att bifalla utskottets förslag. Ja, annan behandling i utskott och plenum vore ju rent förfärlig, egentligen.

Rapport från Landsmötet /Mikael Wendt

Bra sagt!


- Det är vi redan. Teologiskt kan jag inte se det på något annat sätt, Gud har bara en församling och sedan finns det lokala, olika uttryck. Det tror jag bara är bra, det bör finnas en mångfald i formen att tillbe, människor vill uttrycka sig på olika sätt. Men vi är ett ändå, för mig är det viktigt att betona.

Kd-politikern Conny Brännberg svarar Carl-Henric Jaktlund på tidningen Dagen på frågan om han vill att det ska bli en enda kyrka. Brännberg är aktiv i pingstkyrkan men nyvald i kyrkofullmäktige i Svenska kyrkan och är ett gott exempel på hur ekumenik kan ta sig uttryck.

Däremot bedömer jag att han får svårt när han säger att han vill "förändra inifrån" när det gäller kyrkomötets äktenskapsbeslut, men det ska vi inte låta nagga entusiasmen i kanten. Varmt välkommen och varm välsignelse i din nya uppgift, Conny!

Conny Brännbergs blogg

Mångfaldsvecka på Högskolan i Skövde

Högskolan har sin mångfaldsvecka just nu och imorgon händer följande:

Lunchföreläsning med årets mångfaldsstipendiat Eva Chamoun, 12.15-13.00, sal D107
Högskolans mångfaldsstipendiat berättar om sitt examensarbete, som handlar om svenskfödda ungdomar med assyriska rötter och hur de ser på sin identitet. Vad innebär det att vara ung, svensk och assyrier idag?

Mångfald eller trångfald? 16.00-18.00, sal D105
Paneldiskussion om att skapa en högskola för alla. Moderator är Karin Långström Vinge (präst) och panelen består bland annat av en imam, en student från Regnbågsstudenterna, forskare inom beteendevetenskap och molekylärbiologi, en muslimsk student och en representant från högskolans ledning.

Missa heller inte att följa läraren Helena Taubner som testar hur det är att vara rullstolsburen i högskolemiljö. Läs hennes mobilblogg och fundera själv på hur det är i de sammanhang du befinner dig.

Dagens retweet

@perhökpers såg på #ullared i går på #kanal5 men kan konstatera att de berömde fryspåsarna är en hel krona billigare på ICA Maxi #fb

Mm. Och man behöver inte åka till IKEA för att köpa dom där praktiska påsförslutarna. Dom finns också på ICA Maxi. Tyvärr.

Dagens citat

"Vellinge har många flyktingar. Verklighetsflyktingar.."
Min bror Daniel Långström kommenterar integrationspolitiken i Vellinge på sin facebooksida.

För övrigt verkar spikmattan bli årets julklapp. Va. Jag trodde alla hade den redan.

Norska kyrkan utreder äktenskapet

Idag meddelade den norske kirke att man skall utreda frågan om äktenskapet. Biskop Helga Haugland Byfuglien i Borgs stift leder ett samlivsetiskt utskott som skall vara klar med sitt arbete hösten 2011. Läs mer på qx.se.

I jämförelse

Vatikanens ledande män har stoppat Jonas Gardell och SVT från att spela in tv-program i Peterskyrkan, rapporterar Dagen.se.

Inte så förvånande. Fria tänkare är inte direkt påvens tekopp. Inte så förvånande heller att Stockholms katolska stifts pressekreterare Maria Hesselgren stöder biskop Arborelius som inte gett SVT de rekommendationer som tydligen behövs för att få filma i Peterskyrkan.

De bestämmer naturligtvis över sina lokaler. Men Hesselgrens argumentation är inte särskilt imponerande. Till Studio Ett säger hon:

"Skulle judarna släppa in representanter för Sverigedemokrater för att göra ett reportage i synagogan?"

Jag förstår inte riktigt den jämförelsen. Gör ni?
Ni har väl vid det här laget läst i Metro och på Kyrkans tidnings webb vad som nu uppdagats om min vän, kyrkomöteskollega och partikamrat. Och flera förväntar sig en kommentar av mig,särskilt som jag offentligt kritiserat en annan kyrkomötesledamot för att hålla sig för mycket under bältet.

Personligen har jag lärt mig oerhört mycket av Å. Jag har blivit inlotsad i rätt komplicerade ärenden i ett utskott som inte alltid är lätt att förstå sig på. Han har gjort stora insatser för kyrkan. Men allt det tenderar ju att komma i skuggan av det som nu händer.

Detta är oerhört tråkigt, mest för de tjejer som var indragna i kopplerihärvan. Jag hoppas att de får all den hjälp och det stöd som de behöver. Kanske det ändå kan komma något meningsfullt ur den här situationen, som att vi faktiskt får förstå att sexköp inte alltid är något som "fula gubbar" eller tragiska asociala personer håller på med. Det kan faktiskt vara en av dina vänner och vi har alla ett stort uppdrag att arbeta mot ojämställda attityder i samhället. Det är inte okej att köpa en annan människas kropp.

Å kommer förmodligen att lämna sina politiska uppdrag, och vår gruppledare säger till Kyrkans tidning idag att "han är ju vald, vi kan inte utesluta honom. Det bästa är att han själv tar ett sånt beslut och drar konsekvensen av sina handlingar."

Det känns så vansinnigt...onödigt. Han har idag lämnat alla uppdrag för FP och FiSK.

Grattis på Fars dag!

Idag säger jag grattis till alla världens pappor och påminner om att det går alldeles utmärkt att ta ut mer föräldraledighet än "pappamånaderna" och att ni inte ska ta åt er av ojämställda attityder i samhället och att det är lika viktigt att ni matar era barn (även som spädbarn) som att mammorna gör det.

Missa förresten inte min nya favoritblogg, Att vara Charlie Shulmans pappa.

"Ibland kan det hända att ens dotter skriker väldigt länge mitt i natten, fortsätter till tidiga morgonen och till slut inser man som förälder att det bara är att stiga upp för dagen fastän klockan är bara strax efter fem på morgonen. Och man känner sig lite TRÖTT när man bär sin dotter ut från sovrummet och lägger henne i babybjörnen för att kunna borsta tänderna och när hon där och då levererar ett charmigt, flörtligt litet leende - ett leende som säger "äsch, nu glömmer vi den här tråkiga natten, hörrö" - så är det under EN LITEN SEKUND svårt att besvara det.

Under en liten sekund vill man säga: "Du. Jag snackar inte med dig."

Sen älskar man sin dotter över allt annat igen."


Mmmm.

Insändaren som är för vågad för SPT

Följande text skickade Susann Torgerson och jag till tidningen Svensk Pastoraltidskrift, men redaktören vill av olika skäl inte ta in den. Så vi publicerar den här istället - ty frågan kvarstår.

Dag Sandahls språkbruk och uppträdande – en fråga för SPT

Vid det nyss avhållna kyrkomötet yttrade sig Dag Sandahl vid två tillfällen på ovärdigt sätt, vilket har redovisats av ett antal dagstidningar. Följande uttalades till Susann, och liknande till Karin, som liksom Sandahl är ledamöter av Svenska kyrkans högsta beslutande organ:

"Jaha, så du tycker att när man k*nullar folk så ska man göra det i r*?!"

Som svar på frågan om sitt språkbruk och beteende säger Sandahl bland annat enligt Smålandsposten:

"K* folk i r* är ett uttryck som jag använt. Det är riktigt. Jag har rätt till mitt språk."

Dag Sandahl är en av SPT:s fasta medarbetare och förekommer flitigt i spalterna. Vår fråga till tidningen är hur ni förhåller er till det citerade yttrandet och till Sandahls fortsatta medverkan i tidningen?

Under kyrkomötet hade vi kontakt med två ämbetsbröder och kolleger till Sandahl i gruppen Frimodig kyrka, Fredrik Sidenvall och Jan-Anders Ekelund. Båda tog var för sig avstånd från Sandahls uttalande men framhöll att han har så många andra goda sidor, är så intelligent, så akademisk och studentikos att det kan vara en förklaring till hans beteende.

Delar SPT den uppfattningen? Kan ett beteende och språkbruk likt Sandahls tolereras av en präst och person som tillhör tidningens fasta medarbetastab? Ämnar ni vidta några åtgärder med anledning av händelsen under kyrkomötet?

Det skulle också vara intressant att få veta hur nomineringsgruppen Frimodig kyrka där Sandahl under kyrkomötet var tjänstgörande gruppledare tänker hantera händelsen. Åtnjuter Sandahl gruppens fortsatta förtroende?

Susann Torgerson och Karin Långström
Kyrkomötesledamöter för FiSK

När förmågan och viljan har delade meningar

Arbetsförmågeutredningen är enligt DN färdig med sitt arbete och lämnar sitt förslag till regeringen på fredag. Det finns flera vettiga förslag. Äntligen har man insett att graviditet inte är en sjukdom utan ett tillstånd som kan medföra arbetsoförmåga. Idag talar vi mer och mer om individualiserad föräldraförsäkring, och det är bra att det kommer att finnas möjlighet för höggravida att med hjälp av graviditetspenning kunna avstå arbete utan att behöva ta ut föräldrapenning redan innan barnet fötts och därigenom få mindre tid med barnet. Å andra sidan är det nu fastställt att det är besvärens art och grad som ska vara det avgörande vid sjukskrivning, inte om de är orsakade av graviditet eller inte.

I vilket fall, graviditetspenningen ska väl handläggas av Försäkringskassan den också, så då lär väl folk få ut den lagom tills det är dags att börja jobba igen.

Den andra nyheten är närståendepenning som kan tas ut vid nära anhörigs död. Tio dagar är föreslaget, vilket jag tycker är för kort. Det är bra om anhöriga slipper krångla med sjukskrivningar och intyg innan begravningen ens ägt rum. Tre veckor, dvs 15 dagar, vore rimligt. Sedan kan sjukreglerna inträda.

Å andra sidan, sorg anses ju inte vara sjukdom. Därför tvingas en del sörjande ta semester eller tjänstledigt utan lön medan de vandrar runt i chocktillstånd. Andra mår väl av att "komma ut" och träffa folk och komma igång så smått medan andra behöver mer tid. Människor är olika, reagerar olika och sörjer olika. Därför bör det finnas högre nivåer än idag av förståelse och empati hos arbetsgivare, doktorer och försäkringskassehandläggare.

Dagens citat

"I länder som Irak och Iran vet jag att det finns fall där människor har dödats för att de är homosexuella."

Världens kanske ende öppet homosexuelle imam Muhsin Hendricks från Sydafrika är här för att tala i vår riksdag. Och självklart ska Sverige omedelbart sluta skicka tillbaka hbt-personer till länder där homo/bi/transsexualitet mm bestraffas med döden.

Dagen

Evigheten är redan här

Allhelgonahelg, och vi tänker särskilt på de människor som har gått före.
Vi tänker på dem, tänder ljus och våra huvuden fylls med minnen, tänker kanske också på hur de har det just nu. Själv tänker jag ganska ofta på hur det är i himlen. Kanske ett land, kanske en stad, där vi får möta dom som vi längtar efter, änglarna, Jesus.
Det är vackert och spår av himlen, spår av paradiset lever vi med redan nu. I ljuset, vänskapen, musiken, nattvarden…
Men vi lever samtidigt med det som inte är ljus, det som inte är paradis. Förtvivlan, uppgivenhet och hopplöshet. Vi vandrar i dödskuggans dal, vi vandrar på gröna ängar. Inte antingen eller, utan rätt ofta, både ock.
Ja, kanske är den viktigaste bönen vi ber i kyrkan den vi ber efter syndabekännelsen: ”Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek.”

Gud, som har skapat oss och omsluter oss i kärlek, vill att vi ska ha det bra. Gud vill stärka vår tro, vår tillit till honom, till varandra, till livet. Gud vill öka vårt hopp, hoppet om att allt en gång kommer att bli bra. Till hoppet hör kraften att hålla ut, härda ut och orka förändring. Och kärleken är förutsättningen för precis allt.
Gud möter oss i himlen. Jesus har gått före för att bereda rum för oss. Men Gud möter oss redan här. Evigheten har redan börjat.

”Jag ska fylla er med ande och ge er liv”, säger Gud genom profeten Hesekiel. Ja, redan nu. Det är i Gud som vi andas, lever och rör oss och är till. En gång kommer vi sluta andas, när vi dör. Men det är högst tillfälligt. Vi kommer att få ny luft, nytt liv.
Också under vårt liv på jorden kommer det stunder då vi känner att vi inte kan andas. Så är det, men Guds omsorg lämnar oss inte, även om det kommer stunder då man verkligen kan undra. Då behövs bönen: stärk vår tro, öka vårt hopp, och uppliva vår kärlek.

Jesus säger: ”Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dom är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på era huvuden är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar”.
Det är ord att ta tag i, hålla nära hjärtat. Jesus talar om ”honom som kan döda och har makt att kasta ner i helvetet”. Ja, också helvetet är redan nu. Men det är högst tillfälligt. Det onda har ingen makt. Det har Jesus själv sett till.
Och det kommer en dag och en tid då ingen förbannelse ska finnas mer. Det ska inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, för Gud ska lysa över oss, läser vi i Uppenbarelseboken.
Vi är på väg dit, och vi anar redan nu. Vi förstår inte allt. Ännu är allt som en gåtfull spegelbild. Men en gång kommer allt stå förklarat. Vi kommer att förstå varför det är som det är.
På vägen behöver vi varandra. Vi är Guds medarbetare när det gäller att stärka varandra. I tro, i tillit till oss själva, till varandra och till livet.
Vi måste hjälpa varandra och Gud att öka vårt hopp. Hopp är inte bara en känsla, utan handling. Ja, det vi gör idag för att förändra morgondagen. Och kärleken som behöver upplivas varje dag, det är kärleken som kommer från Gud, den han älskar oss med och omsluter oss med, villkorslöst.
Himlen är en gång i framtiden, men också redan här och nu. Nattvarden är en försmak av mötet med Gud men är redan nu ett himmelskt ögonblick.

Allt detta för min skull, för din skull. Vi behöver inte begripa det. Vi behöver bara leva det. Vi behöver inte andas rädsla. Vi behöver bara leva och andas in Guds kärlek och närhet. Döden är besegrad. Ondskan har inte sista ordet. En gång blir allting bra. Inte för att jag fixar det, utan för att Jesus har fixat det. Han följer oss i döden, och vi följer honom i livet och i uppståndelsen. Han bär skammen, förnedringen, våldet, offret, allt som gör ont.
Till oss säger Jesus: Frid lämnar jag kvar åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro, och tappa inte modet.


Herren är min herde, mig ska intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav, de tröstar mig.
Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Godhet allenast och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar,
och jag ska åter få bo i Herrens hus, evinnerligen.

(Psaltaren 23)
Bilden är från fotoakuten.se

Maria funderar om ordens betydelse

"Mina starkaste minnen från årets Kyrkomöte kommer tråkigt nog inte att vara det historiska besluten om samkönade äktenskap och vigselrätt. Det kommer att vara hur otrevligt och kränkande prästen och gruppledaren för Frimodig Kyrka, Dag Sandahl bemötte två av mina vänner ute i trapphallen under pågående Kyrkomöte."

Läs mer hos Maria Abrahamson.

Några klargöranden om Dag Sandahl-dumheterna

Något klargörande är på sin plats. Vi har kritiserats för att inte ha följt den "bibliska ordningen" i det här ärendet, dvs att man först ska prata med berörd, sen med hans vänner, och sen offentligt. Så har vi agerat. När DS fällde uttalandet satt en av hans kamrater, Yngve Kalin, brevid. Vi har talat med ett par av hans andra kollegor inom Frimodig kyrka som urskuldar - inte beteendet - men honom. Av en annan ledamot som jag håller mycket högt fick jag höra att han skrutit med sin bedrift att lyckas uppröra på det här sättet. Vi pratade med biskopen, Kyrkomötets ordförande och första vice.

Två dagar efter händelsen ringer Smålandsposten och vill ha det bekräftat. Ska man ljuga för media? Nej. Jag önskar att jag fått en ursäkt av DS, så att jag hade kunnat säga att ja, det har varit en incident, men den är nu utagerad.

Någon har också ställt sig frågan om varför jag gör kopplingen till Frimodig kyrka. Jo. Därför att det här var inget privat samtal. Jag frågade DS i hans egenskap av tjänstgörande gruppledare för Frimodig kyrka hur deras grupp skulle rösta i vigselfrågan - om de kanske skulle gå med Isacssons kompromissförslag eller inte.

Och faktiskt. Jag förväntar mig faktiskt mer av en ledamot för just den nomineringsgrupp som mer än någon annan grupp har profilerat sig i valet som den som har Jesus i centrum i allt arbete, står för klassisk kristen tro osv osv. Heder åt dem som stöder Frimodig kyrka men tar avstånd från Dag Sandahls ordval - för jag vet att det finns oerhört mycket gott i den nomineringsgruppen.

Så till frågan om kränktheten. Jag har aldrig sagt att jag blev kränkt. Det var Smålandspostens rubrik. Däremot har jag sagt att jag inte är förvånad över att sånt här förekommer men att jag är förvånad och upprörd för att det kommer från en präst - och kyrkomöteskollega. Jag sa också att jag är upprörd. För det är jag. Någon tycker att jag borde ha sa sagt att jag inte kommenterar. Men det vore för mig att inte tycka att det är något att kommentera. För det är det. Bedrövligt, är ordet.

Frimodig kyrkas tjänstgörande gruppledare i Kyrkomötet Dag Sandahl

____________________________
Inga fler kommentarer. Smålandsposten.

Jo, en kommentar. Jag tycker uppriktigt synd om de människor som valt att rösta på Frimodig kyrka därför att de ärligt vill rösta på människor som står för klassisk kristen tro.

Frågan är hur Frimodig kyrka nu väljer att hantera det här.

Dagen
Barometern
SR
SvD
GP

Uppdatering lördag:
Somliga, dessvärre kristna, menar att detta inte är så farligt utan moralpanik och lättkränkhet. Jag menar inte att jag är kränkt. Jag är förvånad och upprörd. Inte för min skull, utan för kyrkan, kyrkomötets arbetsformer och för själva samtalet om relationer som nu förs.

Det är inte fråga om moralpanik. Jag är inte ensam om att tycka det. Jag blev uppmärksammad på tidningen Expressens ledarsida där man idag skriver (och jag tar bort citatet, eftersom jag inte vill att sådana ord förekommer på min blogg):

"Dag Sandhal, kvinnoprästmotståndare och motståndare till enkönade äktenskap, har förstås klätt sitt motstånd i religiös skrud. Citerat bibeln, talat om vikten av att vara modigt, tidlös kristen och inte vika sig för nymodigheter.
Nu har han visat sitt rätta virke:
---- //citat//, sade Sandahl till inte en, utan två, kvinnliga kyrkomötesledamöter under kyrkomötet.
Vi förstår. Religion har inte med saken att göra. Bibeln har inte med saken att göra. Kärlek har definitivt inte med saken att göra. Det handlar bara om en helt vanlig homofob, kvinnofientlig, sexfixerad litn gubbtjuv.
Godnatt, Dag."

Ge inte konservativa präster sånt inflytande, RFSU!

RFSU har nu gått ut med ett pressmeddelande, där man visserligen tycker att det är ett bra beslut som påverkar samhällsklimatet och synen på människors lika värde i positiv riktning.

Men RFSU är, som tidigare redovisats, inte nöjt med att vigseltvång för präster inte införs, eller som generalsekreterare Åsa Regnér uttrycker det:

– Men lagen har också en baksida. Präster och andra religiösa vigselförrättare har givits rätt att i religionsfrihetens namn vägra viga vissa par. Självklart kommer det att handla om de samkönade.

Jag har brottats själv med den här frågan. Självklart är jag inte nöjd med att det finns kollegor som inte tänker viga homosexuella par. Men jag kan inte trolla och ändra verkligheten och människors hjärtan. Här gäller långsiktig påverkan och opinionsbildning. Det gäller att skära en bit av gurkan i taget.

Att jag försvarar den sk väjningsrätten handlar inte om att jag tar hänsyn till mina kollegors samveten, även om jag självfallet tycker att de har rätt att tycka som de vill, såvida de följer Kyrkoordningen. Skulle Kyrkoordningen i framtiden ändras, gäller naturligtvis andra förutsättningar.

Nej, jag tänker på de par som kommer och vill gifta sig. De ska inte behöva fundera en sekund över om de kommer att bemötas på annat än helt korrekt sätt. Man kunde ju, i den bästa av världar, önska att präster kunde bete sig professionellt i alla lägen, men så är inte fallet. Därför måste våra församlingsbor skyddas.

Om man förvägrar människor att gifta sig i kyrkan, på grund av att det finns nej-sägare som av samvetsskäl inte kan tänka sig att viga samkönade par, så ger man dessa konservativa ett oproportionerligt stort inflytande.

Låt dem vara! En del av dem kommer att tänka om. Andra kommer att rasa i pressen. Andra kommer att lugnt och sansat att kontakta sin kyrkoherde och meddela att hon eller han inte kan utföra den här arbetsuppgiften.

Ja, det får fungera så, i omsorgen om våra församlingsbor. Vi lever inte i en perfekt värld, men världen har idag genom vårt beslut i Kyrkomötet blivit en aning bättre att leva i.

Jag tycker att RFSU ska glädja sig med de samkönade par som nu får möjlighet att gifta sig i kyrkan.

Generalsekreterare Åsa Regnér säger vidare:

– Vi kommer nu att följa utvecklingen noga, diskriminering av människor på grund av sexuell läggning är helt enkelt inte okej, säger Åsa Regnér.

Bra, mycket bra. Det förväntar vi oss av RFSU. Och jag förväntar mig att RFSU inte bara följer utvecklingen hos svenskkyrkliga präster, utan håller koll på attityder hos frisörer, blomsterhandlar, juvelerare, handläggare på borgerliga skatteverket och personal på bröllopsrestauranger och borgerliga vigselplatser - ja, alla dem som kommer i kontakt med samkönade par som vill gifta sig.

Se inslaget från Nyhetsmorgon i TV4

...om samkönade vigslar.

JA!

Svenska kyrkan ansöker om vigselrätt, och såväl samkönade och särkönade par ska kunna gifta sig i kyrkan.

176 Ja, 62 nej, 11 avstår. 70 % är en bra majoritet och det är en stor dag för vår kyrka!

Ur mitt anförande från Kyrkomötets talarstol:


"Huvudärendet i kristen etik är omsorg om medmänniskan. Frågan är vad det är som gagnar, upprättar och ger stöd. En del kommer att uppröras av beslutet, men om vi röstar JA till Kyrkostyrelsens förslag imorgon blir det en återupprättelsens och befrielsens dag för människor som kyrkan i långa tider har förtryckt, nedtystat och fördömt. När vi återupprättar hbtq-personerna i vår kyrka återupprättar vi kyrkan självt och vi helar en sårad del av Kristi kropp."

Amen!

Mitt anförande

Kyrkans tidning
Dag Tuvelius ledare i KT
Dagen
DN
SvD
Seglora smedja
Ärkebiskopen Anders Wejryd i Ekot
DN

Om kärlek

Från andra

DN
Dagen
Margareta Brandby Cöster i Aftonbladet
Kyrkans tidning
Martin Andreasson
Marta Axner
Maria Abrahamson
Helle Klein

Från Kvällspasset i P3

Del 2, från 45 min ungefär.

Svenska Evangeliska Alliansen - lägg ner ert omogna trams!

Nu har vi kyrkomötesledamöter och biskopar mailbombats sedan igårkväll och det är oerhört irriterande.

Man kan verkligen inte säga att er sak, Stefan Gustavsson, gynnas av det ni håller på med. Vi blir endast irriterade och tycker att ni är tramsiga. Ni som vill påverka, gör det på ett vettigt och seriöst sätt.

Så, lägg av,Svenska Evangeliska alliansen, ni är pinsamma. När argumenten tryter finns bara omoget trams kvar.

"Kontraproduktivt", säger ärkebiskop Anders Wejryd till Dagen

Mitt anförande i ärende G 2009:2 Vigsel och äktenskap

Ordförande, biskopar, kyrkomötesledamöter, övriga närvarande och följare på webben.

Först mitt yrkande: Bifall till Gudstjänstutskottets förslag.

Äntligen! Efter många års utrednings - och tankearbete är vi nu snart framme vid ett beslut och ett ställningstagande. Vad gäller bibelteologiska, ekumeniska oh dogmatiska argument ber jag att få hänvisa till Kyrkostyrelsens skrivelse teologiska kommitténs skriftter, samt min blogg och inte minst min biskop Eriks anförande här för några minuter sedan.

Det har talats en del om splittring i kyrkan och rädsla för nya tolkningar, och jag kan på ett plan förstå det, som uppvuxen och uppfostrad i gammalkyrklig kultur.

Men jag vill be att vi funderar en liten stund på Augsburgska bekännelsen, kap 7, om kyrkan: Det är nog att vara överens om evangelii lära och sakramentsförvaltningen.

Frågan om äktenskap är ingen fråga om rättfärdighet eller salighet, ej heller är äktenskapet ett sakrament i vår kyrka.

Äktenskapets innebörd har ändrats över tid, och de teologiska argument som nu ligger till grund för den nu föreslagna utvidgningen av äktenskapsbegreppet finner jag väl grundade.

Kanske borde vi fundera över hur vi kan utvidga gemenskapen kring nattvardsbordet, så att vi alla kan ta emot nattvarden av präster oavsett deras kön. Att vi inte firar mässa tillsammans tycker jag är en värre splittring.

Kommer Svenska kyrkan att bli isolerad? Ja, den som leder utvecklingen blir av naturliga skäl rätt ensam. Någon måste bana väg. Jag är glad och stolt över att det är Svenska kyrkan som banar väg för Guds kärlek i världen.

Huvudärendet i kristen etik är omsorg om medmänniskan. Frågan är vad det är som gagnar, upprättar och ger stöd. En del kommer att uppröras av beslutet, men om vi röstar JA till Kyrkostyrelsens förslag imorgon blir det en återupprättelsens och befrielsens dag för människor som kyrkan i långa tider har förtryckt, nedtystat och fördömt. När vi återupprättar hbtq-personerna i vår kyrka återupprättar vi kyrkan självt och vi helar en sårad del av Kristi kropp.

Jag bifaller frimodigt och stolt Kyrkostyrelsens förslag och Gudstjänstutskttets betänkande. Visst ska vi bevara äktenskapet!
JA till vigselrätt, JA till samkönade och särkönade par framför altaret, JA till att följa Jesus, hans exempel och kärleksbudet.
För nu består tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken!

Amen!

Äktenskapsdebatten är igång

och följ oss på svenskakyrkan-teve!

Kyrkomötet tisdag

Så är tisdagens kyrkomötesdag snart slut. Traditionsenligt inleddes andra sessionen med en frågedebatt, där ledamöterna i förväg sänt in frågor till Kyrkostyrelsen att besvara. Tyvärr hade denna stund beretts rätt dåligt, så en del frågor kom med som egentligen inte Kyrkostyrelsen har på sitt bord.

Nymodighet i år - vi fick KS:s svar skriftligt på bordet, vilket förkortade processen avsevärt, med 90 minuter enligt den som kommit på idén. Frågor och svar hittar du naturligtvis på vår webbplats. Där finns också motioner, betänkanden, yttranden, reservationer och annat, så jag länkar inte direkt i texten.

Efter denna debatt var det dags att sätta tänderna i Gudstjänstutskottets betänkande. Utskottet föreslår en nyöversättning av trosbekännelsen men i ekumenisk samverkan.

Sen var det dags för frågan om huruvida diakoner ska ha rätt att förrätta vigsel och begravning. Min gruppkamrat Runar Patriksson som är en av dem som förespråkar detta argumenterar utifrån prästbristsituation och det faktum att diakoner har ett stort förtroende bland folk. Rolf Forslin (s) var också uppe och konstaterade att diakoner är diskriminerade eftersom de varken får viga/begrava borgerligt eller kyrkligt.

Så kan det vara i de lättkränktas land, tänkte jag, men faktiskt är det ingen mänsklig rättighet att få förrätta begravning eller vigsel. De flesta människor tycks faktiskt kunna leva utan att göra detta.

Denna fråga har varit uppe förut och läronämnden konstaterar då som nu att kyrkliga handlingar är gudstjänster och hör till prästens förkunnelseansvar.

Jag håller med. Det är viktigt att värna och stärka upp diakonatet som den karitativa och sociala funktion det är. Däremot ska diakoner liksom andra medverkar och deltar i begravningsgudstjänster för avlidna man känner. Det finns uppgifter i Guds vingård för alla.

Betänkande G 2009:4 handlar om uppvärderande av bikten. Här konstaterar utskottet att det är viktigt, men att bikten uppvärderas effektivast genom pastorala insatser snarare än genom regleringar. Anna-Sara Walldén (c) var uppe och höll ett bra anförande där hon bland annat pekade på att det är viktigt att se upp med att både skam och skuld dyker upp i våra syndabekännelseböner. Somligt behöver visserligen förlåtas, men annat behöver verkligen läkas.

Nästa betänkande handlar om de odöptas tillträde till nattvardsbordet. Traditionellt är det ju så att man ska vara döpt för att ta emot nattvarden. Utskottet föreslår här att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att teologiskt och pastoralt aktualisera det nödvändiga sambandet mellan dop och nattvard.

Här har jag lite bekymmer, får jag erkänna. Motionären Johan Åkesson (s) efterfrågar med rätta de bibelteologiska argumenten för att begränsa nattvarden till döpta. Han citerade också Per-Erik Persson som talar om en Jesus som inbjuder till sin gemenskap - utan hindersprövning.

I kväll var det gruppmiddagar och vi hade som vanligt mycket trevligt. Avtackningarna av sju ledamöter blev sorglig, naturligtvis. Totalt får vi 119 nya ledamöter i Kyrkomötet nästa mandatperioder.

Så får man heller inte bortse från att en av de stora behållningarna med Kyrkomötet är de människor man lär känna, diskuterar med och pratar med i korridorer och trapphus. Visioner för kyrkan, möjligheter och motionsidéer växer fram i och genom möten.


På bilden syns Marta Axner, Per Westberg och Maria Abrahamson. Mittenbilden föreställer Runar i debattaktion.

Brygubben: Krönikan som inte lämpade sig för kyrkomötet

Läs Martin Garlövs krönika som inte fick plats i Kyrkomötesbulletinen. Den publiceras naturligtvis på hans och några andras bloggar istället. Själv har jag svårt att förstå hur den inte skulle vara linje med policyn för Kyrkomötesbulletinen. Lite får vi faktiskt tåla.

(Jag önskar att någon hade orkat göra en ordentlig research inför valet i fråga om hur aktiva kyrkomötesledamöterna varit under innevarande mandatperiod. Har man motionerat? Yttrat sig i utskottet? Ställt någon fråga? Talat i plenum? Varit där?)

Eva, Adam, Ormen och Gud

Idag har vi diskuterat film i Lantz 1 P1. Annika är trött på filmer om bibliska män som pratar amerikanska, så jag och kollegan Jessica fick i uppdrag att pitcha våra egna idéer om bibliska kvinnor.

I min synopsis är det Eva som är huvudpersonen. Jag tänker mig ett relationsdrama, alltså, mellan Eva, Adam, Ormen och Gud. Jag har själv castat alla roller: Ulla Skoog som Eva, Kjell Bergqvist som Adam, Stina Ekblad som Ormen och slutligen Ingela Olsson som Gud.

Som röd tråd går alltså frågan om vem som bär ansvaret och vi får se om vi lyckas reda ut några centrala frågeställningar och om vi kan få till ett lyckligt slut.

Filmproducenten Johanna Koljonen tyckte att det var en bra idé, haha.

sr.se...tryck fram till 29:30 nånting

A propos Guds vilja

Häromdagen läste jag i Skaraborgs Läns Tidning kyrkoherden och numera också kyrkopolitikern Leif Nordlanders kommentar att det var Guds vilja att han blivit inkryssad till Kyrkomötet. Eller, rättare sagt, han tänkte innan att det skulle vara Guds vilja om han blev inkryssad.

Så blev han alltså det, från sista till första plats. Då infinner sig åtminstone två frågor. Den första är: stred alltså nomineringsgruppen Frimodig kyrkas valberedning mot Guds vilja eftersom de satte Leif längst ner? Är det alltså inte Guds vilja att de andra frimodiga skulle bli valda?

Den andra är: Nu fick s, c och m flest röster igen. Med ovanstående resonemang är det alltså Guds vilja att s, c och m ska leda kyrkomötet? Eller har jag missat något?

Sign. Undrande

Svenska Hollywoodfruar i Sverige - del 1

Sportjournalister med gränser - när Semenya blev freakshow

"Ingen har väl kunnat missa den mediestorm som uppstod kring den sydafrikanska löparen Caster Semenya efter sommarens friidrotts-VM i Berlin. Efter en överlägsen vinst i 800-metersloppet försökte hon undvika att springa sitt ärevarv och ta sin plats högst upp prispallen. Varför? Hennes kön var ifrågasatt och hela världen visste om det."

Läs Emelie Risberg Hellströms artikel på second-opinion.se om hur komplicerat det kan vara med intersexualitet i sportens värld.

Blogg från Berghem

En kyrklig tyckare från Berghem har börjat blogga. Välkommmen till Berghemaren har ordet.

Vi reclaimar Nile City på jobbet: Parallellyougurten!

Intolerans mot intoleransen

"Det är inte orimligt att ställa krav på den som kommer ny till Sverige att ställa upp på demokratins spelregler. Vi ska inte som vissa nationalister vill tvinga människor att svära trohet till kräftskivan, kostcirkeln eller kungalängden – men däremot ska alla som lever i Sverige vara del av samma demokratiska värdegrund."


Philip Wendahl talar klarspråk i qx om hederskulturen med andledning av dokumentären Sämre än djur.

Valresultat kyrkomötet!

Varmt tack för 394 kryss! Lovar att jobba klart och tydligt från stol 44 i kyrkomötet!

Färdigräknat. För vår del i FiSK innebär valet att Britt Louise Agrell och Christina Holmgren som ställt sig längre ner på valsedlarna blivit återinkryssade och återses alltså nästa år. Fyra nya har vi fått: Rune Wallmyr, Anna Ekström, Jerk Alton och Gerd Gabrielsson.

Från Skara stift är bland andra kyrkoherdarna Leif Nordlander, Vara, och Claes Björndahl, Källby, inkryssade. Hedersprosten Bengt A Gustavsson, Norra Billing, återkommer på ordinarie plats. Sonja Grunselius, Sofia Särdqvist, Mari Lönnerblad, Uhlf Skoglund, Katarina Ramnerö Ödestad och jag sitter kvar.

Övriga namnkunniga som sitter kvar är bland andra fiskarna Susann Torgerson och Åke Blomqvist, moderaterna Hans Wallmark (flest kryss), Maria Abrahamson och Gunnar Sibbmark, centerpartisterna Karin Perers och Ann-Sofie Persson, Frimodigs Dag Sandahl och Fredrik Sidenvall, Poskarna Mikael Mogren och Emma Hedlundh, socialdemokraterna Marta Axner, Timmy Leijen och Sofija Pedersen Videke.

Bland de nya kan nämnas Annika Borg, Öka, och Karin Söder, c.

Kyrkans tidning

Carina analyserar

Busenkel paj!

Pajdegen:

Kolla så att ugnen funkar och att du har bakgrejer hemma.

Lägg i botten av en pajform äpplen, blåbär, hallon eller vad du tycker. Smält 175 g smör. Blanda 3 dl vetemjöl, 1 dl havregryn, l dl socker, 2 msk vaniljsocker (minst) 1,5 tsk bakpulver i en skål, häll över det kallnade smöret och rör om. Häll över frukten/bären och sätt in i ugnen, 225 grader tills det är klart


Vaniljkräm:

(Eller köp färdig, men den här är enkel och jättegod.)

Vispa ihop det svarta från 1 st vaniljstång el 1 tsk vaniljsocker, 6 st äggulor, 1 dl socker. Vispa 6 dl vispgrädde. Blanda ihop allt.

Enjoy!

Skratta åt eländet

Jaha, nu ligger vårt hus ute på hemnet.se och huvudet är fullt av en massa tankar, vemod, längtan, energideklaration och braskaminkontrollprotokoll.

(Ännu har mäklaren inte frågat ett dugg om vad vi har för växter i trädgården eller skötselinstruktioner till mina sköra älskade hallonplantor.)

Det är sällan man inte blir uppmuntrad när man tar en bloggrunda hos kamraterna på nätet. Maria har hittat underbara mäklarfraser som hon kommenterat och som jag skrattat högt åt en stund. Enjoy.


Ett litet urval från Sydsvenskans bodel 20/9:

"Slipad ekparkett. Soligt söderläge. Kan det bli bättre? Jo! Citytunnel."
Kortfattat är inte alltid bäst.

"Magiska 103 kvm med 22 kvm terrass i väster, här har ni hav, hamn och stad i ständig fokus!"
Jag skulle bli skelögd...

"Äkta, sällsynt skönhet med oljad fiskbensparkett och ljusa skandinaviska vidder! Soldränkt s/v-bal, njutfyllda åttio kvadrat signerade estetik, takhöjd o balans!"
Skippa några adjektiv, helst många, och slipp idiotiska förkortningar. Bara ett tips.

"Terrass & balkong, tre väderstreck - Ingen kompromiss!"
Ehm...tre väderstreck måste väl ändå vara en kompromiss? Fyra däremot, då ges det ingen pardon!

"Gudkantad och
genomgående funkisfrestelse"
Ja...ibland blir ett missat l väldigt bra...

"Detta perfekta förstagångs boende finner vi en fyra trappor."
Korrekturläs!

"Det finns många detaljer som bidrar till den positiva känsla man träffas av så fort man kliver in i lägenheten."
Och uppenbarligen är alla de detaljerna i hallen, lågt hängande, och träffar en gäst i huvudet?

"Dubbla balkonger och med en bejublande utsikt."
Jag bara hoppas att inte utsikten håller på och jublar mitt i natten, det blir så svårt att sova då...

"I natursköna Skanör möter vi detta radhus där den genuina charmen
och ljuset fått verka i symbios med ren livskvalitet."
Jag förstår inte ens vad det här betyder.

"Ov har 2 sovrum, toalett och hall. Förälskelsen är ett faktum!"
Verkligen?

"Stilrent nyproduktionsboende från 2007 med alpliknande balkong"
Jobbigt att klättra så högt varje morgon...

"Söker du ett hus utöver det vanliga så är detta något för dig som söker
bästa livskvalitet."
Vad var det jag sökte, sade du?

"Här uppfanns barnvänlighet."
Wow. Tur att det spreds, jag vill faktiskt inte bo i Almvik.

"164 anledningar att komma idag."
De pratar om lägenhetens storlek i kvadratmeter. Faktiskt.

Slutresultat direktvalt kyrkoråd Skövde församling





Socialdemokrater: Linda Henricsson, Gunilla Sossna, Anna-Greta Pettersson

En levande kyrka: Mikael Wendt, Barbro Ahlrik, Ulla Eriksson

Kristdemokrater i Svenska kyrkan: Mona Johansson

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan: Jörgen Bergsten, Birgitta Hallenrud, Birgitta Ekdahl

POSK backar ett mandat som istället går till En levande kyrka. Det blir spännande att se hur presidiet kommer att se ut!

En rosa bild






















Stöd Cancerfonden och Rosa Bandet och skicka bilden vidare!

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...