Något klargörande är på sin plats. Vi har kritiserats för att inte ha följt den "bibliska ordningen" i det här ärendet, dvs att man först ska prata med berörd, sen med hans vänner, och sen offentligt. Så har vi agerat. När DS fällde uttalandet satt en av hans kamrater, Yngve Kalin, brevid. Vi har talat med ett par av hans andra kollegor inom Frimodig kyrka som urskuldar - inte beteendet - men honom. Av en annan ledamot som jag håller mycket högt fick jag höra att han skrutit med sin bedrift att lyckas uppröra på det här sättet. Vi pratade med biskopen, Kyrkomötets ordförande och första vice.
Två dagar efter händelsen ringer Smålandsposten och vill ha det bekräftat. Ska man ljuga för media? Nej. Jag önskar att jag fått en ursäkt av DS, så att jag hade kunnat säga att ja, det har varit en incident, men den är nu utagerad.
Någon har också ställt sig frågan om varför jag gör kopplingen till Frimodig kyrka. Jo. Därför att det här var inget privat samtal. Jag frågade DS i hans egenskap av tjänstgörande gruppledare för Frimodig kyrka hur deras grupp skulle rösta i vigselfrågan - om de kanske skulle gå med Isacssons kompromissförslag eller inte.
Och faktiskt. Jag förväntar mig faktiskt mer av en ledamot för just den nomineringsgrupp som mer än någon annan grupp har profilerat sig i valet som den som har Jesus i centrum i allt arbete, står för klassisk kristen tro osv osv. Heder åt dem som stöder Frimodig kyrka men tar avstånd från Dag Sandahls ordval - för jag vet att det finns oerhört mycket gott i den nomineringsgruppen.
Så till frågan om kränktheten. Jag har aldrig sagt att jag blev kränkt. Det var Smålandspostens rubrik. Däremot har jag sagt att jag inte är förvånad över att sånt här förekommer men att jag är förvånad och upprörd för att det kommer från en präst - och kyrkomöteskollega. Jag sa också att jag är upprörd. För det är jag. Någon tycker att jag borde ha sa sagt att jag inte kommenterar. Men det vore för mig att inte tycka att det är något att kommentera. För det är det. Bedrövligt, är ordet.
