Debatt om prästvigda kvinnor i Danmark

Läs kommentarer och länkar hos
Kyrkoordnaren och Kalle.

Nyårstankar

Johannes 1:1-5

Nyårsafton igen. För dom flesta i vårt land en kväll av fest, god mat, vänner, Grevinnan och Betjänten på teve, och så tolvslaget med Jan Malmsjö, fyrverkerier och ”Ring, klocka, ring”.

För en del av oss är dom där skälvande minutrarna en stund av eftertanke. Vad har hänt det här året? Vad kommer jag att ta med mig av personliga händelser? Vad försöker jag släppa och glömma?

Somligt mörker och somligt ljus. En känd filmkaraktär, Forrest Gump spelad av Tom Hanks, myntade uttrycket ”Life is like a box of chocolate. You never know what your gonna get”. Livet är som en chokladkartong. Du vet aldrig vad du får.”

Jag skulle tro att de flesta av oss i kyrkan i dag har varit i närheten av en rödvit aladdinask de senaste veckorna. Ni vet, två lager med blandade chokladpraliner, ljusa och mörka. Själv föredrar jag de ljusa chokladbitarna med nougatfyllning. Och det verkar de flesta andra göra också, för det är ofta så att de där mörka bitarna med likörfyllning blir kvar till sist.

Så är det upp till vars och ens samvete att börja på lager två innan lager ett är färdigt. Det finns dock de luriga medmänniskor som börjar på lager två utan att lyfta bort lager ett och mellanpappret först. Så när vän av ordning börjar på lager 2 är Gräddnougat, nöttryffel och trillingnöt redan väck.
Nu är livet inte en chokladask. Precis som Forrest Gump säger, så plockar vi godbitar och besvikelser ur livet. Slumpartat? Eller går det att hoppa över de mörka bitarna och bara ta det goda?

De flesta av oss skulle nog ändå svara nej på den frågan. De flesta människor på vår jord verkar inte ha något val, ens.

Också år 2007 drabbades människor av naturkatastrofer, krig och fattigdom. När jag sätter in mitt eget liv i årskrönikornas nationella och internationella perspektiv konstaterar jag att jag har det oerhört bra jämfört med de flesta andra människor Och vilken tur att mina misstag inte hamnar på kvällstidningarnas löpsedlar.

Vi minns rubrikerna. Vi minns människorna. Vi minns oroligheterna, det ständiga hotet mot demokratin, det ständiga hotet mot människovärdet.

Det finns verkligen anledning att be Gud förbarma sig.

Så infinner sig ändå frågan: är det inte bra med lite mörker också? Annars märker vi ju inte att det är ljust?

Mmm, men så tänker nog inte den som just mist en anhörig, som just fått ett sjukdomsbesked, som lever i fattigdom och förtryck.
Men kanske ljuset finns någonstans där ändå? Kanske ljuset kan anas långt borta vid horisonten?

"Var rädd om livet, det ska glädja dig, var rädd om ljuset, det ska leda dig. Var rädd om mörkret, det ska skydda dig, var rädd om slutet, det ska rädda dig!" (Bo Setterlind)

” I ordet var liv, och livet var människornas ljus” , skriver evangelisten Johannes. Han talar om det sanna ljuset, som skulle komma in i världen och ge alla människor ljus.

Ordet som var liv, som var människornas ljus, är ingen mindre än Jesus Kristus, barnet som föddes, sann Gud och sann människa.

Ty Gud hade inte glömt bort sin skapelse. Och gör det heller inte år 2008.

I profeten Jesajas bok konstaterar Sion att Herren har övergett henne. Gud har glömt bort henne. Men Gud svarar genom profeten:

"Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar. ”

Gud glömmer inte heller dig och mig. Men tillvaron, hur ljus eller mörk den må vara, vilar ytterst i en god Guds händer. Det onda mörkret vill han inte. Han vill inte depressionen, våldet eller meningslösheten men är mitt i det.

Han ska aldrig överge oss. Och han ger oss nya chanser, nya möjligheter.

Vid midnatt börjar ett nytt år. 2008 års livschokladask öppnas. Vet att Gud är med i det som är gott, men också i det som är svårt och smärtsamt.

För Gud är alltid närvarande, även om det inte alltid känns så. Hans närvaro är inte knuten till vår känsla, utan till hans löfte.
I kyrkan ges förutsättningar för ett möte med Gud, i musik och ord, i bön och stillhet. I de utmaningar som ges oss i Bibeln, i den kraft och i det liv som ett Gudsmöte kan innebära.

Här finns kanske inte alltid trösten. Inte tvärsäkerheten, och absolut inte förklaringarna. De får vi i himlen en gång.

Men här finns närvaron av Gud, en närvaro som kan lindra. En närvaro som omsluter. Ljusen som vi tänder ger näring åt våra själar och andras, och när våra egna tankar inte kan eller orkar formuleras får vi ta vår tillflykt till Guds ord.

Och Gud låter tron födas, hoppet spira och kärleken växa. Gud har tänt världens ljus och skyddar det sannerligen, även om många försöker blåsa ut det. Nej, Det knäckta strået bryter han inte av,den tynande lågan släcker han inte.
”Gud själv har sagt: Jag ska aldrig överge dig.” ”Ditt namn är skrivet på mina händer.”

”Mörker är brist på ljus. När ljuset kommer tar mörkret slut. Så var inte rädd, var inte rädd! Var ljus!"
(Margareta Melin)

Amen.

Psalmer 744 och 509
(S:ta Helena kyrka i Skövde)

Ps. Endast ljusa chokladpraliner i Paradiset!

Gott Nytt år!

önskas alla bloggläsare!

Smällfritt nyår, tack!

Tack och lov är våra hundar inte skotträdda, men smällande och raketande i tid och otid är besvärligt för många djur. I SvD berättas om dvärgschnauzern Milla som varje nyår får lugnande medicin och tvingas sitta i bastun med husse.

Jag tror att okunskap hos allmänheten är en betydande faktor. Igår stod några barn och smällde utanför vårt hus, förmodligen ovetande om hur högt det faktiskt låter i en hunds öron. Så jag gick helt lugnt ut och förklarade för dom vad smällande i tätbebyggt område faktiskt innebär. Jaha, sa dom och gick iväg till anvisat grönområde.

Svedala kommun kommer nu att ställa in sitt nyårssmällande efter klagomål från en hundägare. Enligt sydsvenskan.se kommer man istället att tända asiatiska lyktor som svävar mot himlen.

Ytterligare argument mot raketerna.

Andra bloggar om: , ,

Årets!

nyheter: Mordet på Benazir Bhutto, tyvärr. Och att överklassens fuskande avslöjats såväl som vanligt folks fulvabbande.

skvaller: Alliansregeringens turer fram och tillbaka

plats: under paraplyet

vardagsmys: kaffe och lussekatter

seger: Marie Picasso. Amanda skulle visserligen ha vunnit, tycker jag, men Marie har blivit kulturarbetare på riktigt.

författare: Maja Lundgren. Hon vågade, men om hon vann låter jag förbli osagt.

bok: Jag går bara ut en stund (Isabel Hadley Kamptz)

film: Shrek 3 (den enda från 2007 som jag sett än)

skor: gympaskor och stövlar

väska: Stor brun Björn Borg med många fack

plagg: Tunika

modehändelse: Facebook

accessoar: långa halsband från Snö

artist: Amanda Jensen

låt: Release Me (Oh Laura)

hatlåt: Allt med Martin Stenmarck

love-to-hate-kändis: Hm... gillar inte att hata någon, faktiskt.

Irriterande kändis: Alex Schulman

Bästa TV-program: Engelska deckare

bästa dokusåpa: Bonde söker fru

sämsta dokusåpa: de flesta av de andra

ögonskugga: Ja!

mascara: FACE Stockholm

doft: solmogna tomater

hårprodukt: Bed Head´s Thickening Paste.

hudcréme: Clinique

Modevision av mig själv inför våren 08: Ett tillstånd där jag har hunnit med frissan, hudterapeuten och eventuellt hunnit simma några kilometer.

Andra bloggar om: , ,

Lästips

Läs Göran Greider om den stillsamt revolutionäre utopisten Jesus.

Chokladblogg

Lika bra att erkänna: jag är en chokladoman. Och som präst är det ju helt legitimt att syssla med böner. Helt outstanding är förstås den choklad som i jultiden inhandlas, ges bort, bunkras i skafferiet och förr eller senare avnjuts, helst till kaffe med levande ljus. Lugn och ro är ett måste för att all arom ska komma till sin rätt och serotoninhalten i hjärnan höjas.

Först och främst: After Eight. Mörk, lyxig, tunn choklad med mint inuti, styckförpackade i papper. Ska väl egentligen ätas på kvällstid, som namnet anger, men man kan lika gärna tolka tidsangivelsen som en signal att öppna asken redan efter frukost. Till upplevelsen av aftereightätande hör spänningsmomentet. Somliga lyfter nämligen inte ut hela aftereighten med papper på, utan tar bara chokladen. Det innebär att man kan luras tro att det finns choklad kvar så länge papper finns i asken. Men är det slut bör man inte misströsta. Man kan alltid köpa en låda till.

Som tvåa kommer Aladdinasken. Ljusa och mörka praliner med nougat - eller likörfyllning. Av någon anledning tar den ljusa chokladen alltid slut först. Och det är kanske så i alla familjer, för när dom ställde fram en alladinask på ICA Supermackan före jul, var dom äckliga mörka med likör kvar. Kanske är lika bra att dom minskar tillverkningen av mörka med likör? Visserligen kan man numera köpa särtryck av favoriterna, men det är själva blandningen som är tjusningen. Alladinasken är tvålagrig, och är är det upp till vars och ens samvete att börja på lager två innan lager ett är färdigt. Det finns dock de luriga medmänniskor som börjar på lager två utan att lyfta bort lager ett och mellanpappret först. Så när vän av ordning börjar på lager 2 är Gräddnougat, nöttryffel och trillingnöt redan väck. Ogillas.

Den lyxiga lådan Merci är perfekt att ge bort till någon man har något att tacka för. Här har vi olika varianter av choklad med fyllning markerade med färger. Min favorit här är den gröna. Lite tråkig dock utan spänningsmoment. Ser det ut att vara slut, så är det det också.

Så noterar jag att flera googlesökningar på ckoklad + hund hamnar hos mig. Det är alltså ämnet teobromin som är boven, och i tidningen Hundsport läste jag att "en normalstor (100 gram) ljus chokladkaka kan döda en dvärghund och förgifta en hund upp till retrieverstorlek. Samma mängd av den mörkaste chokladen kan förgifta en hund av vilken storlek som helst – även en sankt bernhardshund. Den kan vara dödlig för en hund av storlek som en cocker spaniel. Upprepad förtäring ger kraftigt ökad risk eftersom hundar bryter ner teobromin långsamt. Arton timmar efter intaget har bara halva mängden lämnat kroppen."

Mer information hos Giftinformationcentralen.

Alltså: njut av presentchokladen, men tänk på ovanstående innan du bjuder din kompis på ägglikören du själv hoppat över.

Bilder: Aftereight från nestle.com, aladdinasken från Kraft Foods, Merci från kontorab.rkv.se.

Andra bloggar om: ,
,

Gudstjänster från Hjo folkhögskola

Missat advents- och julgudstjänsterna från Hjo folkhögskola där ett antal skarastiftprofiler medverkar? Naturligtvis kan man se dom på svt.se i efterhand.

Bilden från Hjo folkhögskola

Prästämbetet igen

I Sverige har vi nästan slutat diskutera prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan. Det är på de flesta håll helt accepterat och normalt, även omnan får oroande rapporter då och då, främst från Göteborgs och Växjö stift. Det kan alltså finnas anledning att hålla det teologiska samtalet levande när det gäller män och kvinnor i prästämbetet.

I Finland är frågan så mycket mer brännande. Det var så sent som år 1986 som prästämbetet öppnades för kvinnor i den evangelisk-lutherska kyrkan - och frågetecknen består hos många. Samtalet måste föras och sanningarna måste fram. Så blir jag glad av att läsa förre ärkebiskopen John Vikström artikel i Teologinen Aikakauskirja - Teologisk Tidskrift 4/2007. Där slår han fast att det inte är ämbetssynen som förändrats utan kvinnosynen. Han verkar nämligen inte alls pessimistisk när det gäller att kunna övertyga motståndarna om att den ämbetssyn de försvarar aldrig har funnits. Och han vill också studera vilken...

"sociologisk och socialpsykologisk funktion motståndet mot kvinnliga präster har i dagens kyrkliga läge. Mycket tyder på att detta motstånd har blivit ett identitets- och igenkänningstecken, ett tecken som visar till vilken grupp man hör på det teologiska och kyrkopolitiska fältet, ett yttre tecken på bibeltrohet."

Igenkännes? Ohja. Och svenskkyrkliga som vill lägga rabarber på begreppet bibeltrogen tar förvisso nya tag och samlas till möte i Stockholm 2008. Frågan som ställs är vem som älskar Svenska kyrkan. Påpassligt nog nämns inte frågan om prästvigda kvinnor eller motståndarnas rätt att bli chefer över sina icke-kollegor (obs ironi), men det kanske ingår i nedanstående apell:

"Du som tycker att Jesus skall få vara mer i centrum i Svenska kyrkan; Du som tycker att Bibeln skall få en större plats och spela en avgörande roll i Svenska kyrkan; Du som inte tycker att de politiska partierna skall styra Svenska kyrkan; Du som tycker att äktenskapet är till för man och kvinna; Du som vill att Svenska kyrkan skall bestå av levande församlingar; Du som helt enkelt vill reformera Svenska kyrkan har en chans att komma till Stockholmsmötet 15-16/11 2008."
Det mesta kan ju hållas med om. Jesus är sannerligen i centrum i Svenska kyrkan, annars vore hon ingen kyrka. Bibeln ska få större plats? Jo, men hur? Ska vi tillbaks till fundamentalism? Ska även de gammaltestamentliga lagarna få större plats?

Men vad, exakt vad, är det kristliga i att få bort engagemanget hos de hundratals människor som vecka ut och vecka in engagerar sig i Svenska kyrkans mycket levande församlingar, bara för att dom tillhör nomineringsgrupper som också finns representerade i riksdagen?

Mera gladpack i internetvärlden...

...får man väl säga om man ska plocka upp tänket från DN:s mellandagsspaning om varumärken som blir begrepp. Nu handlar det om regeringens planer att låta polisen spåra folket bakom IP:adresserna, vilket får flera att baxna. Vad det nu kan handla om - fildelning, sexköp eller terrorism, så kan man diskutera vilket pris kampen mot dessa företeelser får ha.

Men jag tycker det är bra att polis ska kunna spåra anonyma nätmobbare och pedofiler. Så om det i slutändan kan rädda någon tonåring från hummerattacker, så får polisen gärna spana på mig.

Juldagens skoj

Merry Christmas Mr.Bean Del 1.
Hörrm, inspiration till Julkrubbevandring 2008? ;)

Så Gud sin kärlek visar

Guds son – obemärkt och oigenkänd men oumbärlig, föds han in i en lidande värld. En Gud som bär en medmänniskas drag – sover bland drängar på jordisk halm. Avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev en av oss. Glöm den välregisserade entrén med röda mattan och mediauppbåd, snittar och champagne – Gud väljer det alldeles vanliga livet.

I Jesus visar han oss en gång för alla att Gud inte är någon eller något långt borta utan vill vara helt nära oss människor. Jo, han hade visserligen Heaven Air Force med sig, men dom var ute och sjöng för herdar som vaktade sin hjord om natten.

God jul!

och Gott Nytt år önskas alla bloggläsare. Klicka här och gör ditt julkort!

Nu hörs jag snart också

Jag har fått nöjet att vara helgvärd i Sveriges Radio Skaraborg. Den 27 december laddar jag upp med kaffe, tänk och en trave CD-skivor i studion i Skövde. Lyssna efter kl 8 eller efter kl 15. Enjoy!

Dagens mod

Andreas Lundstedt berättar att han är hiv-positiv. Modigt. Och hiv/aids handlar inte om Afrika eller Asien utan om Sverige också.

Svenska kyrkans kampanj mot hiv och aids

Spekulera mera, snillen!

Igår kväll satt jag och såg programmet "Snillen spekulerar" på teve. Mycket intressant att höra nobelpristagarna berätta om sina arbeten i lite mera avslappnad miljö. Jag begriper mig inte på särskilt mycket naturvetenskapligt, men när programledaren kom in på det här med forskning på embryon, eller embryonala celler som dom sa, lystrade jag till. Programledaren försökte få herrarna runt bordet att kommentera kritiken runt denna forskning, men några av dem slog ifrån sig och menade att de som naturvetare inte hade kunskapen att fundera kring etiska aspekter. Det har vi filosofer och teologer till, menades det.

Blir lite rädd när jag hör såna resonemang. För visst måste väl forskaren ha det etiska tänkandet med i bilden? De försökte dock argumentera för användadet av embryonala celler, med att det är "bra" för mänskligheten och att man kan jämföra med organdonation, men jag blev ändå inte övertygad. Jag tycker att det är helt rimligt att kunna avkräva forskare på så hög nivå ett förklaring till varför det är nödvändigt att forska på stamceller från aborterade foster, eller varför djurförsök fortfarande är nödvändiga - och annat som vanligt folk kan känna sig tveksamma inför.

Och ursäkta, knockoutmöss? Som man framställer?


Nästan alla djurförsök godkänns
Tidigare bloggat om djurskydd, där jag också ställer frågan om det inte är dags att införa en kravmärkning för läkemedel, så att konsumenten på Apoteket har möjlighet att välja. Eller se att det inte finns.

Tankeställaren

"Det går åt stora mängder råvaror för att tanka en miljöbil med etanol. I en Volvo V50 Flexifuel motsvarar det 120 kilo vete, eller 240 limpor bröd. Eller 560 kilo sockerrör." Sockerrören produceras dessutom under mycket tvivelaktiva förhållanden. Läs mer på dn.se.

Därför tycker jag att det är mycket märkligt att det lottas ut en flexifuelbil i teveprogrammet Postkodmiljonären, som annars stöder Barncancerfonden, Världsnaturfonden WWF, Rädda Barnen, BRIS och Svenska Sjöräddningssällskapet.

Miljörörelsen vill stoppa etanolen, skriver Birger Schlaug.

Dagens sötchock

Kakmonstret - en favorit från förr.

Äntligen!

Jonas Gardell hedersdoktor vid Teologiska fakulteten i Lund!


Motivering:

"Genom hela hans författarskap finns ett fokus på marginaliserade människor i utanförskap, som genomsyras av försvar för mänsklig värdighet och mänskliga rättigheter. Få kan som han samla människor över generationsgränser och kombinera humor och allvar med en träffsäkerhet som gör honom till viktig samhällskommentator och kritiker."

Härligt!

Dagens citat

"Jag är konfunderad över hur en del i Svenska kyrkan förhåller sig till kyrkans tradition och de handlingar som varit och är viktiga för många människor. Vad i traditionen är man beredd att släppa nästa gång? Är det begravningarna som står på tur?"
Boel Hössjer Sundman skriver som vanligt en bra ledare i Svensk kyrkotidning.

Dagens skoj #2

Vad gör en myndighet som får en leverpastej på posten? Se svaret hos Kyrkoordnaren!

Dagens skoj

Hur många lutheraner behövs för att byta en glödlampa? – Inga, då tro och inte gärningar skall frälsa!

Hur många kalvinister behövs för att byta en glödlampa? – Inga; det var förutbestämt att glödlampan skulle gå sönder och det går inte att göra något åt det.

Hur många anglikaner behövs för att byta en glödlampa? – Tre; en som välsignar den nya glödlampan, en som skruvar i den och en som heller upp sherryn.

Hur många romerska katoliker behövs för att byta en glödlampa? – Tre; en kanonist som förklarar hur man i överensstämmelse med den kanoniska rätten byter glödlampa, en som välsignar den nya glödlampan och en som skruvar i den.

Hur många ortodoxa behövs för att byta en glödlampa? – Tre; en som välsignar den nya glödlampan, en som skruvar i den och en som föga framgångsrikt försöker förklara att glödlampor inte är en ekumenisk modernistisk heresi.

Tipstack till David

Karin Långström Vinges blogg...nu också i Finland

Jag har läst Kyrkpressen på nätet ett tag nu. Det är Svenskfinlands mest lästa tidning och berör kyrka, samhälle och kultur. Det är intressant att följa vårt det kyrkliga samtalet i vårt östra grannland genom svenskspråkiga bloggar och andra webbplatser. Idag har jag också registerat min blogg på kyrkpressen.fi och hoppas kunna delta mer i diskussionerna på "andra sidan". (Tidigare har förstås mina predikningar på Predikantbloggen som administreras av Kalle publicerats även på kyrkpressen.fi.)

Så får sägas att de finlandssvenska (hoppas jag skriver rätt beteckning nu) har ett gott arbetsredskap i kyrkpressen.fi. Önskar att den svenska kyrkkulturtidningen Kyrkans tidning också kunde förstå möjligheterna i god samverkan med bloggarna - genom att använda länktjänsten Twingly eller att låta ledarskribenter och krönikörer blogga. Där har Dagen kommit mycket längre - men så har de också en bloggare som webredaktör.

Uppdaterad 21:51: Ändrar Sverigefinland till det korrekta Svenskfinland.

Kyrkostyrelsen säger ja till gemensam samlevnadslag

Idag offentliggörs Svenska kyrkans styrelse Kyrkostyrelsen sitt remissvar på betänkandet Äktenskap för par med samma kön - vigselfrågor (SOU2007:17).

I ett resonerande remisssvar där det görs tydligt att det finns olika teologiska tolkningar inom Svenska kyrkan, har man ändå gått på majoritetens tyckande och säger därför att

* det är angeläget att samhället stödjer trygga och trofasta parrelationer, bland annat med hjälp av rättslig reglering.
* Äktenskap och partnerskap är likvärdiga samlevnadformer, men att man vill behålla olika benämningar för samkönade och tvåkönade relationer.
* nuvarande system med valfrihet i fråga om kyrklig eller borgerlig vigsel bör behållas.
* Svenska kyrkan är beredd att registrera partnerskap om detta kan ske inom ramen för en gudstjänstordning som kyrkan själv bestämmer över.
* Svenska kyrkan kommer att som andra samfund få ansöka om vigseltillstånd samt att kyrkans präster måste ha ett särskilt förordnande för att få vigselbehörighet.
* det inte skall föreligga någon vigselplikt vare sig för samfunden eller för vigselförrättare inom trossamfund och att detta ska säkerställas genom lag.
* äktenskapet är en del av det borgerliga samhället och inte som ett sakrament. En konsekvens av det är att äktenskapet ses som ett och samma oavsett om det ingåtts genom kyrklig eller borgerlig ordning.

Kommentar: Inte oväntat att majoriteten i Kyrkostyrelsen ville bevara olika begrepp. Jag tycker det är olyckligt och beklagar ställningstagandet. Däremot är det positivt att se förskjutningen från skuldbeläggande till ett helt bejakande och jämställande av samkönade relationer och särkönade.

Punkten om att ingå partnerskap i kyrkan förstår jag inte - registrerat partnerskap är ett begrepp som kommer att försvinna. Det riktigt intressanta är hur gudstjänstordningarna kommer att se ut i vår handbok. Ska vi ha skilda ordningar för särkönade och samkönade? Eller ska de vara benämnningsneutrala? Om det kyrkan kallar vigsel är något helt annat än det samhället kallar vigsel är vi på väg bort från det nuvarande synsättet vi har som evangelisk-luthersk kyrka: synsättet att äktenskapet är en del av samhället och inte ett sakrament.

Dag Tuvelius ledare i Kyrkans tidning

Andra bloggar om:
,
,

intressant

Elisabet Sandlunds ledare i Dagen
Pers små tankar: Fegt, kyrkostyrelsen!
Marta Axner: Kyrkostyrelsen väljer mesväg
Hela remissvaret i pdf
Svenska Dagbladet
DN
Deepedition

Dagens skoj

Just nu känner jag mig som Örjan. Lika bra att avsluta den här dagen. :)

Biskop Antje om skolavslutningar i kyrkan

Ingen terminsavslutning utan debatt om skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan. I dagens Skaraborgs Läns Tidning frågar sig en skarabo om skolan verkligen kan genomföra luciafirande utan att elever riskerar att kränkas. Lucia var ju ett helgon, faktiskt.

I Lund har biskop Antje Jackelén gått in i debatten, läser jag i Sydsvenskan. Hon talar utifrån sin internationella erfarenhet och menar att svenska skolbarn riskeras att uppfostras till religiösa analfabeter och därmed dåligt rustade att vara goda medborgare i dagens och morgondagens samhälle. Hon citerar också skolminister Jan Björklund, fp, som menar att ”när en rektor säger att förskolebarn inte får gå till kyrkan och titta på julkrubban, tolkar hon Skolverket fel. Självklart får vi ha sådana religiösa inslag”.

Hiss & Diss

Dagens Hiss:

a)Bloggosfären. Utropstecken!
b)Vägräfflorna. 10-15% färre dödsfall i trafiken varje år och kostar 20-40 kr per meter.

Dagens Diss:

a) Klimathysterin. Låt oss få fira jul, snälla. Låt oss få titta på Kalle Anka utan att behöva veta att det kostar 52 öre.
b) Bloggfastan.


Tanken är att under några dagar helt strunta i bloggen. Varken skriva några egna inlägg i eller reagera på någon annans bloggeri. Allt för att nå fram till större enighet om vad som är allra viktigast.
- Om vi tar ett steg tillbaka och ber för varandra i stället för att kritisera varandra kanske vi upptäcker att Gud har något att säga till oss, menar Mackan Andersson.
Suck i kubik. Att kommentera, tänka, tycka och ställa frågor ökar förståelsen oss kristna emellan och utåt. Snarare än att splittra tror jag att det enar att kunna läsa om andras uppfattningar. Och be för varandra borde inte ha något att göra med bloggerifrekvensen. Så tyvärr, Mackan, jag är inte med. Tvärtom kommer jag att under hela advent och jul fortsätta att vara en Aktiv Kristen på Nätet.

Utmanad


Nu har jag blivit utmanad av ett antal bloggvänner (Maria, Miriam och Herr Klokbok) som vill att jag ska nedteckna sju önskningar inför julen.

Hm.

1. En extra dag i veckan
2. En snygg lykta att ha ute på trappan
3. Roliga program till datorn
4. Ett nytt kök
5. Nytt badrum kan gå bra också
6. Grejer från Svenska kyrkans julkampanj
7. En sökmotor til min hjärna

Nu ska jag utmana vidare..hm...vet inte om ni har blivit utmanade redan, men Charlotte-Therese, Tor, Z, Jonatan, Hanna och Viktoria är jag rätt nyfiken på.

Snart dags för Nobelfest

Jag bara undrar: 1380 gäster får mat på Nobelfesten enligt DN. Hur i Hudiksvall håller källarmästaren reda på alla allergier?

Julpyntad blogg

Hoppas ni ska trivas. Glad Andra advent!

Religionen i det offentliga

Sveriges Radio P1 börjar sända Teologiska rummet som en motsvarighet till Filosofiska rummet, skriver Dagen. Det första programmet sänds den 27 januari kl 17.

Dagens skoj

Klicka här och scrolla ner till narkolepsi.

(Hoppas ingen tar illa upp.)

Vs

Ibland när jag inte kan bestämma mig gör jag en googlefight. Men dethär tyckte jag nog var fel resultat.

Noterar #2

... i samma tidning som i föregående postning, att en av tre läkare är beredda att hjälpa sjuka patienter att dö. Och då handlar det inte om att undvika onödigt lidande eller att envisas med livsuppehållande metoder, utan om att "hjälpa mycket svårt sjuka patienter att få tillgång till läkemedel för att begå självmord".

Tidigare bloggat om eutanasi:
här och här.

Andra bloggar om: , ,

Noterar

...att Kyrkans tidning inte redovisar akademiska meriter hos biskopskandidaterna i Västerås. Medvetet eller ej - men viktigare än titel på avhandlingen är åren i församlingstjänst. Tycker jag. Sen är det bra att biskopen har förmåga att tänka och uttrycka sig teologiskt. Men håller vi på att släppa det outtalade kravet på teologie doktorat hos våra biskopar?

Andra bloggar om:
,

Skövde kommun anmäld för etnisk diskriminering

Läs om Hiba som inte får ha slöja på jobbet. Man baxnar. Kan kanske ha att göra med hygienkraven, men problemet i kök och kaféer är snarare det motsatta: att personalen inte täcker håret när dom står och vispar grädde.

I Turkiet lär finnas en lag om slöjförbud på jobbet, vilken Human Rights Watch har kritiserat, medan Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter tycker att lagen är bra.

Läs också Dilsa Demirbag-Sten i
DN om slöjor och starka kvinnor.

Andra bloggar om: ,
,

Det var verkligen en glad överraskning...

...att det var en kyrka på en av de bilder som sonen på fyraårskontroll skulle identifiera. Ingen sekularisering här inte. Fniss!

Andra bloggar om: ,

Please


Minusgrader åt hundägarfolket, nu!

Jaså minsann

La ni märke till igår att profeten Sakarja förutsa en åsnehingst
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
medan Jesus kallade och lät hämta ett åsnesto?

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar

och sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem.

Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem."

Lyssna

...på Radio Skaraborg som var i S:ta Helena i lördags..

Predikan Första Advent

Bära och bli buren
Det var en figur den här dagen som fick uppdraget att bära. Hon blev kallad och hämtad för att utföra det här uppdraget, och hon accepterade. Kanske inte utan protester, det låg kanske i hennes natur att möta utmaningar med en viss skepsis,men envis var hon och det blev ändå som Herren sagt.

Det var inte vem som helst hon skulle bära. En människa som behövde hjälp att ta sig fram, men så mycket mer än så, egentligen.

Det var ett budskap från Gud som hon skulle bära. Att Gud inte alls är långt borta. Att Gud låtit sitt eget barn födas i den här världen. För visst är det barnen som är närmast verkligheten? Budskapet att Gud är nära, att Gud bryr sig. Budskapet att ljuset är starkare än mörkret. Att den mänskliga närvaron är starkare än icke självvald ensamhet.
Och att Guds närvaro på jorden blev synlig i honom som behövde henne, det vill säga åsnan.

Nu är det vår tur att bära. Vi själva bär adventets och julens budskap om barnet, Kristus, genom att vi är här i kyrkan idag. Genom att vi lyssnar på bibeltexterna om dotter Sion och om intåget i Jerusalem.
Vi bär Kristus genom att tända ljusen. I varje fönster adventsljusstakar och adventsstjärnor, därför att vi fördriver vintermörkret med ljus. Så kan det också vara – symboliskt – i våra liv när själva livet känns mörkt och dystert.

Så blir det också att ljuset bär oss. Att vi får kraft från ljuset, får glädje av våra traditioner – som ju faktiskt betyder något för oss! Annars skulle vi ju inte hålla på med adventsstök och förberedelser inför julen. Julskyltningar och ljusgirlanger över våra gator kommer tidigare för varje år, tycker jag, och det är väl ett tecken på vår längtan efter ljuset?

Traditionerna bär oss, själva barnet Jesus bär oss. Han som lovade att förkunna befrielse för oss fångna, syn för oss blinda, ge oss förtryckta frihet och bära fram glädje till oss betryckta.

Och om vi bara lugnar oss litegrann kan vi kanske på djupet känna det som kallas lugn och ro. Känslor av mening och mål med tillvaron. En förståelse för vad som gör dig och mig unik.

Så vi borde kanske ta tillfälle i akt den här adventstiden att boka in ett möte med oss själva. Nersjunken i favoritfåtöljen med en mugg varm glögg och en god chokladpralin från en smygöppnad alladinask kanske jag hinner med att prata med mig själv en stund – och med Gud. Eller en stund i kyrkan – där vi både samtidigt bär Kristus – och blir burna.

Och vi får bära andra. Dom vi har runt omkring oss till vardags. Dom som lever i fattigdom och förtryck. Svenska kyrkans julkampanj inleddes igår på världsaidsdagen och temat i år är just hiv och aids. Idag lever omkring 40 milj människor med hiv
40% av dem som infekterades 06 var mellan 15 och 24 år.
Antalet barn som mist sina föräldrar i aids uppskattas till tolv miljoner.

Och nu talar vi inte bara afrikanska kontinenten, utan också östra Asien, Sydamerika, Baltikum och flera centralasiatiska länder. I Sverige beräknas idag omkring 4000 personer leva med hiv, varav omkring 50 i Skaraborg. Hela vår mänsklighet är en kropp, ett sammanhang. Därför kan vi egentligen inte tala om ”dom som drabbas”, utan om oss som drabbas. Lider en kroppsdel, så lider hela kroppen.
Kyrkor i världen runt vårdar sjuka, utbildar ungdomar om hiv, tar hand om föräldralösa barn och arbetar för att ingen ska stötas bort på grund av sin sjukdom.Var med och stöd arbetet för en bättre värld – tillsammans med andra goda krafter.

Bär vi barnet i vårt hjärta
blir vi bot för världens plåga
Gud är hos oss, ljus i natten
för att hjälpa oss att våga
Ljuset bär oss, Gud är nära
i ett litet barn som ser oss
Ljuset bär oss. Gud är nära
i ett litet barn som ser oss.

Amen.

(Text: Ylva Eggehorn)

Dagens bibeltexter hittar du här.

Gott nytt kyrkoår och trevlig advent önskas alla bloggläsare!

Världsaidsdagen

Kommer just från S:ta Helena kyrka och musikgudstjänsten vi firade där med anledning av Världsaidsdagen. Nittio personer valde att komma en helt vanlig lördag kl 12. Jag är imponerad. Detta är vad jag sa:

Det berättas om en kille som heter Alex Kagolo. Han är 18 år och bor med sina syskon i ett hus utanför staden Luantonde i Uganda. När Alex var nio år hade båda hans föräldrar dött i aids. Han berättar själv:

”Jag slutade skolan för att jag ville försörja mina syskon. Vi hade inte klarat oss annars. Vi måste ju odla för att ha något att äta. Och sedan måste någon laga mat när de andra är i skolan.”

Sån är tillvaron för alltför många familjer.
Idag lever omkring 40 milj människor med hiv
40% av dem som infekterades 06 var mellan 15 och 24 år.
Antalet barn som mist sina föräldrar i aids uppskattas till tolv miljoner.
Och nu talar vi inte bara afrikanska kontinenten, utan också östra Asien, Sydamerika, Baltikum och flera centralasiatiska länder.
Bor man i ett rikt land har man större chanser att överleva tack vare bromsmediciner.
I Sverige beräknas idag omkring 4000 personer leva med hiv.

Det handlar det inte bara om en sjukdom man faktiskt kan dö av. Det handlar om omgivningens reaktioner. I många delar av världen står hivsmittade helt utanför samhället. Utan jobb kan man inte försörja sin familj. Orättvisorna – mellan fattiga och rika , mellan män och kvinnor - blir tydliga i skuggan av hiv och aids.

Andra människors okunskap och fördomar kan vara plågsamma. En del drabbade känner skam och skuld över att ha blivit infekterade. Allt detta har bidragit till en tystnadens kultur som i många fall omöjliggjort det respektfulla lyssnandet, empatin och den mänskliga närheten – som ju är lika viktigt som medicinerna.

Därför bryter vi tystnaden och talar om hiv och aids – nu också i kyrkan. Därför att vi inte kan annat. Vi måste behandla andra människor som vi själva vill bli behandlade.

Och Jesus själv har berättat var vi först och främst möter honom och vart han vill leda oss:

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder. Jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.
Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.
Och mänskligheten är en kropp, ett sammanhang. Därför kan vi egentligen inte tala om ”dom som drabbas”, utan om oss som drabbas. För lider en kroppsdel, så lider hela kroppen.

Så stöd kampen mot hiv och aids!
Vi måste lära oss mer, bemöta fördomar och dela med oss av våra kunskaper
Påverka unga människor och göra dom medvetna om risken för hiv
Vi måste göra församlingen till en trygg och förtroendefull mötesplats där alla kan känna sig välkomnade, viktiga och värdefulla, oavsett hälsostatus eller sexuell identitet.

Hur går det för Alex Kagolo? Jo, genom Svenska kyrkans internationella arbete har han och hans syskon fått ett nytt hus, nya jordbruksredskap, en get och en gris. Dom odlar bönor, majs, potatis och bananer. Trots dåliga odds fungerar deras tillvaro.
Så – var med och stöd vårt arbete! Tillsammans med alla goda krafter får vi kämpa för en bättre värld!

I år handlar Svenska kyrkans julkampanj om hiv och aids. Sms:a ordet HIV till 72 900 så skänker du 20 kronor!"





Så var det roligt att jobba med Kantorn också. Blir mer av den varan på Palmsöndagen nästa år.

Aktiva eller passiva medlemmar?

Signaturen BB skriver i mitt inlägg om utträdena som minskar;

Om femtio år kommer den kristna svenska kyrkan att ha 4.35 miljoner medlemmar. Den vidare utvecklingen, givet att 0.89% årligen lämnar dksk:

2100: 2.96 miljoner 2200: 1.21 miljoner 2300: 496000 2400: 203000 2500: 83000
3000: 950

Det kommer alltså att ta lika lång tid som kyrkan har härjat i landet att bli av med skiten.

Fast vitsen med att räkna passiva medlemmar har jag aldrig begripit. Annullera alla medlemskap och se hur många aktivt troende som faktiskt strömmar in. Men använd inte skatteverket; kyrkan är ju skild från staten...

Samtidigt är det grym ironi i att kyrkan i ena stunden säger sig ha 75% av folket bakom sig, medan man i andra pratar hysteriskt om kristofobi och efterlyser en "kristombudsman" för att få sina "rättigheter" att jaga homosexuella med flera uppfyllda.

Finns det inget sätt att snabba på avkristifieringen? Vi kan ju inte bränna kyrkor, men en lag om retroaktiv återbäring på den gigantiska stöld kyrkan har stått för genom tiondet under tusen år skulle göra susen."


Karin svarar: Om det stämmer som sociologerna tror, så minskar utträdena också fortsättningsvis. Det var år 00 som folk fick anledning att ifrågasätta sitt medlemskap.

Sen är det väl tur att vi lever i religionsfrihet så att du inte tvingas till hemska kristna handlingar?

Svenska kyrkan kräver ingen kristombudsman. Och Svenska kyrkan jagar inga homosexuella. Tvärtom har kyrkans högsta beslutande organ ordentligt sagt ifrån: avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering pga. sexuell orientering.

Sen är det frågan om aktiva och passiva medlemmar:

Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka och inte en bekännarkyrka. Det innebär att vi samlas kring en bekännelse - inte att alla bekänner. Det är en stor skillnad och är det som skiljer oss från de flesta frikyrkor.

Vi kollar alltså inte hur folk tror, om de tror eller hur de lever ut sin tro, utan det är den personliga viljan att tillhöra Svenska kyrkan som är det väsentliga. Hur det sen ser ut i människors hjärtan kan ingen av oss avgöra.

Därför tycker jag heller inte att man ska gradera folk. Den som smiter in i kyrkan för att tända ljus men aldrig kan tänka sig att fira gudstjänst, har lika mycket i Svenska kyrkan att göra som självaste biskopen av Skara.

Nåd och förståelse. Krönika i SLA 12 augusti 2017

Det är klart att det var klantigt av en högt uppsatt  före detta politiker och näringslivsperson som Anders Borg att stöka till det så till...