Motion till Kyrkomötet 2010: Nolltolerans mot könsord och svordomar i kyrkliga sammanhang

Kyrkomötet 2010
Motion av Maria Abrahamson och Karin Långström Vinge


Nolltolerans mot svordomar och könsord i kyrkliga sammanhang

Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet uttalar en nolltolerans mot svordomar och könsord i kyrkliga sammanhang.
2. Kyrkomötet uppdrar till Kyrkostyrelsen att utreda och införa etiska regler för Kyrkomötet.
,
3. Kyrkomötet uppdrar till Kyrkostyrelsen att utreda och införa ett etiskt råd för att tydligt markera och motverka kränkande behandlingar och uttalanden.

Motivering
Svordomar och könsord uttalades på Kyrkomötet 2009. Det hör inte hemma på Kyrkomötet och bör därför markeras. Det är lockande att jämföra med hur språk, uppförande och gränsdragning hanteras inom sporten, som verkar ha kommit betydligt längre än Kyrkomötet.

Inom hockeyn var det en tränare som använde liknande språkbruk med svordomar och könsord, och han blev bötfälld av Diciplinnämnden med motiveringen ”Nämnden beaktar särskilt att tränare och andra ledare har ett särskilt ansvar att uppträda korrekt och professionellt i förhållande till domare och anser att en lämplig påföljd för den aktuella förseelsen är böter.” Läs mer i Expressen (http://hockey.expressen.se/Nyheter/1.1757743/stromberg-far-boter-efter-domarattack).

Inom fotbollen kan man ta exemplet Göteborgs Fotbollsförbud, som driver projektet "Nolltolerans";

"Vi har under de senaste åren märkt av ett ökat inslag av våld och hot i Göteborgsfotbollen. Det gäller såväl i spelet som i språkbruk och ton i och runt matcherna. På något sätt har allvaret inom fotbollen ökat långt ner i serier och åldrar. Det innebär också att klimatet för såväl domare som spelare blivit sämre och det är något som vi måste göra något åt. Därför har Göteborgs Fotbollförbund för avsikt att på ett mycket tydligare sätt markera vad man får säga och göra på och kring planen –vi kommer att följa reglerna mycket tydligare. Det kommer bl.a. att innebära följande:

Ledare
Ledare som missköter sig i anslutning till match kommer att avvisas från planen, vilket också medför att man blir avstängd nästa match(samma regler som gäller för spelare).Vid upprepade tillfällen kallas ledare tillsammans med representant från föreningen till Göteborgs Fotbollförbund för samtal. Föreningens ordförande meddelas brevledes automatiskt vid avvisningsärenden. Utöver detta kan ledaren få en tillrättavisning eller dömas till böter (det gäller även i fall där man använt okvalificerad spelare) Det är också ledarens ansvar att se till att bara spelare och ledare befinner sig inom det(tänkta) tekniska området.

Spelare
Nolltolerans innebär att regelboken följs betydligt tuffare och att grova svordomar och lindrigt hot mot medspelare, motspelare och domare bestraffas med grov utvisning, vilket automatiskt medför minst en matchavstängning samt att en administrativ kostnad på 500 kr tas ut. Föreningens ordförande meddelas brevledes automatiskt vid grova utvisningar.

Publik/supporters
Föreningen ansvarar för sina supporters. Föreningar där publik/supporters missköter sig mot motståndare och domare kan dömas till poängavdrag. Särskilt uppmärksamhet kommer att ägnas åt domarens situation.

Regelverk och tävlingsbestämmelser
Vi uppmanar också spelare och ledare att tillsammans gå igenom vad som gäller i dessa frågor. Bl.a. finns det klara regler för när en domare skall avbryta matchen."


___________________________________________________________________
Kommenterat av GP
BBC
TheLocal
SvD
Aftonbladet
Uppdatering 15/9: Präst avstängd i Finland

Motion till Kyrkomötet 2010: Större rättssäkerhet vid församlingssammanslagningar

Kyrkomötet 2010
Motion av Susann Torgerson, Karin Långström Vinge och Vivianne Wetterling


Större rättssäkerhet vid församlingssammanslagningar

Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet uppdrar åt kyrkostyrelsen att

1. ta fram ett förslag till beslut i kyrkomötet med innebörden att stiftsstyrelses beslut i indelningsärenden kan överklagas,

alternativt om detta yrkande inte vinner kyrkomötets bifall

2. att föreslå kyrkomötet ett förslag som innebär att, om alla ingående enheter inte är ense om förslaget, sammanläggning av församlingar/pastorat endast får ske i undantagsfall.


Motivering
Det kan inte vara rimligt att frågor som gäller indelning i församling och pastorat ska vara utan appell, det vill säga inte kan överklagas. Rimliga krav på rättssäkerhet bör självklart även gälla dessa ärenden.

Enligt kyrkoordningens bestämmelser beslutar stiftsstyrelsen om indelningsändringar (KO kap. 37, 1 §). Dessa beslut kan inte överklagas.

Frågan om möjlighet att införa rätt till överklagande har tidigare varit uppe till behandling i kyrkomötet. Dessa förslag har avslagits. Motiveringen har varit att ingen annan än den aktuella stiftsstyrelsen har mera kunskaper i ärendet och kan bättre avgöra riktigheten av en sammanslagning (eller, för den delen också, delning) av församlingar, pastorat eller samfälligheter.

I KO kap 37, § 1 sägs att den territoriella indelningen får ändras ”om det ger bättre förutsättningar för församlingarna att utföra sina uppgifter”.

Detta lämnar möjlighet till olika praxis mellan stiften och till godtycke i bedömningen.

KO kap. 37, § 2 listar kriterierna för en församling. Dessa krav är tre: att det firas huvudgudstjänst varje söndag eller åtminstone en gudstjänst varje vecka, att det finns minst ett invigt kyrkorum och att det i församlingen finns människor som är villiga att åta sig förtroendeuppdrag.

Erfarenhet från flera stift visar på olika syn vad gäller strukturförändringar. Vissa stift håller sig tämligen strikt till församlingskriterierna medan andra, trots att kriterierna är uppfyllda, beslutar om strukturella ändringar även i strid med vissa av de ingående församlingars vilja. Det har även hänt att där alla de föreslagna församlingarna som ska ingå i den nya församlingen är ”överskottsförsamlingar” de tvingas samman med hänvisning till ekonomiska skäl.

I kyrkolagen fanns viss spärr mot indelningsförändringar i strid med de ingående församlingarnas önskemål. I kyrkoordningen är församlingarna ofta utlämnade till ett dussintal stiftsstyrelseledamöters godtycke. Man anser utan vidare krav på bevisning att det skulle vara enklare, mer praktiskt och ekonomiskt att slå samman församlingar. Att med tvång lägga samman församlingar utan att det finns objektiva grunder för sammanslagning kan ge svårläkbara sår för lång tid framöver i samarbetet inom stiftet. Det är därför viktigt att man på hittar vägar att skapa spärrar mot att gå emot församlingars rättmätiga krav på självbestämmande och ansvarstagande eller att åtminstone ge möjlighet att överklaga sådana beslut och därvid objektivt kunna väga skäl för och emot en sammanslagning. Det är dock församlingen som är grunden för Svenska kyrkan och man bör vara varsam och försöka samspela med församlingarnas uttalade vilja.

Ett sätt att tillförsäkra församlingar rimligt ställda krav på rättssäkerhet vore att införa en överklagningsmöjlighet. Ett annat sätt vore att i kyrkoordningen införa en formulering att man endast i undantagsfall ska slå samman församlingar mot någon av de ingående församlingarnas vilja.

Motion till Kyrkomötet 2010: Utbildning i hbt-frågor

Kyrkomötet
Motion 2010:x
Av Karin Långström Vinge, Irene Gustafsson, Maria Abrahamsson, Marta Axner och Ann-Sofie Persson

Utbildning i hbt-frågor

Förslag till kyrkomötesbeslut:
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda om en hbt-utbildning för Kyrkomötets ledamöter skulle kunna möjliggöras.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att uppmuntra stiften att starta utbildningar i hbt-frågor för anställda, ideella och förtroendevalda.

Motivering
I Kyrkomötet 2009 motionerade Irene Gustafsson och Paul Trossö om hbt-utbildning för kyrkomötet och att Kyrkostyrelsen ska uppmuntra stiften att ordna utbildningar för anställda och förtroendevalda.

Det var en mycket bra motion som förtjänade bifall. Svenska kyrkan har i många avseenden varit föregångare. I kyrkomötet 2005 togs avstånd från all form av diskriminering av hbt-personer. År 2009 fattade vi beslut om att erbjuda vigselgudstjänst för samkönade par. Nu går arbetet vidare själavårdsmässigt och opinionsmässigt.

För att kunna ha en åsikt måste man ha fakta. Många förväntar sig att Svenska kyrkans företrädare ska vara en tydlig röst i samhällsdebatten, eller iallafall vara orienterade i människosyns – och samhällsfrågor. Detta kan mötas genom att fortsätta det utbildningsarbete som inleddes då vigselfrågan var aktuell.
Det finns fler värdegrundsfrågor inom hbt-sfären som behöver belysas teologisk och pastoralt. Det gäller till exempel hur vi möter hbt-personer och regnbågsfamiljer i kyrkliga handlingar och övrig verksamhet, tvångssteriliseringar av transsexuella, möjligheten att barn ska kunna ha flera vårdnadshavare, möjligheten till medicinsk fertilitetsbehandling oavsett relationsstatus.

För att minska hatbrott och diskriminering i olika former krävs opinionsbildning och utbildning. Det behövs ökad insikt och kunskap. Kyrkomötets ledamöter bör vara utbildade. För stiften skulle det underlätta betydligt att kunna prioritera detta område om det uppmuntras av Kyrkostyrelsen.

________
Kommenterat av Dagen

Motion till Kyrkomötet 2010: Friare församlingstillhörighet

Kyrkomötet 2010
Motion av Susann Torgerson, Karin Långström Vinge och Vivianne Wetterling


Inga om - inga men - tillåt friare församlingstillhörighet!

Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet uppdrar åt kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå kriterier för den enskilde att friare än idag välja församlingstillhörighet.

Motivering

Kyrkomötet har vid en rad tillfällen haft att ta ställning till motioner rörande enskilds rätt att friare välja församling och i samtliga fall avslagit sådana yrkanden.

Nu vid inledningen av en ny mandatperiod är det lämpligt att ta nya tag för att göra Svenska kyrkan till en kyrka för vår tid, en kyrka som är tillåtande och välkomnande och inte mest ser hinder och problem. Vi har sedan ett decennium lämnat statskyrkosystemet men har kvar den offentligliknande kostymen. Kyrkans organisation har fortfarande karaktären av kommun men en kommun som det går att lämna om man av någon anledning inte tycker att man vill vara med längre.

Vi är många som önskar oss en kyrka där var och en ingår frivilligt och på mer egna villkor. Det kan inte vara rimligt att årtionde läggs till årtionde där alla medlemmar är tvingade att vara medlemmar i just den församling där de är folkbokförda. Ska där man råkar ha fått en bostad styra församlingstillhörigheten? Det känns främmande för många människor. Den försvinnande lilla del av medlemmarna i Svenska kyrkan som hellre vill ha sitt medlemskap i en annan församling än folkbokföringsförsamlingen bör få möjlighet till det. Det är en primär frihetsfråga och också en möjlighet att behålla engagerade medlemmar som kanske annars helt lämnar kyrkan.

Många olika skäl kan finnas till varför man hellre är medlem i en annan församling än den där man bor. Det kan vara den församling där man vuxit upp eller den församling man oftast firar gudstjänst eller den där man bor en del av året och känner sig hemma. Så måna om våra medlemmar och deras självbestämmande måste vi bli om vi vill ha kvar de medlemmarna.

Samhällsutvecklingen är idag sådan att den enskilde på allt fler områden får möjlighet att välja. Svenska kyrkan måste vara med i den processen. Vi avskärmar oss annars från den utveckling som sker i samhället i övrigt.

Kyrkostyrelsen bör tillsätta en utredning rörande rätt för den enskilde att friare än för närvarande kunna välja församling. En sådan utredning bör närmare kunna belysa vilka regler och kriterier som ska gälla för församlingstillhörighet i framtiden.

Motion till Kyrkomötet 2010: Öppet nattvardsbord

Kyrkomötet
Motion 2010:x
Av Karin Långström Vinge och Susann Torgerson

Öppet nattvardsbord

Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att teologiskt och pastoralt bearbeta frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet.

Motivering
Idag talar vi mycket om utanförskap och Svenska kyrkan är mån om att framställas som inkluderande och öppen folkkyrka. Men när det kommer till nattvarden, är deltagande fullt ut formellt sätt inte möjligt. Uppmaningen ”Kom, nu är allt tillrett”, gäller bara dem som har ett D i Kyrkobokföringens dopstatus.
Frågan om hur vi förhåller oss till de odöpta ifråga om nattvardsfirande aktualiseras allt mer och av alltfler. Redan 2005 motionerade Johan Linnman och Anders Åkerlund utifrån egna pastorala erfarenheter. År 2009 återkom Johan Åkesson i ämnet eftersom han tyckte att utskottets och läronämndens motivering var otillfredställande. Jag håller med. De hänvisar till paragrafen i Kyrkoordningens kapitel 20 samt till den allmänkyrkliga traditionen att dop och nattvard oupplösligen hör samman.

Men i en reformatorisk kyrka, som erkänner och vitaliseras av att omgivande kultur och tidsanda ställer nya frågor till tro, bekännelse och lära, bör man kunna våga ompröva allmänkyrklig tradition i allmänhet, och kyrkoordningens paragrafer i synnerhet. Kyrkliga seder ändras över tid – och idag är det trots formella skäl vanligt att vägen in i kyrkan går just via nattvardsbordets gemenskap.
Fokus i det pastorala arbetet bör inriktas på hur människor, döpta och ej ännu döpta, kan inbjudas till Gudsmöten i olika former. Att nattvardsfirande skulle föregå dophandling behöver inte innebära att det nödvändiga och oupplösliga sambandet upplöses, utan snarare fördjupas. Är verkligen ordningsföljden det viktiga, eller är det att människor tar del av sakramenten?

Så beslutade Kyrkomötet 2009 att uppdra åt Kyrkostyrelsen ”att teologiskt och pastoralt aktualisera det nödvändiga sambandet mellan dop och nattvard”. I den skrivelse som Kyrkostyrelsen skickat till Kyrkomötets ledamöter inför 2010 års Kyrkomöte (KsSkr 2010:2) har styrelsen dock omformulerat sitt uppdrag: ”att teologiskt och pastoralt bearbeta frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet”.
Det är på sätt och vis glädjande att Kyrkostyrelsen på egen hand utvidgat sitt uppdrag till fördel för motionären, men är inte i överensstämmelse med Kyrkomötets beslut.

Därför ber vi Kyrkomötet att återigen ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att teologiskt och pastoralt bearbeta frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet.

Skövde den 11 juli 2010


Karin Långström Vinge Susann Torgerson

Män i höga klackar

Nu är det pridevecka! Igår såg jag en mycket välgjord dokumentär om transvestiter. Se den du också!

Från svt.se:

"Transvestiter lever ofta ett hemligt dubbelliv. Den danska dokumentären "Män i höga klackar" öppnar dörren till ett hemlighetsfullt universum. Ett universum med massor av glädje, smink, minikjolar och höga klackar, men också en värld full av ensamhet och smärta.

- Det finns inga transvestiter som skulle vara det om de själva fick välja. Men problemet är att det får vi inte, säger Katja.

Katja är född som Ole och växte upp i en vanlig kärnfamilj i Danmark. På dagarna kör Ole taxi i Køge. Men hemma byter Ole om från tubsockor till stay-ups och blir "bitchen" Katja. Katja ser det som sin uppgift att hjälpa nya transvestiter att stå fast vid vilka de är. Vi får bland annat följa med när hon möter sin son som kvinna för första gången.

I detta filmiska porträtt, som följer de två transvestiterna Lea och Katja under sex månader reser vi med dem till en av Skandinaviens största träffar för transvestiter. Hundra transvestiter från hela Skandinavien invaderar den lilla kuststaden Båstad i fem dagar. Vi får följa med på en stenhård löptävling i stilettklackar, en personlig modevisning och in i nattklubbarnas förföriska dimma.

Filmen sändes i DR1 i Danmark i vintras. Den sändes fem gånger under en sjuveckorsperiod och sågs av fler än en miljon människor."

Sänds igen på kunskapskanalen onsdag 28 jul 2010 kl 23.00 och fredag 30 jul 2010 kl 21.00

Hur man mördar en kräfta

Varför skulle vi vara kritiska mot kosher- och halalslakt som är betydligt mindre plågsam än den kulturellt omhuldade svenska slakten av ripor, älgar och kräftor?

Ja, det undrar några företrädare för svensk kristenhet på DN Debatt igår i en artikel som vill uppmärksamma den brist på religionsfrihet som drabbar muslimska och judiska bekännare i Sverige. Vilken princip ska omhuldas mest? Djurskydd eller religionsfrihet? Nu är ju religiös slakt tillåten i Sverige (djuren bedövas), vilket artikelförfattarna inte riktigt har koll på, men det finns annat som behöver tittas på: traditionell klädsel och möjlighet att be på arbetstid, till exempel.

Artikeln tas också upp i ledaren och de kristna företrädarna får på pälsen att religionsfriheten minsann inte bara är en rättighet till utan också ifrån. Någon har definitivt glömt att trycka igång fläkten på jobbet, för här kokar indignationen:


"Enorma mängder av blod har flutit genom historien för att sprida detta härliga budskap till hedningar och otrogna."

Okej, vi tycker att det var fel. Men vi kan inte hålla på att be om ursäkt för allt kristna har hittat på i Guds namn genom alla tider. Frågan är istället hur vi bäst arbetar för ett samhälle där mångfalden kan rymmas i en modern fungerande lagstiftning som kan ta hänsyn både till burkabärande kvinnor, medelklasspingstvänner och kräftor.

Jag tycker det är intressant att djurskyddsfrågan förs in i mångfaldsdebatten! I Sverige är det inte bara skillnad mellan folk och folk, utan också på djur och djur. Det är förbjudet att agna med levande fisk, eftersom den då anses vara tamdjur, eller hur nu Jordbruksverket definierar saken, men om fisken som precis avslutat sitt liv i frihet får käken genomborrad av en vass krok, tar myndighetssverige ingen hänsyn till.

Bloggaren Leo Holtter skriver klokt och jag håller med.

"Om nu judar och muslimer i Sverige anser, att min inställning till kosher- och halalslakt visar, att jag inte älskar dem utan istället hatar. Då kan jag bara från djupet av mitt hjärta beklaga, men får acceptera känslan. Jag kan inte
annat än stå för min ärliga övertygelse, att djurs rätt måste ibland ha företräde över våra upplevda mänskliga behov. Den uppfattningen har också stöd i vår gemensamma grund - skapelseberättelsen."

Det är alltid svårt att veta vad som är Guds vilja eller Guds avsikt med skapelsen, djuren och människorna. Om vi tittar i Bibeln, förstår vi av den att människan från början verkar ha varit vegetarian - även om det begreppet inte fanns då. I den första skapelseberättelsen säger Gud:
"Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö
i i sin frukt; detta ska ni ha att äta."
(Första Moseboken 1:29)

Här finns också en tanke om omsorg om skapelsen och djuren, där människan har ett särskilt ansvar. I och med berättelsen om Noa, arken och den stora floden verkar Gud ändra sig:
"Du skall lägga upp ett förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla de andra." (Första Moseboken 6:21)

Efter det som traditionellt kallas "syndafallet" tillåts mänskligheten alltså äta kött från andra djur.

Men jag vill leva i paradiset redan idag. Därför avstår jag helt kött från landdjur, men återvänder i syndafall emellanåt och äter en fisk. En bit lax av pastorala skäl på en minnesstund efter begravning, eller en rökt makrillfilé för lustens skull. Här är anden villig, men köttet svagt. Men jag kan ju göra som Maria Wetterstrand hanterar sin flygpendling och klimatkompensera, fast etiskt. Hundra kronor till Djurens rätt per makrillfilé?

En dag kommer skapelseordningen iallafall att återställas:


"Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg ska ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.
Den dagen skall folken söka sig till Jishais rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad. "
Men hur är det nu med kräftan? Sverre Sjölander, professor i etologi vid Linköpings universitet skriver på Forskning och framsteg:


"I vår djurskyddslagstiftning utgår vi från att åtminstone ryggradsdjur kan känna smärta, ångest, panik, rädsla, vrede, glädje och tillgivenhet. Vi utgår då från likhetsprincipen, att djur med likartat nervsystem bör ha samma principiella subjektiva upplevelser, så länge inget annat bevisats. Invändningen att man inte kan veta något om en kos inre liv kan bemötas med påpekandet att vi - av rent kunskapsteoretiska skäl - inte vet något om någon annan varelses inre liv än vår egen person.

Enligt likhetsprincipen borde fiskar vara innefattade av djurplågerilagstiftningen. De kan visa alla tecken på rädsla och panik, men fiskarna får inte vara med, av praktiska skäl. De flesta fångstmetoder som används i dag skulle bli förbjudna, och det vore politiskt omöjligt.

Är det då plågsamt för kräftdjur att kokas levande? Tyvärr kan vi inte tillämpa likhetsprincipen här. Det rör sig om helt andra nervsystem, helt andra konstruktioner. Men vi kan säga så här mycket: för de flesta landlevande djur har eld och stark hetta varit en viktig faktor i miljön sedan livets uppkomst. Landlevande djur bör reagera på eld, och brännskadesmärta bör vara stark och sitta i, så att individen tar lärdom och flyr vid nästa brand.

Men under vattnet finns ingen eld, och inga plötsliga temperaturhöjningar. (Djuphavskällorna kan vi bortse från). Därför är det osannolikt att en hummer skulle få panikrädsla när vattnet kokar. Hummern bör däremot ha ett program för att krypa bort från för höga temperaturer, men att den skulle känna intensiv smärta eller ångest är svårt att se.

Det är också detta vi ser i kastrullen. Visst försöker kräftor att krypa ur den, men den våldsamma panik de kan visa när de jagas eller slåss ser vi inte. Till detta kommer att döden kommer relativt fort, inom några tiotal sekunder (även om bengangliernas aktivitet gör att djuret sprattlar längre).

Till slut: vad är alternativet? Lägger man kräftdjur i kolsyrat eller avkokt vatten kvävs de sakta. Bedövningsmedel går inte eftersom djuren ska ätas. Och att skära av nervsystem går dåligt hos ett djur med gangliekedja.

Att dö i kokande vatten är en förfärlig död för ett landdjur. Är den det för ett havsdjur? Eller är det - givet alternativen - ett tolerabelt avlivningssätt? Bland etologer i allmänhet anser man nog det. Men vem kan säga att vi verkligen vet?"


Jag hoppas ändå på den dag då man på lunchresturangen ser grönsaksrätter som rätter och inte "vegetariska alternativ". På Parnassen i Skövde, till exempel, får man inte ens veta vad som man beställer. Det får man se, svaras det. Bedrövligt! Skulle köttätarna nöja sig med att beställa "Dagens kött" och få en tallrik blandade slamsor kött, kyckling och inälvor?

Och tänk om pizzeriornas menyer skulle bestå av sjuttio härliga grönsaks - frukt - örtvarianter och endast ett köttalternativ: Kötteriana.

Det vore tider det.


Mera DN
Vilks.net: Älgskyttarna mångkulturellt omfamnade
Humanistbloggen: Könsdiskriminering och djurplågeri
Djurskyddsrådet om halalslakt

Jesus är all inclusive (publicerad Eftertanke i Kyrkans tidning nr 27/28)

Jag står i predikstolen i en fullsatt kyrka och förväntas leverera några väl valda ord till avgångseleverna. Igenkännande leenden från gamla konfirmander och lärare möter mig. Jag är trygg. Visst kan väl jag, med dubbelt så många års livserfarenhet än de jag har framför mig kunna säga något uppmuntrande som inledning till sommarlovet?

Skolavslutning i kyrkan. I min landsända inte särskilt kontroversiellt – men naturligtvis följer jag skolverkets instruktioner om religionsfrihet och inkluderande hållning.

Men det svåra är inte att hålla sig inom gränsen för vad som är acceptabelt ur religionsfrihetsperspektiv, även om det kanske inte alltid behöver innebära att man har rätt att slippa religiöst inflytande utan just få del av. Jag talar andlighet utan att J-ordet nämns. Den blomstertid kommer ju, för någon har satt fart – i läroplanen oklart vem.

Det svåra är för mig att kunna vara just inkluderande, när jag inte får ge uttryck för helheten i min livssyn. För visst är det lätt att tala härlighetsteologi i sommartider: sol, semester och ledighet. Lata dagar på badstranden medan alla tankar på nationella prov och betyg och ansökningar till gymnasiet far iväg som en förfluten badboll bland vågorna.

Men korsets teologi, då? Vad säger jag till de elever som vet med sig att de inte alls har ett härligt sommarlov att se fram emot? Som dagligen lever nära korset i all dysterhet? Eller som trots goda familjeförhållanden och grannar i stadens bästa kvarter glömmer bort sin ensamhet i ruset av en flaska Slivovitz? Som klär sig i långärmat i värmen för att dölja de ljusa ärren på armarna?

De vuxna är säkert inte så problemfria, de heller. Gud vet vad de går igenom . Men vem ska trösta läraren?

Jesus talar om efterföljelse. Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad ska hon köpa tillbaka sitt liv?
Innanför sötaste sommarklänningarna och nyinköpta skjortorna vibrerar just det Jesus talar om. Hur hittar jag mig själv? Hur ska mitt liv bli? Hur ska jag orka stå för det jag tror på samtidigt som jag ska passa in i alla sammanhang jag förväntas vara i?

Inte mycket skiljer tonåringens blödande hjärta från den vuxnes. De lugnande orden - du är okej! Du är viktig, du är värdefull! – riktas lika mycket till adressaterna som till talhållaren själv. Att det ska vara så knepigt att vara människa. Men ändå just det enkla: att begripa och någon gång acceptera att livet inte är enkelt. Ingen har någonsin lovat oss härliga sommarlov utan några som helt praktiska eller existentiella moln på himlen. Ändå förväntas vi inte prata om dem. Vi låtsas som det regnar. Vi kan väl låtsas som att det inte finns elever som inte kommer in på gymnasiet? Som kommer att däcka i sin första fylla redan sommarlovet före sjätte klass?

Med Jesus får vi sammanhang och mening. Vi får hela paketet. Både och, inte antingen eller. Korset finns där, härligheten finns där. Döden och uppståndelsen. Det djupaste mörker och det ljusaste ljus. Vi behöver inte vinna hela världen. Vi finns redan i Guds famn och Gud har redan vunnit.

Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans gärningar. Redan idag ska du vara med mig i paradiset, säger Jesus till en av sina olycksbröder på korset. Kanske kan en god gärning vara att vara ängel och hjälpa någon att vara i paradiset redan i detta livet, och inte bara prata om det?

Ökenkällan

Hittade en för mig ny blogg precis som jag inte kan låta bli att dela. Ökenkällan heter bloggen och drivs av Rolf-Eric, kyrkomusiker emeritus från Borensberg. Mycket läsvärt!

Så här skriver han a propos förre biskopen Biörn Fjärstedts debattartikel i tidningen Dagen:

"Jag kan inte begripa vad det är för fel att man vill framställa kristen tro som öppen mot samtiden, bekräftande och folktillvänd. Betoningen av synd och nåd ser inte likadan ut i dag som förr. Vår upplysning lär oss att se allt i ett nytt ljus. Fördenskull behöver man inte överge det som är bärande i det teologiska mönstret."


Dagen

Surdeg

Uppgifter från Expressen visar att Sven-Otto Littorin dementerat ordentligt. Så säger han själv också i en mailintervju i DN.

Tragiskt nog för både Sven-Otto och "Anna" kommer nog saken aldrig att redas ut, såvida de inte träffas och pratar igenom vad som hänt och inte. Inte för
allmänintressets skull, utan för deras egen. Aldrig bra att leva med surdegar.

Läs förresten Gudrun Schymans utmärkta bloggpost Prostitution har inget med sex att göra:

"Sexköpslagen är alltså inte en moralisk lag som talar om att en viss sorts sex är fel. Det är en lag som förbjuder någon att köpa en annan människas kropp och utnyttja den för något som till synes har med sexuell lust att göra. Lagen reglerar alltså inte vår sexualitet utan det som händer när det inte längre handlar om sexualitet."

http://www.qx.se/samhalle/14550/folkpartiet-vill-ha-mottagning-for-valdtagna-man

http://www.qx.se/samhalle/14550/folkpartiet-vill-ha-mottagning-for-valdtagna-man

Argentina!

Idag är jag glad över att Argentina som första land i Latinamerika nu röstat igenom en lagändring som tillåter par av samma kön att gifta sig. DN

Oerhört positivt, såklart. Äktenskap mellan personer av samma kön är nu tillåtna i Sverige, Norge, Belgien, Nederländerna, Spanien, Kanada, Sydafrika, Portugal, Island, Argentina och i delstaterna Massachusetts, Connecticut, Iowa, New Hampshire och Vermont i USA.

Och vad har Sven Otto Littorin med bordellen i Almedalen att göra?

För några dagar sedan bloggade jag om Göran Lindberg, värderingar och allmänhetens syn på sexköp.

Nu är det förre arbetsmarknadsministern som utpekas. Till skillnad från Lindberg har Littorin via sin advokat avvisat ryktena som osanna. De kommer heller aldrig att kunna prövas i domstol eftersom det påstådda brottet är preskriberat. Frågan har nu kommit att utvecklas till ett trovärdighetskrig mellan "Anna" och "Totto", samt ett trovärdighetsproblem för Fredrik Reinfeldt själv.

På ledarplats skriver Dagens Nyheter:

"Oavsett om Aftonbladets uppgifter är korrekta eller ej står det klart att Littorin lagt ut dimridåer och skamlöst utnyttjat sina barn i sitt avgångstal.

Littorins avgång reser dock besvärande frågor om statsministerns och hans före detta arbetsmarknadsministers syn på sanningen.

Sven Otto Littorin har själv talat om att han lidit av djupa depressioner och av hjärtproblem. Det väcker medkänsla, men kan aldrig motivera att man som minister slirar med sanningen eller avstår från att svara på brottsanklagelser som har stöd i vittnesmål och sidobevisning.
...
Kvar står statsminister Fredrik Reinfeldt med ansvaret för en oacceptabel hantering av ett statsråds avgång. Den just avslutade Almedalsveckan lämnar en obehaglig eftersmak."

Javisst - krisen kunde mötas på bättre och ärligare sätt, som Staffan Dopping och Paul Ronge visat.

Sen undrar jag - oavsett om Littorin är skyldig eller ej - varför det är så svårt att vara uppriktig med sexköpen? Ponera att du tycker det är helt okej - en extra krydda i tillvaron där du får vad du betalar för som vilken tjänst som helst - men varför då inte stå för det? Det finns flera debattörer idag som radar upp det ena goda skälet till det andra att slopa sexköpslagen, så argumenten behöver inte filas på.

Eller är spänningen med sexköp just att det är förbjudet? Eller är det själva betalningen som är vitsen?

Men är man arbetsmarknadsmininster, så får man nog göra bättre ifrån sig än att springa ifrån Aftonsbladets reportrar när de undrar om prostitution är en form av arbetslinje som ministern studerat närmare. Eller hur nu frågan ställdes.

Var 13:e svensk man har köpt sex. Så frågan är - upp med handen nu- vilka är ni som har gjort det/gör det/ tycker är okej? Vilka ska vi som tycker det är förkastligt inte rösta på? Eller anställa? Fram ur garderoben med er!

Uppdatering fredag: Uppgifter från Expressen visar att Sven-Otto Littorin dementerat ordentligt. Så säger han själv också i en mailintervju i DN.
Tragiskt nog för både Sven-Otto och "Anna" kommer nog saken aldrig att redas ut, såvida de inte träffas och pratar igenom vad som hänt och inte. Inte för
allmänintressets skull, utan för deras egen. Aldrig bra att leva med surdegar.

Koskinen, KD och verklighetens folk

Läs min debattartikel på Expressen sidan fyra!

Vad är förskolan till för?

Läser i DN att socialdemokraterna föreslår att alla barn, alltså också barn till föräldralediga och arbetssökande, ska få rätt till 30 timmar på förskolan varje vecka.

Anledningen är enligt Mona Sahlin att få till en "fungerande arbetslinje". Säkert finns det rättviseskäl bakom också. Varför ska inte alla ungar ha kul 30 timmar på förskolan? Varför ska en del bara ha 15 timmar?

Hanne Kjöller, som vanligtvis skriver vettigt och realistiskt, skriver knepigt idag:

"Det finns skäl både för och emot. Men det är svårt att se vitsen med att straffa en förskoleälskande unge med att inte få träffa sina kompisar mer än tre timmar om dagen för att hans mamma blivit arbetslös eller fött ännu ett barn. Det blir stigmatiserande."

Förutom att fundera över den merkostnad för redan hårt anstränga kommunbudgetar får man också fråga sig varför förskolan finns. Enligt skolverket är förskolans uppgift är att lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Samtidigt ska den vara organiserad så att den gör det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera.

Då får kommunerna bestämma sig. När scheman läggs, är det tydligt att barnet är på förskolan när föräldrarna arbetar. Det fungerar inte att lägga till timmar för "egentid". Helt riktigt, tänker jag. Där finns inget resonemang om att barnen ska träffa kompisar eller lära livslångt.

Men för vissa barn ska det vara annorlunda. Medan vissa barn är på förskolan för att föräldrarna arbetar, är andra barn där för att träffa kompisar och utvecklas pedagogiskt. Arbetssökande föräldrar får rätt till 30 timmars egentid i veckan (för jag tror inte att de sitter på arbetsförmedlingen eller på jobbintervjuer 30 timmar i veckan).

Däremot tycker jag att kommunerna behöver bli mer flexibla med hur dessa femton timmar organiseras. Det måste vara också utifrån familjernas önskemål.

Hur man än vänder och vrider på steken, är det en skillnad och blir en skillnad. Det är ju heller inte så att barnen slutar utvecklas, fostras och lära när de lämnar förskolan. Vad är det som säger att det är mindre utvecklande att vara i hemmet och vara tillsammans?

Vad har Göran Lindberg med bordellen i Almedalen att göra?


Det finns ord man önskar man inte hade hört. Ett av dem är definitivt "sexväska". Det anspelar på den väska, innehållande attiraljer som snarare för tankarna till travhästutrustning än romans, som förre länspolismästaren Göran Lindblad haft med sig när han varit ute på sina sexköputflykter.

Det finns förstås många tankar och funderingar omkring Göran Lindberg och den patriarkala kultur som format honom. Professionellt har han torgfört andra värderingar. Han är expert på hur våld bryter ner andra människors försvar och självkänsla. Han är expert på de försvarsmekanismer som sakta men säkert byggs upp hos våldsamma människor.

De brott han nu misstänks för är groteska. Grov våldtäkt, våldtäkter, förberedelse till grov våldtäkt mot barn, koppleri samt köp av sexuella tjänster. Inte minst mot bakgrund av att sexköpen finansierats av jämställdhetsivrande åhörare landet runt. Men Göran Lindberg tycker inte att han gjort något fel. Erkänt några sexköp, ja, men den lagen tycker han är fel. I övrigt har han redovisat sina egna sexuella fantasier som handlar om att han vill bli dominerad. Med tanke på hur offrens vittnesbörd låter, vill man inte veta hur Göran Lindberg beter sig när han inte är dominerad.

Men vad är det som får människor som borde veta bättre att gå till prostituerade, att våldta barn och tända på att misshandla och tortera? Vår kultur säger oss att det är fel. Annars skulle inte sexköpande poliser och politiker hängas ut i kvällspressen. Är driften starkare än kulturen? Är känslan av spänning och dominans viktigare än den skam man utsätter sig själv och anhöriga för den dag det kommer fram?

Och vad är en människa värd? Kan man rättfärdiga stryptag och blåmärken med att fylla på deras kontantkort efteråt?

Nu har almedalsveckan startat och bland bruset av budskap har verkligen tjejjouren i Järfälla lyckats sticka ut med sin bordell.

"Var 13:e svensk man har köpt sex.
Dessa män är med och finansierar tung organiserad brottslighet.
Dom befäster synen på kvinnan som objekt.
Dom orsakar både psykisk och fysisk skada.
Dom tror att prostitution sker av fri vilja. När sanningen är att majoriteten av de prostituerade i Sverige börjar sälja sex i 14-års ålder, alltså under den ålder som samhället tillåter dig att ha sex. Dom kränker individers integritet och mänskliga rättigheter. Dom är en av de mellan 5-40 män som en prostituerad varje arbetsdag måste serva med sin kropp.
Dom bryter mot lagen.

Baksidan med prostitution är att det inte finns någon framsida. Sluta gå till prostituerade. Njut av gemensamt och frivilligt sex."


Uppenbarligen behövs mer upplysning, även om det inte hjälpte Göran Lindberg. Men allt behöver göras för att det ska bli lika moraliskt skamligt att "dela en slyna på tisdag på dan" (för att använda Göran Lindbergs eget vokabulär) som att handla choklad och blöjor på företagskortet.

Det är skillnad på sexköp och sexköp, hävdar sexköpsivrarna. Men för mig handlar det inte om skillnaden på en tolvårigt traffickingoffer från Moldavien och en fyrtioårig heroinmissbrukare i Skövde. Straffsatserna bör skärpas och vara differentierade föreslår regeringens utredare. De böter som idag utfärdas är fastställda av Högsta domstolen utifrån en världsbild som inte gäller längre.

Sexköpslagen har fått förväntad effekt. Prostitutionen har inte ökat. Alltfler anser att det inte är okej att köpa sex.

Men, som fallet Göran Lindberg visar, ord är en sak, handling är en annan. För den som fortfarande tycker att sexhandeln är accepterat i ett modernt samhälle rekommenderas alltså ett besök på bordellen i Almedalen.

Risken är dock att redan frälsta kommer dit. Torskarna tar sig rätten till sina drifter oavsett påverkansförsök.



I Almedalen har vi satt upp en bordell. Där tänker vi att sexköpsförespråkarna kan få praktisera i yrket och de som är sexköpare kan känna sig som hemma.

25% av Sveriges män vill slopa sexköpslagen. Vad tycker du? (Klicka på krysset i högra hörnet så kan du se bordellen via bambuser)


Pressträff med Anna Skarhed, regeringens utredare i utvärderingen av förbudet mot köp av sexuell tjänst
Inte sexköpare, Järfälla tjejjour på facebookLiberati tycker att bordellprojektet är trams.
Läs andra bloggares åsikter om
sexköpslagen, ,

Folkpartiet Liberalerna: Nu river vi lagen om tvångssterilisering!

"Att varje enskild människas egen könsidentitet ska respekteras låter som en självklarhet. Uppfattningen om könstillhörighet tillhör de mest grundläggande egenskaperna i den mänskliga identiteten. Transsexuella utsätts dock för osynliggörande, diskriminering och i många fall förakt enbart på grund av sin uppfattning om den egna könstillhörigheten eller på grund av den könsroll de väljer att leva efter.

I går presenterade Socialstyrelsen sin utredning om vården av transsexuella och personer med könsidentitetsstörningar. Utredningen föreslår bland annat förändringar av lagstiftningen gällande fastställande av könstillhörighet. Några av de kriterier som Socialstyrelsen föreslår ska tas bort är att individen måste vara svensk medborgare, vara ogift och vara steril. Det ska även vara tillåtet att frysa ner könsceller på samma villkor som för andra patientgrupper.

Vi välkomnar utredningens förslag och ställer oss helhjärtat bakom att tillgången till adekvat behandling av transsexuella ska garanteras inom hälso- och sjukvården i hela landet.

Folkpartiet liberalerna har sedan årtionden arbetat konsekvent för HBT-rättigheter, också när det inte varit så politiskt korrekt att engagera sig i frågorna. Vi är stolta över att ha medverkat aktivt till en könsneutral äktenskapslag, ett stärkt diskrimineringsskydd för HBT-personer och möjligheterna för homo- och bisexuella att bli adoptivföräldrar eller få tillgång till assisterad befruktning.

...

Nu är det dags att ta nästa steg. Alldeles för länge har föråldrad lagstiftning skapat hinder och diskriminering för transsexuella. Ur vårt perspektiv är det självklart att det är den enskilda människan som själv har rätt att definiera sin egen könsidentitet. Folkpartiet kommer därför driva på så att Socialstyrelsens förslag till lagändringar kan genomföras så snart som möjligt.

Erik Ullenhag, partisekreterare (FP)
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (FP) och Folkpartiet liberalernas talesperson i sociala frågor
Agneta Berliner, riksdagsledamot (FP)"


Läs hela artikeln på aftonbladet och läs också Amanda Briheds artikel i samma tidning och hennes blogg.
Agneta Berliners blogg

Nåd och förståelse. Krönika i SLA 12 augusti 2017

Det är klart att det var klantigt av en högt uppsatt  före detta politiker och näringslivsperson som Anders Borg att stöka till det så till...