Konstaterar


Hade helt rätt i min aning när jag valde växtmaterial till krukorna i maj - att tagetes skulle bli en av sommarens hetaste blommor. Och så... kolla allsångsscenen!

Bloggutmaning: A challenge concerning gratitude

Tio grejer att vara tacksam över. Inte så svårt - svårigheten blir att begränsa.

1. Min familj
2. Mitt jobb och underbara arbetskamrater
3. Våra ljuvliga hundar
4. Vänner och debattanter i kyrkomötet
5. Vänner och bekanta IRL och i bloggosfären
6. Jordgubbsförsäljaren utanför Coop i Skara
7. Rosorna i vår trädgård som bestämt sig för att spricka ut
8. Demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet
9. Sommarvilan som snart kommer
10. blogger.com som är en underbar bloggvärd

Nu skickar jag uppdraget vidare till Madicken, Vonkis och Bloggblad.

Bloggtips

Dagen.se lanserar nu sommarbloggarna, ett antal personer som får blogga en vecka var. Missa inte denna veckas bloggare Birger Schlaug.

Ur gästboken

Elise skriver:
"om ateism...jag tror manfår vara glad för den. Den har tvingat kyrkan att tänka över sina maktanspråk.Det är inte så länge sen man inte fick tänka ateistiska tankar. Om inte ateism funnits hade människor fortfarande gått i kyrkan av rädsla och socialt tvång, istället för att som nu frivilligt söka sig dit.Mina vänner är ateister nästan allihop, och jag var det tills ganska nyligen. Behöver jag säga att de flesta är godhjärtade? Det finns tokateister, men tokkristna är nog vanligare.Bevara mig från de tvärsäkra. Förresten är du söt (och inte ful som någon skrev) "

Karin svarar: Ja, friheten är verkligen värd att applådera. Håller helt med dig och vilken livsåskådning vi har hänger inte ihop med graden av godhet. Tack för komplimangen - jag försöker så gott jag kan.

Kommer på en videosnutt från Allram Eest som kan tillämpas på tokmänniskor som försöker övertyga oss våldsamt. Ibland är det bättre att vända andra kinden till. Enjoy.

Dagens tips

Tröttnat på den nyttiga sommarmaten? Visst behöver sillen, dillen och jordgubbarna kompletteras med kolhydrater nu när nätterna börjar bli längre igen.

Dagens tips är en mumsig drömtårta, som alla kan göra på en halvtimma hemma, gärna ihop med barn. Dom behöver bli allmänbildade i köket. Dessutom kan det sen hända att dom på helt egen hand börjar leverera godsaker till kylskåpet.

Så här går det till. Lägg 3 ägg + 1,5 dl socker i en skål. Ta fram elvispen och instruera barnet. För att göra det hela äventyrligare kan man låtsas att elvispen är en polishelikopter på väg att fånga dom listiga tjuvarna som har gömt sig under sockerblandningen.

Under tiden har du själv gott om tid att röra ihop 1 tsk bakpulver, 2 msk kakao och knappt 1 dl potatismjöl. När äggen och sockret vispats så att de bubblar siktar du ner din egen blandning i smeten. Var noga med siktningen, annars blir du vansinnig på potatismjöl - och kakaoklumparna som är svåra att få väck i efterhand.

Rör ihop snabbt och häll ner i en långpanna, som du lagt ett bakplåtspapper på. In i mitten av ugnen, fem minuter i 250 grader. Kolla noga så att det tunna smetlagret inte blir bränt. Under tiden styrker du dig med en kopp kaffe, vilket du kan göra i lugn och ro eftersom barnet nu har tagit över smetbunken och kan kladda hur mycket som helst.

Förbered snabbt ett nytt bakplåtspapper som du strör strösocker på. Var generös, ty sockret gör att "skalet" på kakan inte fastnar i pappret. Ta ut plåten, vänd kakan upp och ner på pappret, ta bort långpannan och kolla om du har tur. Om du har tur har kakan hamnat rakt upp och ner på pappret utan att ha vritt sig eller vikt sig. Kakan ska vara i mitten. Bakplåtspapper ovanför och nedanför.

Nu måste det gå undan. Ta kökssvampen och torka litegrann med iskallt vatten på det översta bakplåtspappret. Börja sen att dra bort pappret. Hjälp till med en liten kniv om det skulle behövas. Låt svalna.

Dags för fyllningen. Lägg 150 gram margarin, 2 dl florsocker, 1 äggula och så mycket vaniljsocker du vill ha (själv plussar jag alltid på 150 % vad som än står i receptet) i matberedaren och kör tills du får en smet. Som vanligt räcker det med några sekunder.

Vänta tills kakan har kallnat (annars får du rostat bröd-effekt på smörkrämen) och bred sedan ut fyllningen ad libitum. Rulla ihop, sopa bort överflödigt socker och ställ in i kylskåpet på kylning. Enjoy!

Alltså

Jag tycker nog att det här med fotbollen har gått för långt, när Sveriges Radios utsända vid riksdagshuset låter meddela i Ekot att "beslut väntas fattas före matchen".

Kommer att tänka på vad vår lärare i nytestamentlig grekiska i Lund brukade säga: först gör man det man ska. Sen börjar fritiden.

Bloggtips

Kika in hos bloggaren Hapax Senapsfrön och fikonspråk! Där finns och kommer säkert att finnas en hel del intressant att läsa.

Saxat:

"Däremot känns det angeläget att dels formulera en tydlig humanistisk kristendom för att inte lämna kristendomen åt fundisarna. Och dels att praktisera en kristen humanism som tillsammans med alla människor av god vilja kan bidra till ett mänskligare samhälle."

"Numera välsignar kyrkan jämställda äktenskap, trots att det inte finns några sådana i Bibeln, och trots att vissa bibelord till och med föreskriver en patriarkal ordning i äktenskapet. Samhället har förändrats, och därmed även äktenskapssynen. Nu är det jämställd monogami som är den rådande normen. Jag ser ingen anledning till att inte kyrkan skulle kunna välsigna även samkönade äktenskap, när samhället sanktionerar sådana. I vår tid vore det en god samhällelig ordning."

Blogguppmaning: Ge omgivningen order!

Sandra beordrar mig att utföra följande utmaning...

“imperativ (lat. (modus) imperativus ‘befallande (modusform)’, av impero ‘befalla’, ‘föreskriva’), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er!
I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring!
Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde.
Ju mer egoism, desto bättre!”


1. Ta reda på vem du är! (Jag är vägen sanningen och livet. Joh 14:6)
2. Fokusera på vad som är viktigt! (Marta, du gör dig bekymmer...fast bara en sak behövs.. Luk 10:42)
3. Låt andra hjälpa dig! (Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika. (Mark 3:14)
4. Se över dina lojaliteter! (Ingen kan tjäna två herrar. Luk 16:13)
5. Ta igen dig emellanåt! (Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara tillsammans och ni kan vila er lite. Mark 6:31)

Nu uppmanar jag Charlotte-Therese, Församlingspedagogen, Viktoria och Z att fortsätta uppmana!

FRA-lagförslaget åter till utskottet

Allt tyder på att lagförslaget tar den enda vända som är rimlig, dvs tillbaka till utskottet. Väl arbetat under dagen i riksdagen av två av riksdagens yngsta ledamöter, som hänger med i tiden och vet vad dom pratar om. Annie Johansson och Fredrick Federley med flera är verkligen dagens hjältar. Tack!

Ett bibelcitat från profeten Jeremia kan vara på sin plats (utan djupare tanke i övrigt):

"Men jag svarade: "Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala - jag är för ung!"

Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig!"



Uppdatering: Läs diakon Sofi Lindfors om FRA och själavården.

Ur gästboken

"Här har vi Svenska Kyrkans nästa hjärteämne tycker jag. Det är kyrkans absoluta plikt att arbeta för att fler män ska bejaka sina möjligheter till graviditet.
Det är djupt reaktionärt att så enkelspårigt tala om moderkaka, livmoder osv. Här har både du Karin och kyrkan mkt att lära sig.

En annan sak jag irriterar mig över vad gäller kyrkan är allt tal om synden. Det är väl självklart upp till var och en vad han väljer att göra och inte göra. Vem har rätt att komma och säga att man gjort fel om man själv inte ångrar sin handling.
Skärpning Karin! Släpp de sista kvardröjande svartrockstendenserna.

Annars gillar jag din syn på det hela. Keep up the good work, snart är vi hemma. Religion är som det brukar heta opium för folket.

MVH Daniel"


Karin svarar: Igår när vi hade midsommarfest i kyrkan pratade jag med en pappa med en BabyBjörn innehållandes bebis. Han såg helt klart gravid ut. Rätta svanken och smilet. :) Föräldraskapet kan utövas på många sätt och det hänger inte alltid biologin.

Vad gäller synden så är det väl så att några etiska riktlinjer bör finnas. Men dem sätter inte kyrkan upp (som tur är, för remissvaren från Svenska kyrkan i olika etiska frågor, t ex transfrågor, är rent deprimerande). Ifråga om pedofiler, homofober, män som misshandlar kvinnor är jag mer än gärna en svartrockstendens.

Ha det så gott Daniel!

Konstaterar

Jag bryr mig inte om det där med FRA. Bara jag får min liter jordgubbar per dag så är jag nöjd.

Disclaimer: Jo, jag bryr mig visst. Iväg till riksdagen med sig, borgerliga nejsägare, och rösta emot.

Dagens sötchock


Fåren på Aspö gård,en liten idyll utanför Skövde.

Sommar och ateister

Den 7 juli sommarpratar prästkollegan Olle Carlsson i Sveriges Radio P1. Ej att missa. Hans bok Kristendom för ateister bör heller inte gås förbi.

På tal om ateister ja, nu kan humanetikerna andas ut för den här gången. Skolavslutningarna är över, och nu riskerar inget barn att eventuellt välsignas förrän till adventssamlingarna i december *ironisk*.

Dag Sandahl konstaterar på sin blogg att "en sur ateist är en bra ateist, tänker jag, när jag hör hur en arg anförvant hoppat på prästen förra året för att han välsignat. Som om en präst i kyrkan INTE skulle välsigna! Det är naturligtvis roligt att ateisterna räknar med det som prästen gör. Gud give att fler gjorde det."

Jaja, att bli välsignad är ju inget som är farligt utan helt nyttigt. Då tycker jag det är värre med den på sina håll anskrämliga och näringsfattiga skolmaten som serveras.

Jag har väl förresten vidarebefordrat skojet om ateister, men jag gör den en gång till för säkerhets skull.

En ateist är en person som ställer sig längst bak i kön till korvkiosken. När han äntligen kommer fram stirrar han stint på korvförsäljaren och vrålar: "Jag ska minsann inte ha nån korv!!"

Dagens citat

"Jag ska återkomma till det alldeles nyss."

Eller var det gårdagens citat, eller i förrgår? I vilket fall - en tevefotbollskommentator förvirrade sig under matchen Sverige-Grekland och levererade ovanstående poem. Känner igen mig. Jag har planerat in grejer som jag redan har gjort, och sånt som jag trodde var handlagt för länge sen dyker upp alldeles nyss. Jag önskar att jag hade kunnat återkomma till det.

Idag...

...börjar ett nytt spännande projekt. Jag ska få vara handledare för en prästpraktikant. Hu, jag hade hoppats på att jag hade hunnit städa skrivbordet innan hon kommer, vill ju ge ett gott intryck första dagen. :)

Vi får se om jag får lägga ut hennes predikningar här.

Minns mina egna praktikperioder. Hur nervös man var inför en sjukhemsandakt. Hur nervös man var inför antagningskonferensen. Duger jag eller duger jag inte?

Ett av mina favoritcitat lyder:

Gud kallar inte människor som är kompetenta, utan dom som är villiga.
Sen utrustar han oss.

Så...


går solen ned över vår gata. Också denna dag.

Längtan och förankring. Predikan på 3 sönd e Tref

Idag vill jag ställa dig frågan: Vad längtar du efter? För några av oss är det kanske som vanligt vädret som är det centrala, vi längtar efter regn som kan återuppliva våra gräsmattor och ge liv åt sköra, nyplanterade sommarblommor.

Jag kan också längta ut till havet – låta havsdofter av tång och salt möta min längtan ut mot friheten och oändligheten.

Somliga längtar efter lugn och ro. Sitta på uteplatsen med en kopp nybryggd kaffe och en skål färska jordgubbar inom räckhåll… för mig symboler för det goda livet.

Ja, det är mycket man kan längta efter. Kanske också ett tillstånd av Lagom, där ingenting är varken för mycket eller för lite, jag är varken överhettad eller förfrusen, jag har varken för mycket eller för lite på ”att göra”-listan, och jag har en lagom avvägd dos av frihet och ansvar.

Jesus berättar om längtan den här söndagen. Nu är det ju sällan lagom när Jesus berättar. Det är ofta antingen eller, svart eller vitt.

Sonen som tog med sig föräldraarvet och stack i väg för att uppleva vad det var han längtade efter, kunde inte nöja sig med att båtluffa i Medelhavet eller hälsa på släktingar i Främre orienten.

Nej, ett liv i utsvävningar var vad det handla om, för att riktigt ge kontrast åt det liv som hemmasonen hade valt, eller som kanske hade valts åt honom, för inte verkade han helt nöjd med sin situation. Även om han hade jobbat på familjens gård i alla år och aldrig gjort något fel, hade han förväntat sig något annat. Aningens mera uppskattning.

Men frågan är - vem är egentligen mest förlorad: den som kastar tärningen och vågar följa sitt hjärta, eller den som stänger in sig själv i rädsla och kväver sig själv i misstänksamhet mot dem som vågar hoppa på bussen för att se och uppleva något annat, testa gränser och vidga vyer.

För det är ju inte det faktum att den yngste sonen reser iväg som blir problemet i Jesu liknelse. Hela bibeln är full av resor. Sara och Abraham gav sig av, hela Israels folk gav sig av – och den ökenvandringen kom att vara i 40 år. Och varken Johannes Döparen, Jesus eller Paulus var personer som gick hemmavid och krattade grusgångarna precis.

Men de båda sönerna i berättelsen har förlorat något, eller så längtar dom efter något dom aldrig har haft. Vad är det? Självkänslan? Självbilden? Relationen till Gud?

Jag tänker på vad det är som skiljer mina förtorkade lobelior i rabatten från de fantastiska pioner som blommar i all sin prakt bara två meter därifrån. Och det måste vara förankringen.

Pionerna har kraftiga rötter som tål motgångarnas torka, som har liv och drivkraft av sig själva utan att någon annan, dvs jag, kommer med livsuppehållande vatten och gödning. Pionen har kontakt med den livgivande källan och kan blomma ut i all sin kreativitet.

Så sitter den yngste sonen, utfattig och lika inspirerad som en kruka med utblommade penséer. Och den äldste sonen står och känner sig som en skål härliga jordgubbar som ingen vill ha.

Hur löser vi det här?

Tillbaka till längtan. Längtan har ett ursprung. Vår längtan efter godhet, mening, skönhet, friskhet är djupt nedplanterad i oss. Vi minns berättelsen om Edens lustgård som var en plats tänkt för oss människor.

Paradiset med lugnet att vara i och den rena luften att andas. Den perfekta tillvaron. Men det begrep vi inte. Vi trodde oss kunna få allt, vi trodde oss kunna vara Gud. Människan åt av Kunskapets träd och förlorade därigenom vår access till Livets träd.

Men vi slutade aldrig att längta efter Gud. Och Gud slutade aldrig längta efter oss. Längtan är ömsesidig, men det är kanske inte alltid är så att vi förstår att det är Gud vi längtar efter och behöver.
Den jag kallar ”Gud”, som har ett tydligt ansikte i Jesus Kristus, kanske andra kallar ”meningen med livet”, ”livet självt”, eller ”godheten”.

Att leva är att ana att allt är i Guds hand, att finna frid och trygghet i själva orons land, skriver Tore Littmarck i en av sina psalmer.

Profeten Jesaja beskriver ett liv i sorg, men det ska vända – trösten ska komma. Våra kroppar ska få nytt liv – som det friska gräset. När då? I mötet med Gud själv, som beskrivs som en mor som tröstar sitt barn, gungande på knät.

I Första Petrusbrevet beskrivs i dramatiska former kampen mellan det goda och det onda. Det onda ges form av ett rytande lejon som söker efter någon att sluka. Men Gud är den som sörjer för oss, upphöjer oss när tiden är inne, och han är den som man kan kasta alla bekymmer på.

Så möter vi i evangelietexten Fadern som står på verandan och spanar efter sina barn.

Glädjen är enorm, och Gud låter sig inte nedtryckas av den hemmavarandes misstänksamhet. Blir föräldrars kärlek kanske mindre i takt med att syskonskaran utökas?

Båda sönerna får hjälp att komma vidare med sin brustenhet, får hjälp att se sig själva som dom personer dom är skapade till att vara. Dom blir bekräftade i sin tillhörighet till varandra. Bort med rastlöshet och frustration. Nu är det fest och gödkalven ska slaktas!

Längtan efter frihet och oändlighet står inte i motsats till livet med Gud.

Anders Frostenson formulerar det bra i sin strandpsalm:

”Vi vill den frihet där vi är oss själv, den frihet vi kan göra något av. Som ej är tomhet men en rymd för drömmar, en jord där träd och blommor kan slå rot. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.”

Amen.
(S:ta Helena kyrka)

Lästips

Skarastiftarna Jan och Lena Steenbrink är utsända av Svenska kyrkan för att arbeta i Egypten. Läs mer om deras arbete på deras blogg.

Predikan på 2 sönd e Tref

Bo Setterlind har skrivit så här:

”Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren spela
på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta.
Och jag visste: Den fiolen var jag!

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på –
men i hans händer dög jag!"

”Kallelsen till Guds rike”, är det kyrkliga temat för den här söndagen. Och jag tänker att det centrala är den som kallar, och oss som är kallade.

För det är vi – samtliga. Någon kallar – följ mig! Följ med och se att det finns något, en värld utöver den vi ser, som ger vardagen ett återsken av himlen… som trotsar ytligheten och kallsinnigheten.

Kallelsen till Guds rike tror jag handlar om Guds längtan efter oss, Guds längtan efter att världen ska bli hel och bra, och att människan och naturen ska komma i balans.

Och Gud vet vad vi behöver. Det nödvändiga: goda vänner, mat på bordet, någonstans att sova. Vi behöver rent vatten, kanske också en bukett nyplockade syrener på bordet och att ta igen oss en kvart med en mugg kaffe i handen när vi klippt gräsmattan.

Men vi behöver också någon som ger ansikte åt godheten, den gudomliga kärleken och den yttersta meningen: och honom – Jesus Kristus – sände Gud.

Vi läser berättelserna om honom i Bibeln. När han kallade människor gick det rätt handgripligt till. Han bad fiskare att lämna sina nät. Han fick syn på människor och bad dom att följa honom.

Gud håller inga anställningsintervjuer. Gud bryr sig inte om vad vi hade för gymnasiebetyg, vad vi har för årsinkomst eller vad vi har för bil stående på garageuppfarten.

Paulus förtydligar: ”Tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam.”

Gud vill ha med oss i sitt lag, oavsett hur vår dagsform är. Och Gud vill ha med ALLA. Var och en av oss har en uppgift, ett kall. Några av oss är bra på att vara i framkant, göra mål och snabba avslut. Andra av oss är bra försvarare och målvakter, andra är goda coacher och hjälper oss att orka några minuter till, ja, hela matchen igenom. Andra är dom som snabbt springer in på plan när någon blivit hårt knuffad, eller trampat snett.

Ock så finns det naturligtvis dom som är bra på att sitta brevid och ha åsikter om alltihopa.

Så är det i ett handbollslag, och så är det i verkliga livet också. Det finns ingen som inte behövs i Guds rikes lag. Det finns ingen som inte behövs för att världen ska bli lite bättre, det finns ingen som Gud inte lovar sin kärlek till.

Men det finns människor i omgivningen som stör sig på Jesus. Genom sitt sätt att se på människor (som lika värda)
upprör han en del, och ger nytt hopp åt andra.

Då som nu finns det grupper av människor som har hög status, som sätter trenderna och bestämmer vad som gäller. I vår tid är det kanske näringslivets företrädare, personligheter i reklamtevekanaler eller kvinnomagasinens redaktörer.

På Jesu tid hade religiösa företrädare hög status.
Evangeliernas författare har utsett fariséerna till symboler för det ofta kärlekslösa och uträknande etablissemanget.

Det fanns inte bara höjdare utan också förlorare. Klassamhället har alltid funnits. Förlorarna kallas ”syndare”. ”Tullindrivarna” var dom som arbetade med att driva in skatt till ockupationsmakten Rom, alltså opålitliga landsförrädare.

Båda grupperna är utpekade som folksamlingar man inte ska ha något att göra med om man själv vill framstå som en respektabel person.

Evangelieförfattaren Markus berättar sen om middagen hemma hos tullindrivaren Levi. Jesus har blivit inbjuden, tackar och tar emot. Han bryr sig varken om ryktesspridningar eller social status. Han upprättar.

Och etablissemanget blir förbannat. Varför bryr sig Jesus om såna personer? Måste Jesus verkligen vara så..pinsamt…generös?

Jag anar den ironiska tonen i Jesu reaktion. ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Och den som kritiserar Jesu godhet vet att alla människor är rättfärdiga, och samtidigt syndare.

Det finns plats, och Gud kallar inte människor som är kompetenta, utan dom som är villiga. Sen utrustar han oss.

Och om vi inte alltid tycker att vi räcker till, så är vi sannerligen i gott sällskap.

Sara och Abraham var gamla.
Kung David var deprimerad.
Lärjungarna fick panik efter Jesu död och låste in sig på vinden.
Paulus hade ont i ryggen.
Lydia, Maria Magdalena och dom andra kvinnorna var just kvinnor, och det innebar allvarliga inskränkningar i friheten på Jesu tid.
Petrus var inte alltid den som orkade stå för sina åsikter. Ändå var han klippan som Jesus grundade sin kyrka på.

Men alla hade dom en självklar plats i Guds rike. Här är det aldrig kört.

”Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren spela
på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta.
Och jag visste: Den fiolen var jag!

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på –
men i hans händer dög jag!


Amen

Sorgens teologi och praktik. Om Svenska kyrkans allhelgonakampanj

svenskakyrkan.se Kommunikationskampanjerna från Svenska kyrkans nationella nivå brukar följas av kritik. Häromveckan var det ett twitter...