Sandra beordrar mig att utföra följande utmaning...
“imperativ (lat. (modus) imperativus ‘befallande (modusform)’, av impero ‘befalla’, ‘föreskriva’), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er!
I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring!
Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde.
Ju mer egoism, desto bättre!”
1. Ta reda på vem du är! (Jag är vägen sanningen och livet. Joh 14:6)
2. Fokusera på vad som är viktigt! (Marta, du gör dig bekymmer...fast bara en sak behövs.. Luk 10:42)
3. Låt andra hjälpa dig! (Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika. (Mark 3:14)
4. Se över dina lojaliteter! (Ingen kan tjäna två herrar. Luk 16:13)
5. Ta igen dig emellanåt! (Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara tillsammans och ni kan vila er lite. Mark 6:31)
Nu uppmanar jag Charlotte-Therese, Församlingspedagogen, Viktoria och Z att fortsätta uppmana!
