Jag fortsätter att studera de fenomen som folk blir arga över. Det låter kanske trist men ger en bild av hur världsläget ser ut. Idag får uppblåsbara saker vara i fokus och jag börjar ju naturligtvis med elstödet som enligt alla prognoser ska betalas ut idag. Vilken kalabalik det var i valrörelsen om de här elpriserna och hur hjälpinsatserna skulle skötas! Nu återstår att se om elstödet är en testballong eller om det blir något klirr i kassan. Men oavsett partifärg borde vi nog alla i framtiden fundera på både tonläge och förekomsten av uppblåsta vallöften som sen bara blir pinsamma när de spelas upp i radio och teve inför rodnande, nu något mindre, uppblåsta politiker.
Jag noterar att riksbanken försöker sticka hål på inflationsballongen genom att höja styrräntan. Det vore fint om matpriserna kunde hejda sig och återgå till normala nivåer. Talar man med bönderna verkar det inte vara mycket av höjningarna som landar hos dem i vilket fall. Smärtgränsen på vissa varor är för mig redan passerad, och jag noterar att charkindustrin nu försöker hitta billigare alternativ till smörgåsskinkan. Ett alternativ är ju att göra som många gjorde förr, då kallskuret på smörgåsen var något som hörde helgen till. Vardagarna fick man äta ost. Men den är ju inte så billig heller, precis.
Allt har naturligtvis att göra med det säkerhetspolitiska läget i världen. Det flyger runt ballonger i Nordamerika. Vissa med irriterande innehåll och besvärlig avsändare, andra lite mer harmlösa. I en tid när vi är vana vid mer brutala raketer känns en ballong lite mildare, även om den är uppskickad i militära syften.
Så får chefer och generaldirektörer sluta runt om i verksamheterna och fallskärmar vecklas ut. I kyrkan finns nog inga i förväg avtalade fallskärmar, men överenskommelser i enlighet med arbetsrätten förekommer. I ett aktuellt fall handlar det om en kyrkoherde utanför Stenungsund som redan till sin första jul i pastoratet retade upp sig på uppblåsta disneyfigurer under bygdens populära julkonsert. Bohusläningarna, som trodde de gjort sig av med svartrockarna för gott, inledde en kampanj bestående av demonstrativa skyltar på byn, och i kyrkorådet gick luften ur ledamöterna. Oenigheten gällde inte bara de uppblåsbara figurernas vara eller icke i kyrkorummet, utan också kyrkoherdens framtid i pastoratet, men oavsett rättmätig protest mot flams och trams eller brist på kommunikation och samspel, tackade herden för sig.
Kulturlivet är ju ett område där många viljor och synpunkter finns, och visst är det bra att folk får tänka och tycka tämligen fritt. Tendensen visar däremot att möjligheten till tyckande stramas åt. Statsministern talar om nyttiga idioter. Tidningarna har sedan länge stängt av sina kommentarsfunktioner och hänvisar till sociala medier där det modereras friskt i enlighet med gällande lagstiftning. Samtidigt kan vi vara tacksamma, eftersom senare tiders mediadrev inte alltid faller så väl ut. Men det är en omvälvande tid vi lever i och alla kan vi väl må väl av lite stabilitet, i synnerhet om det gäller säkerhetspolitiken och allra mest i fråga om bostadshus i jordbävningsdrabbade områden.
KARIN LÅNGSTRÖm
