Att vara kille. Krönika i SLA 20 mars 2023

 Häromdagen blev det en gemensam ledig måndag och vi kvistade iväg till en närliggande större ort för att uträtta några ärenden. Naturligtvis blev det ett besök på det stora gulblå varuhuset, skulle inget ha men kommer ut med en kasse ändå. Det verkar finnas någon form av tomhet som endast kan fyllas genom nya frottéhanddukar i milda färger. Nästan folktomt, som på en retreat. 


Lunchen intogs på restaurang utanför staden. Förutom oss och ett ytterligare par satt där inte mindre än fem ensamma män vid varsitt bord. Likartat mönster av separata bubblor: småtrötta uppenbarelser klädda i arbetsmiljömässigt godkänd utrustning med företagsnamn, högteknologisk hörsnäcka som tar halva örat i anspråk, en stor portion mat framför sig, en röd burk dricka. Med gaffeln i höger hand skyfflas med jämna mellanrum in mat, och i vänster hand är mobiltelefonen fixerad i ett fast grepp och fångar hela killens uppmärksamhet. Människan matas i dubbel bemärkelse och ingen ser något vidare lycklig ut.


Undrar hur de har det, funderar jag. Vi pratar mycket om feminism och jämställdhet och allt sånt där, men hur står det till med den allmänna manligheten egentligen? Den allmänna bilden är inte så positiv. En vanlig nyhetssändning handlar mest om mäns våld mot andra.  De flesta som startar krig är män, och det finns ju fler fängelser för män än för kvinnor. Tjejer klarar sig bättre i skolan än vad killar gör, men sen är det killarna som tar över i styrelserum och på akademiska poster. Andra medier larmar om upplevd ensamhet hos en del män vilket gör en del sorgsna och deprimerade, och andra utvecklar destruktiva beteendemönster inte minst på nätet. 


Men hur är det att vara kille egentligen? Hur är det att sitta och äta lunch med mobilen som sällskap och distraktion? De tuggar och tuggar och jag undrar om det inte vore roligare för dem om de satte sig tillsammans och pratade med varandra. De borde ha mycket gemensamt att prata om. Om firman går bra, aktuella händelser i närområdet, om det är någon som har en ny bil på gång, eller vad killar nu pratar om när de småpratar med varandra. De kunde prata om hur det är att vara kille. Om relationer, känslor, vad de längtar efter och drömmer om. För det kan nog inte alltid vara så enkelt att vara kille. 


Alla går och tar kaffe och återvänder till sina separata världar och plötsligt händer det. En ytterligare kille kommer in och sätter sig mittemot en ensam kille. Plötsligt ändras energin i rummet, det vemodiga ansiktet spricker ut i ett leende och genast kommer samtalet i gång. Så ska det nog se ut, tänker jag och om jag ägde en lunchrestaurang skulle jag ha ett hörn med ett bord med skylten: här kan du sitta om du vill ha sällskap! Tänk vad många nya vänskaper och nätverk som skulle kunna uppstå. 


Men ensamheten kan också vara självvald och det måste också respekteras. Det kan vara skönt att sitta i lugn och ro på lunchen i egna tankar eller med favoritserien i luren. Dagen efter åkte jag på en organiserad retreat. Då får man vara i tystnad tillsammans med andra, på ett ordnat sätt. Det är också en form av spännande mänsklig erfarenhet. Jaja, bara var och en är nöjd. 


KARIN LÅNGSTRÖM


Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...