Historisk dom: Bloggare inte ansvariga för förhandsmodererade kommentarer

Idag skriver Medievärlden om domen som antagligen får delar av bloggosfären att dra lättnadens suckar. Det har nu kommit ett beslut i Helsingborgs tingsrätt i fallet om den sverigedemokratiske bloggare som haft olämpliga kommentarer till sina inlägg publicerade.

Även om bloggaren är den som publicerat efter moderering är han alltså inte ansvarig för kommentarerna, anser tingsrätten och hänvisar till den grundlagsskyddade yttrandefriheten och Europakonventionen.

Alltså: Om någon förtalar någon i din bloggs kommentarfält, är du inte ansvarig för yttrandena. De inlägg som du själv skriver, är du däremot ansvarig för.

Eller som någon skriver på Medievärldens sajt:

"Bloggare som vill förtala en person, måste alltså gå omvägen genom att skriva förtalet, som en anonym alias "någon annan" i bloggens kommentarsfält. Sen kan bloggaren själv publicera kommentaren. Förtalen kan därmed fortgå i all evighet?"


Juridik är en sak, etik är en annan. Jag tycker nog att bloggare har ansvar för allt man kan hitta på sidan: inlägg, kommentarer och länkar. Även om man inte kan ta ansvar för andras ibland tveksamma inställningar till saker och ting bör man ändå tänka till så att tredje person inte far illa. Det innebär naturligtvis svåra gränsdragningar, men bättre att försöka så gott man kan än att inte försöka alls.

"Skövde lanserar Sankta Elin"

Kampen mot sexualbrotten fortsätter //Nyamko Sabunis nyhetsbrev

"Kampen mot sexualbrotten fortsätter


Idag tar jag emot ett antal organisationer som samlat in hela 13 000 namnunderskrifter mot sexuellt våld. Jag är glad att så många människor engagerar sig och riktar förväntningar mot regeringen. Jag ser engagemanget som ett stöd i det fortsatta arbetet mot våld mot kvinnor.

Att stoppa våld mot kvinnor är en av de mest akuta jämställdhetsfrågorna. Alliansregeringen har höjt ambitionerna på området. Vi har presenterat satsningar på över en miljard kronor i handlingsplaner för att bekämpa dels våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, men också prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Regeringen har i propositionen "Skärpta straff för allvarliga våldsbrott" sett till att de skärpta straffen inkluderar sexualbrotten. Två av oppositionens partier säger nej till de aktuella straffskärpningarna. Väljarna förtjänar ett samlat svar från de rödgröna om hur de grova sexualbrotten ska bedömas i straffskalan.

Ytterligare viktiga åtgärder som regeringen initierat är till exempel att Nationellt centrum för kvinnofrid har tagit fram en handbok och verktygslåda, spårsäkringssats eller "rape kit" i syfte att förbättra omhändertagandet av sexualbrottsoffer inom akutsjukvården. Nu ska detta "rape kit" spridas och användas på alla sjukhus över hela landet. Ingen våldtäktsman ska gå fri för att bevis inte samlades in på rätt sätt.

Arbetet som riktar sig till förövarna har länge varit av marginell karaktär. Men tack vare regeringens insatser har antalet dömda för sexualbrott som genomgår programverksamhet ökat kraftigt. Vi har också sett till att de avdelningar där sexualbrottsdömda vistas är porrfria, vilket är en förutsättning för att behandlingen ska fungera. Detta har dock Socialdemokraterna röstat nej till.

Omkring 10 000 poliser har utbildats i frågor som rör könsrelaterat våld för att förbättra bemötandet av utsatta och för att också kunna göra ett bättre utredningsarbete i dessa fall.

För att möta det obehag många kvinnor känner i det offentliga rummet har 45 miljoner gått till att förbättra och göra stadsmiljön mer trygg och säker. När kvinnor stannar hemma eller undviker vissa platser av rädsla för att utsättas för våld så har samhället misslyckats.

Jag är övertygad om att det finns en bred uppslutning kring kampen mot sexualbrotten. Jag välkomnar konkreta förslag och åtgärder från civila samhället, intresseorganisationer och den politiska oppositionen i det fortsatta arbetet. Visionen om att stoppa alla former av våld och sexualbrott som drabbar kvinnor kan vi alla dela.

Vänligen,
Nyamko Sabuni"


Läs fler nyhetsbrev

Dags för biskopsbrev om vigselgudstjänsten?

I Svenska kyrkan har vi de senare åren märkt av trenden att tillämpa brudöverlämning vid vigslar, dvs att brudens far leder bruden in till altaret och överlämnar henne till brudgummen. Symboliskt innebär det att faderns lämnar över myndigheten över kvinnan till den blivande maken.

Detta aktualiseras nu särskilt sedan det framkommit att Victoria och Daniel avser använda denna amerikansk film- och teveserieinspirerade sed, uppenbarligen aningslöst om den symboliska betydelsen som de nu riskerar att upphöja till trend eller - ve och fasa - norm.

Ansvaret för gudstjänsten ligger hos tjänstgörande präst. I detta fall ärkebiskopen och två andra biskopar plus en domprost. Är de i händerna på ett par med stark vilja att utforma sin vigselgudstjänst med privata riter som inte hör hemma inom svensk tradition? Det möts vi vanliga församlingspräster också av då och då, så det är inte utan sympati för den tjänstgörande kvartetten jag ansluter mig till den protesterande skaran.

Kanske är det nu dags för biskoparna att tänka till och producera ett biskopsbrev om vigslar, precis som de formulerat sig kring begravningsgudstjänsten teologi och praktiska detaljer. Kan de ha åsikter om liljor eller jord på kistan kan de väl föreskriva hur processioner ska genomföras.

Kyrkans tidning
Tidigare bloggat

Och Maria har formulerat sig bra om detta.

Aftonbladet

Elin Grelsson: "Om vi upprörs över islamsk hederskultur och täckande burkor som symboler för kvinnans ofrihet, verkar vi vara mer benägna att blunda för den västerländska hederskulturens symboler. Inbäddad i ett skimmer av amerikansk romantik är det kanske svårare att se vilka patriarkala strukturer som ligger bakom. Viktoria är den första kvinnliga tronarvingen. Ändå väljer hon att manifestera sin kärlek genom en unken symbol för kvinnans omyndighet och överlämnas mellan två män. Det är Sverige år 2010 och hederskulturen blomstrar även här." Aftonbladet

Ulf Bjereld
GP:s ledarblogg
Magdalena Ribbing
Miriam

Tänk om, tänk rätt

Annika Borg skriver mycket bra på dagens DN Debatt om kronprinsessparets plan att Victoria ska ledas in av kungen vid vigseln för att överlämnas till sin blivande man. Denna sed är övertagen från amerikanska filmer och teveserier och står i klar kontrast mot den jämlikhetstanke som präglar den svenska äktenskapssynen och som ges uttryck i att de två kontrahenterna går in tillsammans utan att någon överlämnas.

Brudöverlämning har sina rötter i ett helt annat tänkande. Det handlar om att kvinnans myndighet lämnas över från fadern till mannen.

"Hur är det möjligt att man i kungahuset inte har djupare kunskap om den svenska tradition man säger sig förvalta?"
undrar Annika Borg med rätta.

Det har funderats och tänkts mycket bland präster och andra kyrkoanställda om hur vi ska se på den här "moderna" formen av intåg. Annika Borg menar Svenska kyrkan vill att ritualet ska uttrycka jämbördighet, och att ordningen är att de två går in tillsammans.

Anledningen till att Victoria och Daniel särskilt bör fundera igenom detta mycket noga, är att deras bröllop med stor sannolikhet blir stilbildande.

Annika Borg undrar med rätta:

"Men varför vill moderna kvinnor med utbildning och frihet leka med den typ av symbolik som brudöverlämning uttrycker?"

Jag håller med Annika Borg och hoppas att de biskopar och den domprost som i vanliga fall duktigt pratar jämställdhet och jämlikhet förmår tala kronprinsessparet till rätta. Det är illa som det är att en 30-årig kvinna, vilket statligt uppdrag hon än har, har varit tvungen att be sin far och regeringen om godkännande av blivande maken. En liten upprättelse för svensk kvinnokamp vore att hon går in själv i kyrkan tillsammans med Daniel, utan att bli överlämnad av kungen med den symbolhandling som det innebär.

Uppdatering 16:15: Kanske är det nu dags för biskoparna att tänka till och producera ett biskopsbrev om vigslar, precis som de formulerat sig kring begravningsgudstjänsten. Kan de ha åsikter om liljor eller jord på kistan kan de väl föreskriva hur processioner ska genomföras.

Kyrkans tidning

Carl Philips fejkade facebooksida

Man måste få ha lite roligt också, eller hur?

(Klicka på bilden så blir den större.)

RIP Biskop Tony Guldbrandzén

Förre biskopen i Härnösand avled i torsdags efter en tids sjukdom. Han har betytt och betyder oerhört mycket för svenska kyrkan. Jag fick förmånen att lära känna Tony under kyrkomötesveckorna och vi hade ständig mail - och facebookkontakt.

Uppskattad, sörjd och saknad och mina tankar går till hans familj.

"Det handlar inte om sex. Det handlar om makt."

"Givetvis finns det goda skäl att diskutera celibatetkravet för katolska präster. Men inte som en konsekvens av den pågående skandalen om fruktansvärda övergrepp som barn på olika håll i världen utsatts för. Prästernas övergrepp på barn handlar inte om sexualitet. Våldtäkt kan aldrig kan handla om sex."

Läs Seglora smedjas kommentarer kring katolska kyrkans pedofilskandaler. Visst är det bra att katolska debattörer som Marcus Birro och Gert Gelotte diskuterar avskaffande av celibattvånget och annat förlegat inom sin kyrka. Men att människor lever icke-celibatärt är ingen garanti mot sexuella övergrepp på barn.

Katolsk vision

BRYT!

RFSL Ungdoms normkritiska metodmaterial BRYT! har sedan 2006 legat till grund för utbildning av tusentals lärare och personal vid bland annat Migrationsverket, Hyresgästföreningen, Rädda Barnen och Diskrimineringsombudsmannen.

RFSL Ungdom ger i dagarna även ut en av de första svenska böckerna om normkritisk pedagogik. Nu ges en möjlighet att lära sig mer om normkritisk pedagogik och användande av BRYT!-materialet. Utbildningen riktar sig främst till dig som arbetar med ungdomar och lärande, men också till dig som vill jobba med antidiskriminering på din arbetsplats eller inom en organisation.

Normkritik innebär att titta närmare på normer kopplat till makt. Utbildningen är uppdelad på en heldag och en uppföljande halvdag. Innehållet den första dagen är en teoretisk föreläsning om normkritisk pedagogik och strategier för förändring. Dagen innehåller många handfasta tips för hur dessa tankar kan användas i praktiken, bland annat genom interaktiva metoder från BRYT!-materialet.

Den uppföljande halvdagen utgår från de erfarenheter deltagarna gjort mellan tillfällena och fokuserar möjlighet att gå vidare i arbetet. Främst fokuserar vi på heteronormen men också normer kring kön, klass, etnicitet, ålder och funktionsförmåga samt hur dessa normer samverkar.

Kontakta Eddie Summanen på eddie.summanen@rfslungdom.se eller telefon 0761-62 56 77 för mer information samt anmälan.

Tid och plats: 4 maj kl 9.00-16.00 och 25 maj kl 9.00-12.30. RFSL Ungdom, Sveavägen 59, Stockholm.

Pris: 2000 kr/deltagare (ingen moms tillkommer).
RFSL Ungdom står för fika. Lunch ombesörjs av deltagarna.

Patriarkala strukturer, dominans och frossande i synd

Det är femtio år sedan de första kvinnorna prästvigdes i Svenska kyrkan och frågan blir fortfarande aktuell då och då. Ibland i media, som i Expressen igår, där kollegorna Boel, Mirjam och jag intervjuas om vår syn på saken. Naturligtvis finns ölandskomministern med på ett hörn och associerar fritt ämbetsfrågan till vietnamkriget, apartheid och Hitler.

Förre kyrkoherden i Berghem tas upp som avskräckande exempel: när kyrkorådet ville inbjuda mig att predika vid en musikgudstjänst, sa kyrkoherden nej. Ärendet, tillsammans med andra moderniseringar såsom till exempel införande av aktuell psalmbok och kollektupptagning till av rikskyrkan fastställda ändamål, låg på kyrkorådets bord i tre års tid innan en öppning kom då kyrkoherden avgick. För kyrkorådets del tror jag mitt besök var en symbolfråga: Är Berghems församling en del av Svenska kyrkan eller av den konservativa avknoppade protestgruppen Missionsprovinsen?

Nåväl, jag åkte dit, predikade, PRO-kören sjöng och vi hade det gudligt gott tillsammans.

Mer bekymmersamt är de kollegor som i sin dagliga gärning blir negativt bemötta. Inte på grund av att de skulle predika illa, vara allmänt usla arbetskamrater, eller för att de skulle vara elaka mot konfirmander eller syföreningsdamer utan för att de råkar vara kvinnor.

Mest bekymmersamt är att människor i stort far illa av förkunnelse som står i vägen för evangeliet självt. Men det kan hända oavsett om man klär sig i svartrock eller joggingdress - bland de bästa predikningar jag hört minns jag några från gudstjänster i det Kyrkliga Förbundets regi. Jag är uppvuxen i prästgård och de goda sammanhangens gammalkyrklighet med själavårdande predikan, rent och klart evangelium och inget slarvande framför altaret - men moralkrönikörerna i Göteborgs Stifts-Tidning har jag aldrig begripit mig på.

Argumenten granskas. Bibelord flyger som knivar genom luften. Människosyn diskuteras och definieras. Kan helig ande varit med och påverkat riksdagen, då det verkade så andligen stängt hos biskopar och teologer på fakulteterna?

Vad är patriarkat? Vad är kvinnoförakt? Finns det någon skillnad mellan kvinnoprästmotstånd och en allmän uppfattning om att kvinnor jobbar lite sämre och bör lönebetalas lägre?

Prästen Miriam menar att hon ofta bemöts sämre av kvinnor i allmänhet än av manliga kvinnoprästmotståndare. Det är en intressant iakttagelse. Om det inte handlar om kön, handlar det då om vilka förväntningar/fördomar/föreställningar man har om en präst? Vill somliga människor ha präster som de kan se upp till och andligen fostras av? Och är dessa med nödvändighet män, medan kvinnor anses vara mer av medmänniskor, medsökare och samtalspartners?

Nej, jag tror inte att det generellt är så att män står för envägskommunikation, medan kvinnor står för dialog.

Är det något slags socialt hierarkiskt spel man eftersträvar, längtar man efter präster med auktoritet och fasta principer som glädjedödaren Stig i "Såsom i himmelen" (som parallellt våndas över syndfullt leverne i församlingen och läser porrtidningar i smyg), eller biskop Vergérus i "Fanny och Alexander"?

"Bland de högkyrkliga finns också många kvinnliga präster, som tycker det är en stor olycka att förknippas med utvecklingen av ämbetet från vördad auktoritet till en slags andlig fritidsledare", skriver Johannes Forssberg i sin expressenartikel.

Jag minns tydligt hur befriande jag tyckte det var när det dök upp en präst i tv-serien Tre kronor som verkade vara en helt vanlig människa med familjeliv och allt. Kaj var så folklig att han hade en jacka där det stod "Präst" på ryggen och det var helt naturligt för folk att komma in i hans kyrka.

Jag tänker på änglagårdsfilmernas Henning, prästen som tar strid för mångfald och tolerans. Och minns Elsa, prästen i Vita lögner,med kärleksliv och allt. För att inte tala om Dennis, prästen i Andra Avenyn, som med en myras envishet tar strid för rättvisa och integritet i sin församling. Biskopen kommer klivande över kyrkbacken med jämna mellanrum, men Dennis följer Gud och sitt samvete, av- eller påkragad, whatever.

Som präst är jag hellre andlig fritidsledare än vördad auktoritet. Den auktoritet som ska vördas är Gud, inte präster eller biskopar. Och hur Guds auktoritet ser ut kan vi ha många föreställningar om. Klart är att det finns många präster genom tiderna som har målat en dominant, hämndlysten och straffande Gud för sina församlingsbor, och som gärna låtit utveckla de egenskaperna hos sig själva.

Men i takt med att andra och mer ursprungliga Gudsbilder fått plats i kyrkan,och att jämställdhet och demokrati med helig andes hjälp har introducerats i samhällsutvecklingen, har präster som Stig och biskop Vergérus sakta men säkert fått kliva ner från sina höga hästar.

Önskar man patriarkala strukturer, dominans och frossande i synd, får man leta sig vidare till kabelteveutbuden runt midnatt. För i Svenska kyrkan är flertalet av oss mycket trötta på den kulturen.

Storasyster i vassen

Gästblogg: Sewon Ekberg om PTSD-kompetens i vården

Regionstyrelsen i Västra Götaland har i dag ( 6/4 ) bifallit Rosie Rothsteins och min motion om utbildning för all hälso- och sjukvårdspersonal – inte minst inom primärvården – för att kunna upptäcka och förbättra vård och stöd för patienter med posttraumatiskt stressyndrom !

Styrelsen hänvisar till hälso- och sjukvårdsutskottet som menar att posttraumatiskt stressyndrom är frekvent förekommande och svårt att upptäcka eftersom PSTD ofta uppträder tillsammans med andra sjukdomar.
Posttraumatiskt stressyndrom leder ofta till andra psykiatriska diagnoser och kronisk PSTD leder ofta till depression och missbruk. Självmordsfrekvensen är hög liksom risken för våldsamma betenden mot närstående.

Regionstyrelsens bifall i dag är en betydande framgång!


Motionen:

"Primärvården möter många olika slags människor, med olika bakgrund, sjukdomar och livshistoria.

En del av de vårdsökande har varit med om svåra händelser, som de inte återhämtat sig ifrån. En del, som varit utsatta för trauma, utvecklar PTSD; posttraumatiskt stressyndrom. Livstidsförekomsten i Sverige var 5,6 % (7,4 för kvinnor och 3,6 % för män) i en relativt ny svensk studie.

De händelser som ger störst risk för PTSD är våldtäkter och sexuella övergrepp, eller andra typer av händelser där det finns ett tydligt uppsåt. Våldtäkt anses vara en av de främsta orsakerna till PTSD i fredstid, och risken att få PTSD efter våldtäkt anges till 70%.
Efter människoförvållade katastrofer som krig, flyg - och färjekatastrofer samt terroristattacker riskerar 30-60 % att drabbas av PTSD de närmast följande åren. Naturkatastrofer tenderar ge lägre risk för PTSD. Även livshotande sjukdomar som cancer eller hjärtinfarkt hos sig själv eller närstående kan framkalla PTSD om än i mindre omfattning. Risken att drabbas anses vara mellan 5% och 20%.

Samsjukligheten mellan PTSD och andra psykiatriska diagnoser är stor. Patienter utvecklar ofta, särskilt vid kronisk PTSD, depression och missbruk. Suicidrisken är förhöjd och också risken för våldsamt beteende mot närstående.

Många av dem som lider av PTSD, har kanske klarat sig bra under en längre period, men så kan något inträffa som får symtomen att komma till ytan. Det kan t ex vara att bli arbetslös, bli utsatt för kriminalitet, eller en livssituation som ställer krav på stora förändringar.

Många vårdcentraler har idag behov av mer kunskap kring PTSD, för att kunna stödja och behandla de vårdsökande på bästa sätt.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi:
att åtgärder genomföres för att höja kompetensnivån bland primärvårdens personal med att lära sig uppfatta PTSD-kännetecken och att kunna ge adekvat behandling.

Rosie Rothstein och Sewon Ekberg

Regionpolitiker (FP). Ordf. i Liberala Seniorer i Skaraborg och Samordningsförbundet i Skövde.Landstingsman sedan 1986 och därefter regionfullmäktigeledamot.
Vill vara de äldres röst i Skaraborg.Tidigare personalchef.
2:e v.ordf.i Hälso-o Sjukvårdsnämnden. "



Beslut i regionstyrelsen 6 april

Biskop Erik Aurelius om Gud, Darwin och "humanister"

"Några av de naturvetenskapligt orienterade ateister som av någon anledning kallar sig humanister har på tal om skolans undervisning i religionskunskap förklarat att kristendomen måste behandlas som en av flera mytologiska berättelser om världens uppkomst och människans plats i tillvaron.

Det verkar faktiskt som om de tänker sig att kristendomen i första hand vill berätta om världens uppkomst. Då har man inte fattat mycket av vad religion är."

Läs hela artikeln

För kristna minoriteter i Irak






"För fem år sedan väckte Sveriges behandling av de många apatiska flyktingbarnen sorg och vrede. På lokalplanet i kyrkor och organisationer växte trycket och kanaliserades till slut i kampanjen Påskuppropet, initierad av Sveriges Kristna Råd (SKR), kyrkorna tillsammans.

Efter att en delegation svenska kyrkoledare besökte Syrien i mars och bland annat mötte irakiska flyktingar där, skriver SKR:s presidium — kyrkoledare i de ortodoxa och frikyrkliga kyrkofamiljerna, den katolske biskopen och Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd — nu ett öppet brev till utrikesministern, migrationsministern och Migrationsverkets generaldirektör.

Presidiet skriver om vad de fick höra av kristna irakier som lyckats lämna Irak; hur kristna familjers barn, inte minst unga flickor, kidnappas och försvinner, hur präster och andra kristna ledare mördas och hur kristna stigmatiseras och pekas ut som främlingar och förrädare i sitt eget land. Också för andra religiösa minoriteter är situationen i Irak mycket svår.

I brevet vädjar presidiet om att Migrationsverket ska göra en tydlig praxisförändring, så att kristna och andra personer ur religiösa minoriteter i Irak ska kunna få flyktingstatus i Sverige, även om de inte personligen utsatts för dödshot eller förföljelse — så allvarlig är situationen, att enbart att höra till gruppen kristna i Irak innebär livsfara på många platser.

En sådan förändring av praxis måste också betraktas som vad Utlänningslagen talar om som en "ny omständighet", något som skulle möjliggöra också för dem som redan fått ett utvisningsbeslut att få en ny prövning av sina asylskäl. För detta arbetar också en mängd engagerade människor lokalt, i kyrkor och organisationer, genom gräsrotskampanjen Aktion 2010.

Presidiet avslutar brevet: "Med kyrkorna i Irak delar vi sorgen över att kristna, som funnits i landet sedan urminnes tider, nu upplever att de måste lämna Irak. Men i den situation som nu råder är det viktigt att länder som vårt, med oerhört mycket större möjligheter att ta emot flyktingar än till exempel Iraks grannland Syrien, verkligen tar sitt ansvar"."


Läs hela brevet

Matteuspassionen av JS Bach i S:ta Helena kyrka












Skövde Oratoriekör och kammarorkestern Calluna

Karin Roman, sopran
Tove Nilsson, alt
Fredrik Strid, tenor, evangelist
Mats Persson, Kristus
Staffan Schein, konsertmästare
Gerts Gillberg, dirigent

S:ta Helena kyrka, Skövde, Långfredagen 2 april kl 16.00

Fri entré, välkommen!



Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...