Yes!


Dagens kör!

Hänryckningens tid


Predikan på Pingstdagen

Apostlagärningarna 2:1-11


Vilken dag! Himlen, grönskan, luften, musiken, vattnet, solen…

Atomer, molekyler, allt i ett fantastiskt kretslopp som åtminstone jag har svårt att se någonting annat än en gudomlig hand bakom.

Idag tänker jag prata litegrann om GUDOMLIGHET.
När vi säger att något är gudomligt, då tänker vi ofta på något positivt. Vilken gudomlig dag, vilken gudomlig kväll, vilken gudomligt god middag! Något storartat, utöver det vanliga.

Men har ni tänkt på, det gudomliga kan ju faktiskt vara i det helt vanliga. En helt vanlig kopp kaffe kan i rätt sammanhang och i rätt sällskap vara något mer än en vanlig kopp kaffe. Den kan vara början på en djup vänskap. Den kan vara medlet som gör att vi orkar vara vakna en stund till. Kaffebönan muntrar upp, piggar upp och ger nytt liv.

En påse rädisfrön och en bit jord är rätt vardagliga saker. Vanligt, jordnära, klassiskt. Men så händer något, vatten och värme gör att något börjar växa, något gror, något händer, plötsligt liv!
Vänskap, värme, trygghet, skaparglädje i trädgården ÄR tecken på gudomlighet. Och en sida av gudomligheten är HÄNRYCKNINGEN, det mystika tillstånd som är extas och trans.

Apostlarna var med om det. En vanlig dag, och plötsligt blir allt annorlunda. Plötsligt förstår dom sånt dom inte förstått tidigare. Plötsligt känner dom en särskild gemenskap.

Det är inte konstigt att vi blir hänryckta av syréner, primörer i trädgårdlandet, god litteratur eller ett fantastiskt stycke musik.
Och det är inte konstigt att vi ser det gudomliga i det.

Jag tror att allt som är gott, allt som är värme och kärleksfullhet och ömsinthet och empati och skaparkraft och vackert kommer från Gud. Vi kan alla uppleva det goda och sköna, vi producerar en massa bra saker, vi är snälla och hjälpsamma mot varann, men alla tänker inte att det ytterst kommer från Gud, men så tänker jag.

Och vi, vi lever i den här gudomligheten. Och när vi känner av den blir vi hänryckta.
Ja, det är faktiskt så att det är vårt uppdrag här på jorden att leva i gudomlighet och hänryckning. Vi är förtroendevalda med uppgiften att ha det bra och göra det bra för andra.

I Psaltaren i Gamla testamentet läser jag:

”När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där,
Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud,
Med ära och härlighet krönte du honom.”


Vi är alltså krönta med ära och härlighet! Det är så lätt att se härligheten i nyutslagna syréner eller i en vacker forsytia, men svårare att se härligheten i tanten som står framför mig på ICA och tar hur lång tid som helst på sig. Eller härligheten i den person som slängt bananskal i den enda lediga kundvagnen. Eller härligheten i sig själv när man möter sin egen trötta blick i spegeln efter ytterligare en lång dag i raden av långa dagar.

Gud, källan till livet och kärleken, har bestämt sig för att bry sig om oss. Gud finns någonstans och väntar på att jag ska logga in på hans nätverk. Och jag sitter någonstans och undrar om Gud nångång ska logga in på mitt nätverk. Ibland får vi kontakt, och då sker hänryckning.

Jag tror Gud möter dig på det sätt du behöver, på det sätt jag behöver. Metoden kallas Helig Ande.. och Anden blåser vart den vill, läser vi i Nya testamentet. Ingen av oss kan bestämma hur Gud är. Hur Gud bryr sig. Vad som är gudomligt eller inte. Du vet när du möter Gud. Jag vet när jag möter Gud. Det är gott så.

Vi vet det, när vi känner att vi får kraft, liv, skaparglädje. Gud engagerar sig i oss genom våra vänner. Gud bryr sig om oss genom att väcka träd och blommor till liv. Gud hjälper oss och ger oss kraft genom ord, toner, färger, eld, vatten, vind och jord.

Inte alls alltid en extatisk upplevelse – läser vi vidare i Bibeln märker vi att dom stunderna är få.

Men ändå ibland påminns vi om livet är något extra. Att livet innehåller så mycket mer än vad vi egentligen kan se och greppa… det finns mer att upptäcka, mer att uppleva, mer att fundera på. Det är väl ytterst det som är gudomlighet, hänryckning och livslust?

Amen

Bilden har tagits av Panter. Tack!

Utan fördomar i Bryssel och i svenska kyrkosamfund

Jag läser reaktioner på att Eva Brunne valt till Stockholms biskop och blir helt mörkrädd. Herren ska svara med moteld, läser jag på en blogg, och i kommentarerna flödar bibelcitat om förrädiska kvinnor som tror sig vara profetissor och som förleder människor till otukt.

Eva Brunne lever i registrerat partnerskap, men det är oklart om det är för att hon är kvinna eller för att hon är lesbisk som hon upplevs som särskilt hemsk. När man läser Dag Sandahl på dagen.se kan man få uppfattningen att det är medlemmarna i RFSL och redaktionen på QX som röstat.

När jag läser somliga uttalanden skäms jag för att vara en del av den världsvida kyrkan. Jag kan ta avstånd, men jag kan göra mycket mer. Jag kan opinionsbilda, jag kan informera, jag kan ge röst åt en annan bibeltolkning och människosyn än den som alltför ofta ges uttryck för i kyrkliga kretsar. Också jag har ansvar för att samtalet förs på en respektabel och anständig nivå. Att hota med helvetet, som några av mina medkristna gör, tycker jag varken är hederligt eller kristet.

Åter igen: Vår frälsning beror INTE på vår sexuella orientering eller vad vi har för hållning i äktenskapsfrågan eller om vi känner någon bög eller om vi röstar på Kristdemokraterna. Den beror endast på att vi bekänner Jesus som Gud.

Men det är en uppmaning från Jesus själv att vi ser till dem som har svårigheter i samhället. En sån grupp är homosexuella, bisexuella och transpersoner. RFSL:s ordförande Sören Juvas blev nyligen misshandlad i Moldavien. Inte ens i Europa är det självklart att Pridefestivaler kan genomföras.

Nu pågår valet till EU-parlamentet. Vad är viktigt? Klimat, javisst, men hur kan vi lägga ner mer energi på granarnas miljö än på våra medmänniskors absolut viktigaste närmiljö, att kunna leva fritt utan risk att bli nerslagen på öppen gata?

RFSL har gjort en undersökning, Utan fördomar i Bryssel?, om våra EU-kandidaters uppfattningar i olika frågor som rör speciellt hbt-personers rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Den bör läsas med bakgrund av att somliga kandidater tycker det är självklara frågor, men det är frågor som ska drivas nationellt och inte på EU-nivå.

Frågor som tas upp är om EU-kommissionens föreslagna direktiv mot diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning, fri rörlighet för samkönade par, gemensam lagstiftning mot homofobisk och transofobisk hets och hatbrott, gemensam lagstiftning om rätt till juridiskt könsbyte för transsexuella, och att EU ska arbeta aktivt för att upprätthålla respekten för hbt-personers rättigheter runt om i världen och i synnerhet för att länder avkriminaliserar homosexuella handlingar.

Jag tänker rösta på Folkpartiet Liberalerna. Vi tror på ett starkt EU, därför att vi tillsammans kan påverka. Mänskliga rättigheter och klimat hör till frågor som mår bäst av att ventileras på högre nivå och inte gömmas undan i nationella parlament.
Av Utan fördomar i Bryssel? framgår att ingen av FP:s kandidater har svarat nej på RFSL:s frågor. Nuvarande parlamentariker Olle Schmidt har aktivt tagit egna initiativ i hbt-frågor.

RFSL bedömer att "Folkpartiet Liberalerna är det parti som är mest tydligt med hur man vill driva hbt-frågor inom EU. Partiets översta kandidater har svarat på ett likartat och genomgående positivt sätt på RFSL:s enkät, vilket tyder på en hög medvetenhet som hbt-frågorna."

RFSL
Rapporten Utan fördomar i Bryssel
Gregorius Rex: Coola Dag går i fällan
Senapsfrön och fikonspråk
Dagen.se

Rösta liberalt 7 juni


Mikael Wendt om ett starkare EU och kampen för mänskliga rättigheter

Habemus mamam!

"Stiftsprost Eva Brunne, 55, blir Stockholms nya biskop. Hon vann dagens avgörande biskopsval med 413 röster mot kontraktsprost Hans Ulfvebrands 365 röster, " skriver Kyrkans tidning.

Jag tror det blir riktigt bra. Jag har ännu bara träffat henne via Facebook, men från hearingen kommer jag ihåg henne som tydlig lutheran och prestigebefriad i sin framtoning. Hon vill ha ordning och reda i församlingarna, och glädje inte minst. Hon vill vara biskop för att det är roligt att vara med och leda en utveckling. När det gäller ekumeniken ska vi inte vara oroliga för att vara tydliga. Vigselrätten ska vi inte släppa.

Bra också att biskopskollegiet kompletteras med en biskop med bred erfarenhet av församlingsarbete. Hon har varit förutom stiftsadjunkt varit kyrkoherde i 16 år.

Eva Brunnes CV

Dagen
DN

Twittertips

Följ och läs Maria Kuchens tweets
twitter.com/mariakuchen!

Svenska kyrkan på Facebook

Du har väl inte missat att Svenska kyrkan i Skövde har en egen grupp på Facebook! Om du inte "har" Facebook än är det hög tid. Välkommen!

Predikan söndagen före pingst

Sakarja 14:6-9
Romarbrevet 8:16-18
Johannesevangeliet 15:26-16:4


Det är rätt fantastiska bibeltexter vi får läsa idag på söndagen före pingst. Hjälparen kommer.

Det är ord av trygghet, ord av hopp. Vill inspirera oss att leva vidare, stå ut, finna mening och kämpa.

Hjälparen kommer. Men, vad är det vi behöver hjälp med?

I vårt samhälle idag lever vi med en trygghets – och servicenivå som Sakarja och Paulus bara kunde drömma om. Konsumtion av varor och tjänster. Kunskap och information om naturvetenskap och teknik. Vad skulle vi egentligen behöva hjälparen till?

Paulus och Jesus talar om lidande. Det var inte frågan om vad som skulle läggas på grillen vid eventuellt fint väder, utan det handlade i hög grad om rätten att få vara den man är, kunna säga och stå för det man tycker, tänker och tror på. Det var livsfarligt. Så är det ännu i många länder, ända in i vår tid. Politiska åsikter, religiösa övertygelser, personliga förhållanden, det är inte självklart överallt att få tänka och leva fritt. Och det är inte självklart att kunna äta sig mätt eller ha tillgång till rent vatten.

Vårt lidande, ditt och mitt, kan se olika ut. Och det är bara du som vet vad din börda är.

Jesus talar om att vara utesluten ur gemenskapen. Han talar om att bli dödad för det man tror på. För honom var det verkligen så, också för Paulus. Det är inga enkla motståndare: det är människor som tänker att de bär fram ett offer åt Gud om de dödar Jesu vänner.

Ja, hur ofta är det inte som vi försöker skyla över sånt vi inte borde gjort och sånt vi skulle ha gjort med att vi ville väl, vi trodde vi gjorde det rätta?

Och hur vet man om man har rätt? Vad är det goda?

Oavsett hur vi har det, om vi är fängslade för våra övertygelsers skull eller om vi kämpar för att klara av också den här dagen av sjukdom, bekymmer och malande tankar, så är orden om en kommande härlighet ett hopp att ta tag i, eller känns de som tomma löften?

Paulus: ”Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.”

Vad ska vi med Hjälparen till? Vad ska vi med Gud till?

Min övertygelse är att vår existens vilar i en god Guds händer. Vi människor producerar, konsumerar, tänker, låter bli att tänka, vi planterar och rycker upp, och Gud är med. I vindens stilla susning. I stormvinden. I Jesus som berättar precis hur det är. Han har besegrat världen, och med det allt som gör ont, allt som skadar, allt som förstör.

Ja, vi ser det fortfarande, vi drabbas av det fortfarande, men även när vi upplever att vi står på botten, så kan vi vara trygga i att Jesus är själva botten. Längre ner kommer vi inte, hans händer, hans varma famn tar emot oss.

Och så motsatsen till Långfredagens tristess och ondska – påskdagens glädje och liv. Hur kan vi förstå att livet innehåller både långfredag och påskdag, hela tiden, även om vi gärna skulle vara utan långfredagen?

Livet, det goda livet, är inte bara något som kommer ”sen”, när vi kommer till himlen, ständigt ljus, friskt vatten, Gud är en och hans namn ett enda.

Jesus har dött för oss, har uppstått till liv för oss, är trygghet och närvaro och kärlek, tro och hopp. Vi behöver bara lyfta blicken, andas ut det som tynger oss, våra synder, och andas in och ta emot liv.

Det är det vi behöver Hjälparen till.

Finns det något bevis för att Hjälparen kommer?

Eller är det hela endast en uppgörelse mellan den enskilda människan och Gud, där den enskildes känsla av Gudsnärvaro är bevis nog?

Hjälparen finns kanske där vi minst anar. Är våra förutfattade meningar ett hinder för oss att vara nära Gud?

Nu när naturen är som vackrast får mänga en upplevelse av Guds närhet. Rhododendronknoppar slår ut, fröna gror, träd och buskar får nytt liv och vår värld förses med vatten och ljus utan att vi behöver anstränga oss.
Men ska det grönska på insidan? Kan det som är våra inre liv, tankar, relationer, förväntningar också vara som nyutslagna pioner? Kan man få lite sinnesro, kan man få vara lycklig, kan man vara vän med Gud som är kärleken, godheten och ljuset?

Kan vi kanske få lite hjälp av Hjälparen? Med det som inte kan botas med hjälp av allt det som vi har för oss för att göra våra liv trevliga?

Den heliga Ande, som kraft, som energi, som kärlek, liv och hopp. Tro. Hjälp.

Vi avbildar ofta den heliga Ande som en svävande vit duva som avtecknar sig mot himlen, men den helige Ande kanske likaväl är en av de duvorna vid fontänen på torget mitt i stan. Som finns mitt ibland oss men som ingen egentligen ser?

Det är ju inte säkert att Gud är i det storslagna, Gud kan lika gärna vara i det vanliga, eller rentav tråkiga.

Inspiration och tro kan vi få genom konstens värld: i musik, böcker, bildkonst. Genom människor som vill oss gott. Vi behöver Hjälparen, men hjälparen behöver verkligen oss. Vilka ska vara medmänniskor om inte vi? (Har ni tänkt på, det behövs så lite egentligen för att förmedla godhet och mening. )

Vi behöver inte vara dom som är starka jämt. Att tro på Gud handlar inte om att alltid vara stark och klara av allting utan problem. Att tro är att lita på att Gud bär.

Vi känner inte alltid att Gud bär. De dagar då vi inte känner annat än utsatthet och ensamhet, eller bara vanlig tråkighet eller vanlighet, lika mycket bär Gud oss. Guds kärlek och närhet till oss är inte beroende av vad vi känner eller hur vi känner oss.

Men nog kan det vara frustrerande att vänta på Hjälparen, som inte verkar komma.

Det är trots allt en hel dag emellan långfredagen och påskdagen. Kyrkan är en bra plats att vila och vänta i. Om jag inte känner eller upplever att Hjälparen kommer, så gör kyrkan det. Lovsången ljuder, det glada budskapet förkunnas, brödet bryts och vinet delas, oavsett hur du har det. Vi ber, även när du inte orkar. Ni ber, när jag inte orkar.

Och en dag ska det inte längre finnas någon inre kyla eller frost. Det ska vara en ständig dag, när kvällen kommer ska det vara ljust. Till dess får vi be Gud att vara nära.

Amen.

(S:t Matteus kyrka, Skövde)


Existentiell, religiös eller kulturhistorisk upplevelse?

Idag var det kyrkobyggnader och kulturhistoria i både DN och Kyrkans tidning och båda skribenterna tar upp en fråga som är mycket viktig, nämligen det allmännas ansvar för våra kyrkobyggnader.

Svenska kyrkan förvaltar drygt 3000 kyrko, varav de flesta är uppförda före 1940 och därmed skyddade. Svenska kyrkan lägger årligen ner stora pengar på underhåll och reparationer, men har också ett visst bidrag från staten, den sk kyrkoantikvariska ersättningen. Nu löper avtalet från 2000 års relationsförändring snart ut och ska omförhandlas.

Staten tar inte sitt ansvar, menar ärkebiskop Anders Wejryd på DN Debatt:

"Från årsskiftet finns ingenting beslutat om hur stor den statliga ersättningen för kyrkans antikvariska arbete ska vara. Ett professionellt antikvariskt arbete kräver långsiktighet och planering och därför vore det helt orimligt om ersättningen för församlingarnas antikvariska arbete beslutas på årsbasis och utan framförhållning. Om inte politikerna kan prestera en lösning som ger förutsägbarhet och adekvat finansiering hotas framtiden för Sveriges kulturhistoriskt värdefulla kyrkor.

Svenska kyrkan tar själv det i särklass största ansvaret för det kyrkliga kulturarvet genom att stå för över hälften av de antikvariska så kallade mer­kostnaderna, vid sidan av kontinuerligt vård- och underhållsarbete av stor omfattning."

Och visst är kyrkobyggnaderna viktiga. Somliga verkar verkligen tycka att det är onödigt att hålla kyrkor i ordning.

"Svenska kyrkan är dålig på att möta människors andlighet och fokuserar mer på en kärntrupp. Det verkar oklart om de människor som på ledigheten besöker Kalmar domkyrka, kyrkorna på Gotland och Öland, platsar i det församlingsliv Bexell skriver om. De som ibland firar gudstjänst, som fylls av stillheten och som ber en bön i tystnad",

påminner oss Boel Hössjer Sundman, kulturarvssamordnare på kyrkokansliet i Kyrkans tidning.

Vi måste förstå att kyrkorna är allas och att de måste få kunna användas på olika sätt, så länge det är inom ramen för kyrkans grundläggande uppgifter. Dit hör till exempel kyrkturisterna som åker runt i Arns fotspår och pilgrimsvandrar eller stannar bilen utanför en kyrka för att se om den...kanske är öppen. Bra om den är öppen, tveksamt om den är stängd, men horribelt om besökaren förväntas betala entré.

Att besöka kyrkan är gudstjänst. Det är diakoni, mission och undervisning - oavsett om det är prästen eller (i vid bemärkelse) reseledaren som står längst fram. Och det ska vi inte ta betalt för, även om det inte kostar mer än en korv med bröd. Det betalar folk för via sin kyrkoavgift, och är man inte medlem i Svenska kyrkan men uppskattar och besöker kyrkor, bör man kanske tänka om.

Om Svenska kyrkan vill vara den öppna kyrkan för alla, borde vi finna bättre sätt att få balans i bokslutet än att ta entré. Kyrkorummet må förbli allas fria vardagsrum, oavsett plånboksstorlek eller intention med besöket.

Bilden: Maria och Jesus som staty i Vårkumla kyrka i Västergötland. Fortfarande finns den blå färgen kvar. Bekymmerslöshetens blå mantel, för att tala med Martin Lönnebo. Det finns dock anledning att vara bekymrad över kyrkoantikvariska ersättningen i framtiden.

Nationaldagen 2009

Den 6 juni firar vi nationaldagen på flera platser i Skövde kommun.

Nationaldagsprogram i Helénsparken


Konferencier Ronny Nyman

Kl 15.00 Frälsningsarméns musikkår. Dansuppvisning av Behar. Skövde musikteaterförening framför smakprov ur föreställningen det bästa av Disney.

Kl 16.00 Sång av Behar. Bo & Tina Frid sjunger gamla och nya visor.

Kl 17.00 Hemvärnets musikkår marscherar in. Flagghissning och nationalsången. Högtidstal av prästen Karin Långström Vinge följt av fyrfaldigt leve för Sverige och fanan.

ca kl 17.30 Utdelning av Gunnar Bergströms musikstipendium samt framträdande av stipendiaten. Hemvärnets musikkår framför under blågul fana.

ca kl 18.00 Utdelning av Skövde kommuns kulturstipendium. Hemvärnets musikkårs valfria stycke. Avmarsch.

Alla tider är cirkatider med reservation för ändringar.

Helensgården och Slöjdens hus har öppet.

Välkomna!

IDAHO

Idag är det inte bara Norges nationaldag och Bönsöndagen, utan också IDAHO, International Day Against Homophobia. Denna dag år 1990 tog WHO bort homosexualitet från listan över mentala sjukdomar.

Än finns mycket att göra. En viktig fråga i det kommande EU-valet är hur våra politiker vill arbeta för att stärka hbt-personers mänskliga rättigheter. Läs Bengt Helds inlägg på Antigayretorik och förfäras.

Empatisk som en uppstoppad bäver

– Det är ju bara patetiskt. Måla en tavla i stället. Men hon är välkommen hit så ska jag själv spruta henne med Haldol så får vi se hur roligt hon tycker det är, sade han bland annat till Dagens Medicin.

Nu är Anna Odells främste kritiker David Eberhard iallafall JO-anmäld. Bra. Det är inte bra om folk får för sig att doktorer kan uttrycka sig nedsättande om patienter utan att det får konsekvenser.

Tidigare bloggat

Ryssland, Ryssland

Idag hejar jag på Malena, men mest av allt på hbt-människor i Ryssland och andra länder där mänskliga rättigheter för alla fortfarande är tveksamt. Dagens demonstration blev upplöst av polis, men Nyamko Sabuni var i Riga där det verkar ha gått lugnt till.

Eller som Malena Ernman twittrade nyss: "Someone said no politics at esc. I agree! Where I come from there is nothing political about gay rights!! Its common sense. Nuff said."

Jag stöder Anna Odell!

Konstfackeleven Anna Odell vars projektarbete blivit rikskänt har nu åtalats och hon riskerar fängelse för åtalspunkterna falsklarm, oredligt förfarande och våldsamt motstånd.

Jag har tidigare bloggat om detta, och ifrågasatt rättsäkerheten och det faktum att psykakutens dåvarande chef i media berättat saker ur Annas journal, vilket borde falla under doktorns tystnadsplikt.

Nu har Anna iallafall trätt fram och berättar om sina motiv till aktionen. Det är en återupprepning av en händelse 1995, när hon faktiskt var på väg att ta livet av sig vid Liljeholmsbron. Då liksom nu blev hon polishämtad och lagd i bälte. Anna ifrågasätter övervåldet. Varför ingen kunde prata med henne, lugna henne. Varför vårdpersonal gått ut och sagt att det är "jobbigt" att lägga en patient i bälte, när det i själva verket kanske inte alltid är befogat.

Kanske måste man som personal börja med att lugna ner sig själv, innan man kan möta en annan medmänniska i nöd och se henne i ögonen och berätta varför åtgärder verkställs.

I Kvällsöppet i TV4 fokuseras bland annat på att debatten har kommit att handla om skattepengar och att Anna tagit upp plats för andra. Eberhard och landstingsrådet menar att det skulle vara effektivare om hon valt en annan metod, om det nu var psykiatrins baksidor hon ville belysa.

Jag tror inte det. Jag tror inte att läkareliten lyssnar på patienter. Jag tror inte att en ledsen patients berättelse anses innehålla ens hälften av den sanning som skrivits i journalen. Vinnarna skriver historien, sägs det.

David Eberhard påstår att Anna Odell har skadat personalen. Det står i journalen. Men i polisförhör säger personalen att Anna inte kan lastas för några skador.

Jag ser att Anna Odell har gjort något viktigt för alla som någon gång känt sig ifrågasatta och maktlösa i sjukvårdens våld. Jag är imponerad av hennes mod och hennes integritet.

Bilden är från vår facebookgrupp till stöd för Anna Odell.

Livet


Som föds på nytt. Jag blir lika glad och stolt varje år när rädisorna bestämmer sig för att titta upp.

Följ Stefan i Tyskland

Min kollega i Skövde, Stefan Ytterbrink är utbytespräst under tre veckor i Evangeliska lutherska kyrkan i Bayern. Läs om alla händelser från Ulveket till Furth im Wald på hans blogg.

Dagens bästa twitter





E skriver:"Min läkare undrar om jag vill ha Stilnoct, Atarax eller Imovane. Är det det här som liberalerna kallar valfrihet i vården?"


Staffan Scheja till Skövde



Staffan Scheja & Aurora Chamber Soloists

Pingstkyrkan i Skövde den 18 maj kl 19.30




Kvartetter av J Brahms och R Schuman för piano och stråkar

Staffan Scheja - piano
Daniel Bard - violin
Yuval Gotlibovich - viola
Per Nyström - cello

Förköp av biljetter och information: http://www.aurorachambermusic.com/ eller 0771- 45 46 00. Ev restbiljetter säljs från 18.30 vid konsertlokalen. Biljettpris 150 kr.
I samarbete med Kulturrådet, Västra Götalandsregionen och Pingstkyrkan Skövde.



Frågor om tro och liv

Undrar du något kring kristen tro, Bibeln eller vad kyrkan står för? Eller bär du på en fråga om livet, om döden, om det som var före oss eller det som kommer efter? På svenskakyrkan.se får du svar av några av oss präster och diakoner i Svenska kyrkan.

Guds barn

Nu är det konfirmationfeber, verkligen. På facebook märks det i vännernas statusuppdateringar: uppladdningen och förberedelserna, sen lyckan och glädjen. För det är mycket känslor inblandade i konfirmationsgudstjänsterna. Det är mycket som ska stämma. Ungdomarna behöver stöttas, ibland dras i och ibland hållas tillbaka. Somliga föräldrar har sannerligen särskilda behov. Man vill så gärna att det ska bli bra, att Gudsmötet ska bli precis så bra som vi planerar.


Men Gudsmöten går ju egentligen inte att planera. Gud möter, oavsett våra ansträngningar, snygga agendor, välprovade kåpor och lättsjungna psalmer. Fast vi vill skapa förutsättningar för mötet - och det går så mycket lättare att fokusera på Gud om det inte finns irritationsmoment att irritera sig på, eller hur? Därför vill jag att allt runtomkring ska vara så perfekt som möjligt. Ibland lyckas det.

Vad jag tycker är särskilt med konfirmationsgudstjänsten är ... javisst helheten med musik, drama, psalmer, processioner, mässan och högtidlighet. Men på senare år har jag kommit att betona kallelse - och förbönsmomentet allt mer. Det händer något när ungdomarna går fram till dopfunten och jag tecknar ett kors med vatten i pannan på dem och jag påminner dem om löftet och kallelsen Gud gav dem i dopet. En stund av förbön för var och en. Må Guds goda ande vara med dig nu och alltid. Må kärlekens Gud ge dig all styrka du behöver. Och samtidigt adress till mig själv: jag blir också påmind om min kallelse, min mening, mitt syfte: att vidarebefordra Guds kärlek, värme, välsignelse, bröd, vin...

När människor förutspår dystra tider för kyrkan och samhället och 90-talisterna och Gud och hela världen, skulle jag bara vilja förmedla den känsla av hopp och tillförsikt jag kände i S:ta Helena kyrka igår.

Rösta liberalt

"I dag är det bara 29 dagar kvar till Europaparlamentsvalet! Tänk på att 70 procent av såväl Europarlamentsledamöterna och EU-kommissionärerna är män, fri abort fortfarande är förbjudet i Polen, Irland och Malta samt att sexhandeln flödar. Vettiga kandidater som dessutom är liberala feminister går att finna på liberalakvinnor.se."

Birgitta Ohlsson i senaste Felira-månadsbrevet

Dagens pryl


Stearinpågolvetskrapan - oumbärligt arbetsredskap i Svenska kyrkan.

Melodifestivallåtar att minnas

Mikaels låt "Som en vind", med en underbar text och melodi. Detta var innan koreografernas intåg i festivalen, men det gör ju inget. Vilken söt dirigent! Och grabbarna hjälper till. Vem sa att Caroline a U är unik?

Edin-Adahl - Som En Vind Eurovision 1990 Sweden

Vacker


En av dagens gäster, hundvän och diakon, undrar varför vi inte ställer ut Felix. Men utställningar går svårt ihop med våra jobb. Han får vara snygg utan pris.

Presenter vid prästvigning och diakonvigning

Vänner,
fick precis ett mail från en person som undrar över lämpliga presenter vid diakonvigning. Jag minns att vi har diskuterat vigningspresenter förut här på bloggen, här närmare bestämt, och då skrev jag


"Presenter? Beror ju på vilken person det är. Små presentböcker funkar ju alltid. Diktsamlingar som den nyvigde kan ha nytta av vid alla sommarmusikkvällar och helgmålsböner. Andra presenter som kan uppskattas är t ex presentkort på spa, massage, fotvård eller hos frissan. Eller varför inte en snygg blomkruka till trappan, eller ett tiopack jordgubbsplantor? Är det något som nyprästvigda behöver, är det avkoppling.

Själv fick jag en valp av mina föräldrar, men det krävs ju lite förberedelser för det."
Andra tips som dök upp i kommentarerna var Miriams (aka Storasyster i Vassen) överlevnadskit för prästflickor:


"Ska också på prästvigning i helgen och har plockat ihop ett överlevnads-kit för prästflickor bestående av:

1 Skoputs-kloss (smutsiga skor matchar inte kaftanen)
1 Klädvårdsrulle (allt syns på svart)
20 par svarta nylonstrumpor (De går åt...)
5 paket näsdukar med roliga mönster (man får ju göra det bästa av att folk grinar när man träffas)
1 påse lösgodis (ibland måste man bara)
1 rolig nyckelring (man vet aldrig när man måste distrahera ett dopbarn)
1 Amelia (totalt bortkoppling...)

Kanske inte världens roligaste var för sig, men hon slipper i alla fall tänka på att köpa det själv på ett tag..."
Andra förslag var getter eller andra välgörenhetsprojekt.

Ja, det stämmer, Miriam. Mitt överlevnadkit efter åtta år i yrket är goda förberedelser,bön, nylonstrumpor, hårsnoddar, mineralvatten, puder, limborstar, Lancomes Juicy Tubes jordgubbsläppglans (vid dop, bröllop, konfirmation), Face Stockholms beiga läppglans (vid begravningar och andra högseriösa sammanhang), reservprästskjortsnibbar en masse, Kanebos vattenfasta mascara, ordentliga utvärderingar, extra psalmböcker, extra handböcker, extra bibel, vännerna, tandborste, hårborste, Damernas värld, mörk choklad, glansspray med fuktighetblockerade, extra prästskjorta, extra svarta kläder, humorsajter på internet, humorsajter på internet....

Andra idéer?

Rösta på Johanna!


EP-val och kyrkoval i all ära, men det pågår också ett val till Kanske på Svensktoppen, och självklart ska du rösta på en av Skövdes bästa röster, Johanna Beijbom med låten My own life som du hör här. Text och musik av Thomas Gson.

Ring 099 50673 - samtalet kostar 1 krona.

Omvittnat om Jesusmanifestationen

Rune skriver i en kommentar nedan, och jag lägger det som ett eget inlägg. Tack Rune!

"Talade för en stund sedan med min fru, som är på väg hem från Stockholm, mycket entusiastisk efter att ha varit på den stora Jesusmanifestationen. Det var ett par bussar härifrån Skövde, bl.a en grupp från vår församling.Förutom de som åkte på annat sätt.

Det tycks ha varit en helt fantastisk dag, med samlingar på 9 olika torg runt om i Stockholm, sedan fyra stora tåg av 1000-tals människor som ringlade genom Stockholm till Kungsträdgården, där en stor avslutande friluftsgudstjänst hölls under ledning av Karins farbror Håkon Långström. Förra året var vi 12 000människor på den gudstjänsten. I år var dom 18 000!!! Min fru berättar att vid ett tillfälle föll de alla på knä under bönen och hon var djupt berörd över att vara en av 18 000 knäböjande, bedjande människor i Kungsträdgården! Katoliker, ortodoxa, frikyrkliga och svenskkyrkliga.

Jag anar vad LWÖ menar med "jippogudstjänst", men det här var någonting annat. Gud gör något nytt i vårt land, han för oss samman i en ny gemenskap omkring hans son Jesus Kristus.

Och jag tänkte: Folkkyrkan är ju naturligtvis "Guds folk i Sverige", Guds bedjande folk som tillsammans tillber Jesus Kristus och tillsammans betjänar Sveriges folk med evangelium.

Det är bara tillsammans som vi kan göra det idag. Inget enskilt samfund klarar det.
Det är fantastiskt det som sker! Tänk att få leva i denna speciella tid!
Gud samnlar sitt skingrade folk. Folkkyrkan börjar äntligen ta form. Halleluja! (ursäkta om jag blir lite entusiastisk, men jag blir så glad när jag hör detta)"


Läs också
Ake Bonnier, Dagen, DN

Församlingsbegreppet i P1

"Det är nu snart tio år sen Svenska kyrkan och staten gick skilda vägar. Medlemsantalet sjunker hela tiden och Svenska kyrkan befinner sig på många håll i en minoritetsposition. Vad innebär det sjunkande medlemsantalet för uppdraget, självbilden och ekonomin? Hur ska framtidens församling se ut?

Reportage av Sofia Olsson som besöker förorten Skärholmen utanför Stockholm och talar med forskaren Jonas Ideström som studerat utvecklingen i församlingen i Flemingsberg. Kräver den nya situationen en ny definition av begreppet församling och hur ska Svenska kyrkan organisera sig i framtiden? Hur hör ekonomi och församlingsbegrepp ihop och vad leder de allt vanligare sammanslagningarna av församlingar till?

Samtal med den bloggande prästen Karin Långström Vinge från Skövde, Susanne Wigorts Yngvesson, Teologiska Högskolan i Stockholm och Per Westberg, Utvecklingschef på Svenska Kyrkans Församlingsförbund."

Hör programmet Människor och tro idag kl 14.03 och imorgon kl 17.00 i P1.

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...