Dagens ljud


Åtta tassar i prasslande höstlöv.

Vad sjukvården ska hantera och inte

Blyger bloggar om aborter, gynekologer, barnmorskor och samvetsbetänkligheter med anledning av att frågan tas upp på dagen.se där sjuksköterskan och pingstvännen Susanne idag intervjuas om samvete och arbetsmoral. Organisationen Människorätt för ofödda anklagar sjukvårdsanställda med kristen tro, men Susanne ställer en viktig fråga:

"Ska jag lasta över på mina arbetskamrater det jag inte vill göra själv?"

Nu är ju inte abort den enda knäckfrågan. Nästa ämne som förhoppningsvis stoppas innan det ingår i kursplanen är rekonstruktion (eller snarare konstruktion) av den omtvistade mödomshinnan. Läkaren Jan Jernbeck vid Akademikliniken i Stockholm uppger på etc.se att han tar 15 000 kronor för att klippa upp kvinnors underliv och sedan sy ihop dem. Sårskorpan ska gå sönder och ge en blödning, därför görs ingreppet så nära bröllopet som möjligt.

– Då ökar chansen att det blöder. Men jag kan aldrig ge några garantier. Jag rekommenderar alltid kvinnorna att ha med sig en nål som de kan rispa sig själva med. Som en plan b.

Då får man får ju hoppas att han skickar med nån bakteriedödande kräm och en steril nål, så hans patienter inte tvingas genomlida bröllopsresan med infekterat underliv om "plan b" skulle behöva tillämpas. Han tillstår dock att mödomshinnerekonstruktion är ett "fruktansvärt onödigt ingrepp" och att han gärna skulle slippa, men att han inte nekar någon av etiska skäl.

Nu förekommer det här även i landstingsvården. Det kostar 260 kr i Stockholm och beviljas av psykologiska skäl, vilket har föranlett riksdagsledamoten Carina Hägg (s) att motionera om nationella riktlinjer för hur man hanterar frågan om rekonstruktion av mödomshinnan, plus att varje huvudman för hälso- och sjukvården bör utarbeta och fastställa en enhetlig alternativ metod till kirurgi för flickor med oskuldsrelaterade frågeställningar och som utsätts för hedersrelaterat våld.

Läs också DN-artikeln Sommarboom för mödomshinnor i Danmark:

"Vi har en boom just nu. Så är det alltid i maj, juni och juli. Det är bröllopstider och vi ordnar två till tre mödomshinnor i veckan, säger gynekologen Christine Felding som har en privat mottagning på norra Själland till Ritzau.

Normalt sett gäller den siffran för antalet operationer i månaden. Men antalet stiger, säger Felding.

Den här typen av operationer förekommer också i Sverige även om docent Anders Lagrelius på Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) säger att fenomenet är "så gott som okänt" bland föreningens medlemmar."


Andra bloggar om: , ,
Intressant?


Vad tycker du om rekonstruktion av modomshinnan?
Upp till var och en, men ska inte bekostas med skattemedel
Upp till var och en, ska bekostas med skattemedel
En form av hederskulturell yttring som borde helt forbjudas i Sverige
Annan synpunkt
pollcode.com free polls

Lugna ner er

Just nu pågår en debatt i Skara kommun om de femton timmarna som barn till föräldralediga, sjukskrivna och arbetssökande har rätt att vistas på förskolan. Här finns en bestämmelse som säger att timmarna läggs ut varje dag mellan 8.30 och 11.30 vilket ett antal insändarskribenter i lokaltidningen motsätter sig.

Jag är den störste anhängaren av valfrihet, men måste vi inte också vara medvetna om varför vi överhuvudtaget får ha barn på förskola när vi inte arbetar?

Man kan undra om insändarskibenterna tänkt på det, när de menar att det är så kort tid så att de (föräldrarna alltså) inte "hinner göra någonting" under de timmar barnet är på förskolan.

Men förskoletiden är inte till för att föräldern ska hinna göra någonting. Den är till för barnets skull. Ett äldre barn behöver stimulans och är man fyra är man på det som kallas allmän förskola.

Dessutom kan man fundera på om man verkligen måste "hinna göra någonting". Varför inte under sin föräldraledighet unna sig att faktiskt ta det lugnt? Skippa alla måsten och duktiga krav, och istället njuta av en extra promenad med barnvagn och hund, mata några ankor och studera höstlövens färgskiftningar under tiden storebror är på förskolan?

Jenny Videds morgonandakter i P1...


...hittar du här.

Vad är det som händer egentligen?

Ikväll kommer ett intressant program på teve. Existensreportern Anna tar i Annas eviga upp abortfrågan och frågar sig när ett barn egentligen blir till, om det är barn som dödas, om inte varför de isåfall begravs på kyrkogårdar.

Gäster är Marcus Birro som tycker abortdebatten är förenklad, Mats Selander som tycker att abort är folkmord (MRO:s webbplats tänker jag inte länka till, men där jämställs abortläkare med nazister), och Hanne Kjöller som jag sympatiserar mycket med, dvs förespråkar aborträtten men menar att ingen kan vara för abort.

Samtidigt ligger Eva Flyborgs motion på riksdagens bord. Hon menar att det är dags att ta tag i dödshjälpsfrågan, vilket bland andra hospiceläkaren Susanne Arvidsson reagerar på i dagens DN. Att människor är rädda för att bli "liggande" är i sig en skarp kritik mot sjukvården, så man kan förstå att majoriteten läkare är emot eutanasi. Men lite mera hederlighet i debatten vore fint. Arvidsson påpekar att "eutanasi är inte förenligt med den palliativa vårdfilosofin", vilket hon har helt rätt i, men fortsätter:

"...det kan omöjligt vara sjukvårdens eller samhällets uppgift att vare sig bistå eller aktivt avsluta en annan människas liv."

Vad menar hon då att sjukvården gör vid aborter? Det etiska dilemmat blir inte ett dugg enklare för att det förnekas att det är liv det handlar om. Däremot uppfyller aborträtten sjukvårdens plikt att hjälpa kvinnor till bästa möjliga livskvalitet, och det är det som får företräde.

WHO uppskattar att det görs mellan 10 och 20 miljoner illegala aborter i världen årligen.

Varje år avlider en halv miljon kvinnor i anslutning till aborter, graviditet och förlossning. I vissa länder beror upp till hälften av dessa dödsfall på illegala aborter. Mellan 400 och 500 kvinnor dör varje dag i sviterna av illegala aborter.

Frågan handlar egentligen inte om abort eller inte, utan om illegal/osäker abort och legal/säker abort. För som livet och verkligheten ser ut, kommer vi inte ifrån att oönskade graviditeter finns.

Annas eviga. SVT2 lördag 25 oktober kl 19:00

Kyrkomötet 2008 avslutas

Läs kommentarer och nyheter på kyrkomötesbloggen, kyrkanstidning.se och så småningom på kyrkomötets webbplats.

Bland de motioner som fått gehör i kyrkomötet kan nämnas Hakon Långströms motion om att finskspråkiga i hela Stockholms stift ska få tillhöra finska församlingen.

Vidare är det gott att kyrkvärdar ska kunna väljas till en församling utan att de behöver bo i den - ett steg i rätt riktning. Trosbekännelsen ska nyöversättas.

Kyrkomötet beslutade också att bifalla Motion 2008:69 punkt 3 som innebar ett uppdrag till kyrkostyrelsen att anta en nationell handlingsplan med utvärderingsbara kvalitativa och kvantitativa mål vad gäller Svenska kyrkans konfirmandarbete.

Så ser vi fram emot de identitetsstärkande samtalen om folkkyrkan i vår tid.

Dagens citat

"Jag har en deodorant som heter Aktivist."

Dag Sandahl informerar kyrkomötet om viktiga saker vid halvelvatiden på torsdagskvällen.

Dagens citat

"En duktig flicka presterar i det tysta. Att söka bekräftelse är fult. Hon tar den krokiga gaffeln i hopp om att någon ska älska henne för det. Som vuxen skjuter hon upp sina toabesök för att hinna med barnen. Unnar hon sig ett toabesök bör det kombineras med knipövningar för bäckenbotten samtidigt som hon sorterar smutstvätt med fötterna. Hennes man skämtar om att det tar sån tid för kvinnor på toaletten. Då sväljer hon bitterheten. Sväljer och sväljer."
Magasinet Existera (tidskrift för existentiella frågor) skriver om Idealkvinnan i sitt senaste nummer och identifierar kvinnotyper. Själv blir jag trött och läser den alltid befriande Hanne Kjöller som gör upp med en lidandekultur som bara försurar tillvaron.

Frimodig kyrka etablerad i Skara stift

Vid förra årets kyrkomöte beslutade vi om en inskränkning av valbarheten till kyrkomötet, dvs att man från och med nästa val måste bo i det stift som man representerar i mötet. De så kallade rikslistorna, som de mindre grupperna har, faller därmed bort.

Som en konsekvens av det bildar nu Frimodig kyrka eget i Skara stift och blir därmed ett tydligt alternativ till oss redan etablerade grupper i det att de inte vill välsigna utlevd homosexualitet plus att de vill att kvinnoprästmotståndare ska kunna vigas till diakon, präst och biskop.

På skarabänken motar vi alltså bort profilen Berit Simonsson, men får eventuellt en lokal frimodig. Även om de som valts in i interimstyrelsen (Mattias Lindström, Karlsborg, Malin Fries Johnsson, Brämhult, Ulla Welén, Tibro, Peter Artman, Herrljunga, Rune Hjelm, Skövde) inte är uttalade kvinnoprästmotståndare står de ändå för en kyrkopolitisk linje som tar oss tillbaka femtio år i utvecklingen.

Lite muntrationer bjuder de dock på. Under rubriken "Slopa onödiga kostnader" skriver de:

"Exempel på onödiga kostnader är det direkta valsystemet till stiftsfullmäktige
och kyrkomöte, arbetet med ny logotyp och den nya kommunikations-plattformen."
Själva bidrar ju Frimodig kyrka till de "onödiga kostnaderna" genom att ställa upp i det direkta valsystemet. Dessutom har man en egen logotyp och en egen kommunikationsplattform. Det tycker jag är ett helt onödigt projekt.

Ytterligare onödiga kostnader är alla de konsultarvoden och arbetsmiljöutredningar och utköp som kommer att bli följden om vi tillåter kvinnoprästmotståndare att åter vigas till tjänst.

Gästbloggare: Gabriella Engell-Nielsen

"Vägen badar i ljus, trots att solen gick ner för flera timmar sedan. Vi befinner oss uppe bland bergslika höjder, drygt 700 m över havet, på nordöstra Västbanken. Den lilla byn som vi, mina tre kollegor och jag, under den här hösten bor i heter Yanoun. Jag skriver "lilla", för det handlar om 10 familjer som lever här. De skördar sina mandel - och olivträd, de vallar sina får och getter. Det är ett lugnt, enkelt och naturnära liv. Man skulle kunna tro att allt här är harmoniskt. Sedan några år har Yanoun gatubelysning. Men det är inte bara den varma gul-röda gatubelysningen som omger oss ikväll när vi är på väg hem från en kopp arabiskt kaffe med kardemumma hos borgmästaren. Det är ljuset från strålkastare på kullarna runt omkring oss.

Enligt internationell lag är det förbjudet för en ockupationsmakt (i det här fallet Israel) att förflytta sin egen befolkning till ocksuperat område (Gazaremsan och Västbanken inklusive östra Jerusalem, enl 4:e Genévekonventionen art 49). Trots det finns det ca 450 000 så kallade bosättare på Västbanken. Oftast handlar det om "ekonomiska bosättare", israeler som valt att flytta ut till bosättningar eftersom de då får billigare hus och andra fördelar från staten. Men så här långt ut på Västbanken är bosättarna ofta ideologiskt och religiöst motiverade. Om man förenklar deras ståndpunkt en aning så menar de att Gud har lovat dem det här landet och att de därför har rätt till det. Det innebär också att de ofta försöker driva bort de palestinier som levt här i hundratals år och på det sättet ta kontroll över deras mark.

Det är denna senare sorts bosättare som har utposter på de höga steniga kullarna runt Yanoun. De har på olika sätt, hotfullt och våldsamt, trakasserat byborna. 2002 blev det så illa att byborna tvingades lämna byn. Sedan dess finns det alltid internationella personer närvarande i Yanoun. Tack vare denna närvaro har byborna kunnat flytta tillbaka och fortsätta sina liv i byn. Bosättarnas utposter är olagliga även enligt israelisk lag. Det är dessutom så att enligt internatioell lag har Israel ansvar för lokalbefolkningens säkerhet. Man skulle därför kunna tro att palestinierna här skulle kunna ringa armén eller polisen för hjälp. Men verkligheten är att israeliska armén oftast skyddar bosättarna och inte lokalbefolkningen, palestinierna.

Vår lilla by är under konstant övervakning. Det finns ingen historia av väpnat motstånd från invånarna i Yanoun. Trots det badar som sagt byn i ljuset av strålkastare så fort det mörknar och hela natten igenom. Då och då sveper någon av strålkastarna fram och tillbaka, som om den letar efter något särskilt. Vid ett par tillfällen har de internationella låtsats lämna byn genom att packa in ryggsäckarna i bilen, låsa dörren och åka iväg. 10 minuter senare har bosättarna varit på väg ner mot byn. De har genom sin övervakning alltid full vetskap om vad som händer i Yanoun.

Israel har ingått avtal om att stoppa expansionen av bosättningarna på Västbanken. Trots det expanderar de i hög takt och skaffar fler och fler utposter. Därför är det fler och fler byar häromkring som befinner sig i samma situation som Yanoun; plötsligt inklämda mellan bosättningar och deras utposter. En av byarna, Assira, besökte vi för en vecka sedan. Medan jag skriver det här vet jag att det blir attackerade igen. Två av invånarna ringde nyss och bad oss komma. Vi har bett en israelisk fredsorganisation, Rabbis for Human Rights, att åka dit - vi har svårt att lämna Yanoun på kvällen. Hittills verkar ingen ha blivit skadad, den här gången. Byborna berättade för oss att bosättarna mest verkar gå från hus till hus och spraya davidsstjärnor på bybornas hus. Stjärnorna är en symbol för ägandeskap.

Ett annat exempel på hur bosättningarna tar för sig på Västbanken är frågan om vatten. Vattenbristen här är stor. I de palestinska byarna oroar sig befolkningen för hur de ska få vattnet att räcka. I bosättningarna skryter man om att man får öknen att blomma. Det får man också, genom att anlägga trädgårdar som man konstbevattnar. Bosättningarna använder 85% av Västbankens vattentillgångar, men uygör bara knappt 20% av befolkningen. Häromdagen reste jag genom bosättningen Ma´ale Adummim. Där finns en stor fontän, formad som en fredsduva som dygnet runt sprutar vatten. Här i Yanoun tog vattnet slut för en vecka sedan. Och det är runt 35 grader varmt.

Så här går vi...det hade varit skönt att kunna ta en dusch efter en lång dag i solen, men vi försöker spara så mycket som möjligt på det inköpta vattnet. Byborna är fattiga, och vatten är dyrt. Strålkastarnas obehagliga kalla ljus lyser upp vägen, och imorgon åker vi till Assira för att se och dokumentera vad som händer där ikväll."

Gabriella Engell-Nielsen befinner sig i Israel/Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas världsråd. Synpunkterna och reflektionerna är personliga och delas inte nödvändigtvis av uppdragsgivarna. Tack Gabriella!

Dagens citat



"Prostitution exploaterar individer, kränker mänskliga rättigheter och göder organiserad brottslighet. Människokroppen får inte betraktas som en
handelsvara. Efterfrågan på prostitution i EU måste motverkas om vi vill bekämpa sexslavhandeln."

Helena Bargholtz (fp), snart riksdagsledamot, berättar i Kristna liberaler vad EU bör satsa på.

Gaaah

Vad jag är trött på finanskrisen. Vad jag är trött på banker. Vad jag är trött på EU. För att inte tala om hur trött jag är på USA. Och Sarah Palin. Fatta, när hon var borgmästare i Wasilla fick våldtagna kvinnor betala sina egna rättsmedicinska undersökningar, alltså mellan 2000 och 8000 kr för ett läkarintyg. Det vill jag kalla finanskris och kris för mänskligheten överhuvudtaget.

Hur man klarar sig

Vilken underbar kommentar till förra inlägget:

"Hur blev du troende? Det brukar ju finnas två varianter.
1) Någon med starkt inflytande i din närhet var starkt troende (t ex mor eller far, helst båda)
2) Du gick igenom en livskris, där religion blev vägen ut.

Annars är ju religion som rökning. Är man över 20 och har klarat sig undan så börjar man aldrig."

Själv tror jag att religionen kan drabba en när som helst. Det är inte alltid den är av gammal vana eller på grund av kulturell påverkan. Guds vägar är outgrundliga. Och religionen, eller Gudsrelationen som jag hellre skulle vilja säga, är inte vägen ut utan vägen igenom.

Men har man börjat med den är det väldigt svårt att sluta. :)

Dagens tanke

Hm....har lite svårt att systematisera mig i blogginlägg för tillfället. Hormones talking, kan man säga.

Men ni kan fundera lite på den kompromiss i äktenskapsfrågan som regeringen nu diskuterar: ordet äktenskap byts ut mot giftermål. Vad det är för vits med det förstår jag inte. Läs mer på dagen.se.

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...