Gästbloggare: Gabrielle Jacobsson


Jag har bett prästkandidaten Gabrielle Jacobsson att berätta lite om hur hon ser på 50-årsfirandet. Tack min vän!

"Du ska bli präst är titeln på en av de två jubileumsböcker som gavs ut förra veckan i samband med 50-årsfirandet av Kyrkomötets beslut att prästämbetet ska vara öppet för både kvinnor och män.

Du ska bli präst var också orden som ringde i mitt huvud den där soliga sommardagen hemma i Jämtland för ett antal år sedan då jag för första gången upplevde mig vara kallad till att bli präst. Jag var motsträvig och absolut inte samarbetsvillig till en början. Gabrielle som PRÄST var så långt borta från min verklighet som man kunde komma, tyckte jag då. Jag passade inte, jag ville inte, jag kunde inte, jag rymdes inte i organisationen. Trodde jag. Jag nonchalerade kallelsen under en tid eftersom jag tyckte att jag var olämplig. Olämpligheten bestod bland annat i att jag trivdes i t-shirt, shorts, träningsskor, ryggsäck och cykelhjälm (och tillhörande cykel) och den stilen var utesluten för en präst i min föreställningsvärld, där präster skulle bära vackra frimärksskjortor, pressvecksbyxor, blankputsade skor och portfölj. Självklart var detta bara ett sätt att försöka greppa situationen och skylla på något konkret (som klädstil) innan de första omtumlande känslorna lagt sig. Det som slår mig nu i efterhand är att mitt kön, att jag är kvinna, var något som jag aldrig såg som ett hinder. Aldrig. Det var en ickefråga för mig.

Att jag är kvinna och upplevde mig kallad till att vara präst var alltså oproblematiskt i min värld, i skogarna och på fjällen i Jämtland. Visst, jag hade träffat på en (enda) person som alltid valde bort att ta emot nattvarden om prästen var kvinna, men den unge mannen såg jag som ett undantag i församlingen. Jag hade hört om konflikter i arbetslag, men jag uppfattade aldrig att kvinnoprästmotstånd var grunden i dessa konflikter.

När jag flyttade till Uppsala för teologistudier insåg jag att kvinnor som präster inte var en ickefråga för alla människor. Det var inte oladdat. Här i Uppsala möter jag människor från hela Sverige, från olika traditioner och bakgrunder, med olika erfarenheter och värderingar. Genom åren i Uppsala har jag blivit både frustrerad och förvånad över hur vi kan tolka bibeltexter, tradition och ämbete så olika. Det har varit nyttigt för mig. Jag tar inte saker för givna nu och jag förstår att tiden både långt före och efter Kyrkomötets beslut i september 1958 har innehållit hårt arbete, smärta, konflikter och splittring. Studier i kyrkohistoria/missionsvetenskap och läsandet av de två ovan omnämnda jubileumsböckerna har gett mig en djupare förståelse för den kamp de som gått före mig har fått utkämpa och jag inser vikten av att inte vara historielös, att förstå varför och vad vi firar under detta jubileum. Ämbetsfrågan utifrån ett könsperspektiv är fortfarande en ickefråga för mig, men nu är det en medveten ickefråga. Nu bär jag med mig vad mina storebröder och storasystrar i Kristus har gjort för att jag skulle kunna växa upp i ett sammanhang där frågan kunde vara en ickefråga.


Under veckan som gått har man i Uppsala kunnat ta del av 50-årsfirandet på flera sätt. Firandet på Svenska kyrkans nationella nivå skedde vid den mäktiga, glädjefyllda och gripande jubileumsmässan i samband med Kyrkomötets öppnande där vi med kungaparet, kronprinsessan och många internationella gäster från hela världen firade mässan tillsammans i den välfyllda domkyrkan. Vi fick bland annat ta del av en underbar predikan av biskop Antje Jackelén som lockade församlingen till både skratt och eftertänksamhet och Uppsala domkyrkas flickkör stod för den vackra sången i gudstjänsten. Kvinnor och män, ärkebiskopar, biskopar, diakoner, präster och lekfolk, barn och vuxna, rutinerade och nya, ja, alla möjliga människor medverkade i gudstjänsten och jag kände en stor glädje och framtidstro när jag tittade mig omkring och såg alla dessa goda krafter och engagerade människor i kyrkbänkarna runt omkring mig.


I lördags firades jubileet stiftsvis och i Uppsala stift firades dagen med vernissage av utställningen Du ska bli präst och med en jubileumsmässa i domkyrkan där en för dagen arrangerad kör med diakon och präster stod för skönsången med bland annat vackra soloinslag under psalmen Tack Gud för kvinnor och män (text: Anna Karin Hammar, musik: Alf Bengtsson). Lena Wängmark bjöd på den mest poetiska predikan jag någonsin upplevt. Jag fastnade för greppet att vara riktad mot Gud, att tilltala Gud i predikan. Även i denna gudstjänst var det en mångfald bland de medverkande, både vad gäller ålder, kön, nationalitet och profession. Efter gudstjänsten bjöds på eftersamling och mingel på Värmlands nation.

Söndagen, församlingarnas jubileumsdag, (som jag bara har andrahandsinformation om, då jag inte firade denna gudstjänst själv) firades med jubileumshögmässa i Uppsala domkyrka med bland andra alla de som är kvinnor och präster som har tjänstgjort i Uppsala domkyrkoförsamling genom åren. Domprosten Tuulikki Koivunen Bylund predikade (enligt människor på plats) väldigt bra, reflekterat och med klokt budskap. Hon har en förmåga att väcka tankar och starta reflektion inom människor! Efter gudstjänsten följde ett samtal med några av författarna till boken Kära Ester (författare: Ninna Edgardh Beckman, Helene Egnell, Gunilla Lindén, Maria Kjellsdotter Rydinger och Eva Brunne) i Katedralkaféet där det diskuterades hur Svenska kyrkan förvaltat den kyrkokrititk Ester Lutteman gav uttryck för 1957 då hon lämnade Svenska kyrkan i protest mot den patriarkala strukturen och det hon ansåg vara en utveckling bort från den reformatoriska identiteten.

Hur firandet av detta jubileum har sett ut runt om i Sverige den senaste veckan är olika och jag vet att församlingar, passivt och aktivt, valt att avstå från att uppmärksamma denna högtidsdag. Jag inser att medvetenhet och inspiration från mina storebröder och storasystrar i Kristus fortfarande behövs på sina håll… Nu har vi två års firande framför oss innan vi når den 50-åriga jubileumsdagen för prästvigningen av Elisabeth Djurle och Margit Sahlin i Stockholm och Ingrid Persson i Härnösand. Det ser jag fram emot!


Gabrielle Jacobsson, prästkandidat för Svenska kyrkan, Härnösands stift"

Selektiv perception


- Titta mamma, kolor!
sa sonen entusiastiskt och pekade på nyponen.
Underbart att se det man vill se.
Vad bra att utgå från det som är positivt.
Utmaning: träna mig i att se att det kan finnas gott bland
taggarna.


Kommer på när jag läser Christers kommentar att jag har bloggat om den här växten förut.
"Naturen är som vackrast. Färger mitt i allt grågrönt ger en massa lycka. Den här busken utanför vårt hus är verkligen speciell! Det är en blandning av forsytia och nyponros. Garanterat unik.
En och annan i min närhet tycker den är konstig, man kan inte blanda buskar så där hur som helst. Men för mig har min forsytiaros stor teologisk och existentiell betydelse. Livet är inte alltid varken eller. Det kan vara både och. Det kan dessutom vara till och med."

Dagens tanke



Tänk. Björnbärsbusken jag investerade i har inte bara tagit sig. Den har exakt sju bär också. Gud är god mot mig.

Dagens tanke


Man kanske inte ska vara så kaxig, ha åsikter om allting och lägga näsan i blöt överallt.
Men med en lång nos blir smilet större.


Bilden: Vår sheltie Mozart har roligt nästan jämt.

Bloggtips



Domprosten i Stockholm, Åke Bonnier, skriver om sitt arbete, sina tankar om kyrkan och samhället. Enjoy.

Glöm inte bort...

... att läsa kyrkomötesbloggen. Roligt att se att Markus Holmgren, Sven Thidevall, Carina Etander Rimborg, Emma Hedlundh m fl har anslutit sig och bloggar på. Med den äran.

När bytet delas

Fnissar hejdlöst åt reklamen från Folksam som körs just nu...

Dagens citat

– Satsa på biskopsskjortor för kvinnor. Det är en underutvecklad men växande marknad.
Biskop Antje Jackelén, Lund, bjuder landets entreprenörer i kyrkliga textilier på ett tips i sin predikan vid kyrkomötets öppnande.

Trehundra kronor

I Stockholm öppnar man ett privat barnsjukhus, Barnsjukhuset Martina. För att barnen ska få vård där krävs att man har en försäkring, annars får man betala vad det kostar.

Bra idé med ett privat sjukhus med akutmottagning, där personalen är rädd om patienterna och gärna vill att dom ska komma tillbaka, till skillnad från omvittnade dörrvakter på vårdcentralerna som gör allt för att hålla patienterna borta från vårdgivarna.

Men tilltaget gillas naturligtvis inte av alla, t ex vänsterpartisten och oppositionslandstingsrådet Birgitta Sevefjord som i DN kan förstå att föräldrar gör allt för sina sjuka barn, men att det blir fel när sjukvården gör skillnad på barn utifrån betalningsförmåga.

Jaja. Det blir också fel när sjukvården gör skillnad på barn utifrån hur mycket och länge deras föräldrar orkar tjata med sköterskor i sjukvårdstelefonen. Det gör säkert att en hel del väljer den privata lösningen. Jag hade definitivt gjort det om jag haft möjlighet.

Nu är försäkringspremien till barnsjukhuset Marika inte så hög. Runt trehundra kronor, vilket man ganska lätt får ihop till om man drar ner litegrann på onödigheter som alkohol, tobak, chips och coca cola. Det i sig är dessutom bra för barnens hälsa.

Kyrkomötet öppnar idag

Idag öppnar årets upplaga av kyrkomötet. Jag tjänstgör av personliga skäl inte i år, men följ arbetet på webben och på Kyrkomötesbloggen.
Nu är vi igång! Ikväll hade Skara stifts fiskar ett första möte i Falköping inför kyrkovalet nästa år och ny mandatperiod. Det känns inspirerande och spännande och vi har mycket att göra!

Läs mer om oss, och vill du engagera dig är du välkommen att höra av dig.


Andra bloggar om: , ,

Bread is bad

Vad tröttsamt det är med alla larmrapporter. Men Anna har en rolig på sin blogg.

Bread is bad
1. More than 98 percent of convicted felons are bread users.
2. HALF of all children who grow up in bread-consuming households score below average on standardized tests.
3. In the 18th century, when virtually all bread was baked in the home, the average life expectancy was less than 50 years; infant mortality rates were unacceptably high; many women died in childbirth; and diseases such as typhoid, yellow fever, and influenza ravaged whole nations.
4. More than 90 percent of violent crimes are committed within 24 hours of eating bread.
5. Bread is made from a substance called “dough.” It has been proven that as little as one pound of dough can be used to suffocate a mouse. The average North American eats more bread than that in one month!
6. Primitive tribal societies that have no bread exhibit a low incidence of cancer, Alzheimer’s, Parkinson’s disease, and osteoporosis.
7. Bread has been proven to be addictive. Subjects deprived of bread and given only water to eat begged for bread after as little as two days.
8. Bread is often a “gateway” food item, leading the user to “harder” items such as butter, jelly, peanut butter, and even cold cuts.
9. Bread has been proven to absorb water. Since the human body is more than 90 percent water, it follows that eating bread could lead to your body being taken over by this absorptive food product, turning you into a soggy, gooey bread-pudding person.
10. Newborn babies can choke on bread.
11. Bread is baked at temperatures as high as 240 degrees Celsius! That kind of heat can kill an adult in less than one minute.
12. Most bread eaters are utterly unable to distinguish between significant scientific fact and meaningless statistical babbling.

In light of these frightening statistics, we propose the following bread restrictions:
1. No sale of bread to minors
2. A nationwide “Just Say No To Toast” campaign, complete celebrity TV spots and bumper stickers.
3. A 300 percent federal tax on all bread to pay for all the societal ills we might associate with bread.
4. No animal or human images, nor any primary colors (which may appeal to children) may be used to promote bread usage.
5. The establishment of “bread-free” zones around schools.

Tevetips: Kyrkan och kvinnorna

Med anledning av 50-årsfirandet: finns det något att fira? Är kyrkan verkligen jämställd? Har kvinnor och män samma rättigheter? Gudryn Schyman kallar den lagstadgade diskrimineringsformen samvetsklausulen en "rättsröta i modern tid", ställer i sitt eget teveprogram en del frågor om läget om kyrkan som är en viktig samhällsinstitution och stor arbetsgivare.

Se Martin Lind, Boel Hössjer Sundman, Helle Klein, Tuulikki Koivunen Bylund, Anders Wejryd och Annika Borg hos Gudrun Schyman i TV8.

(Samvetsklausulen = Infördes samtidigt som kvinnor tilläts prästvigas, togs bort på 1980-talet. Den innebar att ingen man skulle nekas prästvigning p.g.a. sin övertygelse om det felaktiga i den nyinförda ordningen och ingen präst skulle tvingas att i tjänsten utföra något som stred som samvete och övertygelse och ingen biskop skulle tvingas prästviga kvinnor.)

Ja, även om jag tycker Gudrun S slår in öppna dörrar genom att pressa ansvar ur Martin Lind, en av de biskopar som gjort och gör mest för en positiv utveckling inom Svenska kyrkan, är det bra att frågan tas på allvar och inte sopas under mattan.

För mycket ser fint ut på ytan. Men som Dag Sandahl konstaterar på sin blogg om mitt stifts jubileumsinbjudan:


"På tal om kulisser - I Skara stifts broschyr om firandet finns foton från prästexamen när kvinnor och män examinerades. Det sägs inte ett ord om att prästkandidaterna sedan vigdes i seperata gudstjänster; de som inte omfattade 1958 års reform fick vigas för sig. Enigheten så som den nu framställs på bild, fanns inte."



Andra bloggar om: , ,

Fråga i gästboken

"Hej jag undrar om du har en aning vad den fina psalmer heter som inleder dokumentären om Jenny, Gud och tystnaden?"

Karin svarar: Det är psalm 238a, "Jag lyfter mina händer". Håller med dig, det är en jättefin psalm. Jesper Svedberg som är en av två som ligger bakom texten, var biskop i Skara på 1600-talet. Särskilt vers 2 passar oerhört bra till dokumentärens tema.

"Han låter mina fötter ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar, välsignar ock mitt kall."

Strävansmål

Höstterminens femårsgrupp har dragit igång på sonens förskola.

"Vi strävar mot att 5-åringarna på xx ska

* Känna tillit till sig själv och bli medveten om sin egen förmåga och sina
möjligheter till lärande.
* Känna trygghet i nya situationer och nya gruppsammansättningar samt våga be
om hjälp.
* Ta hänsyn till andras behov och vilja hjälpa andra.
* Lära sig ta ansvar för sig själv och sina saker."

Jag tycker det är bra formulerat. Passar vilken arbetsgrupp som helst, faktiskt.

Kurs

Prästkurs igen och temat denna gång är Israel och Palestina ur ett teologiskt perspektiv. Idag fick vi oss en förmiddag med prästen Håkan Sandvik som varit verksam flertalet år i Mellanöstern som på ett engagerande sätt berättade om hur viktigt det är att stödja de kristna palestinierna, eller de palestinska kristna, eller hur vi nu vill benämna dem.

Han avslutade med en fin historia som jag tänkte vidarebefordra till mina läsare här.

En rabbi frågade sina lärjungar hur man vet att den mörka natten har övergått i hoppfullt gryningsljus.

- När man kan skilja mellan ett pinjeträd och ett olivträd?

- Fel svar.

- När man kan skilja ett får från en hund?

- Fel svar. Rätt svar är: när du kan spegla dig i en medmänniskas ögon, och själv bli en medmänniska, då är gryningens hoppfulla ljus här.


Läs mer om Svenska kyrkans arbete i Mellanöstern.

Out there somewhere

Igår satt en fruktansvärd spindel i en blomkruka tillfälligt placerad i tvättstugan.

Gah. Vad jag förträngde att den verkligen satt där på riktigt. Idag är den borta.

Värre, förr nu har jag ingen koll på den alls.

Notera: Spindlar ska åtgärdas direkt. Det är inte ett dugg mindre äckligt att ha dom krypandes runt precis varsomhelst. Dom kan dessutom vara giftiga.

Dagens citat

"Det enda nödvändiga är att söka och finna Kristus och han finns både i Ordet och i Medmänniskan."

Biskop Tony i Härnösand sätter ner foten i heberleindebatten. Läs föralldel också ärkebiskop Anders Wejryd: Ska kyrkan tjata om klimatet?

"Jag tjatar om det eftersom jag genom missionen och det kyrkliga biståndet fått klart för mig vilket pris som betalas av dem vi sällan ser i Sverige.
Jag tjatar om det för att jag tror att religionen kan få oss att våga satsa, våga sticka ut och våga ta oss an till synes omöjliga uppgifter. Vi hör till en religion vars stora berättelser handlar om kriser som hotar allt – och om utvägar som öppnas ur kriserna!
Jag tjatar om det för att tron egentligen handlar om ömsesidig relation, inte om ägande eller behärskande."

Hur man blir hel

"Tänk dig att du sitter i rullstol, eller har svår astma, och så får du veta att gud kan gripa in i ditt liv och göra dig helt frisk. Existens träffar Linda Bergling som under många år praktiserat som helare. Med bas i Sverige är hon ofta ute på resor runt om i världen för att predika omvändelse och hela människor med hjälp av Jesus.

Är det möjligt med mirakel? Kritiker finns både bland medicinska forskare och organisationer som Vetenskap och folkbildning. De menar att bara för att det ibland är svårt att förklara, betyder det inte att det är gud som helar."

Se Existens i SVT 2 kl 20.00

Även i SVT24 10/9, SVT24 11/9, SVT2 13/9 och SVT2 14/9

SVT:s webbplats

Jaja, jag tycker att Linda verkar vara en sympatisk person. Men jag får inte ihop hennes tal om flödande kärlek med det hätska tilltal hon ger sina patienter i gudstjänstlokalen.

Det vore också intressant att få veta hur mycket den karismatiska rörelsen lägger på utveckling av vetenskapligt belagd sjukvård.

Jag funderar också på människosynen hos dessa helandeivrare, som t ex Linda som menar att "allt blir helat i evigheten". Men vad Linda ser som defekt hos mig kanske inte jag ser som defekt hos mig själv?


Vad tror du om helande?
Praktiskt och bra men funkar bara for troende.
Bara kvacksalveri och borde vara olagligt i Sverige.
Bra metod att ta ner sjuktalen i Sverige. Ska tipsa Forsakringskassan.
Tror helt, har testat och det funkar.
Testa garna, men kombinera med vetenskaplig sjukvard.
Att be Gud om att sjukvardspersonalen gor ett bra jobb ar det basta alternativet.
Bryr mig inte alls.
  
pollcode.com free polls

Misstänkt ojämställdhet

Jag tycker att teve blir konstigare och konstigare. I kvällens Kalla fakta (TV4 kl 19.20) skall arbogapappan Nicklas Jangestig tala ut om hur det var att vara huvudmisstänkt för morden på sina två barn.

Själv tycker jag att att det vore mer intressant att höra arbogapolisen tala ut om varför de automatiskt störtar hem och huvudmisstänker arbogapappan när morden uppdagas.

Målmedvetenhet

Nej, jag behöver inte åka till andra sidan jordklotet för att få lugn och ro. Lugn och ro är en känsla i mitt huvud som jag letar efter, oavsett var jag är.

Det handlar väl om att försöka öppna alla sinnen för omgivningen, ta tag i det som är gott och positivt och låta den känslan få sprida sig?

Den här hunden träffade jag under en utflykt idag. Hade ett mål i sikte: pinnen som matte kastade iväg, ut mot den öppna sjön.

Målmedvetet, svansviftande, till synes väldigt roligt.


Bön: Gud, du har kastat pinnen till mig och det är min utmaning att ta hem den. Men du, (om du vill), hejda vågorna en aning. Ta undan dom vassa stenarna under mina fötter. Stå vid stranden med en varm handduk och håll om mig när jag kommer i land. För du vet (ju) att jag klarar det. Amen.


(Tidigare sommarblogg på dagen.se)

Kvalitetsäkring

A young monk arrives at the monastery. He is assigned to helping the other monks in copying the old canons and laws of the church by hand.

He notices, however, that all of the monks are copying from copies, not from the original manuscript. So, the new monk goes to the head abbot to question this, pointing out that if someone made even a small error in the first copy, it would never be picked up! In fact, that error would be continued in all of the subsequent copies.

The head monk, says, "We have been copying from the copies for centuries, but you make a good point, my son."

He goes down into the dark caves underneath the monastery where the original manuscripts are held as archives in a lockedvault that hasn't been opened for hundreds of years. Hours go by and nobody sees the old abbot. So, the young monk gets worried and goes down to look for him. He sees him banging his head against the wall and wailing,"We missed the "R" ! , we missed the "R" !"His forehead is all bloody and bruised and he is crying uncontrollably. The young monk asks the old abbot, "What's wrong, father?"

With a choking voice, the old abbot replies, "The word was...CELEBRATE!!

Dagens rätt


Kantareller är i sanning ett bevis på Guds existens.

Tevetips: Diskriminering i Jesu namn

"För 50 år sedan blev det tillåtet för kvinnor att vara präster. Fortfarande finns motståndet kvar och det är som störst i norra Sverige. 86 procent av de kvinnliga prästerna i Luleå stift har någon gång känt sig diskriminerade för att dom är präster och kvinnor. Motståndet finns inte bara hos manliga präster, utan även bland vanliga församlingsmedlemmar."

SVT2 kl 20.00

Även i SVT24 3/9, SVT24 4/9, SVT2 6/9 och SVT2 7/9

SVT Existens

Foto: Håkan Sjunnesson. Biskop Hans Stiglund har en del att göra.

Not just another login name


Jobbigt att börja jobba efter semestern? Kyrkans tidning tipsar om Church of Englands tillbaka-på-jobbet-bön som nyligen publicerades i Metro. Inte så dumt alls.


Dear God,
You know me. Don't you? I’m not just a person on a bus or a train.
I’m not just another face on CCTV; or just another login name.
I’m me, and I have stuff going on.
Love life issues; bills to pay. Egos at work to deal with; an overflowing inbox.
So please, give me strength. Guide me to focus on what's really important. And help me make the most of every moment of this new day in this new month.

Thank you.

Amen

Till Church of England

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...