Top Ten Reasons To Make Gay Marriages Illegal

Den här har jag publicerat förut, men den är hur bra som helst. Enjoy.

01) Being gay is not natural. Real people always reject unnatural things like eyeglasses, polyester, and air conditioning.

02) Gay marriage will encourage people to be gay, in the same way that hanging around tall people will make you tall.

03) Legalizing gay marriage will open the door to all kinds of crazy behavior. People may even wish to marry their pets because a dog has legal standing and can sign a marriage contract.

04) Straight marriage has been around a long time and hasn’t changed at all like many of the principles on which this great country was founded; women are still property, blacks still can’t marry whites, and divorce is still illegal.

05) Straight marriage will be less meaningful if gay marriage were allowed; the sanctity of marriages like Britney Spears’ 55-hour just-for-fun marriage would be destroyed.

06) Straight marriages are valid because they produce children. Gay couples, infertile couples, and old people shouldn’t be allowed to marry because our orphanages aren’t full yet, and the world needs more children.

07) Obviously gay parents will raise gay children, since straight parents only raise straight children.

08) Gay marriage is not supported by religion. In a theocracy like ours, the values of one religion are imposed on the entire country. That’s why we have only one religion in the world.

09) Children can never succeed without a male and a female role model at home. That’s why we as a society expressly forbid single parents to raise children.

10) Gay marriage will change the foundation of society; we could never adapt to new social norms. Just like we haven’t adapted to cars, the service-sector economy, or longer life spans.

Konstaterar

När jag läser om konstfackstudenten Anna Odells projektarbete, ni vet hon som fejkade en psykos och spenderade en hel natt på Sankt Görans sjukhus med övervakning och allt innan hon på morgonen avslöjade att det var en skoluppgift,

funderar jag en del på det här med rättssäkerhet.

För om inte psykakutens personal kan skilja en psykos från ett konstverk efter en hel natt med vederbörande, hur kan då rättspsykiatrin avgöra om en människa varit psykotisk vid ett specifikt tillfälle för länge sedan där personalen inte var närvarande?

Newsmill skriver David Eberhard att konsteleven borde klippa sig och skaffa sig ett jobb. Dessutom avslöjar han vilken vård och vilken medicin hon fick. Det tycker jag är konstigt.
DN: Konstfackelev anmäld av psykakut

Bilden: Innan det ljusnar på riktigt upplever man en viss transparens.

Nu blir det snart biskopsvigd kvinna nr 4

Vid provvalet i Härnösand blev resultatet:

Tuulikki Koivunen Bylund domprost i Uppsala 149 röster
Bror Holm, kyrkoherde i Selångers församling 58 röster
Tor Frylmark, domprost i Härnösand 47 röster
Eva Nordung Byström, kyrkoherde i Arnäs Gideå Trehörningsjö församlingar 36 röster
Ingemar Söderström, kyrkoherde i Örebro 24 röster

Dessutom avgavs röster på följande kandidater:
Arne Wiig, domkyrkokaplan i Härnösand 5 röster
Ulla-Lena Bäckman, kyrkoherde i Nederluleå församling 2 röster
Tina Johansson, lärare på pastoralinstitutet i Uppsala, 1 röst

Biskopsvalet avgörs sedan den 24 mars (eller den 8 april om ingen av kandidaterna fått minst 50 procent av rösterna i första valomgången.)

Källa:Härnösands stift

Varför man blir ateist

Igår släpptes Christer Sturmarks bok Personligt - samtal med fritänkare och han var därför inbjuden till morgonsoffan i tv4 tillsammans med co-ateisten Eva Dahlgren och icke-troende PC Jersild för att tala om varför Gud inte finns.

Jag känner en stor respekt för förbundet Humanisterna. Jag delar ju inte deras övertygelse men tycker att det är självklart att de finns och tar utrymme. Det är inte överallt i världen som man kan uttrycka religiösa och politiska åsikter utan att bli halshuggen. Vi ska vara glada för vår demokrati och yttrandefrihet.

Men det är något i deras argumentation som gör mig förbryllad. När jag hör Sturmark gå igång, handlar det mest om att religionen förtrycker: homosexuella förföljs och kvinnor blir misshandlade, ja, i religionens namn. Eva Dahlgren tycker att människor tar för lite ansvar och låter Gud bestämma.

Jag delar grundsynen att människor tar för lite ansvar och att människor förtrycker andra människor i religionens namn. Det har religionen själv varit medveten om sedan länge: etiken i "tio Guds bud" som Mose hämtade på Sinai berg handlar om ansvar gentemot medmänniskan och att inte använda Gud för att rättfärdiga egna syften. Du ska inte missbruka Herren, din Guds namn. Nej, jag ska bete mig anständigt mot min granne därför att jag bestämmer mig för det, inte för att det står i Bibeln att jag ska det.

Varför blir man ateist? Det är inte övertygande att argumentera för Guds icke-existens utifrån en kritik av Vatikanens kyrkopolitik. Påven fördömer homosexualitet, ärkebiskop Anders gör det inte, finns Gud i Sverige men inte i Rom? Att argumentera för Guds icke-existens utifrån naturvetenskaplig point of view imponerar heller inte på mig: för mig svarar religionen på frågorna som naturvetenskapen inte ger mig svar på. Eller rättare sagt, religionen reflekterar över frågor som naturvetenskapen inte bryr sig om att ställa.

Nej, jag är inte troende eftersom jag har synpunkter på ateismen. Jag har inte vänner för att jag fördömer ensamheten. Jag är inte liberal för att socialismen inskränker min frihet. Man kan vara för något utan att vara emot dess motsats. Det blir en konsekvens, men inte det som driver mig.

Se inslaget Samtal om Gud med Sturmark, Dahlgren och Jersild

Personligt- samtal med fritänkare
Förlag: Fri Tanke Förlag Ab
ISBN10: 9197709476
ISBN13: 9789197709477

Andra bloggar om
, , , intressant.

På newsmill: Kristen moral för länge sedan omkörd

Vi säger ja till könsneutrala äktenskap i kyrkan!



Idag har vi haft riksmöte i den stiliga församlingssalen i Hedvig Eleonora församling med FiSK, Folkpartister i Svenska kyrkan, och där tagit beslut om vårt handlingsprogram för nästa mandatperiod.

Hela programmet kommer att presenteras på vår webbplats fiskarna.net inom kort, men redan nu kan jag berätta att vi beslutade att även fortsättningsvis värna om vår vigselrätt, plus att vi vill att såväl sär - och samkönade par ska kunna få gifta sig i Svenska kyrkan.

I mitt inlägg ( i denna debatt) nämnde jag bland annat att äktenskapets innebörd förändrats över tid, att kyrkan ändrat ståndpunkt i etiska och teologiska frågor förut, och att det är liberalt att låta människor välja.
Bilden: vårt duktiga presidium i form av Birgit Friggebo och Susann Torgerson.

Här kommer SSPX

Om ni missade reportaget om den katolska sekten SSPX (Prästbrödraskapet S:t Pius X), på Uppdrag granskning på tv-teve så kan ni se inslaget här. Aningslöst av kollegor i Svenska kyrkan att släppa in dem - det är kanske så att man i ekumenisk anda tycker det är spännande med högkyrklighet. Brödraskap och processioner fram och tillbaka är högintressant för dem som är lagda åt det hållet. Ibland, men inte alltid, kan det liturgiska intresset knytas till åsikter som räknas som värdekonservativa.

Att katolska prästbröder, även om dom nu är exkommunicerade av påven, är värdekonservativa bör ju verkligen inte förvåna någon, men jag förstår inte varför förintelseförnekande skulle vara på agendan idag. (Jag är säker på att z999 kommer att upplysa oss härvidlag.) Annars har kyrkorna klart tagit avstånd från antisemitism och andra dumheter (Romersk-katolska Nostra Aetate, Svenska kyrkans Guds vägar).

Nu har SSPX fått reklam på primetime och det är dom säkert glada för. Prästen/diakonen Sten Sandmark satsar på att få många anhängare i Sverige och att landet så småningom "åter blir katolskt".

Jag skulle tro att det effektivaste sättet för Sandmark att lyckas med sin mission vore om han kunde se lite mindre skräckinjagande ut i teverutan. Och leverera mindre skräckinjagande oneliners. Han är liksom karismatisk på...fel sätt. Ulf Ekman, kom tillbaka som sektledare! Du är åtminstone charmig!

Biskop Martin Lind: Inga rasister i våra kyrkor!


Andra bloggar om: , , . Intressant.

Påven vill nå "full gemenskap"
Påven häver bannlysningen
Per Westberg
Helle Klein

Uppdatering 25/1: Läs varnhemsprästens egna ord om reportaget.

*¤#"%

Jag funderar allvarligt på att ringa till Sveriges Television och allvarligt be dom att sluta att uppmana barnen att gå in på Bollibompawebben när klockan är fem i sju. Jag vill ha min dator tillbaka.

Läst: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt."

Ann Heberlein, författare, doktor i etik, skribent, debattör och framförallt människa skriver om hur det är att ha sjukdomen bipolär typ 2, manodepressivitet. Hon beskriver ingående och detaljerat om sina tankar om sig själv och sin livssituation - å ena sidan glänsande gäst i tevesoffan, å andra sidan nergrävt i ångest på psykakuten. Sån är hon.

Det här är en sån där bok som jag kan känna mig så tveksam inför. Å ena sidan: vill hon att vi ska läsa den? Å andra sidan: det vill hon tydligen. I slutet av boken får man intrycket att Ann har sagt sina goodbyes. Men hon är inte färdig ännu.

En del har funderat över om hennes plötsliga försvinnande och återkomst i samband med releasen är ett kommersiellt trick för att få boken att sälja. Det är ett cyniskt sätt att betrakta ångestens verkningar. Om jag hade skrivit boken hade jag helt klart fått kalla fötter när jag sett den recenseras. Det är ju dom allra innersta, privata tankarna.

Allt vi som läsare och recensenter egentligen kan säga är: Tack, Ann, för din modiga berättelse. Du hjälper oss att förstå hur det är att vara människa. Vi förstår kanske oss själva lite bättre. Du behövs. Forsätt skriv. Fortsätt debattera. Jag kommer att säga emot. För du får mig att tänka. Och det är väl meningen?

Det finns ändå tankespår jag funderar vidare över. När övergår lusten att vara kreativ till att bli artikelskrivande och föreläsande för att kunna betala räkningar? Varför tar "vi" så dåligt hand om disputerade människor och ger dem anställningar? Varför måste dom vara med i teve för att kunna leva sitt yrke?

Förlag: Svante Weyler Bokförlag AB
ISBN10: 9185849219
ISBN13: 9789185849215
Bilden från adlibris.com.

Andra bloggar om: , ,

Vissa frågor om vigselrätt och förslaget till ändring av äktenskapsbalken

Det har rått en viss förvirring i media kring vad som egentligen gäller med kyrkans syn på äktenskapet.

Sammanfattat: det har länge funnits en opinion i Sverige för att människor med samma kön ska kunna ingå äktenskap. Äktenskapet kan sägas vara ett teologiskt begrepp ("det är instiftat av Gud", osv), men är egentligen ett civilrättsligt vars former regleras av Sveriges riksdag. Ordningar som rör kyrkans gudstjänster regleras däremot av Kyrkomötet. Så kom 1995 statens registrering av partnerskap som kompletterades med kyrkans förbönsgudstjänst som välsignelse över ingånget partnerskap. Sedan några reformer kommit till (2003 - rätt att få gemensam vårdnad om barn och att bli adoptivföräldrar, 2005 - kvinnor som lever i partnerskap har rätt att få tillgång till assisterad befruktning) finns numera inga juridiska skillnader. Men det har hetat olika, och det är av olika anledningar inte bra.

Svenska kyrkan har utrett sin syn på homosexualitet sedan många år och det finns en majoritet i Kyrkomötet som vill att homosexuella ska kunna gifta sig i kyrkan. Det finns också en minoritet (främst bland Frimodig kyrka, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna) som menar att äktenskapet absolut inte kan förändras och att homosexuella verkligen inte kan få gifta sig i kyrkan. Vissa vill till och med att kyrkan hellre ska sluta ha vigslar helt.

Så kommer riksdagens utredning och så småningom regeringens proposition. Kristdemokraterna är inte med, utan frågan lämnas för beslutande i riksdagen. Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet har en gemensam motion.

På kyrkokansliet förbereds ett förslag till vigselordning för par av samma kön för utskick på remiss. I maj 2009 föreslås den nya äktenskapslagen införas, men kyrkomötet sammanträder inte förrän i höst och kan fatta beslut först då.

Innan kyrkostyrelsen hinner titta på förslaget intervjuas ärkebiskop Anders Wejryd i Ekots lördagsintervju. Där har han med sig förslaget, som är en omarbetning av den tidigare välsignelsegudstjänsten. Ordet "äktenskap" finns inte med, Wejryd tolkar det inte som att man vill avskaffa äktenskapet, men i DN återfinns just den olyckliga rubriken. När vi till slut ser handlingarna är ordet äktenskap med - det har kyrkostyrelsen sett till.

Levi Bergström, kyrkostyrelsens vice ordförande, säger till Dagen att "orsaken till förvirringen var att kyrkokansliet missuppfattade sitt uppdrag, när man tog fram underlaget till måndagens möte. Kansliet hade trott att det skulle anpassas till välsignelseritualen för dem som ingått partnerskap.
- Det var därför de tänkte att "då tar vi bort allt som har med äktenskap" att göra. Men när vi såg förslaget arbetade vi om det.
Enligt Levi Bergström fanns det enighet bland arbetsutskottets sex ledamöter om det förslag som nu ligger.


Signaturen M undrar: "Vad tycker du om att kyrkostyrelsens förslag bara ska användas för homosexuella par och att den nuvarande ordningen i kyrkohandboken ska användas för hetrosexuella par?"

Jag tror att förslaget är utformat så för att kyrkostyrelsen inte vill föregå handboksutredningen som håller på att jobba med gudstjänstordningarna. Därför är förslaget väldigt likt 1986 års vigselordning, med justeringar av "man och kvinna" och med undantag av bibelordet "Därför ska en man lämna sin far och mor...". Inledningsordet är också justerat: "Kärleken har sitt ursprung i Gud. Förmågan att älska är Guds gåva till människan."
Jag utgår alltså från att kyrkohandbokskommittén kommer att få i uppdrag att utforma en vigselgudstjänstordning för alla par. Bra så.

En annan viktig fråga är den om den så kallade väjningsrätten. Jag har tidigare skrivit inlägget Om prästen själv får välja. Om Svenska kyrkan ska ha vigselrätt i fortsättningen måste begäran om detta ges in till Kammarkollegiet. Förutom att vi ska lösa de administrativa frågorna kring detta bör vi föra en diskussion huruvida alla präster ska ha vigselrätt (även pensionerade och icke-utövande?), ska vissa präster ha det och vilka kriterier ska gälla? Prästens egna ställningstaganden?

Kyrkostyrelsen skriver härvidlag:
"Var och en är behörig att utöva uppdraget som präst kan sägas själv förfoga över behörigheten att vara vigselförrättare i den meningen att han eller hon har rätt att förrätta en vigsel. " --- "Det finns inga bestämmelser i kyrkoordningen om skyldighet för en enskild präst att leda vigselgudstjänster. Däremot sägs i 17 kap. 2§ att den som tillhör Svenska kyrkan har rätt att i sin församling bli delaktig av bl a vigsel."

Enligt regeringens proposition (men detta kommer vi alltså att besluta i kyrkomötet i höst) ska ingen vigselförrättare vara skyldig att förrätta en vigsel. Det är en myndighetsutövning, men den är förenad med en trosutövning som måste vara fri och frivillig. Det kommer alltså att finnas lagligt stöd för vad som nu gäller i kyrkoorningen vid välsignelse över registrerat partnerskap: "För den som anser att det strider mot hans eller hennes personliga övertygelse föreligger ingen skyldighet att medverka i genomförandet av gudstjänsten." (2§ SvKB2006:16)

Men kyrkostyrelsen skriver nu: "Det bör framhållas att denna väjningsrätt inte kan åberopas av en präst för att generellt undandra sig uppgiften att viga."

Om det finns oklarheter och frågor, så ställ dom gärna. Samtal pågår!



Vigselritualet i pdf
SOU 2007:17 - äktenskapsutredningen i pdf
Regeringens proposition 2008/09:80 Äktenskapsfrågor

Nytt förslag till vigselordning

Efter kyrkostyrelsens möte idag har ordet "äktenskap" lyfts in igen. Ordet "sammanvigda" känns inte bra, och det ursprungliga förslaget som läckte ut i helgen är alltså skrotat.

Nu är jag naturligtvis mer nöjd än var jag var häromdagen. Ett steg närmare jämlikheten. Logiskt är det också, och jag tror inte att Frimodig kyrka, Sverigedemokraterna och somliga kristdemokrater i Svenska kyrkan samt moderater ändå skulle ha röstat på kyrkostyrelsens förslag.

Hur som helst. Jag är stolt över att få vara med och fatta det här beslutet vid Kyrkomötet i höst.

Vigselritualet i pdf


Källa:
SR

Dagens bild


Ibland tänker jag att ju argare jag är, desto argare blir jag.
Det är ju ingen bra utveckling.

Men det grekiska ordet för slut, telos, innebär både "termination" och "end in view".

Och telos är det som händer när man i antika texter beskriver hur plogen vänder vid åkerns kant för att plöja ett varv till.

Jag måste väl till vägs ände. Ända in i kaklet.

Dagens bild


Jag tänker mig att summan av alla tankar i huvudet är konstant.
En del dagar dominerar dom plusladdade, andra dagar dom minusladdade.

Det är ingen idé att tro att man bara kan ta bort det negativa utan att ersätta med positivt.

Så här långt har magnolian kommit. Den börjar med det vackraste - blommorna. Den har mycket att lära mänskligheten.


(Däremot kan det vara praktiskt att ibland försätta hjärnan i viloläge.)

Ljus och vatten vid din sida

Det händer saker i rymden när Gud är med. Det är mycket som händer mellan himmel och jord och Gud är med.

Herdarna på ängen utanför Betlehem upplever änglar när nyheten om Jesu födelse släpps. Sång, ljus, värme, gemenskap, en stund av fullständig harmoni.

Samma sak när Jesus döps. Himlen öppnas igen och en duva kommer ner – fredens duva, andens duva och Gud är nära och förklarar sin kärlek till just dig. Gud är glad för att du finns.

Ibland kan man dock tycka att himlen och Gud verkar så långt borta. Ibland föreställer man sig Gud som ett väsen som är långt borta – i himlen. Det är en bild för att vi ska försöka förstå, få något begrepp om hur tillvaron är uppbyggd. Gud där uppe, och jag här nere.

Som en motvikt talar vi också om att Gud bor i våra hjärtan, för närmare än så kan Gud knappast komma oss. Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan: Gud är överallt.

Något jag fascineras mycket av är fullmånen. Så lysande klar ska den leda oss om natten, skriver poeten i Psaltarpsalmen och man ser runtomkring månen hur dess ljus bokstavligen pressar undan mörkret.

Just nu lär månen vara närmare jorden än den varit på många år. Men ändå 384 000 kilometer bort. Ändå verkar den ibland så nära att man skulle kunna sträcka ut handen och röra vid den.

Ett ljus så nära, men ändå långt borta. Ogripbart, men ändå så närvarande. Så kan Gud beskrivas.

Men Gud vill låta sig förklaras. Vara nära. Kom oss så nära som bara går – i ett barn. Inte som ett värnlöst barn som ibland beskrivs. Nyfödda barn är mycket, men knappast värnlösa. Dom vet vad dom vill, dom skriker om dom inte får uppmärksamhet, dom vill nånting av oss. Deras närvaro utmanar och väcker vår kärlek och beundran.

Sån var också Jesus. Trettio år senare döps han och himlen öppnas alltså igen.

Det är en stark bild som möter oss i dagens bibelord från Matteusevangeliet. Jesus i vattnet, himlen som öppnar sig, Guds ande svävande över vattnet, och Guds röst: Du är min älskade son, du är min utvalde.

Jesu dop, och nu får vi veta vem Jesus är, han kommer ut som Frälsaren. Befriaren. Honom som mänskligheten väntat på i så många år. Nu står han själv där, mitt i vattnet.

Med ett tydligt uppdrag: att leva bland oss, dö bland oss och gå före oss in i evigheten. Ett tydligt uppdrag: med profeten Jesajas ord, att ”öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset”. Alltså, att hjälpa oss att fatta hur Gud är, hur hela världen hänger ihop och vad det är för mening med det hela. Ta på sig allt det, som vi inte orkar bära.

Jesus bad oss att döpa och föra traditionen vidare. Vi döps och döper in i allt det goda som Jesus står för. Vi får vår identitet som kristna. Dop i tidig eller sen ålder spelar ingen roll. Dopet är samma tecken – på vår vänskap med Gud, och Guds vänskap med oss. Också till oss säger Gud: Du är min älskade dotter, du är min älskade son.

Att se oss själva i Guds kärleks ljus – det kanske vi behöver träna oss mer i. Och det kan inte nog ofta sägas: det faktum att Gud är med oss och älskar oss är inte knutet till vår känsla, utan till Guds löfte att så faktiskt är fallet.

Jesus behövde också höra att han är älskad. Det behöver vi alla. Vi fattar inte hela tillvaron även om vi trevande försöker. Det finns så många frågor. Men på våra frågor ger Gud oss ett pekande finger: rakt på stallet i Betlehem. Här är jag. Och ett pekande finger

För Gud känner oss och vet att vi ibland tvivlar på Guds närvaro. Gud visste att vi behöver ett tecken. Ett säkert tecken som inte kan raseras, som inte kan bombas eller anfallas med missiler. Det kan inte ens raderas, för Guds hårddisk kraschar aldrig. Så vår vän gav oss dopet.

Vattnet är symbolen. Det är många i vårt land som de senaste veckorna varit ute och åkt skridskor. Det är en bra bild också för dopet: vattnet som är en bra grund att stå på, vattnet som bär oss och hjälper oss att se framåt, komma framåt.

Profeten Jesaja skriver. ”När du går genom vatten är jag med dig. Vattenmassorna ska inte dränka dig.” Han talar om en Gud som är nära, så nära att inget hemskt kan hända oss. Ändå är det så. Människor dör i översvämningar och drunknar i råkar och på öppet hav. Vad tror profeten Jesaja egentligen?

Men vattnet är också en trygghetens symbol. Fostervattnet som vi lever i som foster omger oss med värme och närhet. Och när vattnet går, eller strömmar fram, vid förlossningens början är det faktiskt så att det fortsätter att produceras fostervatten.

Så döps vi igen i vatten, och Gud fortsätter att producera omsorg och närhet.

Men ibland känns Gud bara så långt borta, och ibland så nära. Ibland tänker vi oss att det är bäst om Gud är nära, för då kan vi känna oss så där trygga och säkra, som vi ibland tänker oss att kristna människor gör.

Nu är det inte riktigt så enkelt. Olyckor och sjukdom drabbar även den mest engagerade kristna människa, ty sådana är våra livsvillkor.

Men om vi nu ska tro Jesaja, så utlovas två saker av Gud. Det första är att Gud är med. När du går genom vattnet är du inte ensam. Och vattnet självt är tecknet på löftet. Det andra är att vattenmassorna kommer. Det kan vi vara säkra på.

Nu går vi in i ett nytt kalenderår, med nya utmaningar och nya tankar. Vad som väntar oss vet bara Gud, men i allt som ändras, förändras och förvandlas kan vi vara säkra på att det finns något som alltid består:

"Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

(Predikan i Husaby kyrka ikväll. Bildtext: Jaja, jag vet att är solen och inte månen. Likväl: vid din sida är ljuset. )

Ann Heberlein spårlöst försvunnen



Jag skrev aldrig ner tankarna jag fick efter att ha läst om Ann Heberlein i söndags-DN där hon intervjuas om sin nya bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Nu är hon försvunnen. Jag hoppas och ber till Gud att hon är i säkerhet.

Uppdatering kl 23.30: Hon har ikväll varit i kontakt med sin familj. Skönt att höra!

Dagens citat

"Bland de aktiva kristna i Svenska kyrkan, skulle det inte förvåna mig om det finns en större förståelse för homosexuell samlevnad än det kanske gör hos människor i allmänhet."

Ärkebiskop Anders Wejryd i Ekots lördagsintervju håller inte med om att det i Svenska kyrkan finns en utbredd skepis mot homosexuella. Faktiskt är det så att det är hbt-personerna själva som tillsammans med Svenska kyrkan och media drivit frågan om hbt-personers rättigheter sedan 70-talet.

Ordet äktenskap föreslås tas bort från vigselordningen. Bra - ordet är juridik och behöver inte finnas med i en liturgisk text om det nu retar upp somliga. Huvudsaken är att det är ett äktenskap vi viger till och att vi inte gör skillnad.



Läs mer i DN och Dagen.

Andra bloggar om , ,. Pingat på intressant.se.

Visionen om ett samhälle

Det är så uppfriskande att läsa PC Jersild när man är lite trött på lördagsmorgonen. Alltid provocerar han och ger något att tänka på. Ibland håller jag med honom, ibland tycker jag att det är bra att han formulerar sig så att jag vet vad jag inte tycker.

I dagens kolumn reagerar Jersild på att religiösa företrädare uttalar sig i moralfrågor på ett sätt som får epitetet religiös imperialism.

Att påven Benedictus XVI fördömer homosexuella är nu ingen nyhet - inte särskilt förvånande att han jultalade homofobiskt. Det är mer förvånanande att folk blir förvånade. Den orienterade personen PC Jersild är inte förvånad över att påven säger så här. Är man katolik får man skylla sig själv. För honom är dett problematiska att påvens krav omfattar alla på jorden, alltså inte bara katoliker.

"Religiös imperialism, att påtvinga andra sina icke rationellt grundade åsikter, hör inte hemma i en demokrati."
Jersild slutar dock att tänka rationellt och demokratiskt själv, för opinionsbildning gör definitivt hemma i en demokrati - särskilt i en demokrati skulle jag säga. Vårt samhälle bygger på att idéer tänks ut och formuleras, kommuniceras och konstitueras, kanske till och med efterlevs, och påven har lika stor rätt att opinionsbilda och argumentera som vem som helst, Åke Green, Mona Sahlin eller Al Gore. Och vi andra ska lyssna, försöka begripa, förkasta eler omfatta.

När kristdemokrater vill inskränka aborträtten gäller det naturligtvis alla. Det vore inte meningsfullt att kräva icke-abort av endast kristdemokratiska kvinnor. I de fall de gör abort håller de säkert tyst om det. På samma sätt fungerar det inte att endast förbjuda homosexuella kristdemokrater att gifta sig. Och en klimatkämpe kräver ju sopsortering av alla, inte bara för miljöpartister.

Opinionsbildare vill opinionsbilda. Påven fördömer homosexuella därför att han på fullt allvar tror att de är ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatförstörelsen. Det är kontroversiellt, men det är också kontroversiellt att samhället i omfattande grad stöder produktion och konsumtion av etanol - att mat använd som bränsle när människor svälter.

Tjaha. Palestinierna har inget bröd, även om du tankar bilen full med brödlimpor. Även om homosexuella beslutar sig för att avstå samkönade kärleksrelationer kommer de knappast att omskola sig till barnafödande heterosexuella. Barnafödarförmågan har förresten inte alls med den sexuella läggningen att göra, men det resonemanget ska vi inte tro att katolikerna klarar att reda ut.

Tillvaron är inte svart eller vit. Det finns homosexuella pingstvänner, homofoba liberaler, miljöpartister som struntar i att panta, och moderater som köper kravmärkta morötter. När Mose och hans vänner klättrade uppför Sinai berg för att hämta stentavlorna med tio Guds bud var det inte endast för att stärka de moraliska kvaliteterna hos Israels folk, utan de kom att påverka hela den västerländska civilisationen. Det kunde ju inte Mose veta, men den religiösa imperialismen diskuteras flitigt i Apostlagärningarna.

Det går inte att vattentäta skotten mellan religion och politik, eftersom båda fenomenen i grunden handlar om profetism: en vilja att förändra och förbättra, om visionen om ett samhälle. Den som har öron må förvisso höra, men än viktigare är det att den som har en mun talar.

Våren är här!


Bloggosfärens första snödroppar?

Dagens bild


Idag när min vän, barnen och jag var ute och gick blev vi omgångna av tre viktiga personer på väg till något viktigt uppdrag. Dom hade viktiga papper, viktiga kläder och viktiga miner och talade med varann i allvarlig ton. Och jag tänkte att det är viktigt att slippa alla viktigheter emellanåt.

Det rör på sig...

Den 15 januari sänder kyrkostyrelsens arbetsutskott ut förslaget till ny vigselordning som ska kunna fungera för såväl sär - som enkönade vigselpar. Eftersom vi lär besluta om äktenskapsfrågan i kyrkomötet i höst är det bra att man har satt fräs i Uppsala. Vilket spännande år det kommer att bli.


Och jag ser i min statistik att det är dags för ett litet jubileum. En kvarts miljon unika besökare på min blogg sedan starten 2005. Vad bra att ni trivs, provoceras, uttråkas eller varför ni nu kommer hit. Roligt och uppmuntrande är det iallafall!

Uppdatering lördag 10/1: Hör äb Anders Wejryd i Ekots lördagsintervju. Arbetsgruppen som tagit fram förslaget till ny vigselordning har strukit ordet "äktenskap", förmodligen för att inte reta upp dem som inte anser att två män eller två kvinnor tillsammans kan ingå i ett äktenskap.

Blogg från Gaza

Tankarna går till människorna i Gaza. Följ Sameh Habeebs blogg med aktuella rapporter och bilder från kriget. (En del bilder är rätt äckliga, så en liten varning till känsliga.)

Möte


Idag hade jag tänkt blogga om en riktigt dyster artikel i DN, men när vi var ute träffade vi en trevlig människa och hund. Ångestteorierna kan vänta till imorgon.

Dagens bild


Det är fint med rimfrost på något vis.
Även det tråkigaste dike blir intressant att titta på.
Är man hund är diken alltid intressanta, förstås.
Egentligen skulle man nog vara hund.

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...