Automatiskt, hjärtskärande och alldeles logiskt om du har levt under vissa omständigheter. Som att det inte är konstigt att flyglarm ljuder, att ett öppet fönster skapar mindre av det dödliga splittret av glas, och att det är bra att ta skydd under bord om du inte hinner ner i skyddsrummet som kanske ändå redan är fullt.
Att vi sedan i förrförra torsdagen lever in en ny värld är en sanning med modifikation. De flesta av oss i vårt land har varit tryggt förskonade från dödshot. Vi är så vana vid trygghet att vi nu måste påminnas om att vi måste ha mat och vatten hemma för en veckas behov. Broschyren “Om kriget kommer” från myndigheterna laddas ner och beställs hem som aldrig förr. Det är bra. Vi behöver inte skämmas för att vi har haft det så bra att vi inte ens har behövt fundera över hur en vevladdare fungerar eller att vårt skyddsrum är fyllt med cyklar och barnvagnar.
Men det finns många i vårt land som har erfarenhet av krig, in på bara skinnet. De som tänkte att Europa är ett ställe där de inte invaderar och skövlar. De som såg en trygg framtid för sina barn.
För dem, och för alla oss lever hoppet. Men naiviteten får vi lämna, och sakligt och utan hysteri följa de råd som myndigheterna ger oss. För att behålla lugnet ber Myndigheten för samhällsskydd och beredskap oss att påminna varandra om att när Hesa Fredrik-signalen i dag klockan tre är det ett helt vanligt test. Fyra gånger om året testas denna signal som varnar för akuta hotsituationer som krig, allvarliga bränder, gasutsläpp eller extrema väderlekssituationer. Sedan 1931 ersätter denna trycklyftssiren kyrkklockorna som verktyg för att nå folket med viktiga meddelanden till allmänheten och när vi hör den ska vi gå inomhus, stänga dörrar och fönster och om möjligt ventilation, höra nyheter via radio, tv eller internet och följa myndigheternas direktiv. Den som är krigsplacerad ska vidta de åtgärder som ska vidtas.
Med allt detta skrivet och sagt tror jag också att vi behöver ta pauser från bedrövelserna emellanåt. En dam jag besökte hade fått rådet att se nyheterna på morgonen och på kvällen och däremellan ägna sig åt annat. Det är lätt att fastna i bilderna på förstörda hus, gråtande barn och obevekliga stridsvagnar. Lyssna på ännu en expert som sakligt försöker förklara det oförklarliga. Men vår solidaritet med de krigsdrabbade människorna minskar inte om vi försöker leva så gott det går och försöker göra åtminstone något av det där som vi tänkte göra nu när pandemin verkar släppa greppet om oss. Vi kan swisha ytterligare en slant till någon av de organisationer som hjälper på plats och som köper och samlar in kläder och förnödenheter lokalt, men sen kan vi ta en fika i vårsolen, kanske åka ut till Hornborgasjön och välkomna tranorna innan vi tar nya tag och som ett varmt välkomnande samhälle välkomnar de flyktingar som nu åter släpps in. Lyckligtvis har de politiska vindarna vänt.
