Häromdagen var det nationella spindelräkningsdagen.
Specialintresserade personer var ute i skog och natur och inventerade landets
bestånd av denna lilla insekt som jag via biologiprovförhör med sonen numera
vet är ett leddjur med utpräglade jaktinstinkter. Jag tycker inte att spindlar är särskilt
trevliga. Ser jag någon inomhus försöker jag med hjälp av sopkvast få ut den i
naturen igen. Dråp av spindel försöker jag undvika i möjligaste mån, men en och
annan har nog fått sluta sina dagar i dammsugarpåsen.
Fobi för spindlar kallas araknofobi och det
finns många förklaringar till det. Sett till fobier i stort är den
evolutionsbiologiska förklaringsmodellen vettig – sånt som varit direkta hot
mot vår säkerhet har vi också utvecklat rädsla mot. Förutom spindlar och ormar
är det till exempel höga höjder, öppna platser eller åskväder. Trots att vi idag har både ormserum, staket
och avsaknad av hälsofarligt giftiga spindlar i vårt land består rädslorna och
alla har nog erfarenhet av att förmanats akta sig för att ramla ner eller att gå
i skogen utan gummistövlar. Jag har hört
talas om folk som dessutom lagt knäckebröd i stövlarna för att lindra angrepp
av grävlingar.
Den här veckan har också Kevinfallet diskuterats vidare. För
den som inte sett dokumentärerna där polisförhör med två barn visas
rekommenderas att göra det. Utan vittnen, advokat eller bevis, trots alibi och
motsägelsefulla berättelser som i hög grad präglades av att vara de frågvisa
vuxna till lags, avgjordes pojkarnas skuld i en presskonferens. Detta har
familjen levt med ända tills en journalist tog upp fallet och började gräva.
Bristen på rättssäkerhet är skrämmande och påminner i högsta grad om det som
Sture Bergwall råkade ut för när han som intagen på rättspsyk matades med
narkotisk medicin och utsattes för en terapiform som handlade om att få fram
undanträngda minnen. Sture Bergwalls självbiografi är väl värd att läsa. Han
ville vara till lags, han ville vara en spännande och omtyckt person. Och när
han berättade om morden (även om hans kunskap om dem härrörde från media och
från fantasier i narkotikaruset) fick han den omsorg som han så hett längtade
efter. Här var advokater, poliser, vårdpersonal och åklagaren själv helt med på
tåget och av rättssäkerheten blev inget kvar. Räddningen blev en ny överläkare
på avdelningen som såg och förstod det orimliga medicinintaget och efter sju
tysta och nyktra år kom journalisten Hannes Råstam på besök.
Jo, det är oroligt i vår värld. Vem kan en lita på?
Svårigheten är att inte vara naiv samtidigt som vi inte ska se endast det
negativa eller hemfalla åt konspirationsteorier. Det kan vara undermedvetet praktiskt att
samla ihop all världens misstänksamhet och besvikelse på ett litet kryp som tagit
sig in genom badrumsfönstret för att få lite svalka. Individen som” inte ska
vara där” och som jagas ut med sopkvast blir en symbol för utanförskapet och
laglösheten i förorterna, en symbol för godtycket inom rättsväsendet och
polisen i Kevinfallet och Thomas Quickhistorien och för alla som bär på skuld
och skam som inte är deras. Spindeln blir också en symbol för den politiker som
vill förbjuda muslimer att åka till hans land men som på sitt första egna
utlandsbesök åker till Saudiarabien och fixar ett vapenavtal värt 960 miljarder
kronor. Sopkvast är rätta medlet för såna typer.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Syrenerna!
Färgerna, formerna, dofterna!
Diss: Det blev inte många dagar mellan hägg och syren i år,
men ledigt får en ta sig ändå.