Ibland känner jag att det skaver i det här
reformationsfirandet. Något som liksom ligger som en liten sten i skon som
känns vid vissa fotnedsättningar. Jag tar av mig skon, tar fram den lilla stens
och försöker klura ut vad det där skavet kan stå för. På folkhögskolan talar vi
mycket om samhället och vikten av att hålla ihop och motverka polarisering.
Ändå är det viktigt att få vara sig själv och också låta den andre få vara just
den andre med de förutsättningar och gåvor hen har.
Det är nog just där: när vi ska försöka definiera vad som
är specifikt lutherskt, evangeliskt, reformatoriskt. Som en naturlig konsekvens
blir det en ”de där-ning” för att använda biskop Åkes nya begrepp, eftersom de som
inte är specifikt lutherska inte har det där som är så specifikt lutherskt och
som vi ju är så stolta över. Ska vi då verkligen hävda vår särart?
 |
| Jag googlade på "förgreningar"... |
Men trots allt kanske det går att hålla två tankar i huvet
samtidigt. Vi kan vara stolta över vårt lutherska arv, formulera teserna i
dagens kyrkoliv och på samma gång vara glada över de ekumeniska framstegen. Vi
kan lyfta fram det som är unikt i varje kyrkotradition och se det som en gåva
till hela kristenheten.
På Kyrkans Grundkurs läser vi samfundskunskap och eleverna
får de intervjua företrädare för olika traditioner och delta i deras
gudstjänster. Olikheterna blir tydliga, men inspirationskällorna flödar. Det
där var ju faktiskt en god tanke nu när jag fattar vad de menar, var en
kommentar från någon av eleverna. Så kan frejdigt sjungna läsarsånger eller
ortodox högtidlig närvaro med urkyrkokänsla bli nyttiga speglar för oss
svenskkyrkliga att reflektera oss själva i. För visst var det väl så Luther
tänkte: vad behöver vår tids människor för att se evangeliet i dess klara ljus
och vilka medel har vi att använda oss av för att nå dit?
Jag lägger tillbaka den där skavstenen i skon och låter
den vara en påminnelse om att vi inte firar reformationen för att vi tror att
vi är bättre än någon annan. Däremot kan vi vi vara tacksamma för det Luther
hjälpt oss att se, och för vad vi i vår kyrka kan bidra med i den stora härliga
brokiga skara som är Guds familj!
(Intro är Skara stifts tidning som riktar sig till anställda, förtroendevalda och ideella)
