Tillfälle till yttrandefrihet. Krönika i SLA 28 januari 2017

I en tid då vi på nytt och på allvar behöver fundera över vad demokrati och yttrandefrihet innebär kommer beskedet att Skövde kommuns Ungdomens Hus beslutat ställa in en föreläsning som bokats på initiativ av föreläsaren själv. Detta efter att en person som i flera sammanhang riktat kritik mot föredragshållaren nu även gett uttryck för sin åsikt på Ungdomens Hus evenemangssida på Facebook. 

Nu var det inte någon terrorist i stil med återvändande IS-soldat eller någon aktiv motorcykelgängmedlem som skulle tala, utan ickevåldsaktivisten och fredsaktivisten Martin Smedjeback. I många år har han och hans vänner kämpat för både nedrustning och djurens rättigheter och på så vis satt fingret på flera av svagheterna i vårt samhälle. 

Martin Smedjeback har suttit i fängelse av flera anledningar. 2008 tog de sig in i en vapenfabrik och förstörde granatgevär. Skadegörelse, menar en del, andra menar att det ger fokus åt den vapenexport Sverige sysslar med vilket innebär att det finns svenska vapen i konfliktområden som Somalia, Irak och Afghanistan. Sverige är en av världens största vapenexportörer sett till BNP. Det är inget annat än dubbelmoral när Sverige med ena handen exporterar vapen och med andra handen försöker arbeta för fred. Avrustningsaktivisternas motiv är förutom det opinionsmässiga att liv räddas genom att vapen förstörs. 

Så är det det här med djuren. Föreläsningens tema skulle ha varit Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor. Jag är inte vegan, men förstår den ideologi och teologi som värnar djurens rättigheter. Och djurrättsaktivisterna sitter inte bara i soffan - likt sådana som jag - och förfasas över livsmedelsindustrins ibland vedervärdiga djurhållning utan gör något åt det. Det handlar inte om att släppa ut minkar i naturen vind för våg utan att, som i burhönsaktionerna, ge hönor som strax skulle avlivas för att de inte längre var högproduktiva i äggfabriken en möjlighet till liv och frihet. Martin Smedjeback har suttit i fängelse, inte för att han har våldtagit eller mördat utan för att han har räddat livet på hönor. 

För detta får han epitetet ekoterrorist och Skövde kommun tycker att det blir för kontroversiellt och det blir skrivelser på sociala medier och mail som personalen inte har tid att besvara. Men yttrandefriheten måste få kosta på. Det här blir ett utmärkt exempel för kommunen att lägga fokus på en fråga som engagerar många ungdomar, som inte ser något kontroversiellt med varken köttfria måndagar i skolrestaurangerna eller mer uppseendeväckande aktioner. Inte för att de själva skulle befria kalkoner, men vi inspireras av människor som tar livet på allvar. 

Det här med civil olydnad kan få större utbredning i samhället än att gälla granatgevär och djurindustri. Vi ser hur mänskliga rättigheter ifrågasätts och den civila olydnaden blir aktuell när ett lands lagar hotar att skada människor eller djur. Till skillnad från allmän skadegörelse handlar det om att stå för det en gör, att inte maskera sig eller använda våld, att stanna kvar på brottsplatsen och invänta polis, att förklara varför aktionen sker och att motivet ska vara ideologiskt eller politiskt. 

Det är inte för alla, men några ser det som sitt kall att bedriva opinionsarbete med dessa metoder. Och våra ungdomar, som ibland beskylls för att vara oengagerade, skulle inte alls bli skadade eller hjärntvättade av Martin Smedjeback. Min mening är att de istället skulle få ytterligare inblick i några av vårt lands mer tveksamma förehavanden. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Engagerade människor

Diss: Svensk vapenexport och djurens lidande i livsmedelsindustrin

Maskrosor och människor...

Visst är det märkligt att människor kan resa hundratals mil för att se på en sällsynt fågel, men att vissa vänder bort blicken när hen ser...