Tillfälle till yttrandefrihet. Krönika i SLA 28 januari 2017

I en tid då vi på nytt och på allvar behöver fundera över vad demokrati och yttrandefrihet innebär kommer beskedet att Skövde kommuns Ungdomens Hus beslutat ställa in en föreläsning som bokats på initiativ av föreläsaren själv. Detta efter att en person som i flera sammanhang riktat kritik mot föredragshållaren nu även gett uttryck för sin åsikt på Ungdomens Hus evenemangssida på Facebook. 

Nu var det inte någon terrorist i stil med återvändande IS-soldat eller någon aktiv motorcykelgängmedlem som skulle tala, utan ickevåldsaktivisten och fredsaktivisten Martin Smedjeback. I många år har han och hans vänner kämpat för både nedrustning och djurens rättigheter och på så vis satt fingret på flera av svagheterna i vårt samhälle. 

Martin Smedjeback har suttit i fängelse av flera anledningar. 2008 tog de sig in i en vapenfabrik och förstörde granatgevär. Skadegörelse, menar en del, andra menar att det ger fokus åt den vapenexport Sverige sysslar med vilket innebär att det finns svenska vapen i konfliktområden som Somalia, Irak och Afghanistan. Sverige är en av världens största vapenexportörer sett till BNP. Det är inget annat än dubbelmoral när Sverige med ena handen exporterar vapen och med andra handen försöker arbeta för fred. Avrustningsaktivisternas motiv är förutom det opinionsmässiga att liv räddas genom att vapen förstörs. 

Så är det det här med djuren. Föreläsningens tema skulle ha varit Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor. Jag är inte vegan, men förstår den ideologi och teologi som värnar djurens rättigheter. Och djurrättsaktivisterna sitter inte bara i soffan - likt sådana som jag - och förfasas över livsmedelsindustrins ibland vedervärdiga djurhållning utan gör något åt det. Det handlar inte om att släppa ut minkar i naturen vind för våg utan att, som i burhönsaktionerna, ge hönor som strax skulle avlivas för att de inte längre var högproduktiva i äggfabriken en möjlighet till liv och frihet. Martin Smedjeback har suttit i fängelse, inte för att han har våldtagit eller mördat utan för att han har räddat livet på hönor. 

För detta får han epitetet ekoterrorist och Skövde kommun tycker att det blir för kontroversiellt och det blir skrivelser på sociala medier och mail som personalen inte har tid att besvara. Men yttrandefriheten måste få kosta på. Det här blir ett utmärkt exempel för kommunen att lägga fokus på en fråga som engagerar många ungdomar, som inte ser något kontroversiellt med varken köttfria måndagar i skolrestaurangerna eller mer uppseendeväckande aktioner. Inte för att de själva skulle befria kalkoner, men vi inspireras av människor som tar livet på allvar. 

Det här med civil olydnad kan få större utbredning i samhället än att gälla granatgevär och djurindustri. Vi ser hur mänskliga rättigheter ifrågasätts och den civila olydnaden blir aktuell när ett lands lagar hotar att skada människor eller djur. Till skillnad från allmän skadegörelse handlar det om att stå för det en gör, att inte maskera sig eller använda våld, att stanna kvar på brottsplatsen och invänta polis, att förklara varför aktionen sker och att motivet ska vara ideologiskt eller politiskt. 

Det är inte för alla, men några ser det som sitt kall att bedriva opinionsarbete med dessa metoder. Och våra ungdomar, som ibland beskylls för att vara oengagerade, skulle inte alls bli skadade eller hjärntvättade av Martin Smedjeback. Min mening är att de istället skulle få ytterligare inblick i några av vårt lands mer tveksamma förehavanden. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Engagerade människor

Diss: Svensk vapenexport och djurens lidande i livsmedelsindustrin

Obamas farväl. Krönika i SLA 21 januari 2017

Vi är många som den senaste tiden i olika sammanhang gett uttryck för vår längtan efter ledare som förmår förklara de stora sammanhangen för oss, som förmår peppa oss istället för att diskvalificera motståndare eller förlora sig i skattetekniska resonemang som endast ekonomistudenterna hänger med i. 

VI längtar efter den stora berättelsen, sammanhanget vi kan spegla våra egna liv och strävanden i. En del av oss har en andlig övertygelse som så att säga ligger som ett ackord i bakgrunden. I bästa fall är det inte en filterbubbla utan en grundförutsättning för tillit och trygghet. 

Men Sverige är med rätta en sekulariserad stat och lagstiftningen vilar inte på explicit uttryckta kristna ideal, även om tio Guds bud med några undantag kan översättas till sekulär lag. 

Därför var det en fröjd att höra den förre presidenten Barack Obamas avskedstal i den där kongresshallen i Chicago. Jag brukar dela viktiga händelser med eleverna i mina livskunskapskurser och det här var ett av dessa tillfällen. Det var ett historiskt tal i ett historiskt skede i en tid som är omättligt intressant för den samhällsintresserade.  

Obamas tal har också hyllats av retorikexperterna. Välkomponerat med både humor och allvar. Regisserat men samtidigt spontant när han elegant höll tråden även om publiken med jämna mellanrum skanderade four-more-years! Det viktigaste är dock att Obama genom rutan inger hopp för framtiden när han ger sin grundkurs i demokrati. Det spelar ingen roll hur ett lands grundlagar ser ut. Det som får demokratin att fungera är inställningen hos varje enskild individ. Utvecklingen fortsätter med två steg framåt och ett steg tillbaka. Men varje framgångsrik förändring har alltid börjat med engagerade människor som vill något annat än det de är satta i, som vill att världen ska bli lite bättre. Från slaveri till frihet. Från förtryck av arbetarklassen till starka fackföreningar. Nu väntar världen på att klimatfrågorna ska lösas - och vad som ska hända i de städer lågkonjunkturen dragit fram och lämnat tomma fabrikslokaler efter sig.  Donald Trump har inget att säga i klimatfrågan men kanske har han ingett någon form av hopp i den arbetslösa medelklassen. Om fyra år får vi se resultatet av den nye presidentens ansträngningar - om han nu sitter så länge. Det han tänkte skulle bli en bal på slottet kanske bara blir en ändlös serie sammanträden och konferenser. 

Donald Trump och hans anhängare målar i och för sig också upp en världsbild för oss. Men den är full av förenklade förklaringar om vilka som bär skulden för både det ena och det andra, och att ställa minoriteter mot varandra har aldrig lett till något gott. Obama gav i sitt tal uttryck för (även om han inte direkt syftade på sin efterträdare) att demokrati är något som varje medborgare ansvarar för och därför är det inte kört. Det blir bara lite mer jobb för liberala krafter att stå upp för liberala värden. Och det, tänker jag, gäller i vår del av världen också. Med Brexit får europavännerna än en gång förklara tanken med en gemensam ekonomi och marknad, och det är nog bra. För vem vet om unionen står kvar om femtio år? 

You have made me a better president, a better man, sa Barack Obama med tårar i ögonen. Det om något är ett erkännande av att makten utgår från folket och att samverkan är det enda rimliga. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss. Familjen Obama får äntligen en långsemester!

DIss: Den där åttaårsgränsen i USA. Är den så bra egentligen? 

Butikshyfs. Krönika i SLA 14 januari 2017

pixabay.com
Jag läste i veckan en krönika från tidningen Handelsnytt där en butiksanställd på ett upplyftande sätt beskrev vilka vanliga irritationsmoment vi konsumenter utsätter våra medmänniskor i butikerna för. Alltså, inte dom vi köar ihop med utan dom som är anställda för att shoppingen ska gå så smidigt som möjligt. 

Somligt är ganska uppenbart. Att inte lägga tillbaka varor som en ångrar på ett helt annat ställe än vad den ursprungligen hämtades från är väl ganska självklart. Och att en del personer börjar halsa ur flaskan eller låter ungarna gnaga på chokladbiten innan varorna är betalda tycker jag skulle bedömas som snatteri. Att inte komma farande en minut innan det stänger är väl heller inget rekommendabelt. 

Att inte bygga varuberg eller låta bli att vända streckkoden mot sig är något som jag emellanåt är dålig på, vilket ska förbättras under detta år. Däremot är jag ganska bra på att vara snabb med kortet och slå in koden medan kassören scannar in varorna, så kön sinkas inte i onödan. 

Det där med självscanning har jag slutat med. Efter att en gång ha råkat ut för att en kvist tomater inte blev inscannade ordentligt skämdes jag så mycket att jag inte besökte den butiken på säkert en månad. 

Det som dock ger mig en besk eftersmak i den butiksanställdes krönika var att så många kunder låter bli att hälsa eller svara på tilltal. Det borde ju inte vara så svårt att säga hej till personen i kassan eller svara med ett glatt tack detsamma när personalen önskar en trevlig helg. I en värld som så mycket präglas av avståndstagande och slutenhet gör vi faktiskt skillnad om vi försöker vara lite vardagstrevliga mot varandra. Och att hälsa tillhör väl ändå vanligt hyfs. 

Jag konsulterade också Magdalena Ribbings etikettregler och även hon finner anledning att uppmärksamma självklarheter som att inte köra med personalen, riva ner varor eller prata i mobiltelefonen vid kassan. Uppträd vänligt och se glad ut, det skadar aldrig. 

Varje arbetsplats har naturligtvis sina oskrivna regler och risk för irritation finns alltid där människor mer eller mindre frivilligt interagerar. Att inte uppta folks tid i onödan är alltid bra, liksom att fråga om det går bra att talas vid några minuter om inte tid har bokats. 

Flera sociologer, däribland den nyss avlidne Zygmunt Bauman, har medvetandegjort oss om att det blir en alltmer skarp diskrepans mellan onlinelivet på datorn och mobilen där vi umgås med människor vi själva väljer och får nyheter levererat till oss utifrån vad vi tidigare läst (den kända filterbubblan) och den där världen utanför där vi oavsett om vi vill det eller inte får interagera med människor som vi inte alltid väljer att interagera med. Det är inget bekymmer så länge vi förstår att vi bör agera på olika sätt. På sociala medier kan vi ignorera människor som vi inte väljer att ha kontakt med, men kassörskan på närköpet som arbetar både kvällar och helger för att vi ska kunna handla mjölk när det passar oss får vi faktiskt inte nonchalera. I livet utanför bubblan måste vi helt enkelt vara vänliga även mot dem som vi inte är vänner med. Tänk att detta ska behöva påpekas. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Butiksanställda - vilket tålamod ni har!

Diss: Mina felvända varor  - jag lovar att skärpa mig! 

Cosmopolitanism

Hur kan vi leva med våra olika kulturer tillsammans i en värld?

Hur kan vi lära oss om varandra, av varandra?

Vilka svårigheter kan vi uppleva i mötet med människor med andra kulturer?
Vad hindrar oss att möta människor med andra kulturer?


Hur ska vi - landet Sverige - tänka?

Anpassning  - vem, vad, hur?

Vad är skillnad mellan integration och assimilering?

Integration= en process som innebär att en människa från en annan kultur får en plats i majoritetsamhället men kan samtidigt behålla sin kulturella identitet. Om detta lyckas får vi ett mångkulturellt samhälle.

Assimilering= en person från en annan kultur lämnar sin kulturella identitet i mötet med majoritetsamhället.

Motsatsen till kosmopolitism...
Främlingsrädsla / xenofobi
Främlingsfientlighet
Etnopluralism


......

Erik Gandinis film Cosmopolitanism

Vintervila. Krönika i SLA 7 januari 2017

Så är helgerna över och vardagen tar vid. Ni som hade originalgranar inne har nu påbörjat den vilda jakten på granbarr som i enlighet med naturen sätter sig precis överallt. Julskinkan är nedtärnad och nedfryst i väntan på kommande pasta carbonaras och är en inte rätt lyxproblematiskt trött på After Eight nu? 

För egen del är det andra året i rad som jag passat på att ta en rejäl vintervila mitt i helgerna. Jag har länge varit tveksam till det där med retreater. Varför åka iväg till något vackert ställe med en massa trevligt och intressant folk och så inte få prata med dem? Jag tyckte att retreatens idé i sig verkade världsfrånvänt och tråkigt. Kanske är min andlighet väldigt nyttofixerad, jag har inte förstått hur någonting ska kunna hända av att … göra ingenting. 

Men faktum är att det är oerhört intensivt att vara på retreat. För den oinvigde kan berättas att en retreat handlar om att åka iväg för en kortare eller längre tid för att i avskildhet be, meditera, promenera, tänka, läsa, skriva, äta, fira andakt och mässa, sova. Ett antal människor samlas alltså för att vara tysta tillsammans och i enskildhet. Att under måltider och gemensamma meditationer vara tyst tillsammans med andra innebär att tankarna får vandra fritt utan att bli avbrutna. Jag behöver inte tänka på min yta, på att uttrycka mig välformulerat eller tankeväckande, utan får tänka färdigt mina egna tankar. Detta kan låta högst individualistiskt men faktiskt är det det mest kollektiva sammanhang jag någonsin varit med om. Ordlös kommunikation är så mycket starkare än vad artigt formulerade fraser någonsin kan bli. På något sätt ser alla till att alla får vad hen behöver av den mat som vackert upplagd skickas runt. På något sätt får alla plats runt den värmande elden. 

Meditation, eller kontemplation, handlar om att gå in i sig själv men framför allt att vara medvetet betraktande. Förundran över de små tingen öppnar upp för mystiken i tillvaron. Oavsett om vi tillskriver skapelsen en aktivitet av en högre makt eller biologiska processer av icke-sakralt slag (själv kan jag omöjligt skilja dessa åt) är det svårt att inte fyllas av tacksamhet och förundran över de tillsynes små tingen. Vid en frukost uppenbarade sig både hackspetten och domherren med sitt entourage av gråsparvar och blåmesar.  Det var en skönhetsupplevelse som påminde mig om att det finns stunder som inte kan pressas fram av egen vilja eller egen kraft utan som bara kommer till oss när stunden och tillfället ges. Vi kan googla fram hackspetten på en tusendels sekund med rätt bredbandshastighet och vi kan chatta med hackspettsfantaster över hela världen, men att få se den äta frukost i all sin prakt är få människor förunnat. De bästa stunderna i livet beror inte på vår egen duktighet eller duglighet. De kommer till oss som gåvor från ovan. 

Så är vardagen tillbaka och jag hoppas att du får stunder av uppmärksam vila i din vardag. Livet är det som pågår medan vi redan är inne i planeringen för nästa kvartal. Men det är nu vi lever. Jag hoppas kunna stanna kvar i stunden lite mer än vad jag hittills hunnit med. Kalla det meditation, mindfulness, bara vara, egentid eller vad du vill. Jag ska iallafall öva mig i att höra mina egna andetag och hjärtslag i viloläge. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Vintervila. 

Diss: Det som inte får plats i mitt hjärta får segla förbi utan att jag tar nån större notis om det. 

Intresserad? Läs mer på Wetterhus Retreatgårds hemsida

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...