 |
| pixabay.com |
Jag läste i veckan en krönika från tidningen Handelsnytt där en butiksanställd på ett upplyftande sätt beskrev vilka vanliga irritationsmoment vi konsumenter utsätter våra medmänniskor i butikerna för. Alltså, inte dom vi köar ihop med utan dom som är anställda för att shoppingen ska gå så smidigt som möjligt.
Somligt är ganska uppenbart. Att inte lägga tillbaka varor som en ångrar på ett helt annat ställe än vad den ursprungligen hämtades från är väl ganska självklart. Och att en del personer börjar halsa ur flaskan eller låter ungarna gnaga på chokladbiten innan varorna är betalda tycker jag skulle bedömas som snatteri. Att inte komma farande en minut innan det stänger är väl heller inget rekommendabelt.
Att inte bygga varuberg eller låta bli att vända streckkoden mot sig är något som jag emellanåt är dålig på, vilket ska förbättras under detta år. Däremot är jag ganska bra på att vara snabb med kortet och slå in koden medan kassören scannar in varorna, så kön sinkas inte i onödan.
Det där med självscanning har jag slutat med. Efter att en gång ha råkat ut för att en kvist tomater inte blev inscannade ordentligt skämdes jag så mycket att jag inte besökte den butiken på säkert en månad.
Det som dock ger mig en besk eftersmak i den butiksanställdes krönika var att så många kunder låter bli att hälsa eller svara på tilltal. Det borde ju inte vara så svårt att säga hej till personen i kassan eller svara med ett glatt tack detsamma när personalen önskar en trevlig helg. I en värld som så mycket präglas av avståndstagande och slutenhet gör vi faktiskt skillnad om vi försöker vara lite vardagstrevliga mot varandra. Och att hälsa tillhör väl ändå vanligt hyfs.
Jag konsulterade också Magdalena Ribbings etikettregler och även hon finner anledning att uppmärksamma självklarheter som att inte köra med personalen, riva ner varor eller prata i mobiltelefonen vid kassan. Uppträd vänligt och se glad ut, det skadar aldrig.
Varje arbetsplats har naturligtvis sina oskrivna regler och risk för irritation finns alltid där människor mer eller mindre frivilligt interagerar. Att inte uppta folks tid i onödan är alltid bra, liksom att fråga om det går bra att talas vid några minuter om inte tid har bokats.
Flera sociologer, däribland den nyss avlidne Zygmunt Bauman, har medvetandegjort oss om att det blir en alltmer skarp diskrepans mellan onlinelivet på datorn och mobilen där vi umgås med människor vi själva väljer och får nyheter levererat till oss utifrån vad vi tidigare läst (den kända filterbubblan) och den där världen utanför där vi oavsett om vi vill det eller inte får interagera med människor som vi inte alltid väljer att interagera med. Det är inget bekymmer så länge vi förstår att vi bör agera på olika sätt. På sociala medier kan vi ignorera människor som vi inte väljer att ha kontakt med, men kassörskan på närköpet som arbetar både kvällar och helger för att vi ska kunna handla mjölk när det passar oss får vi faktiskt inte nonchalera. I livet utanför bubblan måste vi helt enkelt vara vänliga även mot dem som vi inte är vänner med. Tänk att detta ska behöva påpekas.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Butiksanställda - vilket tålamod ni har!
Diss: Mina felvända varor - jag lovar att skärpa mig!
