Jo, jag vet att jag har skrivit spaltmeter text om flyktingar och asylrätt och mänskliga rättigheter. För en del har det blivit flera ögonöppnare. Andra irriterar sig av olika skäl. Därför är det med viss bävan som jag nu låter er läsa ytterligare en kvarts kvadratmeter i detta ämne.
För när twitter och insändarsidan rasar över att riksdagsledamot Monica Green jagat en pokemon under riksmötets öppnande, häpnar jag över bristen på raseri över att polisen nu får regeringens uppdrag att intensifiera jakten på flyktingar. Alltså de flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar och som inte frivilligt återvänder till hemlandet.
 |
| pixabay.com |
Polisen ska kunna gå in på arbetsplatser och göra kontroller utan att det finns någon brottsmisstanke. Det räcker med Kling och Klang genom fönstret ser en pizzabagare med mörkt hår och bruna ögon för att kunna kliva på och genomföra en så kallad inre gränskontroll. Saknas ID-handling kan fingeravtryck tas. Detta gäller också för barn. Vidare ska fler individer kunna låsas in på förvar - alltså även barnfamiljer. Om du är osäker på vad Migrationsverkets förvar innebär, rekommenderar jag att du ser någon av de dokumentärer som producerats de senaste åren.
Vän av ordning tänker naturligtvis att den som fått avslag på sin asylansökan naturligtvis ska tacka Migrationsverket för besväret, packa väskorna och boka flygbiljett tillbaka till helvetet. Många gör naturligtvis så. En del tar tillbaka sin ansökan under utredningens gång eftersom de förstår att möjligheten att återförenas med familjen i Sverige är obefintlig.
Andra håller sig undan. De individer jag mött är inga så kallade välfärdsflyktingar som endast kommit till vårt land för att få en livstids försörjning. Naturligtvis finns den typen också, men det är inte dem jag beskriver här och bara för att några utnyttjar systemet ska inte alla drabbas. Särskilt inte barnfamiljerna.
Det handlar om människor som kommer från länder utan fungerande rättssystem. Migrationsverket har en lista på de länder som anses vara säkra att leva i, och denna landsinformation ligger till grund för besluten. Det innebär att familjer som hotas av kriminella och korrupta ligor skickas tillbaka med hänvisning till att eventuella hot kan anmälas till polisen. Att polisen eller säkerhetstjänsten många gånger ligger bakom hoten är det inget som bekymrar Migrationsverket.
Vidare kan flyktingar från Irak och Afghanistan skickas tillbaka om de kommer från en plats där Migrationsverket inte anser att det råder krig. Att de när som helst kan dras in i kriget är inget som bekymrar Migrationsverket. I europeiska länder råder visserligen inte krig men fejder mellan olika familjer i balkankrigets spår och inte minst i Albanien är ingenting som anses vara särskilt hotfullt. Hör någon av sig med dödshot, är det bara att ringa polisen, anser Migrationsverket.
Så har vi alla dom som inte har något hemland. De som har levt som flyktingar i hela sitt liv. Eller som kommer från ett land som inte tar emot dem. De som har ID-handlingar med nationalitetsbeteckningen statslös. De jagas inte ut. Men de får ingen hjälp. De lever i ett ingenmansland och lever som hemlösa trots att de kan och vill studera, jobba, bidra till samhället. Det är dock ingenting som Migrationsverket behöver bekymra sig om. Inte heller om dem som tjänat några tusenlappar för lite om året för att ha kvalificerat sig för uppehållstillstånd. Eller för dom som fått avslag för att de fått för dålig hjälp av advokaten och eller tolken i asylutredningen.
När den nya, tillfälliga asyllagen infördes i somras (läs gärna min analys) trodde jag att botten var nådd. Tillfälliga uppehållstillstånd, starkt begränsad möjlighet till familjeåterförening och avvisning från boenden vid negativt beslut är åtgärder som starkt bidrar till ifrågasättandet av Sverige som en generös och humanitär nation.
När polisen nu får ytterligare direktiv att jaga de flyktingar som fått negativa asylbesked är det som att botten går ur. Den politik som för bara ett år sen ansågs vara främlingsfientlig är nu svensk lag. Visst har Sverige tagit ansvar. Men, som komikerparet Filip och Fredrik visat nyligen så har Sveriges andel i flyktingmottagandet i år motsvarat två millimeter av den fem meter långa smörgåstårta som representerar de sextiofem miljoner människor som befinner sig på flykt just nu. Noll komma noll fyra procent. Googla gärna på Filip och Fredrik, smörgåstårta och asylpolitik för en lättfattlig genomgång i ämnet.
Regeringen vill inte ha ett skuggsamhälle där människor lever på gatan eller där människor jobbar svart under slavliknande förhållanden. Men det skuggsamhället finns redan. Det är barnfamiljer som lever tack vare stöd från vänner som värnar om mänskliga rättigheter. Som inte står ut med att barn oavsett nationalitet endast lever på skolmaten de får de dagar de går till skolan. Som blandar ut chokladpulvret i vatten istället för mjölk. Som äter en halv burk krossade tomater till middag. Vi är några som fortfarande vill något annat. Och vi tänker inte ge oss. Se där, en spaltmeter till.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Ni som fortfarande orkar!
Diss: Svensk asylpolitik.
Läs mer:
