Gör skillnad. Krönika i SLA 24 januari 2014


Jag läste Johan Perssons och Martin Schibbyes ”438 dagar”. De berättar om flykt i öknen undan regimsoldater, om kackerlackor och råttor i fängelset, och om vänskap och överlevnadstips bland medfångarna. Den aktualiserar ytterst viktiga frågor som vi vanliga mediekonsumenter kanske inte reflekterar över särskilt ofta.

När jag sprungit förbi löpsedlarna om Johan och Martin har jag nog mer än en gång lite vårdslöst tänkt att man nog får räkna med vissa risker om man ger sig in i så farliga projekt. Är det inte lite väl klantigt att korsa gränsen mellan Etiopien och Somalia utan visum?

Men genom alla de drygt trehundra sidorna finns reflektionen. Journalister och fotografer åker världen över för att dokumentera och rapportera om brott mot mänskliga rättigheter. Martin och Johan ville finna bevis för att det pågår ett folkmord i Ogaden.  Naturligtvis hade de inte fått visum om de berättat vad de tänkte göra. För att nå sitt syfte - att låta människor få reda på missförhållanden - var de tvungna till civil olydnad.  Att råka illa ut, var en risk de var villiga att ta.

Jag skulle önska att fler vågade agera visselblåsare. I stort som smått går det faktiskt att göra skillnad. Minns undersköterskan Sarah som genom sina avslöjanden om vanvård fick en ändring i socialtjänstlagen. En del av dessa går över den lagliga gränsen. Att dokumentera hur hönor har det i sina burar innebär kanske att en lagårdsdörr måste forceras. Rosa Parks vägrade att lämna sin sittplats på bussen till en vit man, även om lagen föreskrev det. Hennes vägran blev startskottet för den moderna amerikanska medborgarrättsrörelsen. Edward Snowden lever fortfarande i exil.

Idag när var och varannan går runt med fullt fungerande kameror med eller utan filmfunktion i kamerorna, finns fler möjligheter till visselblåsande. Låt oss få se hur våra äldres matlådor ser ut. Filma hur kusligt det kan vara när lastbilar kör förbi i 100 kilometer i timman där barnen står och väntar på bussen. Lägg ut foton på ostädade toaletter i era barns skolor och kräv förändring.

På Skaraborgs sjukhus får man inte fotografera. Här blir civilt olydigt mobilfotande nödvändigt den dag brister i omvårdnad eller hygien behöver dokumenteras. Upptäcker du en kackerlacka i patientsalen och personalen undrar vilken diagnos du har (ja, i dessa dagar kan man inte vara alltför säker), återstår att lägga ut beviset på Instagram.   

Hiss: Modiga människor

Diss: Den senaste gruppvåldtäkten i Indien

Minnesdagen för förintelsens offer 27 januari

Måndagen den 27 januari uppmärksammas Minnesdagen för förintelsens offer. I Svenska kyrkan bjuder vi traditionsenligt in gymnasieelever till en föreläsning, och på kvällen erbjuds allmänheten samma föreläsning. Det här året är vi glada att ha Brian Palmer hos oss! 
Läs mer om Minnesdagen på Forum för levande historia



BRIAN PALMER: HJÄLTAR VI BÄR MED OSS

Måndag 27 januari kl 19 i S:ta Helena kyrka
Antropologen Brian Palmer är fascinerad av individer som riskerar allt för en mänskligare värld. Han samlar visdom från heroiska liv och applicerar den på vardagliga frågor om att överleva som idealist i en oförlåtande värld. Vad kan våra modigaste samtida och vänner lära oss om hur man ska leva?
Brian Palmer har tidigare undervisat vid Harvard, men finns nu vid Uppsala universitet samtidigt som han är verksam som föreläsare och författare. I oktober kom boken "101 historiska hjältar", som han skrev tillsammans med Ola Larsmo. Sommarpratade 2013 i P1. 
Fri entré - välkommen!



Ett liv i kylan

Tre minuter, inte mer, den fjärde tar aldrig slut.
Tre tiggare, nej fyra. Med steg som inte går fort, på tre minuter, inte ens ett kvarter, möter Du. Först sitter du mot en vägg, din kaffemugg gås förbi, tyst viskar jag "Gud give att förakt inte kommer från mig, jag måste i allafall möta din blick, Du ser det och du säger de få ord du kan på mitt språk fast jag redan släppt Din blick, du vet att jag går förbi.

Snart är Du där igen, du ges samma blick och jag ber "välsignelse vill jag lägga i din kaffemugg", där Du sitter lurad också du mot en vägg. Dessa förbannade väggar! Innanför allt och utanför inget. Du säger inget den här gången Din blick är redan död, min är döende.

Så sitter Du äntligen lutad mot en vägkon, en gatusten, som skall hindra, och jag går bakom Din rygg, du ser inte mig, jag inte Dig, du vet ingenting men Du vet att Du lät mig av barmhärtighet, slippa se Ditt ansikte.

Tre minuter, endast tre minuter, tre ansikten, men jag såg bara två.

Du vet att jag också tigger, att också jag vill slippa förakt, vill bli välsignad, och Du vet att när någon går bakom min rygg vill jag slippa se det.

Du lär mig att en fjärde minut aldrig tar slut, men att Du aldrig går bakom ryggen, sådant gör bara vi.




Magnus Olsson, präst i Stockholm



Se Expressens bild på kvinnan som ger fingret åt David, 24, som tigger ihop mat till sin 2-åriga dotter. 

Gravid tigger på gatan

Tillbaka på Stora Ekeberg


I går återvände Anne-Marie och jag till Stora Ekeberg, flyktingförläggningen i Axvall.  Vi hade inte varit där sedan i somras, men nu hade vi lovat att hälsa på några av dem som brukar komma till oss på Lyktan på måndagar. En av våra volontärer tog emot oss.

Julgardinerna hängde kvar. Nu bor här inte 160 personer, utan 350. Det är inte undra på att vi har över hundra personer varje måndag som gäster. De flesta från Ekeberg, några från Skövde, Tidan, Moholm, Hjo, Töreboda.


Det är inte mycket av in - eller utflyttning från Ekeberg. Stället är fullt, och de som nu får uppehållstillstånd har inga lägenheter att flytta till.

Bilderna talar för sig själva. Det är slitet. Det skulle behövas renovering, uppfräschning och inredning.





Tv-rummet. Om tv:n hade fungerat.
Mat serveras i matsalen,
men den som vill kan laga
till något enkelt i pentryt.
















Men trots känslan av tomhet, uppgivenhet, finns här en värme och hjälpsamhet bland de boende som blir påtaglig. Det är mycket värt.

Men väntan är olidlig för många. Vi möter ingen som klagar på standarden. Däremot lider många av sysslolösheten. De är vuxna människor som vill jobba, lära sig svenska, starta sina nya liv. De vill inte spela pingis eller ta skogspromenader.

Nu får de allra flesta syrier uppehållstillstånd. Undantagen är om de har medborgarskap i  ett ytterligare land, samt om de råkat hamna i  ett annat EU-land innan de kommit till Sverige.

Korridor-lek.
Tvättstugan.

   












Handläggningstiderna är ändå långa. Många väntar också på att deras familjemedlemmar ska kunna komma hit på säkert och tryggt sätt.

  En av killarna har en barnsäng bredvid sin egen. Den symboliserar hoppet om att få återse sin son och fru som är kvar i ett flyktingläger någonstans i  Mellanöstern.
        




Noterat från förra besöket
Om Lyktan



Svenska kyrkan i Skövde och Frälsningsarmén vill bistå flyktingar och andra behövande med kläder, skor, husgeråd mm. Välkommen till Lyktan, vår lokal på Mariestadsvägen 98 (baksidan av huset) om du behöver något eller om du vill bidra med något. Vi har öppet måndagar mellan 8 och 15. Inlämning av gåvor sker måndagar 8-15, onsdagar 9-12, 16-18. 

Vill också göra en liten puff för vårt plusgironummer 181 95 76 -8 (märk Lyktan) om du vill ge en gåva till hyran för vår lokal. 

Tack för att du vill vara med och göra skillnad!

Vår facebooksida heter Medmänskligt nätverk i Skövde.

Välkommen hem! Krönika i SLA lördagen den 18 januari

Då har jag gjort debut som krönikör i SLA! Varje lördag kommer jag att skriva, och den första sammanföll med invigningsdagen av vår S:ta Helena kyrka.

Idag återinvigs S:ta Helena kyrka. ”Välkommen hem!” är budskapet. En efter en blir de olika entreprenörerna för bygg, el, gjuteri, vvs, konst färdiga och kan beskåda sina insatser för vår stad. För kyrkan har betydelse i vår stads liv, oavsett om man definierar sig som engagerad, troende, längtande, sökande eller allmänt kulturintresserad.

S:ta Helena kyrka är vardagsrum och högtidsrum för alla som på olika sätt får anledning att besöka henne. Det handlar om dop, vigslar och begravningar. Konserter och gudstjänster.
Välkommen hem och titta på konsten! En del är gammalt och en del är nytt. Gerd Allerts väv i koret med korset som silar dagsljuset genom sina trådar, finns kvar. I de främre nyinredda rummen finns Lena Lerviks skulptur Ömhetens Madonna, och Henrik Allerts bidrag är en blå ängel mot guldbakgrund.

Välkommen hem och tänd ett ljus i den nya ljusbäraren. (En del föredrar att gå in i kyrkan när ingen gudstjänst pågår. Det finns uppenbarligen en längtan efter stillhet och rymd). Ljusbäraren, som är ritad av Åsa Blixt och tillverkad av Furhoffs, tar upp tematiken i det innertak som placerades där 1972.

Den som flanerar i kyrkan dessa dagar får vara med om en rad kulturhistoriska händelser. Häromdagen var det dags att hänga tillbaka den stora 1600-talsljuskronan. Den har varit på restaurering hos Skara Gelbgjuteri, och detta var deras sista projekt. Gelbmästare Lennart Dickens såg mer än stolt ut när kronan kom på plats.

Själv upptäcker jag nya saker hela tiden, och flera gånger har jag gått tillbaka till bilder från ”förr” för att jämföra nutid och historia. Genom att tala med besökare får jag också inspiration till nya predikningar utifrån deras reflektioner.

Idag återinvigs kyrkan. Traditionsenligt kommer biskopen och inleder med att banka med sin käpp (kräklan) på kyrkporten. Det är inte ofta man får vara med om! Alla som sitter inne i kyrkan kommer att kunna se detta på väggarna i koret eftersom vi direktsänder via kamera och projektor. 

Nya tekniska möjligheter finns ju naturligtvis i S:ta Helena kyrka. Bild och ljud i toppklass. Trådlöst nätverk. Och i mixerbordet en sladd som vi kan koppla in i våra iPhones och spela musik direkt i högtalarna. Mäktigt och funktionellt.  Välkommen hem!

Karin Långström Vinge



Tal vid barnmorskeexamen 10 jan 2014

Grattis ! Vilken dag! Ni är en samling alldeles nya barnmorskor på väg ut i arbetslivet. En hel del arbete i form av studier och praktik naturligtvis, och förhoppningsvis nya vänner och blivande arbetskamrater!

Till alla de fina ord som riktas till er idag, vill också jag foga några.

Vi har ju precis firat jul, och i kyrkans värld koncentreras firandet kring en – förlossning. När man läser de antika dokumenten kring Jesu födelse – eller journalanteckningarna enligt evangelisterna Lukas och Matteus, så upptäcker man att det finns med många änglar runtomkring.

Själva graviditeten meddelas av en ängel till Maria. Ängeln får ta emot alla frågor Maria har, och kan med sin lugnande närvaro ingjuta hopp och styrka.

När förlossningen väl är över är det änglar som registrerar den i världshistorien – genom vacker skönsång i himlens höjd för herdarna som vaktade får i natten.

Och det är en ängel som ger Josef, den stödjande partnern, råd och hjälp hur de ska fortsätta organisera sin vardag efter förlossningen.

Änglar och barnafödande hör alltså ihop. Och om vi tänker  i vår tid och våra sammanhang, så handlar änglaskapet kanske inte så mycket om mytiska varelser, utan människor av kött och blod som har förmågan, viljan och möjligheten att vara en stöttande, hjälpande medmänniska.

Lena och Elisabet, lärare på Barnmorskeprogrammet, delar ut broscher.
Ni har valt att viga era liv åt att hjälpa andra människor. Ni är i livets tjänst. Ni kommer att vara som änglar för många barn och föräldrar, men ni är vanliga människor också.
Ni kommer förstås att möta glädje, livslust och framtidstro. Men ni kommer också att finnas med i det svåraste helvete en människa kan vara i.

Ni kommer att behöva samarbeta och stötta varandra.  När du blir trött och modlös, vet att din ansträngning ändå är sedd och uppskattad.
  
När allting går som på räls och du har mycket att vara tacksam över – ta vara på dom stunderna.

Det krävs styrka för att vara tuff, men mod för att vara ömsint.
Det krävs styrka för att hålla garden uppe, men mod för att sänka garden.
Det krävs styrka för att känna någons smärta, det krävs mod för att känna sin egen smärta.
Det krävs styrka för att stå ensam, men mod för att luta sig mot någon.

Att ha en yrkesidentitet innebär mer än att få vissa arbetsuppgifter. Det innebär också att utifrån sitt yrke höja rösten, när man ser att människor far illa i olika system och strukturer. I ert fall har kollegor påvisat konsekvenserna av att det är för lite personal eller att ni inte får tillräckligt med återhämtning.  Det påverkar kvaliteten i vården och omsorgen, och på ett personligt plan kan det innebära väldigt mycket för det enskilda barnet och de födande föräldrarna.

Bild: Amnesty.se
Kort sagt handlar det om att bevaka de mänskliga rättigheterna. Det handlar om att stå upp emot våld mot kvinnor – inte endast behandla utan också påvisa konsekvenserna av till exempel könsstympning. Att stå upp för kvinnors rätt att bestämma när och med vem de vill ha barn.
I världen dör en kvinna varannan minut till följd av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Det är en människorättsskandal.


Att jobba med människor tar på en, kräver mycket energi, det vet ni.
Glöm därför inte bort att landa och vila dig emellanåt. .

Du vet själv vilka sammanhang eller aktiviteter just du behöver för att koppla av och ladda batterierna. Finn ny styrka i familjen, vännerna, naturen, i musik, konst, litteratur, eller i föreningslivet. Det är mycket viktigt för att hålla i längden.

Många människor kommer att få dig att tacka för sina liv. Du kommer med ljus och hopp, och bara genom din närvaro eller genom ett vänligt ord kan någon människas mörker förvandlas till ljus. Underskatta aldrig någonsin din betydelse!

Jag vill önska er allt gott och stor glädje framöver!  






Om "icke-religiösa" stilla rum. Krönika i SLA 7 okt 2017

Meditationsrummet på Skaraborgs sjukhus i Skövde. Foto: Anders Litborn (publicerad på svenskakyrkan.se/skovde Li...