Ett liv i kylan

Tre minuter, inte mer, den fjärde tar aldrig slut.
Tre tiggare, nej fyra. Med steg som inte går fort, på tre minuter, inte ens ett kvarter, möter Du. Först sitter du mot en vägg, din kaffemugg gås förbi, tyst viskar jag "Gud give att förakt inte kommer från mig, jag måste i allafall möta din blick, Du ser det och du säger de få ord du kan på mitt språk fast jag redan släppt Din blick, du vet att jag går förbi.

Snart är Du där igen, du ges samma blick och jag ber "välsignelse vill jag lägga i din kaffemugg", där Du sitter lurad också du mot en vägg. Dessa förbannade väggar! Innanför allt och utanför inget. Du säger inget den här gången Din blick är redan död, min är döende.

Så sitter Du äntligen lutad mot en vägkon, en gatusten, som skall hindra, och jag går bakom Din rygg, du ser inte mig, jag inte Dig, du vet ingenting men Du vet att Du lät mig av barmhärtighet, slippa se Ditt ansikte.

Tre minuter, endast tre minuter, tre ansikten, men jag såg bara två.

Du vet att jag också tigger, att också jag vill slippa förakt, vill bli välsignad, och Du vet att när någon går bakom min rygg vill jag slippa se det.

Du lär mig att en fjärde minut aldrig tar slut, men att Du aldrig går bakom ryggen, sådant gör bara vi.




Magnus Olsson, präst i Stockholm



Se Expressens bild på kvinnan som ger fingret åt David, 24, som tigger ihop mat till sin 2-åriga dotter. 

Gravid tigger på gatan

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...