Jag läste
Johan Perssons och Martin Schibbyes ”438 dagar”. De berättar om flykt i öknen
undan regimsoldater, om kackerlackor och råttor i fängelset, och om vänskap och
överlevnadstips bland medfångarna. Den aktualiserar ytterst viktiga frågor som
vi vanliga mediekonsumenter kanske inte reflekterar över särskilt ofta.
När jag
sprungit förbi löpsedlarna om Johan och Martin har jag nog mer än en gång lite
vårdslöst tänkt att man nog får räkna med vissa risker om man ger sig in i så
farliga projekt. Är det inte lite väl klantigt att korsa gränsen mellan
Etiopien och Somalia utan visum?
Men genom
alla de drygt trehundra sidorna finns reflektionen. Journalister och fotografer
åker världen över för att dokumentera och rapportera om brott mot mänskliga
rättigheter. Martin och Johan ville finna bevis för att det pågår ett folkmord
i Ogaden. Naturligtvis hade de inte fått
visum om de berättat vad de tänkte göra. För att nå sitt syfte - att låta
människor få reda på missförhållanden - var de tvungna till civil olydnad. Att råka illa ut, var en risk de var villiga
att ta.
Jag skulle
önska att fler vågade agera visselblåsare. I stort som smått går det faktiskt
att göra skillnad. Minns undersköterskan Sarah som genom sina avslöjanden om
vanvård fick en ändring i socialtjänstlagen. En del av dessa går över den
lagliga gränsen. Att dokumentera hur hönor har det i sina burar innebär kanske att
en lagårdsdörr måste forceras. Rosa Parks vägrade att lämna sin sittplats på bussen
till en vit man, även om lagen föreskrev det. Hennes vägran blev startskottet
för den moderna amerikanska medborgarrättsrörelsen. Edward Snowden lever
fortfarande i exil.
Idag när
var och varannan går runt med fullt fungerande kameror med eller utan filmfunktion
i kamerorna, finns fler möjligheter till visselblåsande. Låt oss få se hur våra
äldres matlådor ser ut. Filma hur kusligt det kan vara när lastbilar kör förbi
i 100 kilometer i timman där barnen står och väntar på bussen. Lägg ut foton på
ostädade toaletter i era barns skolor och kräv förändring.
På
Skaraborgs sjukhus får man inte fotografera. Här blir civilt olydigt
mobilfotande nödvändigt den dag brister i omvårdnad eller hygien behöver
dokumenteras. Upptäcker du en kackerlacka i patientsalen och personalen undrar
vilken diagnos du har (ja, i dessa dagar kan man inte vara alltför säker),
återstår att lägga ut beviset på Instagram.
Hiss:
Modiga människor
Diss: Den
senaste gruppvåldtäkten i Indien
