Jag går med tunga steg uppför trappan. Se, vi går upp till Jerusalem, sjöng vi inte för så länge sen i fastepsalmen. Det är detta lidande som Jesus delade.
Upp till en familj som snart lämnar tryggheten. Trots en halvt fungerande spis, trots nerrivna tapeter och gardinerna ängsligt fördragna är det trots allt trygghet.
En präst uttalar sig i en tidning om att Svenska kyrkan inte står upp mot rasismen. Tja. Kampen, hur den nu definieras, sker också inom kyrkan.
I vilket fall: vet du hur din nästa har det? Vet du hur vi - Sverige - låter barnfamiljer leva?
Ikväll känns det tungt. Gud, var med. Ge oss ögon att se nöden med och ge oss mod att gripa in.
