"Den senaste tiden har det rasat en intensiv och viktig debatt om Migrationsverkets och polisens intensifierade arbete med utvisning av personer som saknar uppehållstillstånd i Sverige, det så kallade Reva-projektet.
Som företrädare för trossamfund i Sverige vill vi tydligt ta avstånd från de metoder som polisen använt sig av, bland annat i projekt Reva. En etnisk profilering som drabbar alla människor med mörkt hår eller mörk hudfärg går helt emot grundläggande demokratiska principer och är även i strid med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
Vi är också kritiska till att utvisningshotade jagas på platser som borde vara fredade zoner för människor i utsatthet. Skolor, hälso- och sjukvård och religiösa byggnader behöver definitivt vara sådana zoner. Här behöver polisens riktlinjer förtydligas.
Människor utan uppehållstillstånd i Sverige, så kallade papperslösa, är en mycket heterogen grupp. I den gruppen återfinns personer som fått avslag på sin asylansökan men sedan inte vågat eller velat lämna Sverige utan hellre valt att gå under jord. Andra har aldrig sökt asyl utan kommit hit som offer för människohandel eller för att söka arbete. Andra har haft tidsbegränsade uppehållstillstånd p.g.a. ett arbete eller ett förhållande, men när arbetet tagit slut eller förhållandet spruckit har tillståndet återkallats eller inte förnyats. Många utnyttjas till underbetalda arbeten, får betala oskäliga hyror, utsätts för våld och andra övergrepp. Andra har själva rekryterats till kriminella nätverk. Många barn far illa.
För vissa av dem är ett självmant återvändande till det forna hemlandet ett bättre alternativ än att fortsätta leva som papperslös i Sverige. Som trossamfund med tillgång till internationella nätverk behöver vi bli bättre på att stötta människor som vill ta det beslutet. Utvisningar som genomförs med tvångsåtgärder medverkar vi dock inte till.
För andra behövs en lösning som innefattar uppehållstillstånd i Sverige. Det kan handla om barn som far illa och där en utvisning av olika skäl skulle tala mot barnets bästa. Det kan handla om personer som fallit offer för människohandel. Det kan handla om andra fall där starka humanitära skäl kräver en lösning i Sverige.
För att stärka rättssäkerheten för de som får avslag på sin ansökan om asyl bör reglerna om verkställighetshinder ses över. Det bör även utredas om Migrationsöverdomstolen ska kunna ta upp ärenden för prövning i sak, inte bara som i dag ärenden som kräver prejudikat. Detta i enlighet med det förslag som lades fram i den översyn av utlänningslagen som gjordes 2009 av Bertil Hübinette (SOU 2009:56) men där inga åtgärder ännu vidtagits.
Det finns också en stor grupp människor utan uppehållstillstånd som helt enkelt inte kan lämna Sverige. Efter två domar i Migrationsöverdomstolen 2007 och 2008 (MIG 2007:9 och UM 2750-07) tar svenska migrationsmyndigheter i sina beslut inte längre hänsyn till om en utvisning är praktiskt verkställbar – kommer den här personen tas emot av sitt forna hemland? Finns det inget giltigt pass är det många länder som nekar inresa, även om svensk polis åker med och försöker ”förhandla in dem”. Det är inte alltid att passhandlingar går att få ut från ambassader i Sverige. Ibland har den asylsökande aldrig haft medborgarskap heller i hemlandet. Många med avslagsbeslut lever öppet kvar i Migrationsverkets boenden eftersom både Migrationsverket och polisen vet att personerna inte går att skicka ”hem”. Rikspolisstyrelsen uppger att en tredjedel av de nya ärenden som Migrationsverket överlämnar till dem rör sig om ärenden som i många fall är omöjliga att verkställa. Men samtidigt görs ingenting åt situationen och människor riskerar att med nuvarande regelverk bli kvar i ett ingenmansland under resten av sitt liv. Detta är helt orimligt! Här behövs det en ändring av utlänningslagen.
Vi behöver också en politisk debatt om vilka arbetsuppgifter som polisen bör prioritera – vi anser att det är orimligt att jakten på redan utsatta människor ska stå i fokus. Sveriges ansträngningar för fredsbyggande och främjande av mänskliga rättigheter runt om i världen behöver stärkas. Och inte minst behöver vi en politisk debatt som bereder väg för en mer rättssäker och human asylpolitik som i sig leder till större acceptans hos alla berörda för ett utvisningsbeslut."
Trudy Decher-Fredriksson, Bhante Dhammaratana,
Sveriges Buddhistiska samarbetsråd
Helena Benaouda,
Sveriges muslimska råd
Pelle Hörmark, Anders Arborelius, Anders Wejryd, Karin Wiborn,
Sveriges kristna råd
