Det skulle inte vara särskilt svårt att göra ett bibelstudium om temat ”lön”. Begreppet förekommer många gånger i både Gamla och Nya testamentet. Redan i Första Moseboken löneförhandlar Laban med släktingen och djurskötaren Jakob: ”Visst är du min släkting, men inte ska du behöva arbeta åt mig utan lön. Säg mig vad du vill ha!”
Jakob, som har ansvar för Labans får och getter, ser till att få en annorlunda löneförmån: han vill ha med sig alla mörka får och alla spräckliga getter när han en gång ger sig av. Så avlar han på starka djur bland de som ska bli hans, och på svaga djur bland de som är Labans. Laban blir förstås sur när han märker resultatet och ser sig överlistad, men de lyckades ändå sluta ett förbund med varandra till slut.
Att betala ut rättfärdig lön ses som självklart och gott. Det har dessutom att göra med att ta väl hand om fattiga, där Gud har ett finger med i spelet: ”Du ska ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgånden, ty han är fattig och i trängande behov av den. Annars kan han klaga över dig inför Herren, och du får en synd att svara för.”
Men det är heller inget fel att begära en god lön för sitt arbete: ”Vem tar värvning utan att räkna med lön? Vem anlägger en vingård och avstår från vad den ger? Vem vallar en hjord utan att få sin del av mjölken?”
I Svenska kyrkan är avtalsrörelsen igång. Vi ska få lön för mödan. Löneinplaceringar och lönerevisioner ska vara rättvisa. Löner ska sättas jämställt mellan kvinnor och män. Löneförmåner ska hanteras generöst. Lön handlar om att vi ska kunna försörja oss. Lön handlar om motivation. Utbildning ska löna sig.
Allt det är viktigt. Men jag vill också lyfta blicken och se lön för mödan som något större än det som avtecknar sig i svart och vitt på lönespecifikationen. Det finns en pott som inte handlar om kronor och ören, utan om Guds kärlek där vi fritt får komma och hämta, ett flöde som ger evigt liv. Det ska vi dela. Snacka om lönespridning!
Ni har varit med om det, allihop. Konfirmanden som varit tillbakadragen och butter hela läsåret, men som veckan före konfirmationen kommer och säger att han gärna skulle vilja gå ledarutbildningen. Dopfamiljen som först helst inte vill ha med något om Gud alls i dopet, men som sen önskar en fjärde psalm med gudligt innehåll. Eller när lösningar på bekymmer kommer som brev på posten.
Vi som arbetar inom Svenska kyrkan har inte vilka jobb som helst. Vi arbetar med människors längtan och andliga behov, med Gud själv som uppdragsgivare. Det kan lätt bli gränslöst, så för vår skull behövs de goda gränserna. Även Jesus reglerade sin arbetstid: han drog sig undan och vilade sig lite. Det får och ska vi också göra.
Jesus talar om den lön som kommer oss till del i himlen som en slags revansch för förlorade slag på jorden: Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. Samtidigt är det viktigt att vi inte utför våra plikter med den himmelska lönen för ögonen; det har vi nämligen ingenting för.
Goda gärningar är goda därför att de är goda gärningar. Vårt dagliga bröd ska bakas därför att vi tagit på oss uppdraget. Men i Guds vingård finns det alltid något mer, något mer som väntar vid det slutgiltiga medarbetarsamtalet, då chefen själv står och spanar förväntansfullt efter oss på trappan.
(1 Mos kap 29 och 31, 5 Mos 24:15, 1 Kor 9:7, Joh 4:13, Matt 14:23, Luk 6:23, Luk 15:20. )
