Talar hellre om änglar än om demoner. Krönika i Skövde Nyheter 6/11

”Ska det inte vara något till Halloween?” Expediten ler glatt och sveper handen över skräckfilmsinspirerat barnsmink, spindelnät med tillhörande kryp och häxnäsor. Eh, säger jag, vi är ju inte keltiskt troende och har inte tänkt fira någon Halloween i år heller. Men barnen vill gärna trick-or-treata grannarna och gå på Halloweenfest, och det kan man ju inte neka dem till även om vi försöker tala mer om Alla Helgons dag och ljuständningar. Är det kanske så här våra muslimska vänner känner sig inför jul – och påskfirande?


Och inte bara muslimer, eller buddhister eller mosaiska bekännare för den delen, utan den stora grupp som kanske skulle kunna beskrivas som kulturkristna? Jag tänker på dem som tagit till sig många av den kristna kulturens yttre kännetecken, exempelvis de kyrkoårsknutna traditionerna. Man kan ha ljusstakar och stjärnor i fönstren utan att automatiskt associera dem till de fyra adventssöndagarna och Betlehems stjärna. Och även om man inte är vara troende kristen kan man leva efter kristna värderingar, hur de värderingarna nu ser ut och vad som skiljer dem från sunt förnuft eller gällande lagstiftning.

Men jag vill ändå protestera lite grand mot all den här skräcken i samband med Halloween och Allhelgona. Som präst möter jag emellanåt människor i livets mest skräckfyllda situationer. Det räcker så. Varför behöver vi skräcken som underhållning dessutom? Naturligtvis finns det psykologiska förklaringar till det. Men jag vill ändå hellre tala om änglar än om demoner.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...