En lång dag går mot kväll. Så mycket som ska göras, så mycket som ska hända. Imorgon ”öppnar vi upp samhället” efter två års pandemi. Vad kommer det att innebära? Hur blir det nu? Hur blir det med viruset? Och hur blir det med Ukraina?
Tankarna är många och medan mörkret sänker sig ner stannar jag till vid psalm 509 i psalmboken, som Dietrich Bonhoeffer skrev mitt under brinnande världskrig.
Av goda makter underbart bevarad, det främmande och nya väntar jag. Guds nåd är ny var afton och var morgon. Han väntar oss i varje nyfödd dag.
Låt varmt och stilla ljus i kvällen brinna. Som du i mörkret tände världens ljus, så för du här din mänsklighet tillsammans och är på vägen moln och eld och Gud.
När nu till stillhet allt omkring oss sjunker, du låter nya klanger växa fram. Vi hör den sång som alla världar sjunger, i hopp och tillit ropar de ditt namn.
