Är det någon som vet vad Lingiaden var för något? Inte alldeles enkelt, och de flesta av läsarna tror jag inte ens var födda den 20 juli 1939 då den invigdes på Stockholms stadion. Det hade kommit deltagare från 37 länder och alla skulle de nu utföra gymnastikövningar till 100-årsminnet av den svenska gymnastikens fader Pehr Henrik Ling. En sorts sportslig kulturdebatt hade utbrutit. Att nazistflaggan hängde bredvid den svenska var det väl förhoppningsvis någon som reagerade på, men här diskuterades den nya tyska gymnastiken med redskap som barr och bom. Tredje rikets gymnaster var nämligen redo att visa var omklädningsskåpet skulle stå med sina akrobatiska rörelser, mer publikvänliga än den svenska gymnastiken, vetenskapligt utformad att nå största möjliga kroppsliga utveckling under parollen “en sund själ i en sund kropp”. Tänk er kapten Bertil Uggla som i morgongympan i radio fick bort nattunket och de reumatiska knölarna från undersåtarnas axlar mellan 1929 och sjutton år framåt.
Hur det gick med just den där kulturkampen vet vi ju och formerna för fysisk träning ändrar sig hela tiden och numera heter allt fysiskt utmanande någonting på engelska: kapten Ugglas vanliga knäböj heter squats, en promenad runt kvarteret är en powerwalk och är du en kallbadare som springer du upp från vatten kan du lägga ut på sociala medier att du tränar swimrun.
Vad som på riktigt ger bäst effekt i en given situation är något som ständigt diskuteras. Alla önskar vi väl en sund själ i en sund kropp och hur detta ska uppnås i en pandemi är ingen enkel ekvation. Besöksförbud på våra äldreboenden kanske skulle hindra någon viruspartikel, men den isolering och ensamhet som många vittnat om är heller inget bra. Nu öppnas upp för den tredje vaccindosen som de flesta av oss välkomnar, men de som av den ena eller anledningen inte har tagit dos ett halkar efter. Det är inte lätt för regering och myndigheter att hålla ihop Sverige när olika bevekelsegrunder för faktamottagande skiljer sig åt.
Precis som med allt annat, lever vi i nuet men tror oss ha facit. Det är viktigt att vi rent fysiskt håller oss ifrån smitta och sjukdom, men vi får inte glömma bort det som själen behöver. För en del innebär karantän och restriktioner vissa lättnader i att en inte behöver känna att en ska ut och springa i affärer eller på restauranger, men för andra är avsaknaden av kultur i grupp vare sig det är violinkonserter eller handbollsmatcher något som verkligen tär på det själsliga.
Men nu verkar det som om många tappar tålamodet. En del trodde nog på den möjlighet som låg i covidpassen, men omikron struntar i både avspärrningar och qr-koder. Men vi fixar det här också! Vi håller avstånd, gör riskanalyser inför alla sociala kontakter, stannar hemma när vi är sjuka och tänker att det snart blir vår och sommar med en värme som får coronaviruset att få träningsvärk och ta time out åtminstone fram till nästa vinter. Till dess får vi lyda kapten Ugglas råd: öppna fönstret, upp med armarna och blåsa ut all frustration, och stillasittandets baksidor ordnas lätt med välgörande och uppfriskande svikthopp.
