Uppbrottsstämning på folkhögskolan. Krönika i SLA 20 maj 2017

Nu är det uppbrottsstämning på folkhögskolan. Ytterligare ett läsår är om några veckor slut och de sista inlämningarna och lektionerna varvas med aktiviteter av lättsammare slag. 

För min del är det första läsåret i min nya roll som skolpräst snart slut. Även om prästhantverket i grunden är detsamma skiljer sig uppdraget betydligt jämfört med livet som komminister i stadsförsamling. På skolan finns större möjlighet att lära känna ”församlingsborna” på djupet eftersom vi faktiskt umgås en hel del. Matsalen, korridorerna, kapellet, lektionssalarna är mötesplatser för lärande och växt på så många plan. Min prästkollega på skolan sammanfattade uppdraget fint: umgås, undervisa och uppmuntra. 

Foto: Andreas Englund
För deltagarnas del handlar det nu om utvärdering av året som gått och om funderingar vad som ska ske till hösten. En del har plan A och plan B klara och inväntar framtiden med tillförsikt och glädje, men för andra är det betydligt svårare. 

Så kommer nya deltagare att göra dem som stannar kvar ytterligare ett år sällskap. En del kurser är redan fulla, men flertalet kurser går att fylla på ända in i terminsstarten. Till skillnad från högskolan där antagningarna sker väldigt strikt enligt fastställd tidsplan, har varje folkhögskola möjlighet att själva ta emot ansökningarna och handlägga dem. På allmän linje finns det dessutom möjlighet att börja i princip när som helst under läsåret. 

Allmän linje på folkhögskola är en av de bästa fenomenen i det svenska utbildningssystemet. Här finns möjlighet att läsa in såväl grundskolan som gymnasiet. Här finns en mångfald av deltagare. Några har att läsa in matten, engelskan eller något annat ämne som blev kvar sedan gymnasietiden, andra har inte gått gymnasiet alls utan behöver alla behörighetsämnena. Det är fel att säga att de har misslyckats på gymnasiet. Snarare är det så att det är den svenska skolan som har misslyckats. Gymnasiet är i hög utsträckning en form som inte alla slags elever kan pressa in sig i. De kreativa, individuella lösningarna kunde vara fler och erbjudas fler. Tonåren är en känslig tid och att inte få betyg på gymnasiet handlar många gånger inte om att eleven varit lat utan att förutsättningarna för lärande helt enkelt inte funnits. Det kan handla om hemsituationen, om psykisk ohälsa, inlärningssvårigheter eller livskriser. På folkhögskolan finns en andra, tredje och fjärde chans. Det är fint och det finns möjlighet att läsa både på distans och att läsa på skolan och därmed vara del av den miljö som på så många sätt är gynnsam för att kunna växa som människa. 

En stor grupp är de utlandsfödda som nu är färdiga med sin språkintroduktion. Det talas mycket om högutbildade syrier, men många av dem som kommit de senaste år kommer från länder där skolsystemet inte varit särskilt fungerande. Det krävs mycket tid och energi att lära sig inte bara svenska utan också engelska, matte, samhälls - och naturorienterande ämnen. Här krävs mycket uppmuntran för att de nyanlända ska fortsätta sin utbildning. Just nu är det högkonjunktur och lite lättare att få jobb, men i svårare tider kommer det att vara en stor nackdel att inte ha gymnasiet klart. För dessa människor, inte minst för de ensamkommande flyktingbarnen,  handlar det om att ställa om från den uppbrottsstämning som de levt i större delen av sina liv till att faktiskt tillåta sig landa och förstå att Sverige nu också kan få vara hemlandet. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Det växer så det knakar. Underbart!
Diss: Avsked från fina deltagare! 



Sorgens teologi och praktik. Om Svenska kyrkans allhelgonakampanj

svenskakyrkan.se Kommunikationskampanjerna från Svenska kyrkans nationella nivå brukar följas av kritik. Häromveckan var det ett twitter...