För en del av oss blev det ledigt på Annandag pingst!
Härligt, särskilt för oss som var med på den tiden då Annandag Pingst var en
röd dag och som gav pingsthelgen lite extra status och möjlighet till
reflektion och vila. I år blev den en s
k klämdag och det är ju tankeväckande i sig: den goda anda i samhället som vi
hade önskat och som vi kanske att vi hade en gång har verkligen kommit i kläm.
För helig ande och helig anda hör ihop. Samhällsklimatet var
inte bättre förr men frågorna om var världen är på väg och om Gud verkligen är
närvarande - är tidlösa. I Andra
Moseboken berättas om Israels folk som genom öknen drar ifrån lägerplats till
lägerplats och ifrågasätter varför deras ledare har satt dem i en situation där
de inte kunde få fri tillgång till vatten för sig själva av sin boskap. Mose
vänder sig till Gud för att få råd och han uppmanas att slå med staven på
klippan vid Horeb, så ska vatten komma ur den.
 |
| pixabay.com |
Men törsten är mer än den törst som vatten kan stilla. Det
finns en inre törst och strömmande vatten som flyter ur den som tror. Detta
strömmande vatten hör samman med det vatten som Jesus har: det som han talar om
på högtidens sista och största dag när han ropar: "Är någon törstig, så
kom till mig och drick!"
I torrperioder, såväl i våra egna liv som i tillståndet i
samhällsopinionen, krävs det lite extra för att få tillgång till det där
levande vattnet. Kanske får vi som Mose försöka lite mer handfast att få fram
resultat, pröva oss fram och se var ur klippan det kommer liv.
Och vi behöver inte bli besvikna om Gud ger bönesvar via blixtar
och dunder. I en grotta i just berget
Horeb övernattade profeten Elia i en tid då han kämpade med sitt liv och sin
tro, och där fann han Gud i den stilla susningen. Läs gärna mer om detta i
Första Kungaboken, och tappa inte modet för varken din egen del eller för
omvärlden!
Alla sätter sitt hopp
till dig, du ska ge dem föda i rätt tid.
Du ger dem, och de tar emot,
du öppnar din hand, och de äter sig mätta.
Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.
Må Herrens ära bestå för evigt,
må Herren glädja sig över sina verk!
Du ger dem, och de tar emot,
du öppnar din hand, och de äter sig mätta.
Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.
Må Herrens ära bestå för evigt,
må Herren glädja sig över sina verk!
(ur Psaltaren 104)
Karin Långström,
skolpräst på Hjo folkhögskola
