Påven Franciskus som strax väntas deltaga i
reformationsfirandet i Lund fyller åttio i december. I flera andra sammanhang
och i andra delar av världen är det inte alls hyperstressade småbarnsföräldrar
som ska coachas fram i betydelsefulla uppdrag, utan människor som levt långa
och innehållsrika liv, fyllda med vishet och livserfarenhet.
Människor på ålderns höst behöver uppgraderas på
viktighetsskalan i vårt land och det finns många fantastiska människor inte
minst i hemtjänsten som gör ett oerhört viktigt arbete för att våra äldre ska
ha det så drägligt som möjligt. Det kan tyckas att vårt individualistiska tänk
leder till att omsorgen om både de yngsta och de äldsta har professionaliserats
så att det inte finns någon utan
förskollärarexamen som förväntas kunna ta hand om en treåring, eller med
undersköterskedito för att tala med en nittioåring. Var det meningen, riktigt?
Själv har jag inte mycket egen erfarenhet av äldrevård
eller hemtjänst, och därför är teveprogram som det nu aktuella Sveriges bästa
hemtjänst mycket upplysande. Sveriges Television tar ibland sitt public
service-ansvar på fullaste allvar och ger oss här inblickar i äldres vardag.
Det handlar om Vännäs kommun och om en chef som med hjälp av en läkare
specialiserad på äldre vill skapa just Sveriges bästa hemtjänst.
Vi får ta del av logistiska bekymmer som att lägga scheman
utan att varje brukare behöver ha ett tjugotal ansikten varje månad,
personalförsörjningsbekymmer som leder till att i princip vem som helst får
jobb (i det här fallet en tjej som jobbat som hästskötare, men att linda om ett
hästben eller människoben är nog ungefär likvärdigt), eller vilka önskemål som
kan tänkas vara i linje med hemtjänstens uppdrag.
När jag slutat uppröra mig över det ganska
förvaltningstekniska språkbruket (Henning, vad roligt, nu kommer du att få två
timmars social stimulans per vecka) blir jag tårögd av att se Henning gå ner i
källaren för att titta på sina träsnickerier. Socialt stöd behövs, det finns
inte egentligen men införs som projekt för Henning och Lennart. Sveriges äldre befolkning är förmodligen den
mest ensamma i världen. Och Henning tar med en träsked till sin dementa fru som
efter femtiofyra års äktenskap varken känner igen Henning eller kommer ihåg vad
skeden är till för.
Visst är de vardagshjältar, den här hemtjänstpersonalen!
Vi har Lotta som på sjungande norrländska läxar upp den rökande Lennart: Du
kommer få amputera benen, Lennart, om du inte slutar upp med det där och om du
inte sköter fötterna. Men Lennart röker för att klara ensamheten och inte får
han ringt fotvården int´. Efter lite
munhuggande kommer de trots allt i väg till fotvården och risken för amputation
är tillfälligt avvärjd. Annars får Lotta inte mycket gjort, tycker hon, hon ska
egentligen städa men Lennart vill visa sina fotoalbum. Man känner sig taskig
när man går ut säger Lotta. Det är jättejobbigt.
Det är svårt att planera helt utifrån verkligheten, säger
verksamhetschefen. Läs gärna den meningen en gång till: det är svårt att
planera helt utifrån verkligheten. Men om inte verkligheten ska vara det som
styr blir svensk kommunal omsorg lika verklighetsfrämmande som den tokigaste av
presidentkandidater.
Men Henning kommer ner i källaren iallafall, och han drömmer
om sin fru. Lennart slipper prata med tapeterna två timmar mindre i veckan.
Och jag tänker att det var nog inte så dumt med de där
äldrekollektiven för piggare äldre som fanns förr. Iallafall kunde de äldre
umgås med varandra, äta tillsammans och göra små projekt ihop. Men för kommande
generationer kommer väl ensamheten att vara ett mindre problem, bara det finns
ordentligt wifi så att vi kan lägga upp våra hemtjänstmaträtter på Instagram.
Eller?
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Engagerade människor
Diss: Ofrivillig ensamhet
Diss: Ofrivillig ensamhet
http://www.svt.se/sveriges-basta-hemtjanst/
