Att populister faktiskt gör realpolitik av sina
slagordsmässiga tyckanden är inte omöjligt. Svensk asylpolitik ger ett bra
exempel på det. Inte trodde väl någon att det skulle kunna gå att stänga
gränsen till Sverige, medlem i EU och allt, men det var just det som den
etablerade, trygga socialdemokratiska och miljöpartistisk regeringen gjorde.
Inte trodde vi väl att Sverige, den humanitära stormakten, skulle utvisa barn
till ett land som utrikesdepartementet avråder från att åka till?
Att Donald Trump faktiskt bygger en mur mot Mexico och
skickar fakturan till den mexikanske presidenten Enrique Peña Nieto är inte omöjligt. Att deportera
papperslösa är heller inte omöjligt, oklart bara vart de ska. Oron är stor och
protestdemonstrationerna sprider sig över USA.
I eftervalsdebatten hörs också diskussioner om huruvida
Donald Trump är demokratiskt vald eller inte. I det amerikanska valsystemet
handlar det inte om att få så många röster som möjligt (då hade demokraterna
och Hillary Clinton vunnit) utan om att vinna elektorer i strategiska stater.
Till dess att ett annat valsystem införs är det detta som gäller och alltså är
valet demokratiskt genomfört.
Det innebär inte att Trumps politik och värdegrund inte
får ifrågasättas. Tvärtom är det hög tid för alla antirasistiska krafter att
samverka och ta människors oro på allvar. För vi ska heller inte låtsas som att
alla de som röstade fram Trump helt enkelt hade en dålig dag eller bara rent
allmänt visat prov på dåligt omdöme. Det är människor som med oro ser på sin
framtid utan större tillförsikt, som förstår att de vanliga fabriksjobben är
ett minne blott och som tycker det är obehagligt att möta nya kulturella
uttryck.
Dessa människor finns också i europeiska länder och även i
vårt land. Utvecklingen är tydlig: Brexit, Donald Trump. Kommer Marine le Pen
skörda framgångar i Frankrike, och kommer svenska regeringen anamma än mer av
traditionell sverigedemokratisk politik?
Det sägs att politiker som lyckas nå väljare har förmågan
att uttrycka sig förbi klyschor och floskler och istället berätta om sin
samtid, förklara och peka ut en tydlig riktning. Det är vad vi nu behöver se
hos de politiker som vi traditionellt betraktat som människovänliga. Vi behöver
storytellers, historieskrivare, förklarande och fördjupande analyser om varför
det är bra med globalisering, teknologiska framsteg, klimatarbete och
humanitärt förhållningssätt. Annars är snart hela västvärlden trumpifierad.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: det demokratiska samtalet
Diss: främlingsfientlighet och rasism
