"en persons tankar och känslor kombinerade och manifesterade på fler sätt än vad som kan beskrivas"
Konsten är ett märkligt fenomen. Bilderna kan hjälpa oss att öppna upp och beskriva, hjälpa oss att sluta vara så fixerade vid antingen hjärna eller hjärta så att verkligheten kan integreras i oss. Både känsla och förnuft. Var för sig manifesterade i dramatik eller melankoli och allt där emellan, och naturvetenskapligt begränsande och evidensbaserat veto-beteende....
Konsten är ett märkligt fenomen. Bilderna kan hjälpa oss att öppna upp och beskriva, hjälpa oss att sluta vara så fixerade vid antingen hjärna eller hjärta så att verkligheten kan integreras i oss. Både känsla och förnuft. Var för sig manifesterade i dramatik eller melankoli och allt där emellan, och naturvetenskapligt begränsande och evidensbaserat veto-beteende....
Gud är också på fler sätt än vad som kan beskrivas.
Manifestationer av Gud kan vara vackra. Den kristna bildkonsten, ikoner,
mosaiker och fönster av Bo Beskow kan föra oss närmare Gud. Vi kan uppleva
något av Gud i det vackra. Men Gud är i lika hög utsträckning - eller mer? - i det
destruktiva, fula, obeskrivligt plågsamma. Där är Gud medvandraren och
befriaren. I Jobs bok berättas om den lidande Job. Han förbannar dagen han
föddes och skär sig med vassa lerskärvor för att lindra sin plåga. Han undrar
varför Gud inte griper in, och efter hand talar Herren till Job ur stormen:
"Vem satte portar som spärr
för havet? När det bröt fram ur moderlivet och jag
gav det molnen till kläder och
dimman till lindor, satte jag för det en gräns och
stängde med
portar och
bommar.
Jag sade: ”Hit men inte längre, här
skall dina stolta vågor hejdas.”
Har du någonsin kallat fram
morgonen, har du visat gryningen dess plats,
när den skall
när den skall
gripa om jordens
hörn och skaka bort de onda?" (Job 38:8-13)
Jag läser och målar en tavla i mitt inre. Akvarell, tror jag. Ett brusande hav, kanske Medelhavet, rutten där flyktingbåtarna driver som vilsna farkoster. Jag målar portar och bommar, men inte till Europas trygghet utan för att stänga främlingsfientlighet och ondska och lidande utanför. Nu är det Gud som står för gränskontrollen: hit men inte längre kan kaosmakten få härja, men snart kommer den goda gryningen som griper om jordens hörn och skakar bort det onda.
Jag målar Gud som skakar smulorna från en nersmutsad bordsduk och som omsorgsfullt breder ut den på stranden. Där dukas bröd och vin upp och du och jag är bjudna. Inbjudna till en relation med den som är mer än vad som kan beskrivas, och som möter oss på fler sätt än vad som kan beskrivas
Präst och lärare vid Hjo folkhögskola