Rensa i röran! Krönika i SLA 13 februari

Foto: Ronny Hvass
Jag kommer inte ihåg vem jag ska tacka för tanken, men någon i min närhet anförde tanken om att städning är en av de mest existentiella aktiviteter en människa kan ägna sig åt.

Hur då, tänker säkert någon. En syssla som föregås av dåligt samvete, en mängd automatiska tankar som inleds med ”jag borde…”, och sen det där att ta tag i allt som behöver göras.

Men grundtanken i städningen är begreppet återställa. Saker och ting återställs till sin rätta plats, och jag tänker genast i religösa termer: från början fanns ett paradis där allt var fred och fröjd. Allt på sin rätta plats - eller snarare var det väl så enligt de närmast samstämmiga skapelsemyterna att människan benämnde saker och företeelser vid namn och ordnade dem systematiskt. Carl von Linné var en i raden av dessa.

Ett välstädat hem kan tänkas vara just ett paradis, där allt är där det borde vara. Att plocka undan och ställa tillbaka allt där det ska vara är ofta det som tar längst tid, har jag erfarit. Muggar ställs tillbaka, böcker sätts in i bokhyllor och utlästa tidningar far vidare i sin livscykel till återvinningsstationen.

Resten tar inte så lång tid. En liten promenad med dammsugaren och ett litet svabbande med sprejflaska och torkduk, sen får det vara bra. En känsla av välbefinnande sänker sig över huset: nu är det fint, åtminstone en liten stund.

Städning kan alltså vara ett sätt att bringa ordning i kaoset, och även om det inte går att skapa fred i världen går det att återskapa ett litet paradis i sin närmiljö. Unna dig dessutom en bukett tulpaner, och välj färgen med omsorg.

Jag vet inte om jag lyckas i min ambition att teoretiskt göra städningen till en positiv upplevelse, men jag tror vi har mycket att vinna på att omvärdera vår syn på företeelser som traditionellt skapat mycket ångest och dåligt samvete. Därför är jag oerhört tacksam över att professorn i klinisk bakteriologi, Agnes Wold, får mer och mer utrymme i media. Hon har både sommar - och vinterpratat och många, inte minst kvinnor, har vittnat om att de känt sig upplyfta av hennes forskning. Hon varnar ständigt för den ”äckliga nymoralism” som hon ständigt tycker sig se i både Livsmedelsverkets rekommendationer och i överdriven städning.

Hittills har ingen människa dött av dammråttor, så vi kan sänka kraven på oss själva i det avseendet. Virus och bakterier sprids inte genom smuts utan från människa till människa, från djur till människa och genom infekterat vatten och infekterad mat. Idag är våra hem snarast för rena och sterila vilket leder till att våra barn får ett sämre immunförsvar.

Vi kan alltså lämna bacillskräcken därhän, och den främsta anledningen till att städa är kanske att en hel del tid sparas genom att vi inte behöver leta så länge efter borttappade saker. Och är det så att vi behöver leta efter saker efter att vi städat, kanske de helt enkelt inte är på sin ideala plats.

Huvudsaken är ändå strävan efter någon form av balans i livet: aktivitet och vila, vakenhet och sömn, gemenskap och avskildhet. Givande och tagande. Och om du tycker om dem - glöm inte att unna dig själv en bukett tulpaner. Inte för att du är värd det - du är värd mer än aldrig så många tulpaner - men för att vi behöver det vackra i livet. En liten bit av paradis på ett enkelt köksbord.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Vårtecken!

Diss: Vårens bakslag. Vinter, släpp taget! 

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...