I tisdags släpptes så Hagamannen ut ur fängelse, efter att
ha avtjänat två tredjedelar av sitt 14 år långa straff dömd för våldtäkter, mordförsök samt försök till våldtäkt.
Under sex års tid hade han satt Umeå i skräck genom sina fruktansvärda illdåd,
och när han till slut åkte fast var det många som drog en lättnadens suck.
Som så alltid när någon känd gärningsman blir frigiven blir
det debatt i media. Är vederbörande inte
samhällsfarlig och borde vara inlåst på livstid? Hur klarar drabbade umeåbor
det faktum att gamla sår nu rivs upp?
De tyckare som alltid önskar hårdare straff har naturligtvis
gjort sin stämma hörd, men också självaste justitieminister Morgan Johansson
har aviserat att lagen om villkorlig frigivning kan komma att ses över.
Det är alltid bra att revidera lagar. Ingen är betjänt av
att individer farliga för andra människor rör sig fritt i samhället. Samtidigt
tänker jag att det borde finnas ett grundläggande förtroende för Kriminalvården
med omgivande rättsinstanser och en tilltro till att de faktiskt är kompetenta
nog att avgöra denna typ av frågor. I svensk rättstradition blir intagna
frigivna efter två tredjedelar avtjänat straff, om inte särskilda skäl
föreligger.
Kriminalvården har ett namn som leder tanken till vård och
rehabilitering snarare än förvar, och utan att veta säkert hoppas jag verkligen
att Hagamannen förutom att ha läst in gymnasiebetygen också fått tillfälle att
på djupet förändra sin syn på andra människor.
Att våldsverkare borde sitta inlåsta på livstid finns många
som tycker. Och det finns en ökad
opinion i vårt land, främst bland ungdomar, för att återinföra dödsstraff. Men,
som jag resonerat om i en tidigare krönika, har vedergällning och hämnd en
ytterst kortsiktig effekt på offer och anhöriga. Det är helt andra frågor som
behöver bearbetas.
Folk i Umeå är nu rädda, rapporteras i media. Om nu
Hagamannen skulle bosätta sig där eller någon annanstans, bör vi ändå hålla i
minnet att risken för att utsättas för en överfallsvåldtäkt utomhus är tämligen
liten. Enligt kvinnojourerna är den farligaste platsen för en kvinna att vara
på, hennes eget hem. Våld i nära relationer är brott som sällan anmäls, dessa
förbrytare lagförs sällan och våldet blir i allmänhet grövre och grövre ju
längre det destruktiva förhållandet pågår.
Sannerligen, det finns Hagamän i alla bostadsområden. Men
han är kanske inte farlig för dig, bara för den kvinna han påstår sig älska.
Karin Långström Vinge
Hiss: De små framstegen.
Diss: Våld i alla dess former.
