Musik på recept? Krönika i SLA den 2 maj 2015

Planen var att den här eftermiddagen skriva en insiktsfull krönika om de psykologiska och sociologiska effekterna av att ett fotbollslag bestående av endast tjejer börjat spela i en serie där de andra lagen består av killar, men när jag som vanligt startade mitt musikspelarprogram på datorn och samtidigt såg en av församlingens musiker kom jag in på ett helt annat spår.  ¨

Det handlar i och för sig också om effekter. En del slags musik har en oerhört lugnande effekt på mig. Just nu lyssnar jag mycket på musiken till de senaste wallanderfilmerna. Särskilt Ane Bruns ledmotiv är oerhört vackert. Vad är det som gör att musiken påverkar oss och varför är det olika? Jag älskar också Claes Hilliges Vila som finns i Svenska kyrkans standardsortiment för begravningsmusik och önskar gärna den när prästen själv får välja – och om alla tyckte som jag skulle ju detta stycke bli valt lite oftare även av andra.

Det finns också särskilda tonarter och specifika ackord och ackordföljder som får mig att känna mig halvvägs till himlen.  Dimackord och maj7-ackord är ljuvliga för själen. Hela tonarten bess dur kan liknas vid en laxmacka med pepparrot medan F dur snarast påminner mig om en svettig ostlimpa.
Jag tillfrågade kantorn om varför det är på det här sättet, och han beskrev på ett dynamiskt sätt vilka kombinationer av toner och ackord som varit populära eller rent av förbjudna under perioder i musikhistorien.  Intervallet tritonus, dvs en överstigande kvart (till exempel C – F#) har i äldre tiders kyrkomusik kallats Djävulens intervall och varit förbjudet att använda.  Fiolen har tidvis varit setts som ett farligt instrument.

Att lyssna till och utöva sång och musik är i några extrema religionsformer förbjudna. I annan religionsutövning är det närmast en nödvändighet – och avsett religiös etikett tar musiken med oss till en annan dimension av tillvaro.

Det handlar om känslor och minnen förknippade med musiken och tonerna. Om relationen och växlingen mellan förutsägbart och oväntat. Pulsen och kortisolnivåerna förändras antingen till det lugnare eller piggare beroende på musikens art. Nervösa personer blir lugnare av en slags musik, och den perfekta löpturen ackompanjeras naturligtvis av en härlig spellista, helst så att benrörelserna är synkroniserade med musikens takt.

Under de senaste 30 åren har vetenskapen börjat intressera sig mer för det här, men oavsett fysiologiska, musikaliska eller medicinska preferenser är musiken en livskvalitetshöjare för många. Idag är den dessutom så tillgänglig, så varför börjar inte vårdcentralerna skriva ut musik på recept, likaväl som det skrivs ut motion på recept?
KARIN LÅNGSTRÖM VINGE


Hiss: The Opening med Ane Brun. Sök på valfri musiksajt.
Diss: Ja men. Tystnaden, då. 


Ane Bruns kommentar till The Opening: 

'The Opening' is a song whose lyrics and melody were written by myself with the music and production handled by the Fleshquartet. I got the script for the very last Wallander film, and wrote these lyrics inspired by the main character. It's about trying to move forward when you find yourself at a standstill. It's an encouraging song about daring to take a step in any direction when you feel stuck. Sometimes it's just a small step or a short conversation - or sometimes just a single word - that can set off the necessary process of change. (soundcloud.com)

Rör inte min keps!

Det här med kepsar inomhus, bland barn och tonåringar i allmänhet och bland tonårskillar i synnerhet, är ju något som ständigt är aktuellt....