På söndag är det internationella kvinnodagen – dagen då
fokus riktas mot kvinnors rättigheter och situation världen över. Intresset för
denna dag är naturligtvis varierande också bland oss skövdebor. En del är
oerhört intresserade av genusteorier och lönestatistik, andra är mer inriktade
på de bekymmer som främst drabbar kvinnor och barn globalt sett.
Den form av feminism jag bekänner mig till ser inte kvinnor
generellt som en särskilt utsatt grupp. Vita medelklasskvinnor i Timmersdala
har det långt mycket bättre än homosexuella män i Gambia. Det är mer än kön som
avgör hur livsvillkoren ser ut – klass är en sådan referens, etnicitet är en
annan.
Det finns dock specifika länder och situationer där kvinnor
som grupp saknar grundläggande mänskliga rättigheter. I Algeriet och Tunisien
finns en lag som friar våldtäktsmän från ansvar om de gifter sig med sitt
offer. Totalförbud mot aborter i bland
annat El Salvador (även om graviditeten orsakats av våldtäkt eller om mammans
liv och hälsa är i fara) leder till att tusentals kvinnor dödas och skadas
varje år, eftersom kvinnor gör abort i alla fall, illegalt och utan adekvat
medicinsk utrustning.
I femtiotvå länder i världen blir flickor under 15 år bortgifta.
I länder som Iran och Saudiarabien är kvinnors vittnesmål värda hälften så
mycket som männens.
Av de miljoner människor på flykt utgör kvinnor och barn tre
fjärdedelar. De drabbas i högre
utsträckning än män av sexuellt våld som krigsmetod. Fred och säkerhet är en
fråga för hela mänskligheten, men kvinnor och barn drabbas hårdast av krig och
oroligheter. Det rapporteras om unga
flickor som kidnappas från flyktingläger i Libanon, Turkiet och Jordanien för
att giftas bort eller utnyttjas som slavar.
Och då har jag inte ens nämnt kvinnlig könsstympning,
trafficking, hetsbantning till följd av könsdiskriminerande reklam…
Det finns ljusglimtar också. Alla de projekt som bedrivs
globalt som ger en liten utjämning av världens resurser. Skolor byggs. Sjukhus
rustas upp. Traumatiserade barn i Palestina får terapeutisk hjälp. Syriska flyktingar i Bekaadalen får ett tält
att flytta in i. I världens största flyktingläger, Dadaab i nordöstra Kenya,
får nyanlända mat och vatten efter veckor eller månader på flykt.
Hiss: UNHCR och andra organisationer som gör ett fantastiskt
jobb!
Diss: Tänk att det ska behövas….
Karin Långström Vinge
