Att den kommunala vardagen handlar om att få livet att funka
för andra människor, är en insikt jag tog med mig från min korta period som
förtroendevald i kommunfulllmäktige och nämnd. Oerhört mycket slit, oerhört
många sena kvällar och inläsning av allt, jag menar allt, från asfaltering av
cykelvägar till mångmiljonsaffärernas minsta paragrafer. I vårt stadshus mitt i
stan finns människor som lägger ner sina bästa arbetsår och sin dyrbara fritid
på energifrågor, på barnomsorgsfrågor, på funderingar om på vilka håll bussarna
ska gå, helt enkelt hur vardagen ska fungera för oss skövdebor.
Det är sällan som vi – nu menar jag mänskligheten i stort –
uppskattar varandra. Politiker får sällan uppskattning utan får mest skäll och
kritik. Inte bara för de beslut de tar i ena eller andra riktningen, utan även
för att de till sitt vara är politiker. Att ha visioner och idéer om hur vi
bygger ett samhälle tillsammans är att balansera på en skör tråd – att skaffa
sig så mycket inflytande att det är värt att ens försöka, men ändå på ett så
smart sätt så att en inte uppfattas som maktgalen.
En toppolitiker, som vårt kommunalråd Katarina Jonsson,
ställer sitt liv till allmänhetens förfogande, på flera sätt. Även om jag inte delar hennes uppfattningar i
alla frågor tycker jag att hon är duktig, påläst och en god förebild. I
intervjuer ibland annat SLA delar hon med sig av de svårigheter i livet hon
utsatts för, och det ger ytterligare en dimension i hennes ledarskap. Hon vet
vad hon talar om. Livet går sönder emellanåt men det går att komma tillbaka!
Så firas hon med mottagning där kommuninvånarna bjuds in
till snittar och cider, och naturligtvis måste några vänner av ordning
ifrågasätta arrangemanget. Ska våra skattepengar gå till detta? Självklart,
menar jag. Det vore skamligt om Skövde kommun inte kunde stå för detta
evenemang. Det handlar inte bara om Katarina Jonsson som privatperson, utan som
symbol. Femtioårsdagen som en hyllning till livet, till livet som tar en ny
vändning, för nya livsmöjligheter. En hyllning till alla dem som inte får
möjlighet att fylla femtio. En hyllning till kvinnor som vågar ta på sig ledartröjan
och visa vägen framåt. Grattis till oss!
Karin Långström Vinge
Hiss: Femtioåringar – ni har livserfarenhet och massor kvar
Diss: Ogenerösa tyckare och JO-anmälare, tag en snitt och
ett glas cider och dra på smilbandet istället. Det är vår!
