Ibland funderar jag över varför det är så känsligt att prata
om döden. Vi gör omskrivningar för det onämnbara: gå bort, gå vidare, somna in
eller ta ner skylten. Om inte det är en känd person som dör förstås, då blir det veckans snackis och alla har åsikter.
Behov som vi inte släpper fram kommer dock alltid tillbaka i
annan skepnad, och det är kanske därför tevetablåerna svämmar över av program
som handlar pengar, religion och politik, där vi tryggt hemma i soffan kan leva
oss in i andras känslor.
Vadå religion, undrar kanske vän av ordning. Religion i teve
är väl numera lyckligt begränsat till fem minuters helgsmålsbön lördag kväll,
en timmes gudstjänst på söndag förmiddag och enstaka satsningar på fördjupande
samtal med intressanta personligheter? Och så någon av våra biskopar, som lugnt
och världsvant tar plats i rutan när nationen behöver ingjutas trygghet och
hopp.
Men livsfrågor går inte att fångas in och placeras i fack.
Vi har mer livsfrågor omkring oss än vad vi kanske tänker på, och det som är
känsligt kan vi närma oss i form av underhållning. Egentligen är det förvånande vilket intresse folk
verkar ha för brott mot för femte budet. I Morden i Midsomer, Poirot och Beck utspelar
sig döden och dess konsekvenser framför oss på bästa sändningstid.
Varför är det så intressant?
Är det de lyckliga sluten? Eftersom vi ändå inte har svaren på livets
svåra frågor kan vi i alla fall få några deckargåtor besvarade, uppklarade och
arkiverade, eller?
Men vårt intresse för tevedöden sträcker sig längre än så.
Nya serier kommer till, där det är livet efter, det oförklarliga, som fokuseras
och blir själva underhållningen. Alla minns de skruvade historierna i Arkiv X,
och nu fylls det på. Alison i Medium hjälper polisen att få fast brottslingar
med hjälp av sitt sjätte sinne, och Millennium och After Life är andra exempel.
Jag tror inte ett dugg på att Sverige är sekulariserat.
Intresset för livsfrågor minskar inte, men vi har kanske svårt att kanalisera
vår längtan, när kyrkans traditionella språk inte längre är självklart. Då får
vi fundera för oss själva med tevepolishjältar som sällskap. Men det skadar inte att tänka lite ihop också.
Eller som Grannen i Beck brukar säga när han ringer på: Ska vi ta en stänkare?
Karin Långström Vinge
Hiss: EU-valet. Vi
får vara med och bestämma!
Diss: EU-valet. För
människor utanför EU är det svårt att få möjlighet att välja att bo i Europa.
