Biskop Per Eckerdal skriver i dagens Kyrkans Tidning om det olämpliga i att rekryteringsfirmor används för kyrkoherderekrytering, och exemplifierar okunskapen i branschen genom att berätta att han själv förmåtts söka kyrkoherdetjänst i en församling i mellansverige.
Men det handlar inte bara om okunskap, utan också om att reglerna i Kyrkoordningen kan sättas ur spel. Det handlar om öppenhet, tydlighet och församlingarnas självständighet.
Också jag blev uppringd av det där företaget. När jag påpekade att jag ännu inte gått den behörighetsgivande kyrkoherdeutbildningen, sa uppringaren att uppdragsgivaren, dvs församlingen, hade sagt att "det där kan ordnas senare".
Nja, sa jag, jag minns att jag var med och fattade beslut om det där faktiskt. Jag är inte behörig att söka, men tack för att jag var påtänkt!
Det kan alltid diskuteras, sa rekryteringsfirman, och där någonstans tackade jag igen för samtalet och avslutade detsamma.
Om Kyrkoordningens regler inte ska gälla, om församlingens representanter inte får vara med i urvalsprocessen, vad händer då med församlingens identitet? Är det egentligen en svenskkyrklig församling?
