Predikan 1 efter Trettondagen

Vi har precis bytt bil, och då är det mycket nytt att lära sig. Det jag inte har prioriterat är att lära mig hur man ställer in olika kanaler på radion, så därför lyssnar jag just nu på endast en kanal. Det är ovanligt, och lite kusligt, att inte kunna byta kanal, budskapet man får till sig, i en tid när vi är så vana vid att ratta in exakt det vi vill höra. Göra egna låtlistor som passar bara just mig.


Efter dopen igår i Våmbs kyrka körde jag hem, lagom till sjöväderrapporten. Alla farvatten, Skagerack och Kattegatt gicks igenom, och mina tankar leddes till det farvatten som Mose befann sig i den där dagen då han blev uppdragen ur vattnet.

Det är en grym ondska som Farao uppvisar, när han beordrar att alla nyfödda pojkar ska kastas i floden Nilen. Farao var rädd att det hebreiska folket skulle ta över, och faktiskt lämna Egypten. Senare lyckades Mose, Aron och Mirjam med det, genom öknens långa vandring fram till det utlovade landet.

I Första Johannesbrevet talas också om vatten. Om Jesus Kristus som kom med vattnet, men också genom blodet. Jesus döptes i floden Jordan och blev insatt i sitt uppdrag. Genom sin död älskade han oss tillbaka till Gud och öppnade vägen. Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.

Så hörs Bengt Lindströms rösten från SMHI:s sjöväderrapport genom mina tankar, ett eftertänksamt ”God sikt”.

Är sikten så god? Vid Hallands Väderö kanske, men i övrigt? Är sikten måttlig eller god? Har du koll på läget? Storpolitiken kring området runt Egypten, Palestina och Israel är fortfarande komplicerad. Och vad är kristen tro? Fattar du allt som står i bibeltexterna vi läser kyrkan? Och vi som inte förstår hur det kan vara kränkande för skolbarn att få höra julevangeliet eller sjunga en psalm, där är i alla fall min sikt inte ett dugg klar, utan snarare grumlig.

Det är mycket med det här livet. Vi behöver verkligen prognoser, varningar och översikter, inte minst när vi befinner oss i livets bottenvik, den som psalmisten kallar ”dödsskuggans dal”.

”Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig, och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser, hur du är i det som sker. Där jag bäst behöver dig, är du allra närmast mig. ”

Vi tar oss till floden Jordan. Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Kan det bli bra nu, alltså? Samma förväntan som finns i folk, generationer igenom. Vad kan vi få för prognos, på livet, på vädret, på nästa opinionsmätning, på hur vi ska klara av vardagens utmaningar nästa vecka?

Johannes Döparen pekar vidare. Det finns en som är starkare än jag. Han ska döpa med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen rensa i säden, och agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.

En del människor har genom åren blivit skrämda av dessa bibelord. Är det jag som ska rensas bort? Kommer jag vara en av dem som blir tillvaratagen, eller vad händer med dig? Hur är din prognos? Himmel eller vad? En del skulle gärna ha en översikt över det egna livet, andra strör varningar omkring sig om hur det går för den som inte tror och tänker som jag, andra upplever utanförskapet och de brännande sanningarna redan i det här livet.

Måttlig till god sikt?

”Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går, led mig vid din fasta hand, steg för steg mot livets land.”

När dopet är klart är det en kanal folket får in när de står där vid stranden. Det är en röst som hörs: Du är min älskade son, du är min utvalde.” Orden riktas till Jesus, men når samtliga närvarande. Del i Jesu liv, kallad att vara lärjunge: också du är Guds älskade barn, du är Guds utvalde.

Isen är bruten.

Budskapet är givet, nu återstår att vila i det. Tanken behöver inneslutas i frid. Även de som inte blivit döpta är inneslutna i Guds famn, men dopets vatten är ett synligt tecken, och ibland behöver vi det synliga, det som går att ta på och se på. Ett dopbevis, ett dopljus som vittnar om rösten från himlen: du är mitt älskade barn, min utvalda.

Nattvardens bröd och vin går också att se på, ta på och känna smaken av. Något att ta fasta på i tider då sikten inte alls är klar, men också då vi känner oss ganska trygga i livet och med Gud.

Guds tanke om oss är i alla fall klar och god.

”All din nåd är öppen hamn, och ditt namn en ljuvlig hamn. Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet. ”



Amen .

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...