Eftertanke i Kyrkans tidning: Trettondedag jul


Vi befinner oss i Våmbs medeltida kyrka. Bänkarna är fyllda av trötta skolbarn, väntande på jullov. Diakon Catrine, assistenten Victoria och jag ska berätta för dem om julevangeliet. De är rätt vanliga, för åldern allmänbildade barn, och svarar rätt lojt på mina "kontrollfrågor" efter julspelet. Så plötsligt blixtrar det till. Jag berättar vad stjärntydarna enligt en av alla traditionen heter – Caspar, Melchior och Balthasar, och det sistnämnda känner alla skövdebarn till. Balthasar är nämligen namnet Skövdes Science Center för barn och ungdomar. Att det har en koppling till en av de vise männen har jag ju inga belägg för, men sambandet var tillräckligt intressant för de här barnen.

Det blir ett miniseminarium om vishet och vad det är som är viktigt i livet. Guld, rökelse och myrra. Vad är det i vår tid? Vad är det för oss? En kille, som hämtad ur Illustrerad vetenskap, berättar storögt om guldet som de försöker göra i Julkalendern på teve. Ja, kan man verkligen försöka skapa sig rikedom och lycka, eller är det helt enkelt något som per definition kommer utifrån? Ovanifrån? Kanske är inte det intressanta om glaset är halvtomt eller halvfyllt. Kanske är det viktiga att vi överhuvudtaget har ett glas, och att det faktiskt fylls på.

Ovanifrån, kan jag ju inte säga till barnen, men vi talar ändå med varandra om allmänmänskliga värden som trygghet, fred och omtanke.

På samma sätt som barnen tar sig en titt i kyrkan då och då, får vi kika in i stallet i Betlehem. Trettondedag jul är de vise männens. Alla som varit vis man i ett julspel vet hur majestätiskt de rör sig och hur stolta de är att räcka fram sina gåvor. Jag kommer osökt att tänka på nobelprisutdelningen. Åratal av funderande, forskning, vishet och konkurrens. Jesus får guldmedalj redan som nyfödd. Kan det säga oss något? Till och med kung Herodes bävar i sitt palats.

Betlehems stall är sannerligen en plats för eftertanke. Alla gestalterna har sin givna plats. Kanske en bild av församlingen? Skolklassen? Av arbetslaget? Av alla figurer i Guds rike? Mångfalden har betydelse. Vetenskapens roll i vårt samhälle är uppmärksammad. De vise männen finner Gud i sina böcker. Herdarna däremot, går på uppenbarelsen ovanifrån. Änglarnas sång träffar dem rakt i hjärtat och leder dem till Jesus, tänker jag.

Vi sjunger När juldagsmorgon glimmar, och sedan går eleverna tillbaka till skolan. Den sista skolfröken lämnar kyrkan, och jag lämnar också min roll som utbildare i kulturarvsfrågor. Kyrkans vältrampade golv, träskulpturen av Maria och Jesus, sönderbläddrade psalmböcker och ett kvarglömt fadderbrev vittnar om liv. Visst har kyrka och samhälle med varandra att göra. Säkert har naturvetenskapliga snillen och lärda teologer massor att tala om. Och värdegrundsfrågorna. Svenska kyrkans roll som brobyggare mellan kulturer. Lucia, pepparkaksgubbar och samtidsdebatt.

Men jag skulle vilja släppa det där en stund. Jag skulle vilja lägga mig tillrätta i halmen där i Betlehems stall, lyssna hur åsnans hovar prasslar i halmen, höra Jesus vakna och bli hungrig, höra fårens bräkande och känna lugn. Julefrid, någon, bara en liten stund.

Sedan fortsätter vi med verksamhetsplanen. Ljus ska lysa ur mörkret. Vi får be Gud lysa upp våra hjärtan, så att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus. Några av oss har vise mäns hjärnor och analytiska förmågor. Andra har herdarnas hjärtan och blick för det himmelska. Gud möter oss på det sätt vi behöver, och då behöver Gud olika slags människor i sin tjänst. Det är egentligen en strålande idé.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...