Lite mer som fotboll? Krönika om nya avtalet i Kyrkfack

Jag surfar runt och läser om lätthelgdagar, LAS, MBL, ATL, arbetsskyldighet och kompensation tills jag blir snurrig i huvudet. I bakgrunden hör jag karaktäristiska ljud från fotbollsmatchen mellan Sverige och England. Ibland brukar jag berätta teologi för konfirmanderna genom att jämföra livet med en fotbollsmatch: våra olika positioner och uppgifter. Domaren och coachen. Spelreglerna och sanktionerna. Vem är lagkapten i ditt liv?


Sverige förlorade matchen, och spelarna slänger ilsket med sina tröjor. Förbundskapten Hamrén sliter sitt hår, men Zlatan sansar sig snabbt: Vi gjorde en bra match. Skillnaden var att de gjorde tre mål, och vi gjorde två mål.

Jag ägnar en tanke åt elitspelarnas arbetssituation. Fördelaktiga avtal har de säkert, och på arbetstid finns det klara spelregler. En modell för Svenska kyrkan? Vi köper över grannpastoratets bästa diakon och lägger några tusenlappar emellan. Jag blåser av debatten på arbetsplatsträffen och ger en församlingspedagog verbal frispark.

En dimension som jag kan känna igen mig i är den att vara granskad och analyserad. Svenska kyrkan upplevs av en del ha tråkiga matcher, förlåt gudstjänster, vilket ska avhjälpas med ny kyrkohandbok. Mer delaktighet önskas. Men när Zlatan kritiseras dels för att lägga beslag på bollen, dels för att han passar när han borde sprungit själv, funderar jag på delaktighetens konsekvenser för oss i specialiserade befattningar i Svenska kyrkan. Om ”alla ska vara teologer”, var kommer då vår teologiska spetskompetens in i bilden? När ska vi vara utförare och när ska vi vara möjliggörare?

Det finns arbetsmiljömässiga bekymmer som aldrig någonsin kan kommas tillrätta med i avtalstext. Besvikelser på det yrkesmässiga planet kan yttra sig i sjukfrånvaro. Dit hör sådant som att det år efter år är glest i kyrkbänkarna, upplevelse av oklara mål eller att det helt enkelt börjar kännas besvärligt att åka på konfirmandläger. Om man då i Kyrkans tidning läser om församlingar som lyckats, och att en av framgångsfaktorerna för ett gott konfirmandarbete just är antalet lägerdygn – ja, då kan motivationen börja likna den som förbundskapten Hamrén gav uttryck för efter förlustmatchen mot Ukraina: en längtan efter att kasta i handduken och syssla med annat i livet som ger mer.

Visst är det viktigt med bra avtal och strukturer i arbetslivet som gynnar teamkänslan. Men vad som gynnar var och ens personliga förutsättningar utifrån livssituation är inte givet, och därför tror jag på fler instrument för att komma tillrätta med upplevelse av stress. Det skulle kunna vara ökade möjligheter till tjänstebil, avtal om hushållsnära tjänster eller flexiblare arbetstid.

Själv har jag förmånen att få följa ett gäng nioåringars fotbollsäventyr och imponeras av energin och det strategiska förhållningssättet hos ledare och spelare. Vi föräldrar uppmanas att inte ge direktiv från kanten: de ska själva lära sig att fatta beslut i skarpa lägen. Ledarna ropar positiva budskap: bra placerat! Bra försök! Jobba hem nu då! Mest imponeras jag av utropet ”bra pratat”. Det betyder att killarna har kommunicerat med varandra, inte nödvändigtvis så att det gett utdelning, men så att ett knivigt läge kunnat redas ut.

Lite mer fotbollstänk kunde vi må gott av på våra arbetsplatser. Vi respekterar våra olika positioner, och vi fattar att det inte är så lyckat att gröta ihop på mittfältet. Vi jobbar hem och tar ansvar när vi möter utmaningar, vi pratar med varandra i mörka och ljusa dagar.

Och nu säger jag som Zlatan: vi ska vara stolta över oss själva, att vi vågar. Nu tar vi sommar, och sen börjar vi om igen.


(Kyrkfack är alltså facktidning för Kyrkans Akademikerförbund.)

Kyrkans Tidning om avtalet
Valblogg för POSK

Starka Anja

– Man förväntas ha åsikter och vilja åka på Pridefestival. Det vill jag inte. Gör mig inte till en ikon. Jag är jag, Anja. Jag berättar om mitt liv för att jag har ledsnat på att vara någon annan och spela ett spel. Jag är skyldig mig, och framför allt Filippa, att säga sanningen. Ryktenas tid är härmed förbi.

Så har Anja Person talat ut om sitt av några hett eftertraktade privatlliv, inte i TV4:s morgonsoffa, inte i QX och inte i någon skvallertidning. Sorgligt att hon skulle behöva vänta i fem år på att inte kunna leva i den mänskliga rättighet det är att hålla sin käresta i handen på promenad genom stan, gå på fester tillsammans som vilket par som helst, eller bara göra vad som helst som par gör offentligt.


Det finns en hel del kvar att göra i hbtq-frågan. Ingen ska behöva vara rädd att missa sponsoravtal på grund av sina personliga förhållanden. Eller bli utkastad från sin familj. Eller bli retad i skolan. Eller behöva åka på Pridefestivaler.

Men starka är också alla de som vill engagera sig i hbtq-frågorna, ha åsikter och åka på Pridefestival. Deras ambitioner och slit leder till att livet trots allt har blivit så mycket enklare för personer som Anja och Filippa.

Anjas sommarprat i P1
Svenska Dagbladet
Aftonbladet
Expressens Thomas Mattsson
Fler bloggare

Bländverk

Gillar du deckare och beteendevetenskap? Då ska du absolut läsa en jättebra bok som jag precis (nästan) har streckläst: Bländverk av Thomas Erikson. Det är en ruskigt välskriven mordhistoria med organiserad brottslighet, poliser och så en kommunikationskonsult som med hjälp av William Moulton Marstons s k DISA-språk klurar ut hemligheter och hur människor fungerar.

Och som den självtestknarkare jag är, skulle jag naturligtvis vilja veta vem jag själv är. En röd, grön, gul eller blå person?

Beställ på adlibris.se. Du kommer inte att ångra dig!

Predikan på Midsommardagen


Jag vill inleda den här predikan med en liten anekdot från ett dop för några veckor sedan. Inte för att det är en rolig berättelse i första hand, utan för att den är tankeväckande.

Det var så att vi stod allesammans längst fram i Våmbs kyrka, storasyskonen till dopbarnet hade hällt upp vatten i dopfunten och jag bad dopbönen. Plötsligt hör jag storebror, 4 år, säga med hög och tydlig röst, med en pondus som bara en fyraåring kan ha:

”JAG SER EN SPINDEL!”

Vid dop och familjegudstjänster får man som präst ha en viss beredskap för församlingsbornas spontanitet, men det här kände jag att jag inte riktigt kunde släppa. Jag såg vaktmästaren längst ner dra efter andan, och släktingarna började fnissa förtjust.

Själv har jag en viss respekt för spindlar, och jag tänkte snabbt att det blir väldigt knepigt att utföra momentet vattenösning om det simmar omkring en spindel i dopskålen.

Jag avrundade bönen och gick fram till storebror som pekade triumferande ner i dopfunten. ”Många ben”, informerade han mig om, men jag kunde inte se någon spindel.

Till slut förstod jag vad han såg. Ingraverat i botten av dopfunten finns Kristusmonogrammet, med sitt P och sitt X. Sex ben, förvisso, med huvud. Ni ser det här på det stora påskljuset.

”Just det”, sa jag. Så fick jag förklara hur Kristusmonogrammet består av de två första bokstäverna i Kristus på grekiska, och att det tecknet också finns på det stora ljuset i kyrkan, och på dopljuset som lillasyster får med sig hem.

”Och Gud väver ju livet trådar, så det är inte så dumt att likna Gud vid en spindel”, sa jag.

Idag är det Midsommardagen, och Skapelsen är vårt tema. Människor firar uppenbarligen ljuset, blommorna, träden, livet, oavsett om man tror att Gud ligger bakom skapelsen eller inte.

Det goda livet blir synligt vid våra högtider, men också livets skuggsidor. Det vi inte hade räknat med. Det som inte blev som vi hade tänkt oss. Den ofrivilliga ensamheten eller den påtvingade gemenskapen.

Allt detta hör till skapelsens villkor. På det personliga planet, men också om vi ser lite längre än vår omedelbart personliga intressesfär.

Klimathotet är fortfarande aktuellt. Vi drar vårt strå till stacken genom att källsortera och välja obesprutade jordgubbar. Vi kanske ger kollekt till flyktingar drabbade av katastrofer relaterade till klimatpåverkan.

Somliga säger att det står illa till med vår värld. Medan midsommarbordet förbereds, hör jag på radion rapporterna från rättegången efter dödsskjutningarna i Norge. Ond, bråd död, och experterna försöker komma fram till hur en människa kan begå så fasansfulla handlingar.

Ja, vad kan mörkret i vår värld ställa till med?

Jag går ut till vår lilla kryddhörna och konstaterar att gräslöken inte växt till sig i den utsträckning jag räknat med. Inte bara människor behöver ljus och värme för att kunna leva ett gott liv.

Det var då som den fyraåringe storebroderns ord kom tillbaka till mig. Det räcker inte heller med sol och värme. Jordgubbstårta och perfekt inlagd sill. Vackra bordsdekorationer och sommarstuga med sjöutsikt. Inte på sikt.

Gud väver livets trådar. Fint så. Jag njuter av nyutslagna rosor, en just skördad rädisa, och allt det där som gör livet värt att leva. ”Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje”, läser vi i Apostlagärningarna.

Men ljuset, det som vi behöver i våra hjärtan, är mer än det som solen kan frambringa.

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Orden, som inleder Johannes evangelium, talar om Jesus. Jesus som är ordet, livet, människornas ljus.

Jesus som kom till oss med ljus, värme, försoning, hopp. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kan ge oss hopp i detta livet: att hur illa något än ter sig vara, så är det ändå inte slutet.

Jesus ger oss hopp om det eviga livet. Jag läser ur Uppenbarelseboken om skapelsens fulländning:

”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron.

Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken.

Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem.”

Så, ser du ljuset här på jorden? I din vardag? I människor runt omkring dig, eller där du inte hade väntat dig?

Jesus sa en gång att den som inte blir som inte tar emot Guds rike så som ett barn gör det, kommer aldrig dit in. Så, kanske vi kunde bli som storebror i Våmbs kyrka: inte låta vår nyfikenhet sätta gränser, utan spana och kika, leta och kämpa.

Kanske vi också finner något oväntat, kanske ett tecken på Guds närvaro, Guds kärlek och omsorg om oss?

Jag vill avsluta predikan med en Edith Södergrans ”Ljusfälten”!


Jag har krafter. Jag fruktar ingenting.

Ljus är himlen för mig.

Går världen under – jag går inte under.

Mina ljusa horisonter stå

över jordens stormande natt.

Träd fram ur det gåtfulla ljusfältet!

Oböjlig väntar min kraft.



Amen.

(S:ta Helena och S:t Johannes kyrkor)

Midsommarkrönika i Skövde Nyheter

Midsommar till helgen! Nu ska regnet och kylan trotsas, det ska minsann dansas runt midsommarstänger och det ska ätas utomhus vid vackert dekorerade bord, sommarblommor ska plockas och allt är som det ska vara en svensk sommar.


Själv känner jag mig lite högtidsförvirrad, vilket kan tyckas vara konstigt eftersom jag har högtidsfirande som arbetsuppgift. Men för mig är jul, påsk, pingst, allhelgona och så vidare högtider med sammanhang. De yttre attributen (tomtar, påskägg, gravljus) har en given koppling till traditionerna och ger ett kulturellt sammanhang oavsett gudstro. Kalla det gärna kulturkristendom. Men när det gäller halloween, nationaldagen och midsommar blir jag alltså ideologiskt förvirrad. Flirt med ond övernaturlighet tar jag direkt avstånd ifrån, uppmärksammandet av 1809 års regeringsform kan jag leva med, och att vid midsommar fira att solen håller sig framme är något jag verkligen kan känna mig glad för.

Det får väl vara som det är. Ska man ändå leva, kan man lika gärna ha det trevligt. Högtiderna behövs för att bryta av vardagen, ge oss anledning att varva ner eller ladda upp beroende på personliga behov, och för att sätta fokus på ting som ligger något utanför den alldeles privata intressesfären.

Jag behöver kanske inte känna mig så förvirrad, trots allt. Jag observerar spänningen mellan ont och ont i tillvaron, jag känner tacksamhet över att vi lever under demokratiska villkor i Sverige, och jag uppskattar ljuset, skapelsen, jordgubbar och hemmaodlad gräslök. Dessutom är sommarlovet här. Jag känner mig plötsligt så euforisk över alltihop att jag nästan vill ta mig för att avsluta den här krönikan med ett citat från amerikanske presidenten Barack Obama. Så…God bless!

... och a propos skolavslutningar i kyrkan....

... bör Per Westbergs bloggpost i ämnet läsas.

Strukturskrivelse klar

Kyrkostyrelsen är nu klar med skrivelsen till kyrkomötet om förslag till strukturförändringar. Dessvärre finns inte frågan om stiften ska ha det ekonomiska ansvaret för vård och underhåll av kyrkobyggnader med.

Trots att min grundinställning är att gränserna för stiftets "främjande och tillsyn" ska hållas strikt, är jag av den uppfattningen att pastoraten själva behöver hjälp att prioritera bland sina byggnader. Vilken kyrkoherde och vilket kyrkoråd pallar trycket  när kyrkor på sikt behöver läggas ner?

Sammanfattning av det övriga:

* Församlingar som ingår i ett pastorat har som styrelse församlingsråd som utses av kyrkofullmäktige. Valbarheten till församlingsråden gäller hela pastoratet.


* Församlingar som ingår i ett pastorat ska ha en gemensam församlingsinstruktion.

* Det ska inte längre finnas några flerpastoratssamfälligheter. De flerpastoratssamfälligheter som finns den 1 januari 2014 blir pastorat. Göteborgs kyrkliga samfällighet får dock finnas kvar under en övergångsperiod på två år.

* Det görs ett förtydligande med innebörden att stiftens tillsyn omfattar även förvaltningen i församlingar och pastorat.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/gront-ljus-nya-strukturer

Avtal klart för anställda i Svenska kyrkan - kortare arbetstid för präster

"Kortare arbetstid, löneskydd vid omorganisation och 2,6 procent mer i lön. Det är resultatet av årets avtalsförhandlingar mellan Kyrkans Akademikerförbund, KyrkA och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.

Inför årets avtalsförhandlingar har Kyrkans Akademikerförbund satsat stort på åtgärder som ska kunna minska de höga sjuktalen för anställda inom Svenska kyrkan. I prästernas arbetstidsavtal har det tidigare funnits inskrivet att de har rätt att ta ut tio dagars ledighet som kompensation för att de oftast arbetar helgdagar som t ex. påsk-, pingst- midsommar- jul- och nyårsafton. Nu utökas den rätten till 15 dagar.

– Det här innebär i realiteten kortare arbetstid och ett sätt att inom ramen för avtalet göra något nåt de höga sjuktalen, säger förbundsordförande Bror Holm som drivit frågan hårt i årets avtalsrörelse.

Enligt det nya avtalet finns det dessutom möjlighet att teckna fler semesterdagar enligt individuell överenskommelse.

Satsning på diakoner och pedagoger

Möjligheten att ha 40 timmars arbetsvecka och 15 fridagar som kompensation för att man arbetar helgdagar ges nu också till diakoner och pedagoger. Kyrkans Akademikerförbund menar att alla med församlingsvårdande arbete bör arbeta efter samma arbetstidsmodell.

– Ja, det är viktigt att alla som arbetar med den församlingsvårdande verksamheten som ofta jobbar i team, har lika arbetstidsvillkor, säger Annika Svensson som är diakon och andre vice ordförande i förbundsstyrelsen i KyrkA.

Och det är nu inskrivet i avtalet. Församlingspedagoger och diakoner har nu möjlighet att, efter individuell överenskommelse med arbetsgivaren, få samma arbetstidsmodell som prästerna.

Löneskydd för chefer och kyrkoherdar

I samband med den strukturförändring som väntar kyrkan kommer många chefer att förlora sina tjänster och placeras på tjänster med lägre lön. Arbetsgivarna har därför velat försämra det löneskydd som gäller vid förflyttning eller sjukdom.

Enligt det nya avtalet behåller en arbetstagare med chefsbefattning sin chefslön om han eller hon förflyttas på grund av sjukdom. Om skälet till förflyttningen är omorganisation behåller den anställde sin chefslön i fem år. Därefter får han eller hon den nya tjänstens lön.


Den som fyller 56 år under 2014 eller är äldre, berörs inte utan behåller sin chefslön även vid förflyttning.

Ökad trygghet vid nyanställning

I avtalet begränsas också arbetsgivarens möjlighet att anställa på ständiga vikariat och visstidsanställningar. Enligt lagen om anställningsskydd övergår ett vikariat eller en visstidsanställning till fast anställning efter två år. Men arbetsgivarna har kunna kringgå detta genom att växelvis blanda de två anställningsformerna.

Nu begränsas alltså den möjligheten. Om en arbetstagare haft både allmän visstidsanställning och vikariat i mer än tre år under en femårsperiod övergår anställningen till en fast anställning.

– Totalt kan vi säga att det nya avtalet är en seger för oss i Kyrkans Akademikerförbund. Vi har haft hårda förhandlingar och lyckats värna våra medlemmars intressen, menar förbundsordförande Bror Holm.

Kontakt: Bror Holm, förbundsordförande, 070-341 28 92, 060-56 30 45.

Vibeke Hammarström, ombudsman, 072-721 95 72

Annika Svensson, 2:e vice ordförande, 070-646 22 93

Kyrkans Akademikerförbund, KyrkA, är ett Sacoförbund för akademiker i Svenska kyrkan"
 
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arbetsmiljo-i-fokus-i-nytt-fackligt-avtal

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...