Någon liten tanke om sociala medier och kyrkan

Om jag inte hade drabbats av en illvillig bacill hade jag varit i Göteborg idag och föreläst på en konferens som ordnas av Svenska kyrkan i Göteborg. Kan vi märkas i bruset? var rubriken på konferensen.

Samma dag publicerar Kyrkans tidning på ledarplats en text där ledarskribenten Brita Häll talar gott om det stundtals besvärliga samtalsklimatet just nu i Svenska kyrkan.

Bland annat nämns ett klipp från SVT, där en nyprästvigd försöker föra ett resonemang om gudsbilder. Diskussionen om omskärelse inom judendomen har lett till domkapitlesanmälningar och ledsna debattörer.

I vår facebookgrupp Mirjam eller Mose? där vi diskuterar frågor runt biskopsvalet, har vi redan fått en "meta"-tråd, där nyttan med gruppen diskuteras. Martin Garlöv, känd kommunikatör från Uppsala, har ifrågasatt om det här är rätt inställning till biskopsval, överhuvudtaget.

Självklart är det inte acceptabelt med personangrepp. Några sådana har heller inte förekommit på Mirjam eller Mose-bloggen eller i gruppen. Däremot finns ett behov av att få samtala om viktiga frågor. I frånvaron av information från stiftskansliet inför nomineringsvalet, var Mirjam och Mose enda informationskälla, eftersom jag lade ut personpresentationer av de kandidater som tackat ja till att kandidera.

Behöver människor samlas och prata? Jag är helt övertygad om det. Letar vi efter en biskop som vill och kan vara vår ledare? Jomenvisst! Han eller hon kanske inte nödvändigtvis ska ena stiftet, men dock samla. Därför behöver vi tala oss samman, dela erfarenheter och kunskap - vi som vill. Nätet är en bra plats för det - eftersom vi ofta har för mycket att göra för att samlas i något församlingshem femton mil bort, och för att kunna bredda diskussionen.

Mirjam eller Mose är ett folkkyrkligt demokratiprojekt. Här är det inte bara präster, diakoner och elektorer som får möjlighet att göra sin röst hörd. Var och en som vill, är välkommen - oavsett var man bor eller har för position. Hierarkier bryts ner - här är det dina tankar och argument som står i centrum!

Ibland talas det om en "tystnadens kultur" i Svenska kyrkan. Man vågar inte tala öppet. Det är kanske därför det finns behov av att faktiskt uttrycka sig? Har hbt-frågan diskuterats vid särskilt många seminarier i stiftets regi? (Trots kyrkomötets beslut att bifalla min motion om hbt-utbildningar i varje stift?) Är det då konstigt att just hbt-frågor diskuteras i Mirjam eller Mose-bloggen?

Domkapitel och stiftsstyrelser i all ära. Bless you. Men lägg huvudet mot marken och lyssna. Skara stift finns också vid en uppkopplad dator någonstans utanför Essunga. Skara stift är också ett uppdaterat facebookinlägg på bussen mellan Mariestad och Töreboda. Skara stift är också en tanke om biskopens betydelse och kyrkans identitet, formulerad av en barntimmeledare i Borås. Den öppna folkkyrkan är här för att stanna, och vi har äntligen flyttat ut från finrummen.

Visst finns det mörka fläckar i sociala medier. Men det positiva överväger, med råge.

Andra tankar:
Lars B Stenström

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...