Jacob Sunnliden gästbloggar om tystnadspliktsutredningen

"Nyligen blev Svenska kyrkans utredning ”Ett skyddat rum – tystnadsplikten i Svenska kyrkan” tillgänglig. Den lämnar en del övrigt att önska.

På sidan 13 i utredningen står följande: ”Det är emellertid syndens skuld som är bortlyft, medan själva synden alltjämt existerar, men inte längre tillräknas den som fått den förlåten”.

Möjligt att jag hänger upp mig på detaljer men det finns en fara här som jag vill flagga för. Sant och riktigt är det att syndens skuld är bortlyft. Tillsammans med skulden är också själva synden borta. Här i texten uttrycks det som om jag bär på min syndagärning, fast den är förlåten. Utredarna bör skilja på min syndiga natur och mina syndiga gärningar. Min lutherska fostran har lärt mig att är synden förlåten så är den, och då är också själva synden tagen på korset av Jesus.

Värt att notera är att utredarna skriver att Svenska kyrkan ”hävdar” att synden är förlåten. Den lustige skulle säga att det var länge sedan Svenska kyrkan hävdade något. Här måste det ändå vara en bekännelse. För vi bekänner väl att Jesus förlåter våra synder? Eller hävdar vi bara det?

Nåja, det avgörande i utredningen och det jag fäst min största vikt vid är FRA. Tidningen Svenska kyrkan Helsingborg var tidigt ute med att slåss för att kommunikationen vid bikt och enskild själavård skulle skyddas och undantas FRA lagen. Som redaktör för tidningen fick jag förmånen att på ett särskilt sätt arbeta med frågan. Frågan är principiellt viktig. Min uppfattning är att antalet bikter via e-post från utlandet inte är särledes många, men det är i sammanhanget ointressant. Faktum kvarstår. En människa som kommer till en präst – bekänner sin synd – tar emot förlåtelsen från Kristus – ändå riskerar att fällas för sin synd. Här sätter sig staten över Guds förlåtelse och det är ALDRIG okej.

I det inledande arbetet fick tidningens redaktion snabbt uppfattningen att utredarna till FRA lagen inte lagt så stor vikt vid präster utan klumpat ihop dem med de övriga som åtnjuter särskilt skydd i brottsbalken. Men så är inte fallet. Utredarna till FRA lagen visste mycket väl vad de gjorde och det var en i allra högsta grad medveten tanke från deras sida. I regeringens proposition 2008/09:201 står tydligt att ”..är religiös övertygelse en viktig drivkraft bakom olika gruppers agerande”. Och därför tar man sig rätten att lyssna på en annan människas bikt.

Svenska kyrkans utredning löser nu detta enkelt genom att på sidan 134 i utredningen rätt och slätt skriva ”Bikt är ett personligt möte mellan två människor. Man kan därför INTE (min formatering) genomföra bikt via e-post eller sms”. Och vips så var den frågan ur världen. Nu infinner sig visserligen rätt många andra frågor, men det tar inte utredningen hänsyn till.

Och här behöver man komplettera. Varför fungerar inte bikten via e-post? Är det bara så att Svenska kyrkan valt att inte erkänna det tillvägagångssättet, eller upphör Guds förlåtande natur då man skriver ned förlåtelsen och trycker på ”skicka”? Det hade varit bättre om utredarna skrivit att förlåtelsen fungerar oavsett media, men vi kan inte garantera att ingen annan lyssnar på vår kommunikation. I det här läget hade det varit bättre.

Dock kvarstår frågan till ärkebiskopen. I en artikel i tidningen Svenska kyrkan Helsingborg säger han att ” Svenska kyrkan ska inte acceptera inskränkningar av bikthemligheten”. Sedan 1 dec 2009 är det fullt lagligt för FRA att avlyssna prästernas kommunikation vid bikt och i enskild själavård. Vad avser Svenska kyrkan göra för att inskränkningarna av bikthemligheten upphör?

/Jacob Sunnliden
Redaktör för tidningen Svenska kyrkan Helsingborg"

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...