Ser dokumentären om Sverigedemokraterna. Unga män i kostym snackar taktik,miljarder hit och dit, diskuterar säkerhetsfrågor med polisen och pratar med journalister. Ibland blir det lite intensivt och Jimmie behöver förtydliga och använda alternativa språkgrepp.
En nybliven ledamot pratar med sitt barn i telefon och säger att mamma får hämta, eftersom pappa måste jobba lite till och prata med tråkiga farbröder. Men, pappa har ju fått jobb.
Sekreteraren Louise sitter på golvet i partikansliet och sprättar brev, iförd gula skyddshandskar av plast. Det händer att folk torkar sig på toaletten med Sverigedemokraternas valsedlar och skickar dem till kansliet. Louise ser inte särskilt berörd ut utan slänger brev efter brev i en stor papperskorg.
Så tragiskt alltihop. Så fruktansvärt tragiskt. Mest tragiskt är att människor som behöver skydd - enligt FN! - inte får det skydd de behöver i vårt land. Och då har inte ens Sverigedemokraterna börjat få inflytande än.
Ps. En glädjens dag. Burmas oppositionsledare Aung San Suu Kyi har släppts fri från sin husarrest. Gissa vem som inte tänker ha lördagsmys framför teven ikväll!
