Det internkyrkliga språket är spännande. I morse fick jag fnissanfall vid brevlådan när jag vecklade ut Kyrkans tidning med huvudrubriken "Kyrkliga handlingar hemligstämplas".
Tänkte genast på vad vi brukar mena med kyrkliga handlingar, dvs dop, vigslar, välsignelsegudstjänster och begravningar, och föreställde mig hur Sonja på vårt kansli och jag skickar kodade kyrkobokföringsblanketter till varandra och hur musikern, vaktmästaren, brudparet och jag förklädda tar oss upp till S:t Lukas kyrka. Allt för att undkomma de hemliga vigselspanarna som säkert är i maskopi med FRA.
Men det var inte så skoj. Det handlar helt enkelt om de handlingar som kyrkostyrelsen, ärkebiskopskansliet och biskopsmötet får in, och Kyrkans tidning har granskat hur offentlighetsprincipen fungerar inom kyrkan. Det visar sig att det mesta som hemligstämplas ändå lämnas ut efter sekretessprövning.
Vad som lämnas ut eller inte är intressant att notera. En privatperson som donerar en miljon kronor till SKM och Lutherhjälpen får sitt namn maskerat med svart penna, men både namn och personnummer på prästkandidater som nekats prästvigning efter lämplighetsprövning lämnas ut.
