
Angående oppositionens förhandssnack kring Reinfeldts kinaresa, där Mona Sahlin krävde statsministerns engagemang för fyra kända fall, skriver Bildt att socialdemokraterna inte kunde veta (och det skulle ingen) att Reinfeldt skulle ta upp tretton kända fall.
Frågan är nu hur Mona Sahlin ska förklara varför hon inte tog upp resterande nio, ömmande fall, och om/varför inte de skulle tas upp med den kinesiska ledningen?
I vilket fall, utrikespolitik kräver inte bara envishet utan strategi också.